Regntunga skyar

 
Somnade frampå morgonkvisten och vaknade några timmar senare av åskmuller och en tryckade känsla i skallen. Bryggde kaffe och satte mig ute på altanen i blixtskenet och gick inte in förrän störtregnet tog vid. Mina törstiga växter fick sig en rejäl och välbehövlig rotblöta.
Så här i min ensamhet passar jag på att träna låten med stort L som ska framföras på tisdagkväll tillsammans med kompisarna och ja det är visst några tusen till som också klämmer i för kung och fosterland. Sångröst och rytmkänsla hör verkligen inte till mina begåvningar men gör så gott jag förmår av det lilla. För känsliga kan det vara bra att ha bomull till hands ... yea yea yea woh oh oh ... 
Nåja det blir inomhuspyssel en dag som denna och det är inte heller så dumt. Har också en del att fundera och oroa mig för. Ibland är livet verkligen en träskmarksvandring där svåra beslut måste tas fast hjärtat gråter. Vad som är rätt och vad som är fel visar sig i framtiden.
 
 
 

Lycklig

 
Vaknade efter en skön natt till riktig högsommardagsväder och parkerade nyduschad med kaffekopp och katter ute på farstubron. Blommorna strålade mot mig, fåglarna kvittrade och ekorren smackade i björken intill. Inga förpliktelser väntar denna dag och jag är fri som en liten sparv.
Att vara ensamstående pensionär är visserligen fattigt men samtidigt enormt skönt. Visst skulle jag kunna prostitutiera mig ekonomiskt som så många andra i min situation men nä det känns inte aktuellt i nuläget. Jag har sett för många skräckexempel på usla förhållanden där det bara finns ett kitt och det heter pengar eller så är det ett jätteproblem som måste döljas till varje pris. Visst finns en liten strimma av hopp att en dag från hjärteroten känna att den här människan vill jag krypa nära och vara tillsammans med (i värsta fall) dygnets alla timmar. Fast i så fall måste jag först öppna ögonen och låsa upp hjärtedörren och för det krävs det en ytterst invecklad kod som bara fungerar från ett omedvetet plan. 
 
 

När jag blir gammal ska jag bära lila

 
När jag blir gammal ska jag bära lila
med en röd hatt som inte passar
och inte klär mig
Och min pension ska jag spendera på 
konjak och sommarhandskar
och sidensandaler
och jag ska säga att "vi inte har pengar till smör"
Jag ska sätta mig på trottoaren
när jag blir trött
och jag ska glufsa i mig smakprov i affärer
och jag ska trycka på alarmknappar
och jag ska dra med min käpp längs
järnstaketet
Och jag ska gottgöra min ungdoms
måttfullhet
jag ska gå ut i tofflor
i regnet
och jag ska plocka blommor i andra männskors
trädgårdar
och jag ska lära mig att spotta
Men jag kanske ska öva lite nu?
så att folk jag känner inte blir alltför
bestörta och förvånade
när jag plötsligt är gammal och börjar
gå klädd i lila
 

Jennifer Joseph

Utdrag ur ”Warning” 1963 ”Rose in the afternoon.”

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Åter i cyberrymden

Efter några veckor utan dator kan jag konstatera att jag verkligen har känt mig utestängd och inte minst saknat mina vänners uppdateringar om både ditt och datt. Min bärbara dator har helt lagt av och mobiltelefonen har minsann också trilskats rejält men idag kom bäste bror med sambo och förärade mig med en stationär dator och en skärm dubbelt så stor som på den bärbara. Är innerligt tacksam och njuter av lyxen.
 
 
Fyra generationer kvinnor
 
Moster Elin spelade och sjöng så fint.
 
 
 
 
Det har hänt mycket den sista tiden. Jag har bakat som aldrig förr till lilla Ines namnfest som vi hade här hos mig förra helgen. Samtidigt skulle huset hållas något så när rent, stora dukar strykas och gräsmattan klippas. Tack och lov var det fint väder så att vi kunde duka både ute på altanen och i vardagsrummet. Barnbarnen och barnbarnsbarnet har bott hos mig med allt vad det innebär av nutidens enorma mängd av måstesaker till en baby. Lillskruttan har skrämt slag på katterna då hon raceat fram med sin röda gåstol och jag har njutit så in vassen av denna ljuvliga gounge så jag tror att mitt hjärta växt till minst dubbel storlek. Av mig fick Ines den docksäng som min pappa snickrade till mig julen 1953 och dockkläderna som mamma sydde till min docka. Ines blir fjärde generationen som bäddar ner sina dockor och mjukisdjur i sängen. Det känns bra.
 
I kväll var det förfest inför kommande trevligheter med vännerna Lillemor, Maria och Anna-Carin. Lillemor bjöd på ett helt bord med goda ostar, kex, frukt och marmelader plus rosévin, kaffe och tårta. Proppmätt är ett lindrigt ord i sammanhanget. När vi åkte hemåt bjöd kvällen på trolsk dimma över ängarna och en vackert guldskimrande himmel. 
 
 
 

RSS 2.0