Nöden har ingen lag

 
 
Igår åkte jag till Elgiganten och köpte en ny teve på avbetalning. Kreditköp är något jag absolut hade velat undvika men nu är verkligheten antingen ingen teve i mitt hus eller också avbetalning. 
Affärens väggar var täckta att teveapparater i alla möjliga storlekar, platta och lätt kurvade, affärsinställda med grälla och skarpa färger. Min gamla teve var fyrtiotvå tum och tanken var att köpa en som var ett snäpp större. Kollade noga alla extrapriser och fastnade för en som var sextio tum. Den verkade liten och behändig bland alla jättestora skärmar så jag slog till. Svetten rann under vinterjackan och jag sjönk ner på en stol medan försäljaren ordnade avbetalningspappren.
Affären gjorde alla inställningar och jag hade bara att montera dit foten och stoppa i kontakten då jag kom hem. Värre var det när den jättestora kartongen skulle in i min lilla Opel Astra. Kartongen mätte 165 x95 centimeter och var ett par decimeter tjock. Jag fällde ner baksätena och sköt framsätena så långt fram som det gick och utan en endaste millimeters marginal gick bakluckan att stänga. Syrran och jag satt spikraka så långt fram att vi kände oss som klistermärken på framrutan. Det var tur att jag är beskaffad med synnerligen korta ben. Värre var det för syrran som dessutom hade famnen full av matkassar.
Både vi och teven kom välbehållna hem och barnbarnet, nöjd med storleken, skruvade dit foten.
Väl på plats i vardagsrummet insåg jag att det var en väldigt stor teve som fick tevebänken att se ut som en liten barnpall. Tanken är att hänga teven på väggen så snart den är omtapetserad men tills vidare får vardagsrumsbordet tjäna som tevebänk. Den nya teven krävde även en ommöblering som jag ska slutföra idag då mer än ett rum berörs av omflyttade möbler. 
 

Vår i sikte

 
 
Det känns hoppfullt att ögonblicket för vårdagjämning äntligen är passerat. Idag är himlen bulligt grå och nederbörd utlovad till framåt kvällen. I och för sig inget ovanligt att det snöar var och varannan dag under mars och april månad men konstigt nog töar snötäcket ändå bort allt eftersom. Min förhoppning är att få tomten snöfri till valborsmäss.
Idag ska fjolårets dahliaknölar ner i jord. Har aldrig tidigare övervintrat dahlior så det blir spännande att se om det går att väcka liv i de förtorkade rotklumparna. Jag vet inte om jag är för tidigt ute eller för sent men det lär visa sig.
I går trillade pensionen in på kontot. Pust. Skyndade att betala det mest akuta, tanka diesel i min bil och att fylla på frys och kylskåp med basvaror som var på extrapris. När det gäller nära och kära, vänner och bekanta är jag däremot en välbärgad kvinna och det värmer i bedrövelsen.
 

Kalastider

 
Nu stundar en tid av födelsedagskalas var och varannan vecka. I går var det en en fjortis som grattades och vi bjöds på supergod kantarellsoppa enligt födelsedagsbarnets önskan. Därefter blev det marängtårta fylld med fluffig gräddnutella och hallon på toppen. 
I natt föll det en decimeter snö så det var bara att hoppa i snöskottarmunderingen och starta slungan innan snön hann bli för blöt. Svetten lackade och egentligen borde jag ha hoppat i duschen direkt men fick kaffefrämmande så duschandet får vänta.
Idag ska det grillas falukorv till middag. Har varit jättesugen i flera dagar sedan min näsa uppfattade förföriska grilldofter från en granne i närheten. 
Mina livsandar har vaknat till liv och jag ser en ny och mer människovänlig årstid närma sig. Nu vaknar jag med ljuset och det är ljuvligt. Stänger inte ens persiennerna bara för att det är så skönt att vakna när rummet är ljust.
 

Vårkänslor

 
Äntligen är utetemperaturen så pass att jag kunnat sänka värmen på elementen i huset vilket kommer att synas direkt på nästa elräkning. Vintermånaderna är hemska då bara elräkningen äter upp nära fyrtio procent av min inkomst. Sommartid handlar det om knappa tio procent, alltså bara de fasta nätavgifterna, så det är en avsevärd skillnad. Förhoppningsvis får jag snart ekonomi för att installera en vedeldad historia i mitt hus, visserligen är det inte heller gratis men jag kommer att känna mig tryggare när vinterstormarna viner och termometern kryper neråt mot knappt uthärdliga temperaturer. 
I går var det verkligen vår i luften och det verkar bli likadant idag. Ska snart gå ut och slunga bort snön från altanen så att mina kissekatter kan få soliga eftermiddagsluftningar. De gillar att sitta och speja på altanräcket. Ingen av dem gillar att tassa runt i snön. 
 
 

Min sagovärld

 
I morse vaknade jag i underbart sällskap av den uppgående solen som tände glitter och la ut guldiga fält i den vita snön som fallit under natten. Efter en snabb titt på termometern insåg jag att det var blöt snö  därute som skulle kräva armkrafter för att skyfflas bort. Efter några koppar kaffe greppade jag spaden och körde även slungan så gott det gick. Det var svettigt men nu är det gjort. Naturligtvis började det snöa samtidigt som jag var klar men det upphörde tack och lov snabbt. Himlen var för en stund samma färg som himlen kan vara sommartid precis innan ett regn. Det är märkligt men direkt poppade somriga doftminnen fram och jag gick där med full sprut på slungan och kände sommardofter - nåja det var kanske bara under en bråkdels sekund men det räckte för att få mig på gott humör och för att känna förhoppningar om den tid som komma skall.
 

Gråvädersdag

 
I doften av morgonkaffets ljuvliga aromer och lugnet innan dagens utmaningar tar vid är min alldeles egna meditativa stund då det enda som händer är katternas försiktiga tassande för att kolla vad jag sysslar med. De har fått sin morgonportion av blötmat och stora kissen har druckit finnande vatten från kranen ute i tvättstugan så de är nöjda. 
Utanför fönstret är det disigt, himlen är grå och grannens flaggvimpel fladdrar friskt från syd. Natten fällde lite snö men det är snabbt bortskyfflat med handkraft. Snöslungan fungerar inte på kramsnö. Idag ska jag hälsa på min barndomsvän som är "hemma" på vinterbesök i sitt sommarhus. 
 
------------------
 
Nu är klockan snart sex på kvällen och himlen är lika grå och har även släppt ifrån sig en del blötsnö. Väglaget var slaskigt och spårigt när jag åkte iväg med bilen. Dessutom är det riktigt otrevligt med alla lastbils och timmerbilsmöten som kastar igen framrutan med jätteblaskor som nästan skrämmer livet ur mig. På hemvägen blinkade tankmätaren men jag tog mig hem och till macken för påfyllning.
 
Nu är det väl den årstid som kan kallas vårvinter och när det har gått så här långt ska jag väl ändå orka fram till sommaren, fast sådana här gråvädersdagar känns det tungt. Har petat ner de små rosa blomlökarna från rosalila Oxalis i flera krukor och även narcisslökar. Oxaliskrukorna brukar jag dela ut till vänner och bekanta och bara behålla en kruka för eget ändamål.Snart ska fjolårets dahliaknölar få komma ner i jord. Tror inte att jag ska plantera några ettåringar den här våren. 
 
 

Lördagstankar

Just nu är jag helt ensam hemma. Det har varit några hektiska och orosfyllda dagar med sviktande ork och det sistnämnda är inte bättre idag men beror troligen på sömnbrist. Utomhus är det grå himmel och fem plusgrader. Har bara varit en sväng till återvinningen med en massa papper, kartong och plast. Jag ska försöka plastbanta men det är sannerligen inte lätt. Vad man än köper följer det alltid med någon liten plastbit.
 
Igår kom mitt kära äldsta barnbarn på besök över helgen. Lilla barnbarnsbarnet hade åkt med sin pappa till farmor och farfar i fjällvärlden. Jag är så glad över att hon har en närvarande pappa som engagerar sig precis som föräldrar ska göra. Önskar att min generations män hade haft åtminstone en liten uns av den varan. 
 
Idag läste jag ytterligare en larmrapport om att det saknas enorma mängder undersköterskor inom vård och omsorg. Nu ska det rådas bot och locka fler till utbildningarna genom att förbättra arbetsmiljön och skapa utvecklingsmöjligheter. Konstigt att inte arbetsvillkor och lön nämns eftersom de bitarna är vad jag har förstått det som får undersköterskor att lämna sina jobb. Det är så urbota kränkande att kvinnors löner och arbetsvillkor årtionden efter årtionden negligeras och förringas. Även om många sjuka och gamla drabbas av personalbristen tycker jag att det är bra att kvinnor en gång för alla visar att särbehandlingen av kvinnoryrken har nått vägs ände. 

Ingenting att fira

Idag är det internationella kvinnodagen. Till vilken nytta kan jag undra. Att tro att kvinnor och män är jämställda är långt ifrån verkligheten. Vi kvinnor får bära ett jättestort samhällsansvar för välfärden genom låga löner och orimliga arbetsvillkor, speciellt inom vård och omsorg. Samtidigt ska våra kroppar förse samhället med kommande generationer och när årens slit har tärt på våra kroppar ska vi ta hand om gamla föräldrar och barnbarn. Att vi dessutom ska bestraffas med pensioner som inte går att leva på är skamligt och djupt osolidariskt. 
Att höra maktens män och kvinnor prata om hur kvinnor ska få en bättre pension är ett hån mot oss kvinnor. Enligt dem ska vi hålla oss friskare och jobba till dess att vi är sjuttio år, men verklighetens villkor gynnar verkligen inte den linjen och om det någonsin blir så lär det ta minst femtio år.  Känns verkligen inte hoppingivande. 
Vi kvinnor utbildar oss och slutför våra utbildningar i högre grad än männen och ändå ligger våra löner lägre. Jag har upplevt orättvisan på nära håll. Mina ubildningar förminskades genom att kalla det för kurser och en man som inte ens slutfört sin utbildning fick ett rejält lönelyft.
Politikeran från alla partier brörstar sig och påstår att de tillfört skola, vård och omsorg en massa miljarder för att höja kvaliteten, ge fler händer och för att .... och för att ...., men jag undrar vart alla dessa pengar tagit vägen för inte kan de ha hamnat där det var avsett. Någon som vet? Att arbetsförmedlingen skickat tillbaka en massa miljader till regeringen för att de inte lyckats skapa jobb för funktionsnedsatta känner vi till via media men har någon kommun eller landsting skickat tillbaka pengar som inte kommit till användning?

Sol och fågelkvitter

Musklerna runt bröstkorgen värker ännu mer än vanligt efter ett bogserpass med snöslungan vars hjul hade frusit fast. Jag visste att jag skulle få lida för kraftinsatsen med att försöka få hjulen att rulla. Till sist rullade hjulen både bakat och framåt och jag fick slungat av både altan och lite finputs runt huset. Hädanefter får slungan stå inne i värmen. Det har varit en toppendag med sol och glittrande snövidder och bäst av allt var fåglarnas kvitter i lillskogen intill. Solstolen har lyfts fram till min soliga lähörna. Det är nu det bara blir bättre och bättre för var dag som går.

Min mobil

 
 
Mobilen är bra att ha men kräver skötsel för att fungera och då tänker jag i första hand på att hålla batteriet välfyllt. För tillfället har jag bara en två decimeter kort sladd som ansluts till datorn som enda fungerande laddarsladd. Tycker att det är irriterande att sladdarna fungerar så dåligt. Gillar inte slit och slängkvaliteten.
Igår började jag rensa bland alla foton i mobilen. Av någon konstig anledning har fotoarkivet kopierat sig så nu är allt dubblerat. Fick många trevliga tillbakablickar på det som hänt genom åren. Första fotot på lilla barnbarnsbarnet när hon precis hade anlänt, fest med vännerna, barnbarnen i olika situationer både vinter och sommar. Insåg att jag är en rik kvinna vad gäller det som är allra viktigast här i livet. 

Fina dagar

Solen strålar från en ljust vinterblå himmel och grannens flaggvimpel fladdrar lite lätt. Termometern visar än så länge rätt åtta kallgrader men solen lär göra sitt inom några timmar. Sonhustrun åker wasaloppet och jag tittar till teven lite då och då i hopp om att få en liten skymt av åkare 18515. Hon har åkt loppet några gånger tidigare så hon lär fixa det även denna gång. 
Igår hade jag tre barnbarn hos mig. Vi hade det så himla mysigt. Först följde jag med dem yngre till ridskolan och var med hela tiden. Säkert sände jag ut massor av rädslohormoner som fick hästarna att undra vad jag var för en konstig tvåbent varelse.
  
 
Vi köpte thaimat till middag och massor av lördagsgodis och sedan var det dataspel för alla tre tills det var dags att åka hem. 
 
 
 
 
 

Presenten

 
Idag var det äntligen dags för besök hos frissan för mycket välbehövlig frisering. Fick ett välladdat presentkort i födelsedagspresent av mina nära och kära. Efter klippning, färgning och slingor kom jag ut som en tio år yngre människa. Nu vågar jag se mig i spegeln utan att gråta blod. 
 
 
 
 

RSS 2.0