Helgmys

Det har varit en hyfsad dag. Natten bjöd på huvudvärk så jag flexade lite i morse. Huvudvärken berodde förmodligen på vaccinet, men nu är det ok igen.

Idag fick jag gjort en hel del, bland annat beställt teaterföreställningar till de yngsta och äldsta skolbarnen. Har satsat på helsäkra kort den  här gången. Högstadiet är kräsna. Det mesta är antingen vitt eller svart i den åldern.

Nu lyser stjärnor, stakar och granar runt om i kvarteret. Jättemysigt. De här ljusen är min livlina genom mörkret fram till i januari då solen smeker talltopparna igen.

Nu ska jag skriva en lång handlingslista inför morgondagen.

Fredag i morgon!

När chefen är borta dansar jag på bordet. Ja ungefär så har det varit i går och idag. Känns lite omoget, fast i och för sig har jag nog gjort lika mycket som alla andra dagar för jag har inte haft en någon som har stört mig :).

I morse var jag och tog den berömda sprutan. Hade bokat tid på webben så jag visste att mellan nio och tio skulle det vara min tur. Hela lassakorridoren var fylld av väntande människor, på båda sidorna dessutom, med grön kölapp i handen. Många var väldigt gamla, bleka och trötta med hängande hakor. Jag passerade alla och gick längst fram till damerna i röda korsvästar och frågade vad som gällde när man bokat på webben. Hon tog mitt bokninsnummer och visade var webbarna skulle stå. En av damerna i väst greppade en megafon och bad oss som bokat ta trappan till plan tre. Det blev rusning och jag haltade uppåt i full fart och var nog bland de tio första. Inom en kvart var jag klar och passerade återigen alla väntande människor som nog undrade vad jag hade för gräddfil. Kändes inte juste mot de som redan väntat länge. Hittills mår jag bra. Inte ens armen värker.

Vännen har blivit utskriven från sjukhuset idag. Det har vi firat med god mat och jag unnade mig ett glas rött vin. Det var väldigt gott. Det borde jag unna mig oftare.

Nu väntar dusch. Känner mig helt inpyrd av stekos. Alltså matlagning med os och fettstänk är inte min grej.

Detta är veckans härligaste dag, hela helgen ligger framför.

Mest fikaraster

Många elever uteblev idag av olika orsaker vilket innebar att lärarna blev sittandes i fikarummet och jag med dem. Teppo bjöd mig på en delikat ärtsoppslunch. Riktigt gott med en ostmacka därtill. Nå, det blev faktiskt gjort en del jobb också och precis när jag skulle gå hem upptäckte jag att en grej i kaffeautomaten hade hakat upp sig så det var kaffesump överallt. Äckligt, men jag fixade det och seglade sedan hem i blötvädret.

Middagsinspirationen handlade om fyllda lövbiffar, pommes strips och chilibernaise. Det behövdes ingen lång överläggning innan mr x rattade mig till affären och en timme senare mumsade vi på den godaste maten på ett långt tag. Det råkade slinka med en godispåse också. Tyvärr.

Kvällen har ägnats åt att hänga upp adventstjärnorna. Nu sprider de sitt milda ljus i mitt hus. Känns gott i hjärtat.  Pratade med min svärdotter och till min stora glädje verkar det som att jag får ha julafton i år. Jag är jätteglad för det. Nu måste jag ha en riktig doftande innegran så att käraste Evelina inte gråter av besvikelse. Hon gillar definitivt inte plastgranar. Inte jag heller för den delen.

Nu önskar jag bara en sak: SNÖÖÖÖ







Snölängtan

Herregud jag blir tokig på blötvädret. Snö är jobbigt när det ramlar ner så mycket att det måste skottas, men fördelarna med att det blir ljust och rent är helt klart på plussidan. Hoppas att det kommer snö till advent.

Har haft en lång dag idag med persomöte på eftermiddagen. All personal har fotograferats för att läggas ut på hemsidan och så ska det tydligen sättas upp tavlor i entrén. Det blir nog trevligt :).

Kom hem helt slut och stekte bara en pytt till mr x, vilket föll honom i smaken.
Kissen jamar och vill ut, men jag orkar inte plaska i sörjan och jag vet att han vill in igen på direkten.
Nu ska julgardinerna till köket strykas och hängas upp och sedan ska stakarna fram, fast jag tänder dem inte förrän framåt helgen.


Adventspyntat

Måndag är alltid måndag. Grått och blött är en sammanfattninga av dagens väder. Försov mig som vanligt så det blev blixtuppstigning även denna morgon.
Väl på jobbet kom jag igång så pass bra att adventspyntet kom fram. Fixade igång alla stakar och hängde upp stjärnorna i fönstret. Ännu är allt släckt men i morgon på persomötet ska de glimma vackert.
Om inte adventstiden skulle komma precis nu skulle jag dö av ljusbrist. Min kropp orkar inte med mörkret och det blir värre för vart år. När, inte om, jag vinner pengar ska jag inhandla dagsljusrör som reglerar min dygnsrytm. Då blir försovningarna historia och jag är glad och pigg hela dagarna.
Nu väntar en skön och lång dusch. Fotografering i morgon.



Dagen efter festen


Festen igår var supertrevlig med jättegod mat, trevliga människor och roliga överraskningar i form av teater, sång och tal i mysig miljö där eldstadens sken dansade runt över våra ansikten och värmde gott i novembermörkret.

I morse skulle jag stiga upp tidigt och åka och hämta vännen som efter tre veckors sjukhusvistelse äntligen fick permission över dagen. Naturligtvis råkade jag sova lite för länge så det blev blixtavfärd. Ja, så blixt det nu kunde bli med en bil som var totalt isglaserad. Inte en dörr gick att öppna utan våld. Nå, jag kom iväg och den underbara solen lyste min väg.

Väl här hemma igen har vi tagit det lugnt, ätit kryddstark mat till skillnad från menlös sjukhusmat som kan liknas vid katastrof för en gammal kock som min vän.

På eftemiddagen vände vi bilfronten mot Luleå igen och innan mr x rattade hemåt hann jag in på Lindex och köpa en liten festblåsa. Lite väl liten kan jag väl erkänna för jag lyckades inte dra igen dragkedjan själv och mr x hann nog använda alla sina ramsor innan fodralet var stängt. Borde nog ha tagit en storlek större för jag blev väldigt plattbystad. Knappt A-kupa. Men snygg är den! En dröm ur mitt drömlager är förverkligad. Tack snälla doktorn för operationen.








Kalastime

Dygnsrytmen är alldeles ur led. Orsak: Ljusbrist. I natt låg jag vaken till vid fyratiden och i morse var jag död. Tog mig mot alla odds upp och ut i friska luften med kissen medan det var lite ljust. Ett tag såg det ut som att solen skulle orka fram, men icke, diset segrade.

Dagen har varit lugn. Körde lite skräp till sorteringen och förberedde middag till mr x. Själv ska jag på födelsedagskalas med god mat och dryck i trevliga människors sällskap. Kul!
Nu väntar dusch och spackling. Sedan måste jag bestämma om jag ska den lite för stora blusen eller den lite för snäva tröjan. Otroligt svåra val! Som vanligt är det svart som gäller. Snart ska jag inhandla den "lilla svarta". I trettio år har jag drömt om att kunna slinka in i litet snävt fodral som passar för alla tillställningar. Nu kan jag det! Jippi! tack snälla doktorn för operationen. Nä, skämt åsido så är det inte allt att vara "smal", det viktiga är att må bra och orka röra sig. Som 60-åring blir man inte precis vacker av att gå ner i vikt. Rynk, rynk.

Känslorna för det som de senaste dagarnas blogginnehåll lever fortfarande inom mig. I natt drömde jag att en pojke sa till en flicka att det luktar skit ur hennes skolväska och då tänkte jag att det utsatta barnet borde svara att hon också känner skitlukten men att den kommer ur hans mun. När jag vaknade var jag glad för att jag är så pass klok att jag inte bad henne säga det. Hämd leder ingen vart. Min filosofi är att den som är dum oftast biter sig själv i svansen.

Nä, nu är det bara två timmar tills det är kalastime. Full fart mot sminket.

Helgdagskväll utan brasa

Så skönt det hade varit att sjunka ner i soffan på mjuka lammfällen framför en sprakande brasa medan regnet piskar mot rutan. Nu finns det tyvärr ingen eldstad i mitt hus, men om jag riktigt drömmer mig bort kan jag ana doften. En sak är säker och det är att en dag ska det installeras en braskamin i mitt hus och färdigkluven björkved ska finnas i bodan. Basta!

Dagen har inte bjudit på några speciella överraskningar mer än att jag gick igång på städfronten så fort jag kom hem. Siktet var inställt på hall och trapp, men det blev bara hall och det är väl gott nog. Däremot har jag fållat upp ett par byxor som jag ska ha på kalaset i morgonkväll. Längtar!

Efter gårdagens givande telefonsamtal till BEO (Barn- och elevombudsmannen) kollade jag hans blogg och så här skrev han:
Ingen är för mobbning. Ändå går tiotusentals elever till skolan rädda för att bli slagna, hotade eller retade. Varför? Jo, för när någon utsätts skuldbeläggs den som mobbas. "Det är väl inte konstigt, som hon beter sig." "Det är självvalt, han ...."

Precis så resonerar lärarna på skolan jag skrivit om de senaste dagarna. En otrolig besvikelse. Jag är arg och tänker minsann använda den kraften till något konstruktivt. Det finns nog inte något som väcker raseriet i mig mer än när gamla, barn och handikappade nonchaleras. Jo, en sak till gör mig nästan galen och det är när de som skulle kunna göra något låtsas att allt bra bara för att slippa engagera sig.

När min pappa bodde på Näsbygården försvann de gamlas guldkant. Efterrätter, fikabröd, frukt, färska grönsaker och eftermiddagskaffet drogs in. Inte ens den lilla guldkanten som lite gott att tugga på fick de gamla döende ha kvar. Det är så sorgligt så det gör ont i hjärtat. När jag ringde till chefen på stället försvarade hon sig med att de gamla blev för tunga för personalen att lyfta. När jag inte var nöjd med det svaret drog hon till med att de gamla växte ur kläderna och då blev de anhöriga arga för att de fick köpa nya kläder!!!! Till saken hör att de flesta gamla på avdelningen var svårt sjuka och led verkligen inte av övervikt. Personalen på avdelningen berättade att de inte ens fick lov att beställa hem skorpor. Vi löste det på så sätt att vi försåg våran pappa med en liten elektrisk kylbox som vi fyllde på med sånt han gillade. Inte populärt hos personalen men pappa var glad och nöjd.
Ve och fasa för att som gammal hamna i händerna på personal där man blir sedd som en sak. En det utan behov.














En galen dag

Det har varit en riktigt galen dag. Mitt humör har svängt mellan ilskna skrik och glada skratt. Det sistnämda var mest när jag, Lillemor och Hanna var och uppvaktade Maria på högtidsdagen. Hon bjöd på så god tårta med vildhallon och grädde därtill. Mmmm
Ilskan och skriken, ja om det kan jag inte skriva så mycket, men ibland är det ett under att min hjärna inte får ett vulkanutbrott.

Min vän är på bättringsvägen men lär bli kvar på sjukhuset ännu en vecka. Jag borde gå och lämna prover på labbet och boka en ny återbesökstid istället för den jag avbokade. Känns bara så himla jobbigt att ta sig till lassa tidigt på morgonen.



Jag har inte kunnat lämna det här med mobbningen av en liten flicka så idag ringde jag till barn- och elevombudsmannen. Han förstod precis vad det handlade om och refererade till ett snarlikt fall där tingsrätten dömt en kommun att betala dryga skadestånd till en mobbad elev. Helt klart är att det är skolans plikt att agera med kraftfulla åtgärder mot dem som mobbar och det har minsann inte skolan här på orten alls tänkt göra. Nä, det är ju den lilla flickan som ska ändra sig så att de andra eleverna kanske slutar mobba henne enligt rektorn .... Djävla idiot, säger jag till rektorn på aktuell skola. Skolans fina antimobbningsplaner med alla berördas underskrifter har tydligen inget värde när det verkligen gäller. Jag fattar inte hur man som lärare kan leva med sig själv när man tillåter mobbarna att fortsätta plåga sitt offer.

I kväll kom käraste Evelina förbi en sväng. Det kändes gott i hjärtat.


Mitt i veckanfunderingar

Idag hade jag den sista teaterföreställningen för detta år. Kvar är en offentlig samt två skolföreställningar modern dans. Dansföreställningarna är ett kapitel för sig. Intresset är lite lågt bland personalen på skolorna men säkert sår det frön hos en och annan ungdom som känner för att uttrycka sig med kroppen.


Jag gillar dans fast då mer åt klassiska baletthållet. En dröm som jag har haft sedan jag var barn är att se en riktig balettföreställning typ Svansjön. När man är en drömmare som jag är så stannar alldeles för mycket vid drömmar. Det är synd. Alla kommer vi en dag till dödens väntrum och då måste det kännas ruskigt frustrerande att tänka på allt man har ogjort. Jag ryser vid tanken.

Dagen har varit lite tung. Förkylningstendenser gör sig påminda lite här och där i kroppen. Idag har jag i alla fall bokat tid på webben för influensavaccinationen. Praktiskt.







Städanfall nr 2


Vaknade med rosslig röst och tung i huvudet. For till jobbet men åkte hem efter lunch då orken låg på noll. Efter en stunds vila och några Alvedon kändes det ganska ok igen. Helt plötsligt, jag vet inte hur, befann jag mig ute i garaget och sorterade tomflaskor. När jag lika skulle iväg och hämta mr x så pantade jag alltihop och blev nästan 100 kronor rikare.

Nu i kväll blev det insidan av köksskåpen som blev av med damm och knäppa grejor som man aldrig använder. Noterade att jag hade tre olika apelsinskalare som jag aldrig har använt. De åkte direkt i sopkassen. Babymuggar likaså.
Det är märkligt så lätt det är att drunkna i skräp och onyttiga prylar. Jag har en dröm om ett minimalistiskt hem men ändå med en kreativ och ombonad känsla. Att det ska vara så svårt att få till det.

Att skolan är en arena för mobbning är inget nytt och det är heller inget nytt att alla som jobbar i skolan enligt skollagen är skyldiga att motverka all form av kränkande behandling.
Idag har jag ömsom skrattat och ömsom ilsknat till när jag tänker på skolans agerande mot den lilla mobbade flickan jag skrev om häromdagen. Skolan har nu presenterat sin "lösning" och de har inte för avsikt att ta tag i mobbarna. Det förslag skolan har på att lösa problemet får mig att tänka på länder där våldtagna kvinnor stenas till döds och våldtäktsmannen går fri. Det övergår mitt förstånd att man som lärare kan bli så nattsvart blind. I och för sig har jag varit med förr på den skolan och har väl inte heller förväntat mig några underverk.

Nu en kopp kaffe.



Städkväll

Idag var jag på första av fyra föreställningar av barntetern "Findus flyttar ut" och den var som förväntat jättebra. Jag har bara bjudit in förskolebarn och det var så härligt att se deras inlevelse och höra deras glada skratt. Vid sådana här gyllene tillfällen längtar mitt hjärta tillbaka till förskolejobbet. Näväl längtan blev kort för redan ute i foajén blev jag påmind om de jobbiga bitarna, nämligen påklädningen en regnvädersdag som denna. Därefter gick jag med lätta steg och köpte hembakta wienerbröd och åkte sedan tillbaka till kontorsjobbet och bad chefen komma och dricka kaffe i lugn och ro utan stökiga småbarn. Numera är det tillräckligt att vara mormor och farmor.

Middagen bestod bara av uppvärmda rester. Måttligt gott men det finns ju tack och lov smörgås till lite senare i kväll.
I kväll har jag dragit igång projekt köksstädning. Har börjat med köksskåparna. Första anfallet riktar sig mot ovandel och luckor. Eftersom jag inte har råd att köpa nya luckor så ska de i alla fall vara rena.

Idag fick jag ett mail från min gamla tonårskompis Britt som jag inte haft kontakt med på massor av år. Hon hade hittat mig på Facebook. Vi hade jättekul ihop. Nu har vi uppdaterat oss via telefon. Ska bli kul att träffas.

Nu blir det pyjamas och John B.










Skitvädersdag

Usch vilket skitväder vi har! Julsnön regnar bort och allt blir skitigt och mörkt igen. Inte alls kul. I går var det så härligt när snön föll tätt tätt och rakt ner. Julstämningen infann sig direkt.

Började morgonen med att ta tag i gårdagens disk. Därefter styrde vi kosan mot Luleå. Mr x vid ratten så klart. Först hälsade jag på vännen på sjukhuset och därefter hann jag med lite rekognosering på Lindex och så avslutade vi med att besöka en av mina bröder. På väg därifrån gick jag för nära trottoarkanten och blev helt nerstänkt av en passerande bil. Äckligt!

Det blev kinamat till middag idag. Friterad chilikyckling som är min favorit. Nu sitte jag här i morgonrock och småfryser. Om jag summerar dagen så får den klart godkänt även om jag mår pyton för att jag ätit för mycket godis.

Vilda westernkväll

Kommunalrådet och min kompis Mary Lou

Sitter här lite tung i huvudet efter gårkvällens häftiga westernfest. Jag tror att det är många med mig som idag är jätteglada över att vi kom oss iväg på kommunens stora persofest. Det har precis som varje år varit massor av negativa anspeglingar än hit och än dit på att kommunen lägger skattebetalarnas pengar på en "dyr" fest. Jag har väl genom åren också haft åsikter på ett och annat, men precis som alla andra arbetande människor behöver vi kommunanställda få uppskattning för vårt jobb. Och den uppskattningen ska ha hög kvalitet och det var det i går.

Min kompis Pocahunta med make

Lokalen, en inbyggd fotbollsplan, var helt omgjord till stämningsfull westernmiljö. Musiklinjens countryshow var något i hästväg. Superproffsigt! Det som förvånande var att så många kommunanställda män verkar ha en cowboymundering i garderoben. Där ser man vad som rör sig i våra innersta drömmar! Det vimlade av sheriffer, ursnygga skurkar, indianer, vanliga cowboysare av båda könen samt den grupp jag själv tillhörde, nämligen världens äldsta kvinnliga yrke.
Dansmusiken var ett undag från det braiga. Har lite svårt för hästjazz och särskilt när ljudnivån spränger smärtgränsen. Country går inte hem hos mina bensprittarnerver.

Indianflicka                           ökända                             Peggy Sue herself



Sjukhusvisit och annat

Det har varit en hyfsat kul dag idag. Chefens persofestförberedelser smittar av sig lite på mig också. Idag fick jag ett delikat uppdrag, nämligen att fixa en westernfilm som ska snurra som stämningshöjare i baren. Herregud! jag har väl inte sett en western sedan bröderna Cartwrigths på 60-talet. Sagt och gjort började jag ringa runt till här på orten. Det fanns en enda och det var tyvärr inte någon av de gamla klassikerna. Kollade också vad som fanns i storstan åtta mil bort men det var lika andefattigt där. Köpte i alla fall den som fanns och hur som helst är det väl ingen som sitter och kollar en hel film en kväll när det ska hända massor av saker.

Efter jobbet åkte jag direkt till Sunderby sjukhus och hälsade på vännen. Han mådde efter omständigheterna väl och blir bättre för var dag. Nu hoppas jag att han förflyttas lite närmare så att man kan hälsa på varje dag.

Före sjukhusvisten hann jag med en shoppingsväng på stan. Hittade det jag sökte så nu är klädseln för i morgonkväll fixad. Klänningen från utklädningsförrådet på jobbet är superfin. Hoppas bara att dragkedjan pallar trycket. Precis den lila färg jag älskar. Köpte en boléro att ha utanpå så att mina fula armar inte ska synas. Egentligen borde jag sätta färg i håret, men jag orkar inte börja med det också. Det ska bli kul med fest. Det är länge sedan sist.

Under hemvägen fick jag ett telefonsamtal som berättade att en halvbror till två av mina barnbarn är allvarligt sjuk. Det känns väldigt ledsamt och jag hoppas innerligt att han tillfrisknar. Livet är inte rättvist. Jag känner inte den här lille gossen, men det är lika ledsamt vem det än drabbar. Barn ska inte bli allvarligt sjuka.




Rejäl kvinna

Dagen har inte bjudit på något speciellt intressant. Däremot har jag i kväll gjort någonting som jag inte gjort på säkert tjugo år nämligen manglat alla mina stordukar. De flesta hemvävda av min fd svärmor. Att jag kom mig för att mangla beror på att jag i flera år gått och sneglat på en mangel som finns på mitt jobb. Det är ett  stort grönt gammalt elektriskt järnschabrak med tre trävalsar. Säkert livsfarlig. Idag slog jag på strömmen och listade ut hur den fungerar. Nu är mina skrövliga dukar som nya och jag känner mig som en rejäl kvinna. Ska bli kul att duka fint när jag har middagsgäster, vilket inte är så ofta, men det går ju att ändra på. Det är bara det att jag numera har absolut noll i självförtroende när det gäller matlagning.
För övrigt, när jag tänker efter, skulle det inte vara helt fel att krypa ner i en säng med rena slätmanglade lakan. Kanske ett besök på återvinningen skulle ge utdelning.



Upprörande

Idag blev jag riktigt upprörd. Fick höra om en liten flicka som mobbas på sin skola. Det har pågått i flera år. Skolan är liten och beskrivs som idyllisk med fina antimobbningsplaner.
Vid samtal med läraren säger denne att om O bara inte gick dit där mobbarna håller till så skulle det inte bli någon mobbning. Alltså ska hon stå utanför fönstret till lärarrummet och inte kunna röra sig som de andra eleverna. Det är så hennes raster ser ut. Hon som är offret är enligt läraren den som ska ändra sig. Hon ska inte ge svar på tal, hon ska inte bli arg när hennes kläder slits sönder och grävs ner i sandlådan. Hon ska stå ut med att bli kallad fet och ful och att hon luktar illa. Det börjar redan i skolbussen på väg till skolan. Hon får inte sitta bredvid någon, hennes skolväska göms längst bak i bussen osv.
Det mest förskräckliga är att lärarna står på mobbarnas sida och väljer att i första hand att lägga skulden på flickan. Jag är absolut säker på att hur mycket den här lilla flickan än ändrar sig så kommer hon att vara utsatt.  I skolan ska det vara nolltolerans när det gäller mobbning. Jag tycker att det är dags för polisanmälan.
För mig som har viss erfarenhet från den här skolan är det egentligen ingenting nytt. Jag upplevde att det fanns en norm som sa att om man är "olik" får man skylla sig själv.

Idag blev jag också så arg och upprörd att jag åkte hem från jobbet och la mig raklång på sängen i minst en timme. Jag fattar inte hur man ska få en tonåring att förstå sitt eget bästa. Tips och idéer mottages tacksamt.


Sedan när jag åkte tillbaka till jobbet möttes jag av supergott fika och ett muntert persomöte. Mmmmm! Det funkade som balsam på mina upprörda känslor.

När magen var proppad var det dags att prova kläder inför kommunens stora persofest på fredag. Lillemor tryckte med lite våld in mig i väldans elegant blåsa. Kul!

Förmiddagen bestod av kultur, nämlingen teater för barn. Idag bjöds två skolor på en interaktiv historia som jag tror gick hem hos barnen. Själv var jag lite skeptisk till att börja med, men barnen levde sig verkligen in i berättelsen. En pojke i publiken ropade entusiastiskt till den stackars ensamme bonden vars fru och barn flyttat till staden "Ring och säg att du älskar henne!" 
Det är roligt att ha uppdraget att köpa in dans, musik och teater till barn och försöka bjuda dem på hela smörgåsbordet. Allt faller inte alla i smaken, men det får jag stå ut med. Högstadiet är ett kapitel för sig. Där är det inte mycket som går hem, oavsett vad det är.

Det roligaste idag var när min vän ringde från sjukhuset, betydligt piggare än i går. I morgon flyttas han närmare mig och då ska jag åka och hälsa på.




Överraskande telefonsamtal

Min vän är på bättringsvägen och överraskade i kväll med ett telefonsamtal och det känns gott. Han lät förstås trött men hade redan jobbtankar. Nåja, det tar nog ett tag innan han är så pass i form att det är aktuellt att börja jobba.
Vi människor är märkliga för när vi är sjuka tänker vi nog generellt mer på jobbet än på att själva bli friska. Jag har alltid dåligt samvete när jag har sjukanmält mig oavsett jag är lite eller mycket sjuk.
Förr i tiden, alltså när jag var ung, gällde regeln att man höll sig hemma i stillhet åtminstone en feberfri dag. Jag tror att det var mycket klokt. Idag har vi skuldbelagts så mycket av överheten för att vi belastar sjukförsäkringen så vi vågar helt enkelt inte vara hemma tills vi är friska och då kommer följdsjukdomarna som ett brev på posten.

I morse var en sådan där adrenalinsprutande historia som nästan tar knäcken på mig. Jag har gett mig den på att tonåringen ska upp på morgnarna, hur tålamodsprövande det än kan vara. I morse när klockan tickade alldeles för nära 08.00 var jag nära att ge upp, men då som genom ett under var den unge färdigklädd och redo för avfärd. Pust!

Väl på jobbet har det rullat på. Ingen dag är den andra lik även om jag ibland tycket att mina arbetsuppgifter är förbaskat enehanda. En fördel är att jag till ganska stor del kan styra mina dagar. Om jag är alert jobbar jag undan för att andra dagar ta det lugnt. I morgon är det till exempel teaterdags för några skolor. Det innebär att jag åker och hälsar teatern välkommen, släpper in ungdomarna samt ser föreställningen. Det senaste är belöningen för en hel del logistikjobb som jag pysslat med sedan jag skrev kontrakt på föreställningarna.

Nu mot kylskåpet och något salt.


Farsdag

Fars- och morsdag är dagar då det känns extra starkt att någonting fattas i mitt liv. Jag kan fortfarande tänka att jag vill berätta eller visa någonting för mamma eller pappa. Även om sorgen alltid finns kvar så är glädjen desto större över att vi syskon har haft de föräldrar vi har haft. Idag tänkte jag på hur pappa värmde tallrikarna i ugnen för att smöret skulle smälta när han gjode mjölkblöta med varmkorv till oss barn. Det är kärlek.

Natten med barnbarnen förflöt lugnt och det blev inte helt oväntat jag som fick sova på madrassen på golvet. Den är tjock och jag var helt slut så jag har sovit gott. När vi hade ätit frukost  gjorde vi farsdagstårta. Barnen var ivriga och det slutade med att tårtan var garnerad med både björnbär, riven choklad, massor av små svenska flaggor i klump och tre ljus. Väldigt snyggt.

Vi har också hunnit vara utomhus. Det var så otroligt vackert idag med snöklädda grenar och för en kort jublande stund visade sig solen och allt snöklätt glittrade som ett sagolandskap.

Jag fick precis en positiv rapport om min  sjuke vän. Det känns väldigt skönt.

Det har varit en omtumlande helg och jag är inte alls redo för att jobba i morgon, men jag har väl inget val om jag vill kunna betala mina räkningar.



Stabilt

Det blev inte mycket sömn natten som gick och nu är jag övertrött. Barnbarnen har somnat i min säng och kissen ligger och sussar i det ena barnbarnets sova-borta-sovsäck. Min Emil är också som ett barn.

Fick meddelande idag att läget är stabilt för min vän som nu ligger på neurointensiven i Umeå. Han är fortfarande inte vid medvetande. Läkarna har fått svar på prover och det mesta pekar på att det handlar om en mycket kraftig infektion i hjärnan. Jag läste på nätet att man kan bli medvetslös vid såna här sjukdomar för att hjärnan liksom släcker ner för att spara energi. Nu får han flera sorters antibiotika så det är bara att vänta att det ska ge effekt.

I morse hängde jag på elaffärenslås för att köpa en ny mobiltelefon. När det händer sådana här saker måste man ha en mobil som fungerar och i synnerhet när jag har spärrat hemtelefonen för utgående mobilsamtal.

I morgonbitti ska jag göra farsdagstårta med barnbarnen. Just nu är tårtbotten i ugnen. Lillgossen vill dekorera den med en spökbil som har krockat och stortjejen med att pappa är världens bästa pappa. Det går säkert att lösa.

Sänder många tillfrisknatankar till min vän.

Nu mot sovrummet.



Oroväckande besked

Idag på jobbet fick jag ett meddelande att jag skulle ringa ett telefonnummer med väldigt många siffror. Jag försökte ringa men kom inte fram. När jag kom hem ringde samma nummer och det visade sig vara min väns dotter som bor i Holland. Jag förstod direkt att det hade hänt någonting. Nu vet jag att min vän ligger på intensiven 35 mil härifrån och att det förmodligen är ett virus som slagit sig på hjärnan. Nu i kväll är läget stabilt, enligt hans son, så jag hoppas innerligt att det vänder så att han snart är frisk igen.

Livet är oförutsägbart fast vi gärna vill tro att vi har full koll. I och för sig är det väl tur att vi inte hela tiden går omkring och oroar oss för vad som kan hända. Om man gjorde det skulle man nog bli galen fortare än kvickt.

Idag snöade det rejält och jag är säker på att det var många med mig som blev jätteglada. Efter flera veckors surväder är vi mer än redo för det vita vintertäcket.

I kväll har jag och mr x varit ut på den vanliga övningskörningsrundan. Tyvärr blir det ofta ett stopp vid någon godishylla. Inte alls bra för mig. Och definitivt inte för honom heller.
Kvällens körrunda gick till sonen med familj eftersom jag behöver låna en mobilladdare. Min egen laddare har gått upp i rök. Batteriet är tomt och ingen av deras laddare passade. Väldigt olägligt just nu när vännen är sjuk.

Nu väntar en stund i tevesoffan innan det är dax för träff med John B.

Tänker kryapådigkramar till vännen.







Matlagning

Nu är jag förhoppningsvis inne i ett efterlängtat matlagningsskov. Hoppas det håller i sig. Igår palt och idag bacontäkt köttfärlimpa. Känner mig nöjd. Alltså, varenda dag som jag inte har orkat eller kommit på något att tillaga så har jag känt mig så usligt dålig. Men idag är jag nöjd. Vad det blir i morgon blir en överraskning även för mig själv. Kanske en värmande soppa med nybakt bröd och en god lagrad ost. Älskar lagrade ostar.


Idag stegade syrran och jag iväg mot sjukhusentrén med mål att ta influensavaccinet. Vi hann inte ens in i byggnaden innan vi fick veta att vaccinet var slut. Det är väl bara att nya tag när de får mer. Hur nyttigt alternativt skadligt det är att ta det här vaccinet vet man ju inte, men att svininfluensan inte är att leka med förstår man då en frisk åttaårig flicka i Torneå dött av eländet. Mycket sorgligt. Tänker på hennes familj som verkligen försökte få vård för henne men blev avvisade. Grymt. Jag skulle bli galen av vanmakt.

Idag fick jag brev från läkaren som berättade att mitt blodtryck är så bra nu så att jag kan sluta med en av tabletterna. Det känns bra att det är åt rätt håll.

Dagen bjöd på två glada budskap om mr x. Ett från skolan och ett från hans bästis mor. Jag blev jätteglad. De sista veckorna har varit riktigt bra. Det är så skönt att kunna slappna av och inte alltid oroa sig.

Nu ska vi åka ut och övningsköra.










Vem bryr sig



Har precis gjort ett litet snabbstäd inklusive rengjort spisfläkten. Måste köpa ny fläkt och bänkbelysning. De är för sjabbiga och det är väl inte konstigt då de har 35 aktiva år på nacken. När restskatten är betald då ska det ske. Fast jag har lust att göra det NU.

Dagen började bra. Vaknade i tid. Behövde inte väcka mr x eftersom han började senare. Åkte mot jobbet i god tid med guldgul sol emot mig. Mitt arbetsrum ligger mot norr så sedan såg jag inte mer av den kära planeten. Hm är solen en planet eller hur är det nu?

Väl hemma kokade jag äntligen palten jag gått och sucktat efter i flera veckor. Vi äter den med kryddig knaperstekt köttfärs, lingonsylt och smör så klart. Efter en ¾ palt var min mage full. Besvikelse, men jag tar med en i matlådan i morgon.

Idag läste jag att vi i denna kommun ligger längst ner på listan över skolresultat. 43% av eleverna i åk 9 har inte fullständiga betyg när de lämnar grundskolan. Jag är inte förvånad. Har under de senaste åtta åren haft många möten med skolan och upplevt att det inte ens finns en vilja att "hjälpa" elever som behöver mer stöttning för att lyckas få betyg. Det är min erfarenhet. Sorgligt men sant.

Har inget speciellt att skriva om så nu drar jag iväg mot duschen.










Ett skrattanfall

Efter gårdagens dystra bloggskrivande fick jag nedanstående historier via mail från Lillemor. Tack!



Jag hade lärt min man att göra sin del av hushållsarbetet och nu stod han i tvättrummet och ville tvätta sin t-shirt. Han hade varit därute i cirka två sekunder då han ropade: "Vilket program ska jag använda?"
"Det beror på" svarade jag, "vad står det på t-shirten?"
"Manchester United" svarade han.

Ett par ligger i sängen. Mannen säger:
'Jag ska göra dig till värdens lyckligaste kvinna!'
Hon svarar: 'Jag kommer att sakna dig...'

'Det är allt för varmt för att ha kläder på i dag' säger Erik när han kommer ut ur badrummet.'Älskling, vad tror du grannarna skulle tänka om jag klippte gräset naken?'
'Att jag tog dig för pengarnas skull', svarar hon...

Q: Vad kallar man en intelligent, läcker och behaglig man?
A: Ett rykte...

Käre Gud,
Jag ber om visdom till att förstå min man, kärlek till att förlåta honom och tålamod för hans skiftande humör. För du vet Gud, att om jag ber om styrka, kommer jag att slå ihjäl honom!
AMEN


Q: Hur undviker du att din man läser dina mail?
A: Du ändrar 'Inkorg' till 'Bruksansvisning'
Mr x önskade sig blodpudding till middag och det fick han. Även jag åt en tunn skiva med lingonsylt. Katten nobbade som vanligt människomaten. Man kan ju undra varför.

Efter middagen har jag dammsugit, kört tvättmaskinen, diskat och varit ute med kissen. En liten ljusglimt i allt det svarta var en liten vattendroppsprydd grästuva som glittrade så vackert i gatljusets sken. Guldkanterna finns, men det är att orka se dom. Min chef vidarebefordrade ett mail som var riktigt bra och som i korthet handlade om att det inte är hur man har det utan hur man tar det. Så sant, så sant.

Influensavaccinet har varit slut varje gång jag har varit på G, men nu jäklar ska det bli på torsdag för då får sjukhuset en leverans. Fast det känns lite kluvet med tanke på medias rapporter om att det innehåller kvicksilver och att flera har dött av vaccinet.

Nu ska jag sluta svamla och gå upp på övervåningen och sjunka ner i min sköna soffa framför teven.





En dålig dag


Ja, det var det idag. Till att börja med försov jag mig så jag hade bara femton minuter på mig att göra morgonbestyren innan jag skulle vara på jobbet. Jag hann! men dagen har varit tung. Mycket tung.
Massor av småjobb att göra och ett annonsunderlag som verkar ha gått upp i rök. Irriterande.
När jag kom hem värmde jag kycklingpajen från igår. Tog några tuggor och sedan var det tvärstopp. Ville spy åt eländet. Efter någon timme tog jag fil och älsklingsmuslin och då blev det för fullt i magen så då ville jag spy ännu mer. Åh, trist trist trist.
Idag upptäckte jag också en helt annan sak som gjorde mig besviken, men det får jag hantera.
Nä, nu blev det alldeles för negativt för det finns ljuspunkter också i min tillvaro. Ska till exempel snart gå på bio med syrran, snart är det också personalfest och sedan är det Marias födelsdagskalas. November blir det fest nästan varje helg. Ska också fixa fest här hemma för vänner. Passande med tanke på det eländiga mörkret som omsluter oss.

Om jag hade pengar .. tra la la la la la la ... ja då skulle jag renovera mitt hus och fixa en ljuvlig trädgård som funkar både sommar och vinter, dela med mig till mina nära och kära samt skaffa en liten behändig sommarstuga vid havet där jag kan förtrollas av solglittrande vatten och rykande stormar.

Vilodag

Mitt beslut att helga vilodagen är minsann inte så lätt att genomföra. Det finns inga medvetna religiösa aspekter på detta beslut utan bara att jag känner att det är i elfte timmen att försöka vårda min kropp som fått gå på alltför lågoktanigt bränsle i för många år. På något sätt sitter gamla helgrutiner inristade i mina rörelser här hemma. När jag passerar städgarderoben hoppar nästan mirakeltrasan och dammsugaren självmant i min vidöppna famn. Jag får liksom trycka igen dörren. Nä, jag ska inte jobba på söndagar, bara på sin höjd laga mat, lyssna på radion, diska, bädda och gå på promenad med kissen. Ungefär som min mormor gjorde fast till skillnad från henne väljer jag bort kyrkobesöket. Mitt förhållande till högre makter är en aning komplicerade.

Min flunsasjuke vän jobbar denna helg och helgjobb lär det nog bli rätt så ofta under hela vintersäsongen eftersom han jobbar i en verksamhet som går mot högsäsong.

Nu är höstlovsveckan över och för första gången genom åren kan jag konstatera att den förflutit lugnt. Otroligt skönt!

Nu väntar en kopp söndagskaffe och ett intressant radioprogram.








RSS 2.0