Kallmåndag

Brr så blåsigt och kallt det har varit idag. Promenerade några hundra meter till jobbet från Fordonsprogrammet där unge herrn har servat min bil och det krävdes minsann både mössa och vantar för att hålla värmen.

Dagen har väl inte bjudit på några större överraskningar utan varit mer av transportkaraktär till morgondagen då lönen äntligen trillar in på kontot.  Det ska bli kul .. så länge det nu varar..... i värsta fall bara till dess att jag registrerat alla räkningar.

Det kom en kallelse till ögonläkaren i Sunderbyn och en ännu värre en tid hos tandläkaren. Idag ringde jag Sunderbyn för att avboka ögonläkartiden men sköterskan övertalade mig att komma eftersom det tydligen hade blivit lite diabetsförändringar i ögonbotten. Tandläkaren ska jag definitift avboka för den kostnaden klarar inte min budget i nuläget. Men om jag känner mitt öde så lär det hända saker inom kort. En tand går av eller också blir det en krater med knivskarpa kanter efter en lossnad plomb så att jag måste gå akut och betala ännu mer.

I kväll har jag haft unge herrn med kompis som bärhjälp till en teater som ska ha föreställningar för förskolebarn i morgon och övermorgon. Det kostade mig två cigarettpaket. Hemskt och ohälsosamt.

Nu ska jag koka ägg och sedan göra mackor på finskt rågbröd med massor av kaviar . MUMS!




Söndag


Kissen väckte mig redan vid sju och talade högt och tydligt om att han ville ut till sol och fågelkvitter. Min kropp ville slumra mer, men lydig som jag är så tog det inte många minuter innan jag hade dragit lite kläder ovanpå pyjamasen och var redo för morgonpromenad. Det var en glad kisse som angav färdriktningen. Svansen viftade och jag njöt av stillheten, solen och fågelkvittret. Vilken lycka det är att leva just nu och just här. Våren är en underbar tid. Livet återvänder. När jag tänker på vintern så känns det som om jag bara överlever. Inte mer. Egentligen hemskt eftersom det är vinter så stor del av livet.

Efter några koppar kaffe räfsade jag de torra snöfria kanterna på tomten. Hips vips hade jag planterat om sommarplantorna och petat ner lite fler frön. Därefter åkte bilsläpet ut och fylldes med allehanda skräp som ska till tippen förhoppningsvis i morgon. Summa summarum har det blivit en hel del gjort idag. Däremot orkade jag inte laga middag så det blev Frasses. Har lite dåligt samvete för den sakens skull. Inte för min egen del, men för unge herrns del som har en sån uslig mormor som inte orkar fixa en rejäl söndagsmiddag utan bjuder på en onyttig hamburgare istället.

Efter en välbehövlig dusch sträckte jag ut mig på sängen i eftermiddagssolens sken och somnade gott med blött hår som nu är helt omöjligt att kröka till en vettig frisyr. Men skönt var det.



Vilken vecka!

Sitter här ganska så övertrött efter ett hyperaktivitetsryck med köksfönstren. Orkade inte fixa gardinerna men tror att det ska hängas upp något nytt, vad vet jag inte i nuläget. Dessförinnan kördes både dammsugare och skurmopp över smutsiga golv och lister.

Veckan har bjudit på massor av aktiviteter, både jobbiga och roliga. Roligast var dock gårkvällens galaföreställning Vår tid - Framtid som gick av stapeln i isladan. Jag är så stolt över vad kulturskolans lärare och några klasser på fem skolor hade åstadkommit. Det var ett hårresande magiskt ögonblick då direktsändningen via satellit mellan Kalix och Kampala fungerade. Vilken upplevelse för lärare och barn både på tvillingskolorna i Uganda och här hos oss. Denna gala är ett så positivt trendbrott i den här kommunen där allt som har med skola annars bara är nattsvart. Min insats handlar mest om logistik vad gäller busstransporter och mat förutom att jag och våran gulliga lokalvårdare sålde inträdesbiljetter så mina stela fingrar glödde bland sedlarna. Vi hade båda kvällen till ära klätt oss i afrikanska klänningar som vi fått låna av min dotter som var till Uganda för en dryg månad sedan.

Jag känner mig arg och besviken på att tidningarna bara skrev en pytteliten artikel om denna gala men gav jätteutrymme till nyheten om att alla s-politiker med omedelbar verkan hoppar av sina uppdrag i barn- och grundskolenämnden. För övrigt skäms jag å S vägnar.
För en tid sedan gav tidningarna stort utrymme till att berätta att Kalix elever ligger näst lägst ner på betygsresultatlistan i vårt land och då tycker jag att det är tidningarnas skyldighet att även berätta när något är positivt. Men icke. Det är bland annat därför som jag inte prenumererar på någon dagstidning. Fast den största anledningen är sanningsenligt av ekonomisk art.


I Folkets hus har vi haft ungdomar från Kenya som gjort en föreställning om sitt liv som gatubarn. Den var enkel men stark och när barnen efteråt fick ställa frågor märktes det tydligt att den berört.

Ja, det har varit en riktigt kulturellt kontrastrik vecka på alla sätt och vis och det är en förmån att få vara med om detta positiva om än inte mitt i smeten.

Sommardrömmar


Vårvädret är minsann pålitligt för precis när framtinade gräsytor börjar vara torra nog att möta röda krattan då väller det som alltid ner blötsnö som gömmer nyväckta sommardrömmar. I och för sig gör det inte så mycket just idag för snuvan har lamslagit en del av min ork. Febern gjorde sig gällande på fredageftermiddag och nu gäller det att ha paketet med engångsnäsdukar i närheten. Nä, jag klagar inte för i mitt fall är det den första förkylningen denna vinter och det finns massor att småpyssla med inomhus. Kanske köksstolarna får nya tassar. Tycker mig höra ett obehagligt skrapljud då och då.

Vännen kom på besök i torsdags och åkte hem igår snuvsmittad och måttligt pigg. Vi har städat in lite vintergrejor i bodan och försökt vara ute med kissen då solen tittat fram. Orken har inte räckt till så mycket mer.

I går fyllde sonen 39 år. Mitt lillbarn! Vad tiden har gått fort. Jag bjöds på födelsedagsmiddag med sushi till förrätt och tjälknöl och gratäng till varmrätt. Det var första gången jag smakade sushi och det var gott.

Att ens barn är 39 och 44 år gamla känns overkligt. Ett människoliv är verkligen bara en liten pyttedroppe i tidens ström fast man på en måndag kan tycka att det är en evighet till fredag. Det skulle kanske till och med skulle vara nyttigt att medvetet byta perspektiv lite då och då.


Födelse -----------------25 år-----------------------50 år----------x-----------75 år-------------------100 år

Arbeta som om du skulle leva i evighet och älska som om du skulle dö idag!


Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet.


Det är lätt att hamna i djupa funderingar när man tänker på tidens gång och vad som verkligen är viktigt. För att återgå till sommardrömmar så finns de även om snötäcket åter lyser vitt. Mina små sommardrömmar frodas i blomlådorna inne i garaget. De flesta fröerna har tittat upp och en sort har tyvärr blivit för ranglig, förmodligen av ljusbrist.
Ska nog inhandla lite fler fröer och jord när lönen trillar in på kontot. Har på känn att det blir en lågbudgetsommar även detta år.

Nu väntar en kopp gott kaffe!


Bottenkänningar

Dagen började i dur men slutade i moll. Min intuition förvarnade, men jag stängde av. Eftersom humöret lika var i botten tog jag tag i deklarationspappersrensningen. Nu ligger en proppfull kasse med skräp på garagegolvet för vidare transport till sorteringen. Avdragskvittona lyser med sin frånvaro. Med min tur i livet lär det väl bli restskatt även detta år.
Nä, jag är ingen muntergök i kväll, men av erfarenhet vet jag att det mesta löser sig på ett eller annat sätt.
Nu kvällsfika och en stund vid teven innan det är dags för sista cd:n i boken.


Glad när solen skiner

Vaknade som vanligt redan före sex och låg kvar och riktigt njöt av att få ligga kvar. Det är konstigt, men härligt att detta underbara bara inträffar då jag är ledig. Jobbardagar innebär oftast tunga morgnar med stress för att hinna dricka kaffe, ta medicin, fixa frisyren, väcka unge herrn, ge katten mat, tömma diskmaskinen och så vidare. Bara att tänka och skriva om dessa morgnar färgar tillvaron i svart.
Men som skrivet är denna morgon underbar. Har druckit kaffe i lugn och ro och kissen har redan varit ute på spännande småfågelspej i strålande solsken. Snart ska vi gå ut tillsammans. Jag älskar denna tid då jag kan plocka upp diverse skräp som gömts i snö. I går eftermiddag blev grusinfaren grundligt genomsökt. Resultatet blev en halv systempåse med cigarettfimpar och godispapper. Det senare kan delvis skyllas på mig själv. Idag planeras såpskurning av farstubron. Om inte nödvändigt så för doftens skull. Ska också lyfta ut lådan med stolsdynor till sin plats på altanen. Sommartider närmar sig!

I går bakade jag matbröd, lagade lasagne och städade lite lätt så idag kan jag ta det lugnt på den biten. Nä, nu mot skurhinken och ut i fågelkvittrande solsken.

En ekande tillvaro

Jobbade fram till lunch och sedan styrde jag, Lillemor och Maria kosan mot Haparanda och Tornio. Eftersom det är ekande tomt på mitt lönekonto blev det inte någon storhandling. Det enda jag köpte var en påse kattmat, två nudelpaket á 2.50 och en billig ansiktskräm. Däremot noterade jag att det fanns massor av fina kläder som jag gärna hade införskaffat.

I morgon ska jag ha medarbetarsamtal med min chef och jag hoppas innerligt att det leder till att fler kronor trillar in på kontot.  Jag tillber högre makter.
Det är egentligen ganska komiskt att nu när jag ska börja trappa ner inför pensionen hoppas chefen förmodligen att jag ska lägga in ytterligare en växel och prestera mer. 
Nu gäller det bara att bestämma mig för när det magiska pensioneringsdatumet ska infalla. Jag har det fattigt nu och jag kommer att få det fattigare, men jag kommer att äga min egen tid och kan göra vad jag vill bara det inte kostar pengar.
Ett litet extraknäck skulle behövas. Jag har bil och släp, gräsklippare och snöslunga.  Kanske jag skulle kunna åka runt och klippa gräsmattor och slunga bort snö, rensa ogräs, handla och tvätta åt dem som inte orkar. En tanke som väcktes idag .. Hemtjänsten tar 280 kronor timmen, jag skulle kunna ta hälften ... kontant ...



Min dröm - en utopi

När det är roligt går tiden fort. Påskdagarna gick alldeles för fort, men jag är nöjd och glad att käraste Evelina var hemma så att jag fick rå om henne någon stund då och då. Vi åt god mat och jag åt som vanligt alldeles för många påskägg, och då menar jag godispåskägg.

Nu är det jobbet som gäller. Ingen rast och ingen ro, bara skrubba på och gno i väntan på att det ska bli nästa ledighet.


Jag har en dröm. En passionerad dröm om en lång befriande ledighet som kommer allt närmare. Idag har jag nämligen träffat löneassistenten och fått redovisat vad min tjänstepension innebär i pengar per månad om jag slutar jobba och tar ut allt från och med i höst fram till 65 år eller tar ut den från 65 år och livet ut. En sak är i alla fall säker och det är att jag blir definitivt inte rik på pengar. Nä, det är tvärtom skamligt så dålig pension jag kommer att få trots att jag jobbat mer än 40 år. Det kommer inte att finnas ekonomi till guldkanter i form av resor och upplevelser som jag drömt om. En karg verklighet på gränsen till existensminimum väntar.
I och för sig har jag mycket annat som pengar aldrig kan ersätta. Jag älskar och får kärlek tillbaka.
Det mest betydelsefulla i livet är trots allt vänner, nära och kära. Utan dem vore livet meningslöst.


RSS 2.0