En dag i hästens tecken

Började dagen med att tillsammans med barnbarnen åka och titta på cirkusens vackra hästar, kameler, zebror och åsnor som betade bland maskrosorna utanför cirkustältet. Därefter åkte vi iväg på dagens utflykt som gick till Eva i Siknäs som har två hästar hemma på sin gård. Barnbarnens småkusin som är i samma ålder som mina barnbarn var också där vilket var riktigt lyckat. Barnen har ryktat, krafsat hovar och flätat manen på en liten shettis och de har fått rida på en ståtlig nordsvensk som Eva ledde runt och vi åkte alla ut på en rejäl hästdragen vagnstur i den idylliska och hästtäta byn där en gång mina föredetta svärföräldrar bodde. Vi bjöds på nyfångad och smörstekt strömming. Mums så gott! Jag åkte hemåt med hettande kinder efter en hel dag ute i blåst och solsken och med två väldigt trötta men nöjda barn.
Eva hade full koll på hästarna så till och med jag som annars alltid varit hästrädd vågade mig fram till den stiliga nordsvenska hästen. För första gången i mitt liv känns ett litet sug efter att åtminstone en gång i livet sitta upp på en hästrygg.
Vagnsturen var en meditativ upplevelse. Lugnet, dofterna, hovarnas klapper och fåglelkvitter och vagnens lätta vaggande gjorde att barnen  nästan somnade. Inom mig poppade kära och samtidigt vemodiga barndomsminnen upp från den tiden då det var vanligt med häst och vagn ute på landsvägen utanför mitt barndomshem.

Underbar dag

Började dagen med att delta på friskolans fina avslutning. Måste beundra lärarna som verkligen samarbetar i ordets rätta bemärkelse och ger järnet för elevernas bästa. Mina barnbarn blommar och stortrivs eftersom de blir sedda och uppskattade. Skillnaden mot den skola de gick i tidigare är enorm. Små byaskolor där personal trampat på i många år kan verkligen bli väldigt fel och det är barnen som kommer i kläm. Skolan som ska vara till för barnen  - alla barn dessutom, men så är inte fallet i denna kommun. Usch så mycket tokigt, inkompetent och oprofessionellt jag har varit med om när det gäller skolan. Det är förskräckligt att kommunala skolan har sådana grundläggande brister att föräldrar tvingas välja friskolor som till råga på allt gör vinster på våra skattemedel.
Hemma igen bakade jag en rulltårta som fylldes med upptinade hallon. Två av mina barnbarn kom hit efter sin examen och vi åkte iväg till dotterns familj med rulltårtan, grädde och flera sorters strössel.
Hemma igen sökte jag daggmask med yngsta barnbarnet. Han hitta många feta och långa rackare, men när jag föreslog fiskeutflykt i morgon slog han ifrån sig direkt och ville verkligen inte offra sin maskvänner.  Vi får se vad vi hittar på istället. Kanske ridning.
När jag blev ensam hemma igen startade jag gräsklipparen och med massor av tjurighet lyckades jag alltmer haltande klippa vartenda grässtrå på alla 1300 m². Varje gång jag klipper ångrar jag alla buskar och träd som ska rundas.  Det är förunderligt vackert ute med häggen vars skira blommande grenar nuddar den nyklippta gröna gräsmattan och en ljuv doft som är en fröjd för sinnet.

Regndag

Känner mig mör i kroppen efter en natt på en tunn bäddmadrass direkt på golvet. Anledningen till att blev så är att jag helt enkelt blev för trött för att hämta extrasängen i förrådet och jag ville inte tränga ner mig mellan barnbarnen som sussade så gott i dubbelsängen. 
Det har regnat i stort sett hela dagen men det har inte spelat någon roll för istället har jag passat på att umgås med nära och kära. En sådan här råkall kväll passade det perfekt med bullbak. Sista väldigt väljästa plåten med längder blev inte vacker men smaken är det inget fel på.

Utedag

Vaknade till strålande sol och termometern visade 28 plus i växthuset där rutorna var totalt igenimmade av fukt. Äntligen!
Bestämde mig för att måla farstubrons snickerier. Basta. Som vanligt blev det en hel del dripp och dropp som jag sedan trampade på och spred vida omkring. I morgon, om vädret vill, ska andra varvet målas.
Efter en tallrik vegetarisk ärtsoppa räckte energin till att rensa stora rabatten, ja till och med allåkerbäret hamnade i skottkärran. Tror inte att åkerbäret är så lättutrotat eftersom rötterna lätt går av när man försöker lirka upp de rackarna. I år har alla pioner blomknoppar till skillnad mot i fjol då bara ljuvliga rosa doftpionen spred glans och doft.
I kväll kom två av barnbarnen för att sova hos farmor. Nu sover de i min säng och jag intar nog gästrummet, istället för att våndas på mittskarven ... och barnbarnen slipper få nattsömnen störd av konstiga ljud ... znark. Vi får gosa i morgonbitti istället. Vi har laddat skafferiet för en riktig mysfrukost.

Full fart

Var uppe med tuppen redo för virkesleverans. Kroppen är stel och fingrarna smidiga som välstoppade wienerkorvar. Har sovit oroligt och drömt mardrömmar om läckande tak och andra besvärligheter. Kanske ett tecken på att det har varit lite väl hektiskt den senaste tiden. Det är samtidigt en härlig känsla när allt snurrar på enligt agendan. När allt är klart är tanken att ställa till med en rejäl sommarfest ute bland blommor och blader.

På eftermiddagen åkte jag och tog hand om barnbarnen och hunden och passade samtidigt på att laga laxlåda till föräldrar kom hem från jobbet. Hemma igen blev det äntligen gräsklippning i högsta läget eftersom gräset var långt och blött. Det får bli ett extra klippvarv så fort det har torkat upp. Det är en fröjd att stöka omkring utomhus just nu när stora häggen i hörnan är vitklädd och sprider väldoft.

Händelserik dag

Dagen började grått, klarnade upp en stund och sedan drog det ihop till regn, men jag hann i alla fall grundmåla farstubron. Medan jag målade hördes en rejäl plåtsmäll alldeles i närheten och mycket riktigt hade en ung mopedist kört in i sidan på en personbil. Ambulansens och brandbilens olycksbådande tjutande fick det att knottra sig långt in i märgen. Tack och lov hade killen hjälm så jag hoppas att hans skador inte blev allvarliga.
Medan regnet strilade tog jag tag i oredan i förrådet. Fattar inte att jag kan ställa till det som jag gör. Har sett ut som om tjuvar rotat runt. Nu är en sopsäck proppfull med bra att ha saker som sparats i långa tider och fler säckar lär det bli. Det är obegripligt att skrotet aldrig tar slut.
Högen med broderade och hemvävda dukar från kära fasters gömmor blev i en hast tvättade och de flesta dukar är strukna släta och fina medan de ännu var lite fuktiga.
Alster med 70-talets murriga brunoranga toner är ett dilemma. Tvivlar på att jag eller någon annan kommer att använda dem, men inte har jag ♥ att slänga felfritt och gediget hantverk.
I kväll kom min skrivarkompis förbi och förärade med frodiga kryddplantor oregano, basilika och mynta. Därefter åkte jag och hämtade hem gräsklipparen som varit på reparation och som av händelse råkade doktor Tobbe ha xenonlampor till mitt trasiga halvljus.
Snickaren som ska byta panel på husgaveln har också varit hit i kväll. Tänka sig att han fyller 80 år och jobbar på med sin byggfirma. Vigulant och klar i knoppen som en femtioåring. Det är något att önska.

Nationaldagen

Flamma stolt mot dunkla skyar lik en glimt av sommarens sol ... Nja, det är i så fall en sol med väldigt många fläckar. I dag har den dessutom hängt som en blöt trasa fastkletad mot stången. Våran nationaldag har gått mig nästan spårlöst förbi förutom att jag inhandlade sverigebakelser på Coop och åkte till sonens familj för en fikastund. Bakelserna var vackra med en liten flagga på den chokladströsslade toppen, men tyvärr väldigt osmakliga när man nådde innandömet. Egentligen en bra bild på hur det är ställt med vårt land som en gång låg i topp när det gäller välfärdens olika aspekter.
Idag tänkte jag att visst är jag stolt, faktiskt jättestolt över vårt fina land när det gäller främst natur och uttrycksfrihet. Men när det gäller skola, sjukvård och äldreomsorg skäms jag inför alla som drabbas av nedskärningarnas konsekvenser. Jag skäms för att vi har så många välbeställda människor som väljer egoism istället för solidaritet. Jag skäms också över att det finns så många rasister i vårt land.
Den dag alla barn får den hjälp de behöver för att uppnå skolans mål, när sjukvården fungerar för alla och när alla äldre behandlas med respekt och omtanke - den dagen ska jag också stå stolt den här dagen.

En slappardag

Kroppen, eller rättare sagt mina värkande ben och fötter, behövde en vilodag så idag har jag varit och hälsat på både syrran och gamla jobbet som verkade ha det värre lugnt och skönt, kanske lugnet före stormen (examen). Sedan transporterade jag gräsklipparen till doktor Tobbe för operation. När jag lyfte ut åbäket från kofferten tappade jag den på foten och befarade det värsta, men jag hade turen på min sida den här gången. Nu i kväll med laddade batterier blev farstubron skrapad och slipad så om vädret vill blir det målning i morgon.
Grannarna kom hem idag efter att i nära två månader ha kuskat omkring i Europa med sin husbil. De fryser, men för mig som småjobbar ute är det perfekt temperatur och risken för att bli svettig eller för att få värmeslag är i princip obefintlig. Och inga mygg - ännu.


Uteliv

Egentligen har det varit en riktigt skön dag med drygt femton plusgrader, mulet och regn hängandes i luften. Gräset växer så att det knakar och min gräsklippare är inte alls i form = dålig kombination. Jag har försökt med att byta olja, fylla tanken med ny bensin, klämma och trycka men inget hjälper. Har tittat i instruktionsboken och nu återstår en sak och det är att rengöra en grej som sitter i bensinslangen eller vad det nu är för slang.
Började morgonen med att dricka kaffe med dottern som kom precis när jag var på väg upp ur sängen. Därefter åkte jag till soptippen med förra veckans brädskräp och sedan direkt till sågen och köpte brädor till farstubron. Nu är brorepet också på G. Skönt.
Har tagit en rövare och planterat ut ringblommor och tagetes i gula rabatten framför altanen. Nu är det bara att hålla tummarna för att det inte blir en frostnatt. Älskar ringblommor, de blommar överdådigt och villigt långt in på hösten och finns i alla möjliga nyanser av gult, orange och aprikos.
Den vita vinbärsbusken är totalt översållad av blommor och det bådar för många goda stunder frampå sensommaren. Söta och inte så syrliga som de röda. Svarta vinbär är också supergoda att äta direkt från busken, men de röda behöver lite socker för att tungan inte ska krulla ihop totalt.

Städvirus

Vaknade på städhumör och har fått gjort massor. Hela huset doftar såpa. Medan jag var i onläget passade jag på att skruva upp två hyllkonsoler, men missade lite så nu är den ena en centimeter lägre vilket innebär att hyllorna lutar ... och naturligtvis syns det.
Det borde vara lag på att alla kvinnor ska ha en välutrustad verktygslåda med funktionella och helst maskindrivna verktyg som gör småjobb lätta att fixa själv. Det ska inte behövas en karl för en ynka tavelspik. Min låda är proppfull, men ändå saknas det en hel del. En eldriven såg av något slag skulle inte vara helt fel, tycker det är skitjobbigt att såga "för hand". Måttband finns i lådan och det borde jag ha använt idag.
Under min skoltid fanns inget som hette trä/metallslöjd för flickor. Nix, vi fick vackert ha syslöjd med en fröken som kallades för Sprättan. Träslöjd för flickor fanns inte ens på tankekartan. Fast kanske lika bra det för killarnas slöjdlärare var en galen filur som misshandlade dem med en gummislang. Men jag tackar min lyckliga stjärna för att jag hade en pappa som lät mig vara med när han jobbade och som tålmodigt visade och förklarade. Det har jag haft stor nytta av, även om allt inte blir rätt i första försöket.

Tiden

Yngsta barnbarnet fyllde sju idag och äldsta barnbarnet som är tjugofem förlovade sig igår. Hjälp! tiden rullar iväg alltför snabbt, fast ännu känner jag mig ung, åtminstone i själ och hjärta.
Kronan är en plojgrej som ingår i ett överpråligt förlovningspaket. Minns när hon en gång blev sur på mig och ivrigt ritade en teckning föreställande mig där jag hade på mig en orange kluddrig klänning som var det värsta hon då kunde föreställa sig. Lilla älskade barnbarn!

Det händer ett och annat

Den senaste tiden har jag verkligen känt mig som en slavdrivare av värsta sort, även fast vännen ännu inte har klagat. Parabolen ligger på släpet, nya väderbeständiga vindskivor i svart plåt ligger på taket, det krusidulliga broräcket ligger också på släpet för vidare transport till tippen. Det är så himla skööönt att ha hjälp att ta tag i allt som blivit eftersatt genom åren. Om jag hade pengar tra la la la la ... ja, om jag hade pengar då skulle jag leja yrkesfolk och åtgärda hela kittet, nu blir det mest att byta ut sånt som är helruttet.
I kväll vajar grannens flaggvimpel lite lojt i vinden från norr, solen ligger lågt och speglar sig i spegelmobilen som kastar runda och snabba små solkatter på husväggen och gräsmattan. Häggen är nästan i blom och hängbjörken är klädd i skiraste grönt. Vackert! Allt lever upp, även vi grannar i kvarteret unnar oss små trevliga pratstunder vid tomtgränsen. Gemensamt är att vi alla längtar efter sommarvärmen.

Ställer till med sommar

Nordanvind, sol och regnstänk, om vartannat, har präglat dagens uteväder. Vi har lappat och lagat växthuset så när som på en smal plastremsa som vi limmar dit i morgonbitti. Plantorna har fått flytta ut och tomaterna har fått näringsrik jord i stora krukor. Pallkragen är fylld med jord, jordgubbsplantor och några rader frön till ätbart grönt. Pust! men samtidigt känns det så himla skönt och äkta på något vis att jordbruka för näring och fägring.

Det är en gudagåva att ha karlakraft till hjälp och inte minst att jobba tillsammans med. Inser med visst vemod att jag inte är det mest tekniska geniet i universum. Nä, skämt åsido ... jag har alltid fixat, trixat och donat med de idéer, material, pengar och verktyg jag haft tillgång till, men det har inte alltid varit tillräckligt.
I morgon ska den skämmigt fula parabolantennen monteras ner från väggen eftersom jag sa adjö till cana digital för länge sedan. I natt avslutas även vänskapen med Telia Sonera för fast telefon och bredband. Ska hädanefter endast ha mobilt bredband typ Halebop. Håller som bäst på att testa teorin om låga utgifter som väg till rikedom.

Mest jobb

Vackervädret försvann och där stod jag med lång näsa och massor av blomplantor. Idag har det regnat och haglat om vartannat medan vi har kämpat som dårar med att laga Rusta-växthuset som inte höll för stormiga väder. Om vi hade tänkt oss för och kollat runt lite på olika växthuskonstruktioner hade vi nog lagt till en slant och köpt ett med stabilare stomme. Om det inte håller ihop nu blir det soptippen nästa och vi har lärt oss en dyr läxa. Basta!
Försöker dagligen att averka punkter på min agenda. I morse ringde jag en takläggare som förvånande nog kom på stört och fixade en plåt på garagetaket. Han ska också montera nya vindskivor av plåt på hustaket. Så skönt att få allt sånt gjort. Ja, och sedan så är det ju det här med fönstermålning ... Jag har en plan, men är ännu på laddning. Hips vips en dag så blixtrar det till och så blir det gjort och efteråt kommer jag att säga att inte alls var så jobbigt som jag hade trott.
Även om jag gnäller över allt jobb så är det ändå det jag gillar och det som är räknas till de betydelsefulla sakerna i mitt liv. Gnället beror nog på att min otrände vinterkropp blir lite väl sliten av grovjobb plus att allt ska ske under några ynka veckor. Tycker dock lite synd om min vän som fogligt anpassar sig till mitt arbetsläger, men jag är otroligt glad och tacksam över all den karlakraft han bistår med.
I morgon ska vi lyfta växthuset på plats och stoppa in alla plantor. Sedan ska pallkragen fyllas med jord och sedan ska sallads- och dillfrön och jordgubbsplantor stoppas ner i matjorden. Amen.

Tid för det jag vill

Idag medan nordanvinden svepte som värst flyttade vi växthuset till en mindre utsatt plats, både för vind och alltför het sol. Har också köpt en pallkrage för dill, sallad och några potatisar. Har planer fler, åtminstone en för några jordgubbsplantor. Egentligen var planen att köpa brädor och spika ihop kragarna själv men när jag råkade se ett extrapris på en färdig slog jag till.
Även om det blir gjort en del saker blir den stora och viktigaste punkten ständigt nedflyttad på min lista, nämligen att måla fönsterbågar. Alla i hela huset, plus kitta om där det behövs. För motivationens skull får jag tänka på hur fint det blir när det är klart. Tid har jag också numera så att det räcker till det jag vill göra och det är oändligt ljuvligt och skönt.

Mammornas dag

Idag på min 46:e morsdag hade jag den stora lyckan att träffa alla mina älskade barn och barnbarn. Blev uppvaktad med en stor och frodig hängjordgubbsampel som säkert kommer att bjuda på många solvarma och söta gubbar.
Opassande nog har det också varit en dag med ont i ryggen plus besvär med pollenallergi. Det är över ett år sedan som jag hade så här ont i ryggen och jag hoppas verkligen att det är snabbt övergående eftersom det här är årets roligaste och samtidigt mest hektiska tid.

Sommarvärme!

Ljuset silas genom skiraste grönska, fleråriga blomster tittar upp lite överallt och vi har ätit grillmiddag ute på altanen för första gången den här sommaren. Helt underbart härligt!
Vi har haft besök av barn och flera barnbarn och kärste största barnbarnet kom på en snabbvisit och överraskade med en glittrande diamantring på fingret!
I morse åkte vännen och jag mot barndomsbyn och satte rosa rosenbuketter på mina käras gravar inför morsdag. Vi hade med oss både vas och vatten och det var tur eftersom kyrkan ännu inte slagit på vattnet på kyrkogården. Dåligt, kan jag väl tycka.
Nu längtar jag bara efter att flytta växthuset, plantera ut mina små lidande plantor i rabatterna, köpa några körsbärsträd och en pil ...

En bra dag

Här sitter jag och nattugglar efter en dag i både lättjan och flitens tecken. Började dagen med att fynda på Kupan tillsammans med dottern och ett av barnbarnen. Därefter unnade vi oss gofika på Lyktan ute i solskenet.
Fliten har bestått i en resa till soptippen med överfyllt släp. När jag närmade mig järnvägsövergången såg jag att bommarna var nedfällda så jag stannade en bra bit innan för säkerhets skull, och det var bra för bommarna förblev nedfällda, och jag insåg att det enda raka var att koppla lös släpet, vända bilen på vägen och sedan koppla på släpet igen. Detta med att riskera att behöva backa med släp gör mig kallsvettig och osäker. Usch! Problemen är tillräckligt stora att backa med bara bilen. Bättre tur hade jag däremot på tippen då jag inte behövde backa för att lämpa av min last. I kväll har jag fyllt igen de största stubbhålen och till och med kastat ut gräsfrön. Det är en så himla skön känsla att få gjort saker som stått på agendan i flera år.

Fullt upp

Ännu en solskensdag och min födelsedagskompis dopdag! Livet känns underbart och lätt när vintern äntligen är över. Nu gäller det att njuta av ljuset, värmen och den skira grönskan och ta för sig allt man kan medan tid är.

I morse åkte syrran och jag iväg till kyrkogården för att skrubba bort lav och mossa från våra käras gravstenar. Tyvärr funkade inte förra veckans antimossbesprutning speciellt bra. Bättre blev det, men inte helt bra.
Hemma igen kom grannen med traktorn och grävde upp stubbarna som jag ville ha bort. Efterarbetet med att rensa bort rötter och återställa gräsmattan var ett jädrans slitgöra och min ork tröt så nu har jag att göra i morgon också. Det är frustrerande att inte orka göra det man så gärna vill göra. Den elektriska sågen spökar ännu i mitt huvud. Nu när krafterna sviker förstår jag till fullo betydelsen av funktionella trädgårdsverktyg. Synd bara att de är kostar massor av pengar.
Efter en välbehövlig dusch kom en bekant som ville ha hjälp med att komma igång med sin första digitalkamera. Det är konstigt men i stort varenda dag sedan jag gick i pension har varit roliga och innehållsrika och varje morgon vaknar jag och känner glädje.

Sommar på G

Dagen har bjudit på strålande solsken och gräsmattan är helt plötsligt alldeles grön.
Idag tog jag sågen i ena handen och sekatören i den andra och gick lös på mina en gång så vackra syrener. Under många år var de ljuvliga, men efter en alltför hård vinter orkade de inte repa sig och har egentligen bara varit risiga, ojämna och allmänt eländiga de senaste åren. Jag har legat platt på marken, tagit i med alla krafter, svurit och förbannat mina dåliga redskap. När jag fick nog reste jag mig, stegade iväg med bestämda steg och sa till grannen i förbifarten:
- Nu åker jag och köper en elektrisk såg!
- Vi har köpt en sån, svarade snälla grannparet i 80-årsåldern och erbjöd sig att komma och premiärsåga hos mig.
Eftersom de inte är några pigga ungdomar vågade jag inte utsätta dem för alla mina röjningsprojekt, men nu har jag i alla fall en god början. Sedan återstår att få tag på en liten grävmaskin som kan gräva upp stubbar och rötter ... har sett att det går att hyra små grävmaskiner, fast det enklaste är nog att det följer med en proffsig förare.
Egentligen har det varit en händelserik dag med många kontakter för den började med att min skrivarkurskompis kom hit för att prata bokmanus. Ett spännande manus! Sedan var grannar och en annan bekant hit och drack kaffe. Allt dettta innebär att jag har fikat åtskilliga gånger denna dag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0