Gott humör



Började dagen med en timmes jobb, sedan möte på gymnasiet och därefter till tandregleringen i Luleå. Trots unge herrns protester hann jag med en liten hastig klädsväng. Köpte impulsivt nagellack och ett väl så ungdomligt plagg ..... Tittade också in i Marimekkos affär, mycket fint men alldeles för dyrt för min plånbok. Övertalade unge herrn att komma på café och äta en macka som dock inte motsvarade våra förhoppningar. Aldrig mer köper jag en wrapmacka. Mest torrt bröd och potatissallad som jag inte tycker om. Borde kanske ha kollat innhållet före köp.

Kände mig på gott humör idag. Bättre än på länge. Känner mig kreativ och ser möjligheter och lösningar.
Till exempel kom jag på en ny gardinkombination av mina gamla välanvända som egentligen skulle ha hamnat i soporna för länge sedan. = Besparing på cirka 300 kronor.

Det verkar som att vi har vänt tillbaka dygnet. Unge herrn är på sitt rum och jag lägger mig i tid och vaknar i god tid före väckarklockans förskräckliga signal.

Nu God Natt!






Nattfrost i faggorna



Idag har jag rengjort fontändelarna och burit in allt i bodan. Vek också ihop några altanstolar. Krassen som fått fula blad förpassades från hedersplatsen på bron. Nattens temperatur nuddade nollan men alla blommor verkar ha klarat den knäppen. Rosenskärorna som är över en meter höga blommar för fullt och de orangegula ringblommorna framför altanen lyser som små solar. Så vackra! Äpplena lyser frestande rödgröngula och är nästan söta nog för att ätas. Lycka!

Kvällen är mörk. Unge herrn är hemma. Katten sover och jag ska tömma diskmaskinen innan det är dags för träff med han med paraply och sömnpulver.

 


Höstsöndagstankar

Det har varit en fin höstdag som gått i lugnets tecken. Åkte en sväng till hemgården och hälsade på min yngste bror. Åt lite hallon direkt ur buskarna och plockade med mig en liten påse röda vinbär. Välgörande medicin mot tråkiga tankar som jag inte orkar tänka just nu.

I kväll är temperaturen oroväckande nära nollstrecket och tomaterna har fått flytta in i garaget. Även om hösten är vacker tycker jag att den är sorglig och det känns att kroppen förbereder sig för vinteröverlevnad. Tätningslister byts, värmeljus placeras ut, täta gardiner hängs upp och elbesparingsåtgärder hör till det dagliga tänket.
Betydligt trevligare är att det att jag helt plötsligt lägger märke till ord och meningar som känns viktiga. Jag vet vad det förebådar. Min skrivarlåga har brunnit sparsamt sista året, och det är med viss sorg måste jag medge. Kanske är det nu tid för att hamna i ett magiskt skrivartillstånd eller flow som det numera kallas. Jag hoppas det. Även om mina texter inte är några litteraturpristagartexter så är de viktiga för mig själv, åtminstone i den stund handens fingrar via armen har direktkontakt med hjärnan.

Ett annat ljus finns också i höstmörkertunneln och det innebär en resa till huvudstaden i goda vänners sällskap, musikal, god mat, shopping och massor av skratt i dagarna fyra. Längtar!










En fin dag



Vaknade tidigt efter bara några få timmars sömn.  Dock var jag pigg och skred till verket direkt, nämligen putsning av vardagsrumsfönstrena. Det betyder 24 sidor glas och hälften med fast spröjs. Numera tvättas rutorna enbart med vatten för att undvika ränder och mjölkiga hörn och det funkar utmärkt. Nu hänger gammelgardinerna på plats och rummet känns ombonat igen.

På eftermiddagen fick jag besök av barnbarn som hade varit och finalspelat fotboll och i kväll kom andra barnbarn som varit och inhandlat lördagsgodis. De är så fina, och allihop har en skräckblandad förtjusning för att leka med min Emil. Tyvärr råkade en övermodig liten tjej bli riven i handen så besöket slutade med gråt och ett stort plåster på en liten hand.

För övrigt är bara att konstatera att livet inte alltid går i de banor man vill, men använder man ratten till att styra så håller man sig i alla fall på vägen. Eller alldeles i närheten. Varningsmärken är just varningar. Inte för att något har hänt och inte heller är det säkert att något händer, men ...

Gubben höst är här



Snart kan vi njuta av härligt färgsprakande höstdagar med klarblå himmel och kylig luft. Längtar! De senaste dagarnas väder är ingen höjdare. Trista, kalla och blåsiga. Igår började jag rensa bort en del blomster ur rabatterna, mest för att de vackra höstastrarna ska få en chans att komma till sin rätt. Så färgstarka och fulla av växtkraft. Idag fick fuschian, pelargonen och julkaktusen flytta in. Tomaterna gulnar men det går sakta. Borde kanske fixa ett litet växthus till nästa sommar.

Jobbet flyter på och precis som vanligt värker mina axlar och nacken infernaliskt. Det är någonting som verkligen förpestar tillvaron. Min kropp vill inte sitta framför datorn hela dagarna.
När jag kom hem i eftermiddags gick jag genast ut och klippte gräs bara för att få igång blodcirkulationen. Efter en stund kändes axlarna ok, men så fort jag stannar av kommer eländet tillbaka.

Nu en kaffetår och en stunds tevetittande i allsköns ro.








Förnimmelse av sanning/faktum






Ofta har jag en känsla av att veta utan att veta.  Så är det säkert för de flesta människor. Vissa kallar det intuition. Kanske en kombination av lyhördhet för människors signaler, min egen fantasi och livserfarerenhet.
C G Jung var säker på att intuitionen är ett sjätte sinne och inte en sammanslagning av våra övriga fem. Därom får de lärda tvista vidare om. Hur som helst ska man lita på sin intuition. Det har livet lärt mig och ändå tvekar jag och väntar på "synliga" fakta.

Det fanns en tid när jag blev ifrågasatt, men i efterhand fick jag kvitto på att det jag trodde/kände/visste stämde till punkt och pricka. Att ha tillgång till sin intuition är inte enbart av godo, det kan vara ytterst smärtsamt och ångestframkallande när det gäller att ta beslut utan dessa "synliga" fakta. Att ta klivet ut i det okända och inte veta hur man landar. Förnuftsmässigt är livsinställningen att det mesta blir bra, och oftast bättre. Varför tveka???

Byter ämne och konstaterar att det fina vädret lyser med sin frånvaro. Har istället börjat sy nya gardiner till övervåningen. Det har inte blivit så mycket sömn de tre senaste nätterna på grund av lanande ungdomar på övervåningen. Om jag orkar ska gräsmattan klippas och en del sommarsaker ska få flytta in i bodan.


Förkylt

Näsan rinner, jag nyser och det kliar onåerligt djupt inne i mina hörselgångar. Är alltså förkyld, vilket inte hör till vanligheterna så jag borde väl inte gnälla. Hur som helst har det gått lite tungt den här veckan och det känns väldigt skönt att det är fredag i morgon.

I eftermiddag hämtade jag specialstolen, satte mig bekvämt och tömde vinbärsbusken på sina stora saftiga bär. Vilka härliga bär!

Till helgen åker äldsta barnbarnet tillbaka till studielägenheten. Det kommer att kännas tomt. Älskar att ha min lilla skrutta i närheten. Unge herrn börjar också skolan så jag har varit taktiskt och åkt hem en timme tidigare varje förmiddag den här veckan för att väcka nattsuddaren som dock inte uppskattar min välvilja. Idag lyxade vi oss med hämtmat från kinarestaurangen. Gott!

Nu väntar tredje natten med lanande ungdomar på övervåningen. Det har varit lugnt och tyst förutom då de kommer i trappan för då smygs det definitivt inte. Nå, de är ju unga och har en del kvar att lära bland annat det här med hänsyn till en 60-årig mormor som fortfarande har skarpslipad hörsel och vaknar vid minsta ljud.

Späckad dag

Åkte tidigt iväg mot Noliamässan i Piteå där jag lovat stå i CF:s monter tillsammans med lite annat folk. Det var varmt. Väldigt varmt. Dagen tickade iväg rätt så snabbt och jag hann även springa runt lite och titta på vad som erbjöds. Köpte spännande saker som disktrasor och en sopborste special.

Svettig och trött anlände jag hem vid sjusnåret och då var det bara att snabbt fixa middag till två hungriga barnbarn inklusive mig själv. Sedan dusch och lite uppfräschning inför Eldfesten som gick av stapeln på Vassholmen. Unge herrn ordnade skjuts till mig (jag var nykter och är så fortfarande). Det var sagolikt vackert att se holmen klädd i eldsken från många brasor, marschaller och ljusslingor. Dessutom var det nära tjugo grader så jackan jag tog på mig behövdes sannerligen inte, speciellt inte i danslokalen där det var hett. Jag fick dansa med riktigt duktiga och för mig obekanta herrar. Kul. Däremot var det lite dåligt glid eftersom både golv och skosulor var ordentligt blöta efter åskregnet tidigare i kväll. Åkte hem med färjan innan det blev köer och promenerade sedan hem i rask takt. Kändes lite kusligt.

Nu sköna sängen.

Vänner guld värda

Första arbetsdagen är avklarad och jag överlevde. På eftermiddagen var det trevlig och supergod middag hos kär vän. Bland annat färsk alldeles slät mandelpotatis från eget land .... mums mums. För att inte nämna laxen, dillpesto, hemgjord vitlöksaioli och skarpsås .... och som avslutning nektarinpaj och lite annat gott.
Hemma igen handlingstur och därefter stektes köttfärsbiffar till morgondagens middag. Nyss var det kvällspromenad, lilla rundan, med kissen som gällde. Han knorrade missnöjt när jag bar in honom och då gnagde det i mitt samvete.  Kan inte vara alltför kul att vara innekatt.
Ska försöka göra kväll lite tidigare. Natti natti!

Plaskvåt

Vaknade i morse efter en fruktansvärd mardröm där jag bland annat hade glömt ett viktigt telefonnummer. Jag bad om hjälp och fick det också. Drömmar är fiffiga för den som hjälpte mig tryckte numret på siffertablån jag hade på vänster sidas tinning. Och det funkade! Trötthet i kombination med oro=mardrömmar.

Trots tryckande värme och regn som hängde i luften begav vi oss mot Noliamässan i Piteå. Himlens portar öppnade sig lagom tills vi skulle promenera en bra bit från bilparkeringsplatsen till mässan. Regnkläder och paraply blev kvar hemma så jag blev dyblöt.
På hemvägen stannade vi till på Storheden och köpte mat för grillning. Vännens dotter med familj stannade till och åt middag med oss. Det blev en minst sagt flerspråkig konversation på holländska, finska och svenska. Holländska påminner delvis om tyska även om det mesta är obegripligt.

Nu försöker jag förbereda mig inför morgondagen. Första arbetsveckan väntar.


Psyke+soma+fånga dagen


Semestern är över och som ett trollslag så är den pinande värken i axlar och nacke tillbaka. Är i alla fall lycklig över att semestern har varit hyfsat smärtfri, kanske mest beroende på minimalt med statiskt arbete. Måleriarbetena har varit nyttiga på flera sätt.

I kväll kände jag för att verklighetsflykt och åkte iväg till Draggen och köpte Sköna hem och Allers med rulltårtebilaga. Det slank även med en bytta Lemon Curdglass och ett paket hallon plus en rulle Geisha. Har mumsat tillsammans med äldsta barnbarnet. Unge herrn är på luleåkalaset. Må det gå bra. Känns alltid oroligt, kanske mest oro för vilka "kompisar" som finns i närheten.

Förutom alla intressanta inredningstips bjuder Sköna hems krönikör Katarina Swanberg på en nyttig påminnelse:
... Ögonblicket. Ett i sänder. Det enda vi säkert vet att vi har. Gör det till en glädje
... Det mesta man gör därhemma rör sig faktiskt neråt. Mot jorden. Därför gillar jag att hänga tvätt. Man sträcker äntligen kroppen uppåt, mot himlen, högt och rakt. Lakanen fladdrar som segel, skjortorna bågnar spinnakers, brallorna skrevar, frottén är torr nästan innan den är fastnupen, man kisar lyckligt upp mot ljuset och ser vita bulliga moln. Att hänga tvätt på sträckt lina är sinnlighetens triumf. Doft av rent, svalkande vind, förnimmelse av tidlöshet ... Och just nu, precis i detta ögonblick, en kort stund till, finns allt som vi nordliga delar av världen ägnar resten av året åt att längta efter... Vinterns längtanslista är oändlig .... Fånga dagen!

I morse när jag gick ut med kissen tog jag av mig skorna och njöt av varje fotsteg i det varma blöta gräset. Intill stora häggen blev jag stående för djupt nere bland grässtråna i en liten tuva glittrade små vattendroppar som de ädlaste smaragder. Oändligt vackert och jag kände en stor tacksamhet över upplevelsen.







Ångest

Svetten rinner och paniken sprider sig i kroppen när jag efter överbevisning tvingas inse att det är torsdag och inte onsdag som jag trodde. Inser att tidståget formligen rusat fram genom årets fem viktigaste veckor. Nu står jag dock på slutstationen och känner mig villrådig. Passion för jobb eller pension? Det är frågan. När det gäller jobbet finns det ett stort plus och det är arbetskamraterna. Hur det blir om jag väljer pension står skrivet i stjärnorna. Fattigt blir det i alla fall, men det är det redan så det är jag van vid. Ur matekonomiskt perspektiv kan jag tacka min lyckliga stjärna för gastric bypassoperationen.

Veckan har förutom rikligt med regn bjudit på två nätter med mina små barnbarn. I går kväll var det lillgrabbens tur och då bakade vi bullar som blev väldigt delikata till bagarens stora glädje.(Även min för jag har tyvärr ätit alldeles för många.) När han åkte hem idag hade han med sig två påsar till mamma, pappa och storasyster.


Duktig bagare









Längre semester önskas

Idag har jag känt mig kluven och inte fått så mycket gjort förrän sent i eftermiddag då jag skottade igen mina rotutgrävningar samt målade klart fönster. Vindskivan blev också målad förutom högst upp vid nocken, eftersom jag vill ha någon som vaktar stegen vid höghöjdsarbetet.  Jag är inte höjdrädd men stegen är lite väl kort så det blir snålt med lutning mot väggen. Har inte tid att ramla ner och bryta lårben och armar.

Kluvenheten beror på att semestern onekligen går mot sitt slut och det känns både vemodigt, sorgligt och frustrerande för jag har så många projekt på G som är viktigare än något annat. I alla fall just nu.

För övrigt har det varit en lugn dag, med många intryck. Dofter, smaker och färger. Åkerbären som tjänstgör som marktäckare i rabatten avnjöts andäktigt. Jag blev varm av lycka bara av att se de underbart lysande ringblommorna framför altanen. I tankarna har jag gjutit roliga och vackra cementplattor till gången mot lilla dammen som än så länge bara finns i min hjärna. Om jag är begåvad med något så är det förmågan att dagdrömma, och jag tycker väl att så länge ingen mår dåligt av det så är det en stor tillgång att för en stund kunna fly den krassa verkligheten.

Nu väntar en rostad fralla med god vällagrad holländsk ost, men först en stunds bilfärd för att hämta hem unge herrn som precis ringde.

En vecka kvar


Ståendes inför den sista semesterveckan inser jag hur mycket som är kvar att göra. Måleriet rullar för all del på, men det är trist att konstatera att prydnadsdammen som skulle anläggas lyser med sin frånvaro. Det ska bara vara 30 centimeter vatten i den så att det inte behövs några skyddsattiraljer så egentligen är det inte något jätteprojekt.



I fredags var jag och vännen och hälsade på käraste kusinerna som semestrar i huset där jag föddes för länge sedan.
Jag har flera gånger genom åren skrivit om mina känslor för denna by och om kärleksfulla minnen som rör vid hjärtat. Jag älskade min mormor alldeles speciellt mycket. Det märkliga är att när vi kusiner träffas har vi en något kluven bild av min mormor som trots sin blidhet hade stor integritet. Några av oss minns henne som den snällaste av snälla och några var till och med rädda för henne. Jag förstår inte hur det senare är möjligt.
Några av mina kusiner är äldre än mig och det är alltid spännande att höra dem berätta om släktens öden och äventyr om den tid då jag ännu inte fanns eller var för liten för att minnas. Ibland dyker det upp en bit som passar i livets puzzel.
Vi gick en promenad genom byn och då träffade vi två byakillar som jag åkte moped med för si så där 48 år sedan. Tiden hade inte stått stilla för dem heller.








RSS 2.0