Födelsedag återigen



Himmel så fort åren har gått. Fattar inte att jag redan är 62 år. Gammal? Nä, inte om jag går efter känslan inombords. Då är jag banne mig inte en dag över 30. Det är ytlagret som åldrats av väder och den förhatliga tyngdlagen som får allt att tynga ner så långt som möjligt mot jordens innersta mittpunkt.

De fina blommorna har jag fått av käraste Evelina som befinner sig långt hemifrån. Sonen med familj har grattat med en liten bok med tänkvärda rader som alldeles snart ska bli min kvällslektyr.


Det är fler än jag som gillar blommorna



Rastlös

Äntligen så pass "milt" och soligt att det var njutbart att vistas utomhus. I och för sig har jag inte gjort så mycket mer än skyfflat iväg ett tunt lager fjunlätt snö, fyllt på fågelfrön och befriat julgranen från julgransfoten.


Det känns konstigt, ja faktiskt en aning rastlöst, att vara själv och ha all den där tiden som jag har saknat. I morse sydde jag gardinkappan till köket och tråcklade fast spetsen som mamma virkade till mig för säkert trettio år sedan. Jag är inte riktigt nöjd eftersom kappan blev en aning för bred. Det går att åtgärda men väntar nog med riva-upp-jobbet till någon solig försommarmorgon då jag kan sitta ute på farstubron i solens varma sken.
Jag har även kommit igång med tapetförberedelserna. Rummet är tömt och allt på väggarna är bortskruvat. Har rivit bort det som sitter löst runt kanterna, men det går lite trögt. Eftersom jag ska måla taket måste alla tapetrester bort från kanten på taklisterna och det är lite pilligt och inte någon lämplig arbetsställning för min onda nacke.

Nu gäller det att hålla ut för ljuvliga tider stundar!










Nya tider

En dag utan krav. En dag bara för mig. En liten kattpuss i mungipan väckte mig. Solen flödade på vita vidder och temperaturen hade tagit ett tiograders kliv i rätt riktning.  
Efter de vanliga morgonbestyren styrde jag bilen mot hemtrakterna med kameran beredd i passagerarsätet. I Kamlunge låg dimman tät över det forsande vattnet. Hela naturen var klädd till brud i renaste vitt. Så sagolikt vackert att jag parkerade bilen och vandrade runt en stund längs älven och kände lycka för den fägring som bjöds.
I den stunden tackade jag nästan högre makter och glömde för en stund kylan som fick min andedräkt att förvandlas till vita små moln.






Brudparet

Lilla brudtärnan i skiraste vitt


Fredag!

Så blev det äntligen fredag. Huset är städat, åtminstone på ytan. Lugnet hägrar i mitt hus och katterna myser. Det är lite mindre kallt ute, fast det är ändå jävligt kallt. För kallt. I morse var det morgonrodnad och då ska det bli slask i hatt enligt bondepraktikan, men när aftonen kom rodnade himlen lika vackert så nu vet jag inte hur detta ska tolkas.



Mitt familjehemsuppdrag är slutfört och nu är det tid för en ny period i mitt liv. Projekten är många och jag tror att det blir tapetsering som hamnar på plats ett i agendan. Ska försöka ta mig an underarbetet i morgon. Det är alltid svårast att komma till skott och börja. Åtminstone i mitt fall.

Mitt minne är bra men tydligen väldigt kort för tillfället. När jag kom hem från jobbet hoppade jag i duschen och planerade en lång kroppsvårdande stund i govärmen, men så kom jag plötsligt ihåg att jag hade återbesök hos läkaren klockan fyra och rusade ut till klockan som visade åtta minuter i fyra. Hjälp! Kläder slets på och mössan drogs ner över dyblött hår, hastighetsbegränsningen överskreds och en minut före fyra stod jag utanför läkarens dörr och fick veta vad röntgen avslöjade om min onda nacke. Det var egentligen ingen överraskning att disken mellan två nackkotor var helt borta och att kotorna liksom klängde på varandra. Nu blir det sprutor även där och jag hoppas att det dövar nervvärken som är lindrigt sagt frustrerande.




Bara en tårta med åttondelar och G-klavar

Denna helg har jag inte lagat rejäl mat en enda gång. Fredagkväll var vännen och jag ut och åt gott på restaurang och igår kväll var jag på ett trevligt födelsedagskalas á la knyt och sådana kalas är oftast utsökt delikata. Förrätten bestod av en slät lök- och mandelpotatissoppa dekorerad med en hackad rökt renköttshög i mitten som krönts med en basilikakvist. Därtill hembakt grovt bröd och ost. Därefter kall buffé med lökpaj, tomatpaj, lufttorkade italienska skinkor, tjälknöl, aioli, svamp- och brytbönssallad ... och som dessert kom mitt bidrag bestående av en gräddtårta i musikens tecken till jubilarens ära. Både vitt och rött serverades under kvällen och jag blev äntligen varm inombords. Det var en inspirerande kväll i trevliga människors sällskap.

Nästan alla jag möter pratar om kylan som kom alltför tidigt på hösten och fortfarande håller oss i ett krampaktigt grepp. Ljuset är i alla fall tillbaka och det tackar jag för, men kylan den ruinerar mig plus att jag fryser mest hela tiden och borde nog dricka vin dagligdags för att slippa gå omkring i fleccejackan inomhus. Längtan är stor efter blida med takdropp och fågelkvitter. I morse hörde jag faktiskt några modiga talgoxar kvittra utanför mitt fönster trots -20º. Kanske drömde jag.

I kväll blir det uppvärmd pizza och kanske ett litet glas rött för värmens skull. Vännen har åkt till sitt och unge herrn är ute med kompisar. I morgon jobb.




Ser ljuset

Det var fortfarande mörkt när jag vaknade av väckarklockans drrr drrr drrr. Tror att jag somnade om en stund innan jag insåg att det var dags att samla ihop all tillgänglig energi för att ta mig upp i stående ställning. Sedan gick det som på räls. Kaffebryggaren laddades, katterna fick mat och fräscht vatten, sedan satte jag mig på soffan med fötterna på en stol och avnjöt kaffet i fullständig stillhet innan det var dags för nästa fas i morgonbestyren samt hoppa in i bilen och köra iväg till jobbet.

Hur som helst har det hänt saker på sistone som gör att jag är säker på att ljusare tider är nära. Det känns så befriande skönt och jag kommer på mig själv med att riktigt gotta mig i hur mycket jag ska sova i lugn och ro för att komma ikapp mig själv.


Måndagsemester

Jag behöver hjärnstäda. Det har varit lite för mycket den sista tiden. I natt bestämde jag mig för att ta ut en semesterdag och aldrig är väl en måndagsmorgon så underbart skön som när man helt legalt får stanna hemma. Jag vet att många skulle tacka sin lyckliga stjärna om de hade ett jobb att gå till, men jag har jobbat hela mitt liv, aldrig ens haft ett ledigt år när jag fått mina barn. Jag är urless och ändå har jag ett bra jobb så tillvida att arbetskompisar och chef är toppen, men arbetsuppgifterna är föga stimulerande och min nacke värker infernaliskt redan efter en liten stund vid datorn. Nä, jag känner mig inte gammal med mina dryga sextio till trots, men däremot är och blir känslan och drömmarna om att äga min egen tid allt starkare för var dag som går. Min tid hägrar. Hoppas jag.



Helgen har varit hyfsat bra. Farmors älsklingsflicka sov över natten mot söndag och vi hade det så mysigt och hann med både melodifestival med paralellt liveuppträdande av lilla damen samt kakbak.

Kvicksilverpelaren har tack och lov rört sig uppåt och det är jag otroligt glad för. I morgon lär det bli soligt väder men då jobbar jag. Suck!

Nu väntar JB med sömnpulvret så det är väl bästa att dra sig mot sovrummet.

Skrattigt

Dagen har varit riktigt bra och då speciellt eftermiddagen då jag och bästisarna var på shoppingresa till Luleå. Trots skral ekonomi inhandlades två par byxor och en glesstickad vit tröja. Kvällen avslutades med delikat thaimat på Österns pärla. Det hände en och annan dråplighet som resulterade i många välgörande skratt. Skrattet sitter fortfarande kvar i kroppen och jag mår så himla gott. Det är tur att livet är skönt mellan varven.

Jag köpte bland annat en påse nattviolfrön för doftens skull. Redan när armen sträcktes efter påsen såg jag de färdiga plantorna i full blom på baksidan av huset och doften, ja den var underbar, och jag kände stor lycka där jag stod i daggvått gröngräs medan solen sakta sjönk bakom trädtopparna.


Några rader bara

En trött liten kisse med oljigt hår runt huvudet ligger och sover i kanten av tangentbordet. Oljan kommer från pencillinet jag droppat i örat då hon förmodligen hade öroninflammation på grund av skabb i örat. Stackars liten, men nu är är hon behandlad enligt konstens alla regler så det är bara att hoppas att skabben försvunnit för all framtid.
Det vore fint om det fanns utplånande medel mot manipulativa människor som utnyttjar hänsynslöst. Må dom brinna!

Min hjärna är överbelastad för tillfället av ofärdiga tankar som ligger som en mur för det mina fingrar är redo att skriva. Avslutar här och beger mig till drömmarnas land med en trädgårdstidning i fast grepp. 

RSS 2.0