Blötsnö och julgran

Brrr idag blåser det friska sydvästliga vindar och gårkvällens nära tjugo grader har stigit uppåt och är nu bara några grader från nollan. Skönt, fast nu väntar snöskottning av det blötare slaget framåt kvällen. 
 
Idag väntar lunch tillsammans med vänner samt ett godmansuppdrag av det enklare slaget. Eventuellt blir det saffransbrödsbak om lusten infinner sig. Som pensionär sbehöver jag inte ha en tvingande agenda och det är underbart. Tidigare år medan jag ännu jobbade och hade familjen samlad skrev jag listor inför storhelgerna på vad jag skulle göra på kvällen efter jobbet och bockade av allt eftersom. Herrn i huset skrev inga listor och det innebar bland annat att våran julgran var den sista som fanns att tillgå, alltså den som ingen annan ville ha. Det blev jul i alla fall och numera fixar jag även granen själv. Har till och med köpt en blixtlåsförsedd säck för hemtransporten för att undvika alltför mycket barr i bilkupén. Nej, jag stjäl inte från någons skogsfastighet utan jag ringer först till markägaren och frågar om lov och ibland räcker det med att ställa frågan till mig själv. I år blir det dock en dansk gran från Granngården för 199 kronor minus en värdecheck på 30 kronor. Insåg att det nästan skulle bli dyrare att åka till skogen själv. Nu står granen grön och grann på vänt ute i bodan och jag har ett bekymmer mindre.  Däremot har jag en bula på huvudet då bagageluckan råkade falla ner i skallen på mig. Blixt och dunder men jag överlevde.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Varm i hjärtat

Här hade den lilla älsklingen ryckt av tomtens luva.
 
Nattsuddade med råge och vaknade till rosakantad klar himmel. Druckit morgonkaffet i adventsmysets sken med spinnande katter intill. En i knä och en vid fötterna. På avstånd hörs grannhunden skälla och inomhus susar värmepumpen i ett lugnt flöde. Dagen är ännu ett oskrivet blad men det lär den inte förbli länge till. Funderar på att tillverka ett tomteskägg av lovikkagarn eftersom jag har för avsikt att agera tomte på julafton. Visserligen ett svettigt uppdrag men att se sina nära och kära via tomtemaskens ögon uppväger både svett och rufsig frisyr. Barnet inom oss finns alltid kvar, åtminstone under julklappsutdelningen. Minns min egen pappas barnsliga förtjusning över tomten och julklappspaketen. Jag blir varm i hjärtat vid blotta tanken. Pappa fick aldrig en endaste julklapp som barn trots att gården var förhållandevis välbärgad. Den enda leksak min pappa fick som liten var en margarinlåda som det stod Pellerins margarin på. Pappas äldre syster Alma sågade hjul från en stock och spikade dit. Den tidens barndom är verkligen ljusår från dagens bortskämda ungar som i princip kräver och ser det som självklart att de ska ha den dyraste mobilen eller vad det nu kan vara. Självklart måste föräldrar följa med i utveckligen men det finns gränser, tycker i alla fall jag.
 

En magiskt vacker dag

 
Syrran och jag har en plan för något vi ska göra tillsammans där vi får ha kul, leka och busa för att åstadkomma något speciell som vi planerat i flera år. Nu är vi på gång. Som på beställning stötte vi på en av tomtens renhjordar med flera helvita renar.  
 
 
Dagen har varit jättefin med strålande sol som tände ett rosa skimmer på snövidderna. Förtrollande magiskt vackert! Timmarna rann iväg och vi vände inte hemåt förrän solen gick ner och mörkret tog över, men först tände vi ett ljus på mammas och pappas grav.
 
 
Hemma igen kom en vän på besök med supergoda vaniljbullar. Hemkakat så klart. Har också gjort en liten akututryckning till en vän som behövde lite tröst och assistans. Dagen har varit superbra och nu tänker jag se om nattens teveutbud har något spännande i beredskap.
 

Adventshelg

 
Idag har jag tagit det lugnt och varit social. En väninna hälsade på så det blev prat och skratt över en kopp kaffe. En stund senare dök sonens familj upp med rykande varma pizzor. Prat, skratt och välfylld mage. 
Utomhus föll snön tätt och på en liten stund hade det kommit minst en decimeter. Passade på att få ett kort motionspass med snöskyffeln och samtdigt ta några stämningsfulla adventsfoton. Min gamla plastgran som legat gömd under åtskilliga år tjänstgör med den äran som utegran. I mörkret är alla granar vackra.
Kollat runt på nätet  och hittade några av mina tänkta julklappsinköp som hade black fridays rabatter. I och med det så är de flesta julklappsinköp avklarade. Det här året blir ett riktigt snålår men det blir nog bra ändå. Att träffas, äta, mysa och umgås är trots allt viktigast av allt. Längtar efter lilla barnbarnsbarnet. Pratade i telefon med henne häromdagen. Kom! sa hon och kupade samtidigt sina små händer mot telefonen, enligt mamma. Kanske trodde hon att jag fanns där inne i telefonen och kunde krypa ut till henne. 
 
 

Några tankar

När det ljusnade blev jag jätteglad när jag såg ljusblå luckor i molntäcket. Nu en stund senare är jag tveksam till det molnfria verkar snarare vara blåaktiga nederbördsmoln. Varit ute och luftat mina katter men det blir inga långa stunder vintertid när de själva får bestämma. Lite gammalt gräs som sticker upp runt trädstammar är det som lockar och när de har tuggat sig nöjda blir det snabba tassar mot ytterdörren.
 
 
Dagens program innefattar uppsättning av adventsstjärnor och stakar. Känns ännu väldigt ojuligt och det är lite skrämmande med tanke på att jag brukar ha väldigt lätt för att koppla på barnögonen och njuta i fulla drag av hela juleriet. Jag har just nu lite svårt att rikta min energi dit jag själv vill. Mitt liv har bjudit och bjuder fortfarande på prövningar av det extrema slaget som inte alls hör till min ålder och situation, men ibland har man inget val när det i övrigt ekar tomt i omgivningen. 
För några år sedan träffade jag en kvinna som hade kontakt med andar. Ja jag vet, det verkar suspekt, men tro det eller inte, så beskrev hon detaljerat betydelsefulla människor i mitt liv som inte finns bland oss längre. Det handlade om extrema detaljer som inte är allmängiltiga. Jag fick också ett positivt budskap som gav stort hopp för det som ligger mig allra varmast om hjärtat. Den här kvinnan kände inte ens till mitt namn så hon hade inte kunnat göra efterforskningar. Besöket hos kvinnan var en sextioårspresent och alltså något jag aldrig hade valt att lägga pengar på av egen vilja. Nu funderar jag på att göra ett nytt besök och den här gången ta med några frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på - om det finns svar. Förra gången var jag helt oförberedd. 
 
 
 
 

Bakdag

Idag bakade jag saffranbullar som jäste fint och blev fluffiga fast lite smaklösa. Borde ha köpt saffran på apoteket istället för i mataffären. Bakade också ett hyfsat gott långpannebröd bestående av vetemjöl, lite rågmjöl, keso och solroskärnor plus vatten, lite rapsolja, jäst,  salt, sirap, anis och fänkål.. När allt var bortstädat strök jag julgardinerna till köket och hängde upp dem. Gardinerna är röda och fina men det känns lite för mycket tyg i jämförelse med de skira rulluppkapporna som hängde där innan. Nåja, det handlar om en månad sedan får jag hänga tillbaka de skira. Adventsljusstakarna och stjärnorna ska också fram men det får bli i morgon. Det har varit halvmörkt hela dagen och ljusbristen gör mig seg som deg. Om en månad vänder ljuset tillbaka och jag behöver bara se ljuset i talltopparna för att livsas till. Längtar väldigt mycket. 
 

Jultankar

 
Tankar på julen har börjat ta form och den här julen blir vi förhoppningsvis många barn, vilket är roligast av allt. Det ska vara stök och bök, skratt och trångt när tomten knackar på dörren. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen att jularna där hemma medan mamma ännu levde är JUL för mig. Egentligen inget överflöd på varken paket eller mat men otroligt generöst med kärlek in i minsta vrå och ingenting fattades. Släktingar tittade förbi eller ringde och önskade god jul, det pratades, skrattades och på köksbordet plingade änglaspelet knappt hörbart av värmen från de tända ljusen och ur radion strömmade julmusik. Jag minns fortfarande hur jag ibland stannade upp och bara iakttog och njöt av värmen och gemenskapen. 
 
 
Mamma flitig som ett bi lagade all mat och bakade allt som hör julen till. Dessutom satt hon till långt in på natten och sydde julklänningar till mig och min syster och småbröderna fick nya byxor, skjortor och kanske en röd julväst. Pappa var den som kokade knäck och pysslade med oss barn, minns speciellt en dekoration till taket som bestod av hundratals små klockor i glittrigt metallpapper. Vi barn hade tur att få de föräldrar vi hade, alltid barnens bästa i fokus.
 
 
 
 
 
 

En dag

I morse såg jag en uppgående sol och rosafärgad himmel. Glad i hågen kopplade jag mina fyrbenta och stegade ut i halkan och i samma stund drog en molnbank in som skymde solen för resten av dagen. Dagen kan därefter sammanfattas som grå, blöt och livsfarligt halkig. 
 
Fick tidigt kaffefrämmande medan jag ännu var i pyjamas och en stund senare mer kaffefrämmande samt erbjudande om en biltur österöver. Jag lider av tom peng pung så inhandlade bara ett franskbröd och några lantcrossianter på Lidl i Tornio. Sedan åkte vi hem och drack kaffe.
 
Idag kom brevbärarenmed ett efterlängtat paket, nämligen pekboken som jag gjort till barnbarnsbarnets 2-årsdag. Boken innehåller bilder där den lilla damen grejar och donar plus några bilder på oss allra närmaste inklusive katter och höns.
 
 
 

Farsdagstankar

 
Numera har jag ingen att baka farsdagstårta till och det känns på ett sätt tomt men samtidigt väldigt skönt. Min älskade pappa finns för evigt inom mig och det finns även våran älskade farbror Gustav som vi barn också uppvaktade på farsdag. De båda uppvaktades så länge de fanns bland oss och idag får de ett tacksamhetens ljus på sin grav. Båda två har betytt oändligt mycket för mig och älskat mig villkorslöst till och med när jag minst förtjänat det.
Gustav hade till exempel en karraburk som ständigt var välfylld med polkagrisar eller kolabönor. Av mina syskon var jag nog den flitigaste gästen och blev tidigt väldigt duktig på att klättra på skafferihyllorna för att nå det åtråvärda. Gustav skrattade gott och lyfte artigt på locket när jag nådde fram. Han var så finurlig och snäll våran Gustav och hade outröttligt tålamod med serietidningsläsande och kortspel. Att växa upp på en bondgård med många vuxna var himmelriket genom att det alltid fanns någon vuxen som hade tid att engagera sig i oss barn. 
 
 

Vintrigt ögongodis

 
 
 
 
 
 
Ord är överflöda torts att kameran inte till fullo kunde fånga det ögongodis som dagen bjöd på. Mäktigt och underbart vackert. 
Tände ett ljus för käraste pappa på farsdag. Så länge jag lever är morgondagen en dag till hans ära.
 
 

Min fredag

 
Idag har varit en proppfylld dag. Började med läkarbesök och därefter en sväng till utlandet tillsammans med Esko för att inhandla bland annat kattmat och som oftast kaffe och en god macka på Subway. Hemma igen blev det snabb middag till barnbarnet i form av stekta ägg och skinka. Som avslutning fick jag trevligt besök av god vän och som alltid prat om ditt och datt och många glada och välgörande skratt. 
När jag kom hem från grannlandet upplevde jag kaos i hela huset men efter min väns besök och alla lindrande skrattsalvor insåg jag att kaoset mest bestod av saker på köksbänken och lite disk. Nu är allt borta och ordningen återställd. 
I morgon ska jag tända utejulgranen. Har sett många som redan har tänts så nu ska min också få lysa upp tillvaron om än lite tidigt. Min granne nedanför har alltid jättefint preics rakt nedanför mig och de har dagen till ära ställt ut stora ljusträdet men renen lär få vänta ännu en tid. Jättefint.
 
 
 

Nej! Se det snöar...

Idag faller det vitt från skyn och marken får allt färre gröna fläckar. Visst blir det ljust och fräscht men samtidigt besvärligt med bilen och infarten som ska skottas. I och för sig gillar jag att vara utomhus och vintertid finns det inte så mycket annat än att skotta och finputsa snökarmarna. Normalt brukar jag hämta hem ett tiotal sandhinkar till vinterns halkor men den här hösten har det inte blivit av. I och för sig finns det både grus och sand att hämta gratis under hela vintern så ingen ska behöva halka omkull hos mig. Har för mig att man som husägare har ansvaret även om det är inbrottstjuv som halkar omkull och bryter benet. Kanske har jag missförstått men brukar sanda rejält för säkerhets skull.
 
 
 
 
 
 
 

Fest dagen lång

I går bakade jag en omgång bullar efter min pappas recept på lyxiga bullar. Hade ett gäng bullglada fikagäster i gårkväll och idag har det också blivit bullfest några gånger med vänner. Ja Herregud så glad jag är för alla mina nära och kära.
Har också haft besök av en glad hantverkare som var sugen på en pratstund då han tydligen visste att vi hade en gemensam nämnare där vi var av samma åsikt. Även där skratt och trevliga vibbar även sedan dörren stängts och jag begav mig ut i kvällen. Hamnade hos syrran där jag förärades med jättegoda hembakta grahamsfrallor efter våran mammas recept. 
Vissa dagar har en tendens att bli en enda lång fest och jag njuter verkligen trots att håret hänger i feta stripor och gloven knastrar av kattsand. I kväll tänker jag följa presidentvalet i stora landet i väster. 

Livets ränder

 
 
 
Hemvävda trasmattor har alltid fascinerat mig. Under min barndom brukade jag roa mig med att härleda inslagen i ränderna till våra avlagda kläder, gardiner och överkast. De blå färgerna kunde komma från karlarnas blåkläder eller brödernas långbyxor, de bruna från mormors gamla klänning eller en herrskjorta och de ljusa mönstrade inslagen från mammas och vi flickors blusar och klänningar. Vartenda urvuxet eller utnött plagg togs tillvara. Eftersom de flesta kvinnor själva sydde familjens kläder blev det även tygspill över och det klipptes också till mattrasor. Allt återanvändes förutsatt att tygbitarna var rena.
 
Jag minns så väl dunket från vävstolen och korgen intill som var fylld med färgglada nystan. Jag minns också fortfarande hur man sätter upp en väv. Vi flickor fick tidigt hjälpa till med skäl och trådar i trängseln under vävstolen.
Att klippa mattrasor med storsaxen var kul fram till dess att tummen började värka av överansträngning. Innan man började klippa mattrasor av ett plagg sprättade man först bort knapparna och även dragkedjan om den fungerade. Allt sparades och återanvändes. Knapparna sparades i en låda och jag älskade att sortera och klassificera efter färg och storlek. Kanske är det därför som jag alltid har haft lätt för att ha var sak på sin plats och dessutom gillar att städa.
 
Mattornas olika mönster berodde på kvinnas skicklighet, fantasi och estetiska förmågor men så klart satte färgerna hon hade i sin korg vissa begränsningar. Bara väverskan själv vet vilka lyckor, vilka sorger och vilka drömmar hon vävde in i sina ränder. Kan tänka mig att vissa mattor berättar ett helt liv. 
 
Sommartid tvättades våra mattor med såpa och rotborste nere vid älven. Mattorna blöttes och lades sedan på stenhällarna där mamma stod på knä och borstade tills mattorna var alldeles vitlöddriga. Därefter fick vi barn som samtidigt plaskade runt i vattnet intill uppgiften att skölja av dem nere i vattnet. Minns ännu såpdoften och löddret som flöt omkring som små öar i våran badvik. Minns också känslan av att med hela handen gräva upp en mjuk såpklick ur burken.
 
Numera ligger det mest intetsägande och anonyma syntetmattor från Ikea och Rusta på våra golv. Det tycker jag är trist. Är själv inget undantag. Har bara två mattor i hela huset. En grön ikeamatta under vardagsrumsbordet och en hemknuten orangeröd ryamatta i gästrummet på övervåningen. Även om orange är färg som jag alltid haft svårt för älskar jag ryamattan av den enkla anledningen att det är min älskade faster och farbror som själva sytt dit varenda knut.
 
Nackdelen med trasmattor är så klart att de inte lämpar sig för maskintvätt, lätt korvar sig och är näst intill omöjliga att dammsuga. Har mig som jag katter är det livsfarligt med trasmattor då de tycker att det är jättemysigt att gömma sig under mattorna.
 
 

Brrrr

I gårkväll small det till och vips sjönk utetermometern till minus tolv grader. Tack och lov, eller kanske tyvärr, lyser snön med sin frånvaro. För min del önskar jag ett tunt lager som lyser upp dagarna under den här allt mörkare årstiden. Idag är himlen ljusblå och solen strålar vackert. Funderar på att åka på en fototur mot havet.
 
Jag har dammsugit och håller nu på att torka av alla golv. Just nu är det matpaus då jag hamnade i blodsockerdipp med bränslebrist i hjärnkontoret vilket förutom en obehaglig trötthet med flödande svett också ger fläckvis synbortfall. Lite sockerstinn föda och kroppen går igång igen.
 
Jag har många planerade projekt och just nu hattar jag mellan allihop utan att det händer speciellt mycket. Måste koncentrera mig på ett i taget för att det inte ska kännas övermäktigt. 
 
 
 
 

Till våra käras minne

 
Min syster och jag har aldrig missat att tända ljus på Alla Helgons Afton på våra käras vilorum. En varm låga och ett hjärta fyllt av tacksamhet till alla dem som alltid satte oss barn främst och omgav oss med villkorslös kärlek. 
Idag tände vi ljus, pratade med våra kära och åkte sedan till Larsarons, alltså hemgården, och fikade medhavda godsaker nere vid älven som fått en tunn isskorpa närmast stranden. Rofyllt och vackert trots isande nordanvindar som snabbt kröp in genom tjocka vinterjackan. Efter en rask promenad i lång uppförsbacke var värmen återställd och färden gick vidare hemåt i bil med igenimmade rutor.
 
Jag är evigt tacksam och saknar dem alla men speciellt mamma som bara var sextiosex år när hon togs ifrån oss. Det är så mycket som hade kunnat vara annorlunda idag om hon och pappa hade funnits kvar och styrt upp ett och annat som gått fel i vår familj. 
 
 
 
 
 
 
 

Inte bättre än så

 
Under mina åtta år som bloggerska har jag förutom om glädje och lycka skrivit otaliga inlägg som handlar om besvikelse, sorg, ilska och frustration. Och otaliga gånger har jag också skrivit att livet själv ser till att vi alla till sist får bita i vår egen svans när vi har utsatt andra för oförrätter. Alltså behöver man som offer inte lägga energi på hämnd. Den som gjort den största oförrätten mot mig, den personen blöder nu ymnigt av sina egna bett. Uppriktigt erkänns härmed att jag förnimmer en viss skadeglädje av det elakare slaget. Bättre än så är inte jag. En gnutta medlidande ploppar upp emellanåt, fast den känslan håller jag tillbaka med flera lager silverteip. Jag har medlidit mer än nog.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Första snön

Sent i gårkväll föll vinterns första snöflingor. Inte mycket men det är lite vitt här och där på gräsmattorna. Vitt på marken ger i alla fall betydligt ljusare dagar. Snöslungan har fått flytta in i garaget så den är tankad och redo när det blir dags för snöskottning. En ovärderlig hjälp när det faller större mängder snö.
 
Fibergrävandet längs gatan dunkar, gnisslar och jordar ner hela gatan men gissar att det blir klart den här veckan. Sedan är det bara att vänta på att få fiber inblåst i rören. Blir skönt med bättre internet och eventuellt några betalkanaler i teven.
 
De senaste dagarnas promenader har skett i mörker. Den del av strandpromenaden där vi helst går saknar belysning och har enormt gropig asfalt. I groparna samlas vatten som nu är fruset och därmed rejält halt. I mörker är det livsfarligt. En del av strandpromenaden har belysning men väldigt glest så det är långa mörka partier. Skulle aldrig gå där ensam. I gårkväll vek vi av och gick längs en helmörk stig ner till en liten udde vid vattnet där vi satte oss och beundrade "stadens" ljus som speglade sig i vattnet. 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0