Qunilla

Morgonen gryr och jag sitter med värkande nacke på gränsen till nackspärr i mitt lilla arbetsrum som är belamrat med pärmar, mappar och allehanda makapärer som är måsten numera. Två årsräkningar för mina huvudmän är klara och inlämnade. Pust!  

I går rensade jag bland allt som kommit med posten de senaste veckorna och det är ett skrämmande slöseri med alla extrablad som följer med i nästan varje kuvert. De flesta räkningar kommer digitalt men ändå dimper det ner ett och annat i pappersform.

I går ägnade jag nästan hela dagen till kontakter med några myndigheter och tyvärr är min egen kommun en stor besvikelse vilket även verkar vara något som de andra myndigheterna jag kontaktade i ärendet var väl medvetna om. Det verkar som att vi har helt fel människor på viktiga platser i det som ska utgöra samhällets skyddsnät. Även om nätet försvagats av olika regeringar behöver man inte göra det till en enda stor slasktratt där de personer som behöver hjälp slängs direkt ner i avgrunden. Jag har många runt omkring mig som babblar och tycker en hel massa men som inte lyfter ett enda finger för att bidra. Det är sorgligt.