Stormväderstankar

Nattens storm höll mig vaken av oro för om växthuset skulle stå emot vindarnas kraft. Strax efter fem, medan det fortfarande var mörkt, var jag ut och försökte förankra hörnet som har en skada sedan tidigare. När vännen kommer måste vi hitta ett sätt att låsa hörnan som håller över vintern. Jag har en idé.

För första gången i mitt liv slog jag på teven redan före sex i morse. Har aldrig någonsin sett på morgonprogram tidigare. Det var faktiskt riktigt skönt att kura i milda adentstjärnans sken med en kopp kaffe medan regnet piskade mot rutan.
Ett nyhetsprogram berättade om en dom mot Piteå kommun som förhoppningsvis blir prejudicerande när det gäller resurser till elever som behöver individuellt stöd i skolan. Kommuner kan inte längre skylla på bristande ekonomi. Jag hoppas att den här domen får stor betydelse för alla barn som idag inte får den undervisning de har laglig rätt till. Och bara i lilla Kalix är de många.
Indianer har en bra inställning till miljön. De ser det som att vi lånar jorden av kommande generationer. Tänk om vi kunde se det på lika sätt både om jorden och om utbildning. Många av de ungdomar som inte klarar skolan hamnar utanför arbetslivet med allt vad det innebär av lidande och utanförskap. Även alla dessa som aldrig kommer att få ett arbete ska bo, äta och bilda familj och måste få pengar någonstans ifrån. Vilket sätt det än blir så blir det de som hade turen att ta sig igenom skolan och få ett arbete som på ett eller annat sätt får stå för fiolerna. Det är ett av arven vi överlämnar till nästa generation. 
Varje dag rapporteras börsers uppgång och nedgång, men aldrig pratar vi om den supersäkra investeringen i humankapitalet. Okey, vinsterna hamnar kanske inte i min börs utan i framtida generationers välfärd.


I mitt universum

Dagarna svischar iväg med rasande fart. Innan pensioneringen såg min framtidsbild ut ungefär som att att sitta med toffelklädda fötter på vardagsrumsbordet med ett korsord i knä medan tiden sakta tickade iväg. Jag skulle också hinna med massor som jag inte hann medan jag arbetade. Nix, så blev det inte. Dagarna är fulltecknade och korsord har jag inte hunnit med på drygt en månad.

I kväll har jag hängt upp en längre julbelysning i äppelträdet, fast med längre slinga dök nästa problem upp. Äppelträdets grenar sitter nämligen för glest.  Snyggt blev det inte, grannarna lär tro att jag försökt forma ljusen till en mexikansk hatt.  Tyvärr har den nyinköpta IKEA-slingan kallt sken, vilket jag missade vid köptillfället. Men som sagt, den får duga.

I går var det bilverkstad tidigt på morgonen och hade redan innan bestämt mig för att vänta i godan ro. Gick och köpte renklämma och papperstidning i lillbutiken intill och drack gratiskaffe medan olja och oljefilter byttes.
Besökte Fyndis och kom hem med en superfin dunjacka för 200 kronor. Idag är den lämnad till kemtvätten eftersom jag inte äger någon torktumlare. Kemtvätten var däremot dyrare än beräknat. Nåja, jackan är superfin om än något ledig...

Några sysselsättningsproblem finns inte i mitt universum och det är jag glad för. I morgon ska jag hämta julgranar till en skapelse som dottern tipsade om. Och bordet på Fyndis ska ha påfyllning. Grejorna försvinner som smör i solsken och det är jag glad för.


Första advent



Helgen har förutom en trist ping pong huvudvärk bjudit på flera trevligheter. I går var unge herrn hemma och vi åkte tillsammans med min syster till våra käras gravar för att tända ljus. Konstigt att det var vinterföre knappa två mil från Kalix. Här är gräsmattorna och rosens sista knopp fortfarande gröna.
Vi var också bjudna på middag á la litet julbord hos dottern. Mycket gott och uppskattat. Skjutsade hem unge herrn sent i går kväll längs slingrande skogsbilväg medan både regn och temperatur föll. Under hemfärden, smått skrajsen i mörkret och ishala vägar, upptäckte jag att mobiltelefonen låg hemma på köksbänken. Inte kul alls.

Vaknade i morse efter en skön natts sömn och planerade för att bege mig ut på julskyltningspromenad, men när jag stod färdigklädd med handen på dörrhandtaget ändrade jag mig på grund av huvudvärken som inte vill släppa greppet. Slog i stället på bastun med tanken att få liv i mina ömmande nackmuskler. Zig Zag-seendet kommer och går och lämnar spår av oro. Varför? Kanske är min nacke orsaken. Kanske inte. Min nacke är superkänslig och reagerar direkt om till exempel teven, datorn eller en bok är placerad i fel höjd eller vinkel. 
Nu hoppas jag på en skön och huvudvärksfri natt.


Huvudvärk

Huvudvärken, de senaste dagarnas följeslagare, vill inte lämna mig i fred. Som gammal migränare blir jag panikslagen när huvudet värker. Ofattbart så många dagar jag tillbringat i mörker och spytt ut både tarmar och galla innan den dunkande smärtan gett med sig. Efteråt gick jag omkring som en vandrande vålnad, helt tömd på kraft och energi. När jag gick i skolan flera mil hemifrån gick det inte att ta sig hem när anfallen kom. Jag fick vackert vänta på skolbussen. Skolans rastklocka sprängde nästan mitt huvud, jag spydde i korridoren och på lärarrummet. Det var en pina.
Migränanfallen började när jag var i tioårsåldern och fortsatte förpesta mitt liv fram till dryga fyrtio. I princip varje vecka. Det som satte stopp var blodtrycksmedicin. Den som aldrig har haft migrän kan inte heller förstå vilket djävulskt handikapp det faktiskt är. Tack och lov är den smärtan ett minne blott, förutom någon gång vartannat år eller så.
Numera blir jag nojig när huvudvärken slår till och oroar mig för stroke, hjärnblödning eller något annat allvarligt. Egentligen skulle jag ha kört den gamla frysen till soptippen idag, men jag vågade inte utsätta mig för några kraftansträngningar eftersom huvudet sprängvärker när jag tar i. Kanske är jag hypokondrisk i onödan, men det skadar säkert inte att vara lite rädd om sig i denna ålder. 

Lite av varje dag

Dagens glädjeskutt hände sig när jag med blankt papper i handen lämnade bilbesiktningen. Lättande skönt att veta att det inte krävs en massa dyra reparationer för att få ratta runt ett helt år framöver. 
Till veckan ska jag visserligen till verkstaden för att byta olja och ett filter, men det är bara vanligt planerat underhåll.

I går kväll var det födelsedagskalas och idag har jag varit och efterhandsuppvaktat en kär vän som jag hoppas ska bli frisk som en nötkärna inom kort.
I kväll har det varit reseplaneringsmöte inför den obligatoriska julresan. Håller nu tummar och tår för att alla inblandade ska kunna komma.
Det blev många djurkontakter idag. Krassliga vännen hade fyra ljuvliga små hundvalpar och två vuxna, och på reseplaneringsmötet var det två hundar och tre katter varav en liten pluttis på kanske elva veckor. Helt underbar! Mina egna älsklingar har dammsugit doftspåren på mina kläder.




Igång på alla cylindrar

I kväll har jag varit på kalas. Ett trevligt kalas med småplock och rikligt med dryck. De flesta gästerna var nyblivna pensionärer som euforiskt beskrev sina dagar. Jag hör så klart också till den kategorin. Vi pratade om äldreomsorg och skola och då minsann gick jag igång eftersom det är mina främsta hatobjekt. Ingen av oss på kalaset ville bli gammal om vi blir ofärdiga och måste in på ett äldreboende. Och jag funderar på om det inte börjar bli dags att staten ger skadestånd och ber om ursäkt till alla som inte fått det stöd de hade rätt till under sin skolgång.  Vart är Sverige är på väg? Skolan följer inte lagen, äldreomsorgen följer inte lagen och de ska se till att vi följer lagen verkar vara brottslinga2r hela bunten, eller helt känslokalla. De tillskansar sig pengar och förmåner på alla upptänkliga sätt. Vissa får lämna sina poster men får i gengäld en bättre post med bättre lön som plåster på såren.

Årsbesiktningen

Veckan började med den årliga läkarkontrollen som jag till min förvåning klarade galant, fick till och med beröm av den snälle doktorn för min välskötta! diabetes ... När jag tänker på allt onyttigt jag stoppar i mig blir jag fundersam på om han verkligen hade läst i rätt journal. Jag hade oroat mig för det motsatta.

Det är lätt att bli virrig i dessa tider med alla knepiga kostråd som ofta motsäger varandra så jag ställde frågan:
- Bregott eller Becel?
- Becel, svarade doktorn och visade på en miniatyrblodåder i plast där det satt gula små anhopningar på insidan av kärlväggarna. De gula plopparna är LDL-fett och det är vad som finns i Bregott.
För min inre syn såg jag de delikata extrasaltade Bregottpaketen försvinna i fjärran. De där gula plopparna skrämmer mig så hädanefter ska mina mackor av hälsoskäl bredas med Becel.


Stokkadag

Idag tyckte jag att det passade bra att skura och städa köksskåpen. Katterna och jag var ute medan solen visade sig, men efter bara några minuter satt de hopkurade, lyfte tassarna och ville in.
Sedan vännen åkt hem till sitt kavlade jag upp ärmarna och satte igång. Till och med det gamla fastbrända i ugnen fick sig en duvning. Kryddor bäst före 2011 åkte i slasken, och diverse opraktiska köksredskap hamnade i fyndislådan. Kanske är den konstigt vinklade stekspaden precis det någon annan människa har sökt med ljus och lykta.
När köket var klart fortsatte dammsugaren av bara farten vidare till husets alla skrymslen och vrår. Ofattbart skönt med lite yttre kontroll i livets villervalla.
Insåg med glädje att det är första advent nästa helg. Under veckan ska juleriets strålande ljus och stjärnor plockas fram. Våndan om de gamla röda köksgardinernas vara eller icke vara infinner sig. Det blir i alla fall kul med jul!

 


Rensning

Har sovit framför teven, vilket inte hör till vanligheterna. Kanske beroende på att rutan sedan i morse befinner sig på nedervåningen med sköna fåtöljen strategiskt placerad.
Under en längre tid, ja faktiskt flera år, har jag tänkt se över mitt kanalabonnemang och nu är det gjort. Sanningen var inte munter ur ekonomisk synpunkt. Jag har via Canal Digital betalat för lokalpaketet, det allra billigaste á 102 kronor i månaden och nu vet jag att jag har betalat flera tusen per år helt i onödan eftersom de allra flesta är gratiskanaler som jag kan se via den gamla takantennen. Shit också!
Alla fasta månatliga kostnader som inte är "tvingande" ska bort. Dagstidningen är borta sedan många år. Telefon och bredband är också uppsagda. Vill inte ha hela pensionen intecknad med fasta avgifter hit och dit. Hellre lägga mina surt förvärvade kronor på upplevelser och socialt umgänge.


Återgår till pensionärslivet


Den sista veckan har bjudit på långa arbetsdagar och min nacke har protesterat på alla möjliga sätt. Förutom den ständiga värken har armarna domnat om natten och högra handen kallnar lite då och då. Inte alls kul, men nu när jag återgår till rörligt pensionärsliv utan statiska kroppshållningar blir det mindre ont. En av kursdeltagrna i skrivarkursen har gett mig stickade handledsvärmare i supermjuk värmande ull. Verkligen passande för mina värkande handleder och händer.

I går avslutades både konsultandet på Kulturskolan och skrivarkursen. Det senare hade jag gärna fortsatt med eftersom det egentligen är först nu som vi har börjat lära känna varandra, kan skoja och skratta och samtidigt skapa riktigt fina texter.
 Det är en stor gåva och samtidigt fascinerande när medmänniskor gläntar på locket till sitt livsberättarskrin. Ingen, inte ens syskon har upplevt barndomsfamiljens öden och äventyr på samma sätt. Spännande och unikt!
Jag vill tro att det har betydelse för kommande släktled om jag dokumentera händelser i mitt liv och vidarebefordrar det till mina barn och barnbarn. Sorger och bedrövelser lär leva vidare i flera generationer och då inbillar jag mig att det kan vara bra att ha möjlighet att blicka tillbaka och kanske finna svar på obegripliga varför som radat upp sig. Jag vill verkligen inte att något barnbarnsbarnbarn ska gråta mina sorger som kanske också var min mormors sorger.

  


Farsdagsbestyr



Två av barnbarnen anlände runt tolvsnåret för att baka farsdagstårta till sin pappa eftersom deras mamma är söderöver och grattar sin far. Som rutinerad farmor hade jag förberett så att barnen fick lägga energin på det roligaste. De spritsade grädde och chokladbokstäver och dekorerade tårtan efter bästa förmåga. En spritsös och en spritsör var i gång samtidigt på samma tårta. Det blev en ny design och barnen var nöjda med sin tårta som smakade gott. Vi bakade också pappans favoritkakor som slogs in i vackert paket.





Lilla vovven var med så alla mattor åkte ut, totalt var sex av sju barnbarn här samtidigt. Käraste unge herrn var en snabbis hit igår så jag är nöjd med att ha träffat alla barn och barnbarn denna helg. Lycka!







♥ Däremot har jag inte varit och tänt ljus på käraste pappas grav och det känns inte bra, men jag har tänt ett ljus i utelyktan. ♥ Det är idag 23 år sedan mamma lämnade jordelivet. Saknar ♥♥


Lördagsmorgon

Sitter vid datorn med en koppp doftande kaffe. Klockan är nästan elva och pensionären är nyvaken. Har sovit gott..... Konstigt att katterna tillåtit det. Normalt brukar Ida stöka runt och bita i allt som är farligt redan vid sjusnåret, men icke denna morgon. Kanske känner de på sig att jag gett järnet på jobbet några dagar.
Det har varit kul att gästjobba, trots att själva arbetsuppgiften är allt annat än rolig, men otroligt kul att träffa gamla arbetskompisar och de verkar också glada över att "se mig på rätt plats", som några uttryckte sig. Sådant värmer.

Fredagar är guldkantade dagar då jag hämtar två av mina barnbarn på skolan. En mellanstor skola med gott klimat. Inte alltför vanligt förekommande i dagens Kalix. Tyvärr, med tanke på framtiden.
Igår eftermiddag gjorde vi palt som föll alla i smaken. När de åkt hem och jag städat bort bakade jag mjukkakor av paltspadet. Gårdagen hör till de dagar då jag nöjd med min insats kryper ner under täcket.








Pensionär i arbete

Sitter här vid datorn med stel och pinvärkande nacke efter en lång arbetsdag på mitt gamla jobb. Samtidigt har det varit kul att träffa gamla jobbarkompisar och elever. Det jobb jag hyrts in för att utföra handlar om relativt trista registreringar av olika slag där underlagens tydlighet kan vara något snåriga, om jag uttrycker mig snällt. Inser dock att de timmar administra chefen pratade om inte kommer att räcka mer än kanske halvvägs och då har jag ändå jobbat otroligt koncentrerat.
Fredagseftermiddagar är heliga för mig eftersom jag då hämtar barnbarn på skolan, men det hinns nog ändå med en stunds jobb på förmiddagen. Sedan är det farsdagshelg.
Det roliga med att jobba "frivilligt" är att det rullar in några extra kronor på mitt konto och det kanske hinns lagom till jul. Väldigt passande! Inte minst med tanke på roligheterna som väntar i huvudstaden tillsammans med kära vänner.

Det roliga med att vara pensionär är att jag kan ta småjobb när det passar. Måste nog kolla upp vilka regler som gäller så att jag inte gör något som drabbar mig ekonomiskt i slutändan. Att leva i en ekonomi utan marginaler är att leva med en ständig rädsla för att något som kostar dyra slantar ska inträffa. Otroligt frustrerande.





Utrensningen fortsätter



Japp, det gick bra att öppna luckan på gaveln och ställa in grejorna som skulle dit på förmodligen livstidsförvaring. Däremot orkade jag inte lyfta och skjuta tillbaka luckan när den skulle lyftas tillbaka. Nära ögat att det gick galet. Bara att konstatera att mina krafter har minskat med åren. Viljan räckte inte. Tack och lov för en hjälpsam granne.

Har grejat med ditt och datt hela dagen samt varit och bokat bord på Fyndis. Ångrar bara att jag inte tog ner plastjulgranen som låg fint förpackad på utvindan. Den underkändes för många år sedan av ett gråtande barnbarn som absolut inte accepterade att mormor hade en plastgran. Den julen var isande kall men hon tog yxa och såg och begav sig ut i närskogen och hem kom hon bärandes på en levande gles och något tilltufsad gran. Plastgranen lär få följa med till Fyndis. Åren därefter har jag haft levande granar av varierande skönhetsgrad. Denna var en riktig tiopoängare. Sonen visste vad mamma ville ha.




Nu är det också klart att jag ska jobba några dagar på mitt gamla jobb och fixa ett par akuta saker. Blev erbjuden en timpenning alternativt ett arvode, men enligt vännen innebär båda lägre ersättning än den lön jag har haft och det kan jag inte acceptera. Måste ta ny kontakt med administrativa chefen och reda ut den saken.



Besöksdag

Gråvädret fortsätter att förpesta tillvaron. Har dock varit utomhus en kort stund, fyllt fågelbordet och luftat katterna.
Efteråt åkte jag iväg och hälsade på gammeljobbet. Rektorn berättade att administrativa chefen hade planer på att hyra in mig några dagar för att fixa en sak som de ligger efter med.

Efter besöket på jobbet åkte jag och hälsade på en före detta granne som numera bor i "stan".
Hemma igen blev det fortsatt röjning i förrådet. I morgon ska bord bokas på Fyndis. Vill bli av med "skräpet". Har bland annat ett stort antal tantskärmar som tydligen är i ropet just nu.

Ska också försöka mig på att öppna luckan på gavelspeten, fast den är jäkligt tung. Jag orkade med nöd och näppe förr, men frågan är om jag gör det idag. Orkar jag inte så lär både luckan och jag rasa ner från stegen och då lär det bli ambulanstransport till benbrytaravdelningen. Om krafterna räcker till ska en sängram i delar stoppas dit.

Min teve funkar inte. Har tre kontrolldosor och jag har tryckt på alla jäkla knappar och ingenting händer. Att det ska vara så svårt.

Det sa bara "klick"



Sonen med familj har varit på besök med familjens nytillskott, lilla Vira 8 veckor gammal. Blåögd, trygg och frimodig har hon charmat alla i sin väg. Min Emil fick nog en smärre chock när hon tassade in i köket. Han försökte sig på några varnande fräsljud men gick sedan och lade sig under köksbordet där han hade full kontroll på nykomlingen.
Mina hundlängtande drömmar vaknade till liv, men förnuftsmässigt inser jag tack och lov att den drömmen förvandlades till två fina katter istället. Och lilla Vira kanske jag får låna ibland om katterna och hon kan vistas i samma hus utan att det händer förskräckliga saker.

Grådiset har verkligen fått den här helgen att leva upp till begreppet novembermörker. Desto trevligare har det varit att både vännen, mina barn och sex av sju barnbarn har varit och hälsat på mig. Det har blivit både god mat och god tårta plus lite nattafilm med tilltugg.

I minnet lever dom, mina kära

Syrran och jag åkte i blött och disigt mörker till kyrkogården i Morjäv för att tända ljus på våra käras gravar. Som vanligt fladdrade redan många små lågor och vi förundrades över hur oändligt vackert det var.

I min ålder har alltför många nära och kära lämnat denna värld och idag har den syskonskara som jag ingår i endast en äldre släkting kvar kvar i livet. 
Naturligtvis fattas de alla i mitt liv, men mamma fattas allra mest. Hon hade varit 89 år om hon hade levt idag. Det är 23 år sedan det ofattbara hände. Ibland tröstar jag mig själv med att hon i alla fall slapp förnedringen att drabbas av Alzheimer likt flera av sina syskon.

Under mammas sista helg i livet firade vi hennes och pappas 40-åriga bröllopsdag. Barn och barnbarn var samlade och vi åt gott och hade trevligt. Mamma tyckte att de fyrtio åren hade gått otroligt fort. Kameror blixtrade och barnbarnen lekte. Vi skrattade och pratade. Aldrig anade jag att mammas hjärta skulle slå sitt sista slag en vecka senare. Aldrig någonsin.

I kväll plockade jag fram stora arvelådan med allsköns broderigarn eftersom min kreativa dotter håller på med ett nytt projekt och behövde broderigarn i ylle. I lådan har jag samlat både mammas och fasters garner. Båda två kreativa, flitiga och duktiga på att handarbeta. Jag tog upp några färgglada trådar och lät dem glida mellan mina fingrar precis som säkert både mamma och faster gjort med precis de trådarna. Tänkte att de hade blivit jätteglada för att garnet kommer till användning och säkert med stort intresse följt arbetet.

Förutom den oändliga och villkorslösa kärlek jag har fått uppleva har det också varit en enorm förmån att få växa upp bland kreativa och skapande människor. Alltid något spännande på gång. I minnena finns mycket glädje.




Lycklig den som lyckan får

Numera är livet underbart jämnskönt utan jobbångestens suck och stön. Alla 45 jobbår har varit ok och de allra flesta arbetskamrater hyvens, men stönandet har mer gällt just detta att tvingas åka iväg från mitt hem, den käraste platsen i mitt liv.
Vi människor är tack och lov olika. Vissa lever för sina jobb och vantrivs i hemmets lugna vrå. Jag hör till dem som ärligt kan erkänna att jag jobbat enbart för lönens skull. Jag trivs förträffligt med folk omkring mig men allra bäst hemma. Självklart finns det microkorta ögonblick när även jag längtat efter att ingå i något större betydelsefullt sammanhang utanför familjens gemenskap.



Livet är fyllt av många lyckor, små och stora. Att betrakta småfåglarnas ivriga ätande vid fågelbordet är en sorts lycka. De riktigt stora lyckorna är så klart livet med mina nära och kära. Lyckan flödar också mot mig när jag gläntar på minnets skafferi och erfar den kärlek och omtanke jag fått i mitt liv. Inget är glömt. Allt är en del i den person jag blev.

I gårkväll på skrivarkursen läste alla upp hemuppgiften som innebar att skriva om ett gammalt fotografi som väcker speciella minnen. Det är svårt att låta bli att förundras över den berättelseskatt vi alla bär inom oss. En skrivarkurs bjuder på många positiva överraskningar! Gårkvällen bjöd på allt från personligt deltagande i OS i England för nästan 65 år sedan till en berättelse om en ensamstående mormor ute i tornedalska ödemarken som arbetsledde sin barnaskara för familjens överlevnad, spann garn och rökte rysk tobak.

Alla foton väcker inte lyckliga minnen och det hade också en av deltagarna skrivit om. Hon var mobbad i skolan och de erfarenheterna har nog lagt krokben för många lyckor i hennes liv. Otroligt sorgligt, men en lycka att hon orkar skriva om det och delge oss andra.
Funderar på att föreslå henne som föreläsare för lärare i den här kommunens skolor. Av gammal tradition tror nog alltför många att lärare är allmänbildade och kan det mesta av vikt när det gäller barn. Naturligtvis är det inte så numera. En lärare kan vara otroligt smal i sitt kunnande. Har kanske inte ens gått ut gymnasiet med godkända betyg. Inte för att betyg egentligen säger speciellt mycket om vad man kan i praktiska livet. Många lärare har tyvärr ingen egen livserfarenhet utöver skolans värld. Otroligt många barn tvingas slösa bort mer än tio år av sitt liv på något som bara är en oändlig plåga. Fruktansvärt! Mobbning är aldrig självvalt och alltid något som skadar för livet.


1:a november

Tror knappt det är sant att det fortfarande är plusgrader fast vi är inne i november månad. Varje dag utan rusande elmätare är en gudagåva. Däremot anlände sop- och vattenräkningen idag. Alltså, 2.300 kronor för ynka ett kvartal är i mitt tycke väl så saftigt. Jag har inget badkar, är oftast ensam i huset och slösar sällan med vattnet. För sopor gäller detsamma. Är lydig och kör papper, plast och aluminium till återvinningen.

Morgonen började skönt hos frissan som tvättade, inpackade och klippte håret och dessutom masserade mitt huvud länge och väl. Ofattbart skönt. Det var inget jag hade beställt och inget jag behövde betala extra för. Uppskattar verkligen hennes omtanke.

Dagens arbetsinsats har sträckt sig till att nedklassa diverse bra-att-ha-saker i förrådet till skräp. Ett exempel är ett större antal innerkuddar i olika storlekar som säkerligen har hamnat i förrådet då jag investerat i nya fräscha. Nu gäller soptippen nästa. Jag gillar inte slit och släng men det finns gränser och där har jag tydligen varit mer än blind.










RSS 2.0