Mörkt och blött

Plusgrader och duggregn så nu är gräsmattorna återigen gröna. På sätt och vis skönt men samtidigt blir dagarna ännu mörkare. Ser verkligen fram emot den 21 december då solen sakta men säkert börjar vända tillbaka till den här delen av jordklotet.
Jag tog en rejäl sovmorgon innan jag målade en trappgrind och luftade katterna. Väl utomhus var det ganska skönt så jag tog en extra promenad innan det var dags att gå in igen. Har hämtat ett av barnbarnen och sedan kom även sonen hit och då åt vi lövbiff med pommes och vitlökssmör. 
 
Mitt skrivbord har varit fyllt av attiraljer till den nya mobilen och jag har inte orkat samla mig för att överföra data från den gamla då jag trodde att det skulle vara för komplicerat för mig men icke det för det var hur enkelt som helst när jag väl tog tjuren i hornen. Nu är den gamla rensad och den nya fungerar utmärkt. Ska bli roligt att ha en mobil med bra kamera. Det är väl egentligen den enda skillnaden.
 
 

Steget före

 
Nu är militärens hemliga kaka skuren i bitar och nerstoppad i frysen. Har precis smakat ett hörn och den är god med en aning smak från apelsinskal och med lite tuggmotstånd från mandelmjölet. Påminner lite om biskvier fast utan smörkrämen.
 
Om någon dag får jag småttingbesök och förbereder allt jag kan för att kunna ägna mig åt de små de dagar som de är här. Längtar så mycket att jag redan nästan hör deras skratt och spring. Det är mycket inbokat under december månad förutom själva julen så jag är glad att vara ute i god tid. Minns stressen och pressen medan jag jobbade, sena kvällar, julfest på jobbet, utvecklingssamtal och julfest i skolan, hjälpa min mamma och pappa med julstädet plus att köpa julklappar till alla nära och kära. Verkligen inte konstigt att migrän har varit en ständig följeslagare under hela mitt arbetsliv. Det bästa med pensionärslivet är att själv äga sin tid. 
 
Näst i tur på dagens agenda är att rengöra köksavloppet som luktar urk. Jag har hällt  i alla möjliga huskurer men lukten är tillbaka efter någon dag men nu har jag fått mer än nog så idag ska jag skruva loss avloppsröret och vattenlåset och rengöra det ordentligt. Jag vet inte om det ser ut likadant hos alla men under min köksbänk är det lite bökigt att få loss eländet. 
 
Dagens bästa är i alla fall att min nya telefon har anlänt. Jippi! Den var dock lite större än förväntat, inte direkt en storlek som ryms i fickan på ett par dambyxor. Det är min första icke ärvda mobil.
 
 
 
 

Bullbak

 
I morse drog jag igång lussekattsbaket och vips hade jag nittio bullar, några traditionellt formade men de flesta runda med mandelmassefyllning. Fick tips om ett gammalt recept på en jättegod långpannekaka som heter Militär hemlighet och när jag sökte på nätet blev det många receptnapp. Tydligen populär. Den verkar också kallas Fazers hemlighet. Det är väl så att kärt barn har många namn. Ingredienser är inhandlade och i morgon ska den bakas. Vill göra bort hela julbaket då det är en hel del annat som ska ske de kommande veckorna.
 
När bullbaket var bortstädat fick jag besök av min föredetta svägerska. Som alltid hade vi mycket att prata om och det blev som alltid många goda skratt.
 
 
 
 

Julbakstider

Första sorten av julbaket ligger i frysen. Det blev havreformar med kolakräm. Livsfarligt goda! Jag brukar baka drömrulltårta och någon kaksort men anisbröden funderar jag på att köpa, är nämligen alldeles för feg när det gäller temperaturen på kokosfettet och är fettet inte tillräckligt hett blir bockarna fettdrypande. Häromåret blev hela anisbocksbaket fågelmat vilket uppskattades av småfåglarna. 
 
Det är många känslor som poppar upp i samband med julbaket. De flesta handlar om bandomshemmet, om syskonen, om mamma och pappa. Atmosfären när julen närmade sig. Mamma bakade många sorters kakor och matbröd och pappa stod för knäckkoket. Vi gjorde julgranspynt och girlanger under pappas ledning. Han var minst lika ivrig, om inte mer, som oss barn. Jag minns värmen, dofterna, skratten och inte minst förväntan inför julhelgen. 
 
 
Jag hör till den generation där mammorna sydde alla kläder till sina barn förutom vissa ytterplagg, fast det hände att mamma sprättade sönder en gamla kappa, vände tyget och sydde kappor och jackor till oss flickor. Det blev sena kvällar för mamma och jag somnade gott till ljudet från symaskinens knattrande nere i köket. Jag och syrran fick oftast likadana klänningar och tvillingbröderna likadana byxor, skjortor och ibland röda västar. Jag kommer väl ihåg ett år då jag blev sjuk lagom till jul och låg orkeslös med feber i flera dagar men på julafton tog jag ett bad och klev i den nya klänningen i blått med stråveck, vit pikékrage och skimrande pärlemoknappar på bröstet.
 
 
 

Mitt skyltfönster

 
 
Det här med att skriva blogg kan på ett sätt jämföras med dagboksskrivande och på ett annat sätt med en julskyltning. I ett skyltfönster placeras de mest attraktiva sakerna och i en dagbok sätter man ord på allt som berör ens själ och hjärta på djupet med allt från djupaste sorg och förtvivlan till skimrade lyckorus. 
Jag hör förvisso till dem som oftast är nöjd och tillfreds med tillvaron men det finns avgrundsdjupa svarta hålor även i mitt liv där sorg och förtvivlan huserar. Med tiden har jag lärt mig att leva med att jag inte på något sätt kan göra något åt för hur andra personer väljer och beter sig. Det är skönt att inte ha det ansvaret på sina axlar. Det räcker gott och väl att bära sina egna bördor. 
 
Jag tänkte häromdagen att när jag skriver blogginlägg,hur simpla de än är, så sätter jag ofta ord på det som är glädje och lycka i mitt liv. Minnen är viktiga och jag gillar att jobba och vara igång så det är liksom inte att jag vill skryta med att vara duktig utan det handlar om ren och skär glädje över att jag har fått gjort något. Vissa människor ser mest mörkret omkring sig men jag tror att jag hör till dom som oftast ser ljuset i tillvaron med undantag för vintermörkret som nästan kväver mig fast det är tack och lov övergående. Idag är himlen blå och solen strålar.
 
 
 
 

Dagens

Idag styrde syrran och jag iväg mot barndomstrakterna där byn har startat en egen affär sedan Coop övergett på grund av dålig lönsamhet. Det har varit invigning i dagarna tre och idag var det marknadstånd utanför som sålde allt från hantverk till mat. Mycket folk och vackra saker. Som alltid hälsade vi på våra kära på kyrkogården och tände ljus till deras minne. Det fanns en tid då kyrkogården var i det närmaste vanskött men nu med nya förutsättningar är det ordning och reda vilket ger känslan av frid och ett lugn som det anstår en kyrkogård.
Hemma igen bakade jag kolaformar som utseendemässigt blev helt misslyckade. Hittade inte mitt eget recept och följde därför ett som jag hittade på nätet och det blev inte alls bra. Sonen med familj kom precis hit när jag tog sista plåten ur ugnen så de fikade och tog med sig hem en bunke kakor. Jag får söka bättre och göra ett nytt försök.
Nu ska jag återgå till fotografilådan och sortera in foton i pärmar till mina kära. 

Redo för advent

 
I morse rev jag ner köksgardinerna och hängde upp de julröda istället. Hade enorm beslutsvånda som handlade om ifall jag skulle hänga upp de helvita brodyrgardinerna eller de broderade julröda. Adventsstjärnor och adventsstakar är på plats och julfeeling spirar. Jag älskar ljuset från de guldfärgade metallstjärnorna och dessutom känns de betydligt säkrare ur brandrisksynpunkt än de av papper. Nu när jag har tänt stjärnorna får de lysa dag och natt ända fram till nyår då jag packar ner juleriet.
 
Dagen har varit hektisk med alla möjiga uppdrag och planen för kvällen var att ta hand om kroppen i ett skönt hemmaspa men orken svek. 
 
I kväll är månen full och det måste vara den dragningskraften som mig att äntligen beställa en ny mobiltelefon. Jag har hitintills enbart haft arvegodstelefoner fast de har funkat utmärkt förutom att kameran i min S5:a är kass.
 
 
 
 
 

Kallaste dagen

Kallaste dagen hitintills denna vinter med åtta minusgrader. Solen gör sitt bästa och frosten i gräsmattorna glittrar sagolikt förföriskt. Det är omöjligt att inte njuta och tacka sin lyckliga stjärna för upplevelsen. Tur att det finns ljusglimtar i mörkret. Jag räknar dagarna till vintersolståndet för därefter blir det bara ljusare och ljusare. Underbart. Min kropp är inte gjord för mörker. Jag kommer i dygnsotakt och känner mig slö och oföretagsam vilket är en känsla som jag verkligen ogillar. Jag skulle kunna åka utomlands där solen strålar varmt och skönt men det har inte lockat de senaste åren. 
 
Idag har syrran och jag ätit julbord hos Ingvar Kamprad. Mätta och belåtna styrde vi hemåt med fullproppad bil. Jag handlade några julklappar till de yngsta och lite annat smått och gott, bland annat en liten stekpanna lämplig för en person, två fina kuddar och en större verktygslåda där alla verktyg får plats. Egentligen hade jag planerat att köpa en sticksåg men det glömde jag bort trots att det stod på inköpslistan. 
 
 
 
 
 

Mörkt

 
 
Dagen var kort men sagolikt vacker med frostklädda gräsmattor som glittrade som diamantbeströdda i solskenet. 
Nu strax efter klockan två är det mörkt. Vädligt mörkt.
Har inte gjort så mycket idag mer än hämtat ett barnbarn och fikat tillsammans samt varit till mina huvudmän och surrat bort en stund. 
På övervåningen är stora skrivbordet täckt av fotografier som ska sorteras in i pärmar. Det handlar om foton från den tid då man framkallade pappersfoton och alldeles för ofta dubbla kopior.
Numera med digital kamera är det enkelt att redigera och ladda upp foton och göra personliga fotoböcker, Själv har jag använt mig av Önskefoto när de har haft någon bra prisdrive. Det är ett passande vinterjobb att göra allt klart så det bara är att trycka på sändknappen när extraerbjudandet kommer. 
 
Fy vad jag är trött på mörkret men försöker se positivt på att det bara är fyra veckor prick kvar till dess att det vänder. 
 

Kyla

 
 
Vaknade till frostigt vitt utanför fönstret och fem kallgrader, men fortfarande gröna gräsmattor. Hitintills har luftvärmepumpen stått för uppvärmningen men idag var det dags att slå på några element.
Den här dagen har jag inte gjort så mycket mer än dammsugit och handlat hem lite mat. Några kuvert med saffran följde också med hem så nu ska det bakas när andan faller på. Fick också kaffefrämmande som hade med sig en jättegod citronpannacotta.
Det bästa som hänt idag är att jag videopratat med barnbarnet och barnbarnsbarnen. Snart åker jag dit på en snabbvisit. 
 

Mer välbehövlig sol

Kaffedoften sprider sig i huset och jag är nöjd med dagens insats. Först och främst bjöd dagen på strålande solsken. Underbart. Efter en tidig och lång kattpromenad med både kontaktsugen blåmes och ekorre samt åsynen av en död råtta nere i skogen är jag redo att fortsätta med kartongdecimeringen ute i förrådet. Ena hyllväggen är klar och nu återstår den andra där bland annat massor av gardintillbehör fyller två stora kartonger. Numera använder jag inte mormorsstänger och har stänger, ringar och fästen i stort överflöd. Ska försöka sälja billigt.
På dagen åkte jag till sonen som monterade in de nya halvljuslamporna i min bil. Konstigt att bilfabrikanterna gör det så krångligt att komma åt lamporna. Man ska ha minst aplängd på armarna för att nå. Med bättre halvljus åkte jag därifrån med direktiv från sonen att tvätta min bil innan kylan slår till. Nu är det också gjort och jag har gjort helg. 
 
 

Måttligt muntert

Är lite vilse i ljudboksdjungeln just nu utan att hitta något så där riktigt hörvärt. Kanske borde jag skriva ner boktips och inte tro att jag kommer ihåg namn eller titel. Sådant har aldrig varit min starka sida. Nåväl, det är inte jordens undergång.
Morgonen bjöd på en magnifik rödflammande soluppgång så jag trodde att det skulle bli en strålande vacker dag men än så länge är det grådis och hela fem plusgrader. Nåja, är väl inget annat än att gilla läget.
Något som är betydligt värre än trist väder är irriterande nedhasande bhaxelband. Fy vad jag avskyr att ha bh! Har testat många modeller och nu har jag beställt en modell på nätet som jag sätter stort hopp till. Den bh:n hade i alla fall fått jättebra recensioner av andra storbröstade. Jag förstår mig inte på unga kvinnor som fyller och gör sina bröst större och därmed jättetunga. För mig har stora bröst varit en axelvärkande livsplåga. Hade jag haft pengar när jag var yngre hade jag förminskat eländet och nu vill jag inte utsätta mig för ytterligare operationer tycker att det räcker med dem jag har genomgått hitintills. När jag frågar i affärer efter en bh med banden tätt ihop bak eller någon annan konstruktion som gör att banden inte glider ner så finns det ingen. 
 
 

Välbehövligt

 
Gårdagens strålande novembersol var extremt välgörande efter alla utarmande veckor av grådisväder. Jag kände hur stegen blev lätta och energin kom tillbaka och det behövdes sannerligen för idag är det återigen gråväder. Blääää.
 
Idag fortsatte jag kartongdecimeringen ute i förrådet. Upptäckte att jag har en massa gamla fotografiramar. De flesta är jättevackra metallramar men just nu använder jag inte den typen av ramar. De blir säkert högsta mode inom sinom tid.
 
Två av barnbarnen har ätit middag hos mig innan de skulle iväg på ridlektion. De bjöds på ryggbiff med gräddsås, potatis, stekt lök och morötter. Till dessert nybakad chodkladsockerkaka. Ena barnbarnet hade ätit ärtsoppa i skolan och det andra rester på laxlåda.
 
Det här receptet fick jag under min förskollärarpraktik i slutet av 70-talet på en förskola i Råneå:
 
Chokladkaka
Först blandar man ihop alla torra ingredienser och därefter tillsätter man lätt uppvispat ägg, smält smör och hett vatten. Vispa ihop till en slät smet.
3 dl strösocker
2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vanillinsocker
3 msk kakao
150 g smält smör
2 st ägg
1,5 dl hett vatten
Smörj och bröa kakformen. (Jag brukar klämma ett bakplåtspapper i botten på springformen så är det ingen risk att kakan fastnar i botten.) Grädda kakan i nedre delen av ugnen i 175ºC  cirka 40 minuter.
Låt kakan kallna i formen, lossa runt kanten och häll sedan upp kakan på sockrat fat. 
Jag tycker att kakan är godast när den fått kallna ordentligt, allra helst dagen efter. 
 
Vissa recept följer med hela livet och det här är en klar favorit eftersom det är enkelt och gott.

Räv i kvarteret

Enligt inlägg på facebook finns det en kattfångande räv i grannkvarteret hundra meter bort. Räven är så sugen på katt att den orädd står och spanar på en husaltan. Någon hade sett den med en vit katt i munnen. Det är nog dags för kortare koppel till mina älsklingar när vi går ut ifall räven kommer hitåt. Funderar på vad jag skulle kunna göra ifall den inte skräms av en människa. Önskar att jag hade pepparspray eller något annat obehagligt att skrämma iväg den med.
 
Nu verkar gråvädret vara över för den här gången för himlen är klart blå och en blek novembersol strålar ovanför trädtopparna. I och med klart väder har temperaturen sjunkit under nollstrecket och mina farstubroar är glashala. Idag hämtade jag äntligen några hinkar grus och sand vid kommunens upplag. 
 
 

Mer gråväder

Startade dagen med ögondroppar och suddigt seende inför den årliga ögonbottensfotograferingen. Hade turen att bli erbjuden att ta influensavaccinet samtidigt vilket jag nappade på och slapp därmed timslångt köande på hälsocentralen. Trots suddig omgivning kunde jag köra hem men tog för säkerhets skull folktomma bakgator. 
 
Vädret är fortfarande hopplöst grått fast jag känner mig trots allt glad och nöjd även om jag kan erkänna att ett tunt, väldigt tunt, lager snö skulle lysa upp tillvaron.  Till första advent drar jag fram allt julpynt inklusive plastgranen. Jag hör till dem som plockar bort julen snabbt, allra helst innan nyår.
Funderar på att baka saffransbröd samtidigt som jag funderar på att hålla mig borta från allt vad fika heter enbart för viktens skull. Alltså ingen bra kombo.
 
 
 

Granjakt

 
Idag blev det äntligen av att hämta julgran. Det var rätt så blött i det grådisiga vädret men skön temperatur för att vara i mitten av november. Det är väl inga supersnygga granar som syrran och jag fick tag på men de de duger gott som utegranar. Helst hade jag velat ha en gran med uppåtpekande stadiga grenar som pekar uppåt även när de är snöklädda men så blev det inte men det blir nog bra ändå. I morgon ska jag klä granen med ljusslingan och stoppa i kontakten. Visst är det lite för tidigt men jag brukar tjuvstarta adventeriet och ännu har ingen protesterat.
 
 
I övrigt har dagen ägnats åt att sortera lådor ute i förrådet. Målet är att åtminstone två proppfulla lådor ska resultera i att det bara blir kvar en låda och det verkar funka bra så här långt. Även om jag har sorterat ut med järnhjärta så finns det ytterligare några saker som hänger löst. Måste överlägga med mig själv. 
 
 
 
 
 

Ögongodis

 
 
 
 
 
Novemberkaktusen kom till mig för nästan tjugo år sedan tillsammans med ett av barnbarnen som har växt upp hemma hos mig. Sommartid har den alltid stått utomhus på farstubron och varje höst och vår har den bjudit på enorm blomprakt. Eftersom den är omfångsrik har jag haft svårt att hitta en bra placering och det har varit nära att den hamnat i komposten men nu när jag har skaffat en lång tevebänk fick den en perfekt plats i bästa blickfång. När den blommat klart får den flytta upp på övervåningen vid ett av fönstren och när den sätter knopp igen vid påsktid får den komma ner igen.
 

Fars egen dag

Pappa hjälper mig att hämta enris någon gång på 80-talet.
 
Farsdag bjuder på fortsatt gråväder med dis och lätt duggregn som är föga upplivande. Det blir ingen farsdagstårta men syrran och jag har tänt ljus på pappas grav och som alltid skänker vi honom många tacksamhetens tankar för all omtanke och kärlek som han gav oss barn. 
 
Gårkvällen började med supergod inflyttningsmiddag i goda vänners sällskap för att avslutas med Shirley Valentine, en teater som handlar om att välja livet. Mycket bra, hoppfull och tänkvärd med underbara Maria Lundqvist i rollen som Shirley. 
Jag är säker på att alla vi som var i teatersalongen gick hem med funderingar på hur vi använder våra liv. Någon kanske packar sin väska likt Shirley ...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Höstdis

 
 
 
 
 
 
 
 
Igår hittade jag äntligen en kappjacka som är av den typ jag hade tänkt mig men köpet innebar att jag och syrran tillbringade kvällen på en modevisning enbart för att få tjugo procent på köpet. I och för sig visade det sig vara en trevlig tillställning där det förutom klädtips bjöds på vin och små tilltugg. 
 
Nu i morse luftade jag mina fyrfotade älsklingar i dimmig och blöt natur. Samtidigt njöt jag av de glasklara vattenpärlona som hängde längs trädens grenar. Även om snön ljusnar upp tillvaron är det skönt att ha varmgrader och slippa snöskottningen ännu en tid. Vintern är ändå mer än tillräckligt lång, åtminstone för min del.
 
Alldeles snart ska dammsugaren dras runt i huset och därefter ska jag montera ihop en hylla till barnbarnsbarnens leksaker. Är också sugen på att byta ut en del pynt typ kuddar och dylikt till andra färger. Måste kolla vad som finns i gömmorna.

Städning

Novembermörkret är fruktansvärt tärande. Känns som att det är kväll hela dagen. I morse sorterade jag arkiverade papper ute i garaget. Jag har förvisso god ordning bland mina handlingar vad gäller godmanskapet, kassörsuppdraget och mina egna papper. Använder arkivlådor i papp som är prydligt märkta med innehåll och aktuella årtal. 
Även om man inte ska skryta på sig själv så är jag nöjd med att vara bra på att organisera och hålla hyfsat god ordning. Var sak på sin plats utan att för den skull vara pedant. Jag har både damm och skit lite här och där men som sagt har var sak har sin plats. Yttre ordning är bra för min inre ordning. 
 
Jag, min kompis och syrran.
 
När jag var barn fick syrran och jag städa vårt rum och jag minns ännu att mamma blev rejält missnöjd om vi hade kastat ut smutsiga sängkläder och skräp i hallen  utanför vårt rum. Fort lärde vi oss att bära ner tvätten till tvättstugan och skräpet dit det skulle. Minns faktiskt inte var vi satte skräp mer än det som gick att elda upp i värmepannan nere i källaren. Jag minns också hur sjukt nöjda vi var när vi hade städat och gjort fint. 
 
 
 

I köptagen

 
I går drog syrran och jag iväg till storstan för att hämta våra nya glasögon. Med nya glasögon på näsan och snurriga i huvudet av den nya glasen drog vi runt i affärer och sökte jackor. Det fanns gott om storlekar i extra small men inga large eller extra large. Körde hemåt och gick in på en av ortens klädbutiker och där fanns flera snygga och suprlätta luthajackor men priset var runt tretusen så vi tänker till en dag eller två. För min del får inte jackorna vara tunga eller ha hårda kragar som trycker i nacken. Lätta, mjuka och lediga annars ingen affär.
 
Eftersom mina ögon har svårt för att se i mörker har jag beställt nya starka halvljuslampor till min bil och förhoppningsvis är de lagliga. Enligt försäljaren ska de lysa 150 procent mer än de jag har nu. Ålderdomen för med sig kostnader för att man inte ska begränsas till kökssoffan. I och för sig känner jag mig inte gammal men kroppen har ibland lite svårt att hänga med i min ungdomliga iver ...
 
 
 
 
 
 

Funderingar

Vaknade med förkylningskänsla men efter några koppar kaffe känns det bättre. Funderar på om jag ska vaccinera mig mot vinterförkylningarna eller avstå likt tidigare år. Jag har de flesta av riskfaktorerna inklusive åldern men samtidigt har jag vetskapen om att jag klarat mig bra från förkylningar tidigare år. Inte lätt att veta vilket beslut som är mest rätt. Gissar att det är alla år av härdning medan jag jobbade i förskolan där det nästan alltid fanns barn med rinnande grönt snor, magsjukor och ögoninflammationer som gjort att kroppen därefter stått emot virus och baciller.
Jag är inte pedant men tvättar alltid händerna när jag varit och handlat innan jag plockar upp matvarorna. Känner mig alltid smutsig när jag kört en kundvagn eller burit en korg. Jag tvättar alltid händerna innan jag börjar med matlagning eller att ta fram fikabröd. Att tvätta händerna efter toabesök är som för de flesta ett absolut måste. Hörde talas om en restaurang där kocken inte alltid tvättar sina händer efter toabesök och därmed nyttjar jag den aldrig mer. Äckligt. God hygien är superviktigt utan att för den skull överdriva till fobins gräns.
 
 

Besök

Kom hem häromkvällen fylld av kärlek efter ett besök hos barnbarn och barnbarnsbarn i Umeå. Den här gången följde ett läslovsledigt barnbarnen med mig och dit åkte vi buss tillsammans med min gamla arbetsplats och hem med kustbussen som har en liten lyxavdelning längst bak i bussen med bredare fåtöljer samt att kaffe och renklämma ingår i priset. 
 
 
Vi har firat Halloween med bus eller godspromenad vilket var första gången för min del men vad gör man inte för att rucka på sina principer när det gäller att glädja de små älsklingarna.
 
 
 
 
 
 
 
Dags för hundpromenad.
 
 
Vi hann också med ett besök på cirkusrestaurangen Pinchos. Mycket uppskattat med karamelldrinkar!
 
 
 
 
 
 

En helg för att minnas

 
 
Alla helgons dag och vi minns, att ni har funnits, att ni finns.
Ni lever i våra hjärtan, i glädjen och i smärtan.
Vi tänder våra ljus, på gravar, intill hus, kanske ber om
hjärtans ro, mellan tvekande och tro.
                                                          /Hans Roger Andersson
                                                       lånat från Facebook
 
 
 

RSS 2.0