Julgransutflykt

 
Enligt dagens agenda skulle dottern och jag åka och hämta två julgranar i min hemtrakt en bra bit utanför Kalix. Termometern visade 15 minus men vi åkte i alla fall iväg mot GK:s där jag köpte en ny bågsåg. Så småningom parkerade vi längs en spårig skogsbilväg och travade iväg inåt djupa skogen. Granar var det gott om, men mest av den risiga och veka sorten. Till sist hittade vi en som var hyfsat fin och den fyllde hela skuffen och halva kupén så det blev bara en gran idag. Funderar på att spatserera iväg i skydd av mörkret till en grantät dunge som bara ligger några minuter bort ... 
Trots kylan och vinden kändes skogspromenaden riktigt skön och som alltid frågar jag mig varför jag inte ser till att unna mig den lyxen oftare. Tid har jag och björnarna lär sussa gott ännu en tid.
 

I jultankar

 
Kom precis in från en kort utevistelse med de fyrbenta älsklingarna. Tio minus, grått och grinig vind från norr. Jag frös ända in i märgen trots rejäl vintermundering. Nix, det här vädret är inte kul.
Kul är däremot att jula till det inomhus. Redan strålar adventsstjärnor i mina fönster, röda gardiner i köket och röda köksmattor. Allt gammalt och välanvänt. Ett rött ljus fladdrar varmt i lyktan på köksbordet och pepparkaksdegen smakar gott. Hyacinterna slår snart ut och sprider väldoft. Älskar hyacintdoften.
 
Min filosofi är att plocka fram julpyntet redan till advent för att hinna njuta rejält innan det är dags att stoppa undan det igen. Undantag är julgranen som får komma in först någon dag innan julaftonen. För min del åker det juligaste bort direkt efter julhelgen och julgranen kan i bästa fall få stå kvar över nyår om den inte barrar allt för mycket. 
Ljusen och de röda varma färgerna i kombination med gemenskapen med nära och kära är den livlina som jag och säkert många med mig behöver under den här mörkaste tiden för att stå ut till dess att ljuset återvänder. Mörkret tär något alldeles förskräckligt. Känner mig liksom instängd i burk.
När det gäller julklappar känns det inte längre speciellt kul. Saker till nutidens barn kostar rejäla slantar och det bjuder mig emot att köpa vissa saker. Nä, tacka vet jag de julklappar jag fick av min mormor. Det var alltid ett mjukt paket med en hemsydd pyjamas som hon hade sytt på sin Singer trampsymaskin, en porslinsprydnad och en målarbok. Om vi inte firade julaftonen hos mormor ringde hon tidigt på julaftonsmorgonen och sa att vi fick öppna ett av hennes paket. Vilken lycka! Pyjamasjulklappen har jag anammat, fast fabrikssydd, och vad jag vet har mina barnbarn blivit glada ...

Lär så länge man lever

 
I går träffade vi vännens barnbarn som firade att deras jultomte - Sinterklaas - hade startat sin resa från Spanien mot nederländerna, lite av våran lilla julafton. Sinterklaas åker ångbåt ... Den här jultomten och traditionerna runt honom är något alldeles nytt för min del och om någon av er mina vänner vill veta mer så finns mer att läsa på länken här nedan.
https://www.holland.com/se/tourism/article/sinterklaas-10.htm
 
 Nya gästrummet invigdes i natt då tre av mina barnbarnsflickor sov över. Vi badade bastu i gårkväll och åt kinamat. Alla var glada och nöjda. Kvällen och natten passserade väldigt städat och lugnt. Inser att de börjar bli ganska stora. Idag kom också deras storebror och nu söndagskväll är det bara han och jag. Vännen har åkte till sitt och jag ska försöka samla mod för att besöka tandläkaren i morgon. 
 
 

En försmak av julkänsla

 
 
Nu är det lite rött och juligt i mitt kök, bara julgardinerna och adventstaken som fattas. I husets hjärta, hallen, är de långa röda fuskamaryllisarna på plats i fina golvvasen från Sia. Lite väl tidigt men samtidigt ett sätt att pigga upp tillvaron som är så grå den kan vara. Dagsljuset lyser med sin frånvaro för himlen är helgrå och regnet skvätter mest hela tiden. Fördelen är att det är varmgrader och därmed går det lite el = sparade slantar.
Funderar på att möblera om i ett rum där sakerna har stått på samma plats i nära fyrtio år. Det som avskräcker är tunga böcker. Jag vill ha luftigt och lättstädat. Hellre kalt än överbelamrat. 
 
 
 
 

En ny dag

Kära barnbarnet ringde tidigt i morse medan jag ännu låg och drog mig i varma sängen och det var bra för nu är jag på fötterna och en hel lång dag att fylla med väsentligheter ligger framför mig. Köket doftar nymalt kaffe och livsandarna spritter. Katterna tassar omkring, säkert förvånade över att jag har stigit upp så pass tidigt. Idag ska det målas, sys och skrivas eller kanske tjuvstartar jag med att göra lite juligt i mitt hus.
 
 
Ytterligare en lite längre novell har sett dagens ljus. Det är förvånande lätt att leva sig in i den värld och de karaktärer man skapar när man skriver. För tillfället har jag lite problem med slutet som blev lite väl naivt. Det svåra är att få det hela trovärdigt även om det bara är en simpel novell. Det gäller att komma ihåg att ingen är perfekt. Vissa personer har mer gott i sig och vissa har mer ont i sig. Jag lånar egenskaper och blandar fritt. 
 

Det blir inte alltid som jag har tänkt

 
Himlen lyser klart blå och grannens flaggvimpel fladdrar friskt från sydväst. Solens låga strålar får mina kala vinbärsbuskar att glittra som guld. Verkar bli en fin dag. Ska snart ut och tanka en rejäl dos dagsljus. Eventuellt åker jag med dottern och hämtar julgranar. Hoppas att hitta en som liknar den på sista fotot. Mycket i mitt liv är eventuellt, kanske eller planerat men det är egentligen sällan som det blir som jag tänker och det spelar ingen roll för om jag har tur kommer kommer det en dag i morgon också. Det finns ingen stress i tidsschemat längre och det är så ljuvligt skönt. Medan jag jobbade gick luften ur mig på fredageftermiddag och på söndagen kände jag mig mest stressad över allt som skulle hinna göras innan det var dags att fara iväg till jobbet igen.
När jag var yngre hade jag oftast migrän hela helgen. Den var otroligt plågsamt och en ständig besvikelse att liksom bli hindrad från att leva ett normalt helgliv. Den som aldrig har haft migrän kan inte förstå hur det är att inte kunna känna matdofter utan att kräkas, att inte kunna vistas i ljus eller skratta och prata utan att huvudet exploderar av dunkandet. Dessutom värkte ena ögat infernaliskt och tungan blev liksom förlamad. Verkligen ingen dans på rosor att lida av migrän. Efter anfallen var jag helt urlakad på all kraft och energi. Räddningen för min del kom när en läkare ville att jag skulle börja med blodtrycksmedicin. Simsalabim, det var som ett trolleri. Från den dagen försvann den trettio år långa handikappande migränen. Underbart.

Plaskebyväder

Gräsmattorna lyser gröna och utevädret har varit helgrått och blött. Men inomhus har det varit kul. Först kalas hos glada Maria med många glada gäster och sedan en sväng till dottern där alla också var glada. Här hemma har jag inte gjort så mycket mer än stickat klart tummarna i mitt första stickprojekt. Vantarna blev exakt lika stora, men kanske väl stora för mina händer. Ska bli spännande att se hur mycket de krymper i tovningen. Hur som helst är jag nöjd med att jag lyckades pillra ihop ett par. 
 
Under veckan som kommer ska jag tjuvstarta med att göra advent, bara för att hinna njuta riktigt länge. Doftande hyacinter står redan i blom i köksfönstret och fler lär det bli allt eftersom blomningen är över. Massor av ljus och röda köksmattan.
 

Flitens lampa lyser

Otroligt så mycket lättare sinnet blir när man är kreativ. Nu förstår jag varför mormor och de andra gamla tanterna avskydde att sitta fåfäng. I och för sig var det väl en dödssynd att lata sig, men säkert handlade det också om att skapa mening i tillvaron. 
Snart är den andra vanten klar och glädjande nog verkar de bli lika stora. Det är svårt att förstå att jag inte kommit igång med stickandet tidigare för jag har minsann köpt garn och plockat fram mönster. Det har alltid slutat med att garnkassen hamnat längst bak i garderoben och till sist har jag gett bort alltihop till någon mer handlingskraftig kvinna. Kanske har det varit så att all kraft har gått åt till att överleva en komplicerad livssituation. Just nu är det flyt, bara en miljonvinst som saknas. I och för sig kanske slantarna trillar in för jag har skickat in noveller till flera tävlingar så nu hoppas jag bara att mina föredettare inte köper veckotidningar för då är jag illa ute. Ha ha ha! Folk vill läsa om otrohet, lögner, besvikelser och passionerade möten och sådana gobitar har jag minsann gott om i erfarenhetssäcken. Numera kan jag öppna den där säcken och titta på eländet utan att må dåligt. Allt ligger bakom mig och jag är så glad över det liv jag lever idag. 
 
 
 

Fyndat

Lagom till morgonkaffet tittade dottern förbi sedan hon skjutsat barnen till skolan. Vi bestämde oss för att åka och secondhandfynda. Dottern som broderar flitigt hittade massor av yllebroderigarn för en krona dockan. Superbilligt och absolut felfritt. Jag hittade en stol till mitt "gästrum", en vacker finklänning i en dovt mörkröd nyans plus en kjol, en Gudrun Sjödén blus och en tröja. Totalt för alltihop 225 kronor! 
Som avslutning efter lyckad shopping unnade vi oss gofika på Lyktan. En bra avslutning på veckan.
 
 

Njuter

av vintersolen som strålar från en klart blå himmel och snötäcket som glittrar vitt och fräscht. Ljust och fint, lagom mycket snö och inte alltför kallt. Perfekt vinterväder.
Har varit ute en stund på den dagliga kattluftningen, pratat med trevliga grannar och sopat bort lite snö från broarna. Funderar på att sticka små yllestrumpor till lillkattens tassar. Hon fryser nästan direkt och vill tillbaka in i  husvärmen.
Apropå stickning så har jag efter säkert trettio års paus köpt yllegarn och börjat sticka vantar som sedan ska tovas och broderas. Allt för att hålla mig sysselsatt på behörigt avstånd från kylskåpsdörren. 
Ska försöka komma igång med att sy rullgardinerna och överdragen till sänggavlarna till nya gästrummet. Min onda höft har krånglat rejält de senaste dagarna, men den brukar lugna ner sig emellanåt och då gäller det att passa på att göra sådant som innebär att gå uppför trappor, böjningar och lyft. Stålhöften kommer allt närmare.
 

Skrivardrömmar

 
Har sovit gott och alldeles för länge. Insåg med fasa att jag till och med missat ett läkarbesök klockan tio ... tack och lov inget akut, bara en årskoll men den missen kommer att kosta mig några hundralappar. Skämmigt slarvigt.
 
Gräsmattorna är återigen fräscht vitpudrade och katternas och min dagliga utevistelse inskränker sig till väldigt korta stunder. Önskar att jag kunde promenera en sväng men min onda höft är inte att leka med just nu. Istället har jag färdigställt och skickat in ett bidrag till en novelltävling. Kors i taket! 
 
Under gårkvällens skrivarträff hade vi besök av en bokförläggare som berättade om vägen till en färdig bok. Det är en del att tänka utöver själva texten. Tyvärr kostar även små upplagor alltför många tusenlappar för en vanlig knegare utan sponsor. Det är så himla synd att så många bra manus hamnar i byrålådan.
När den här kursen är klar skulle jag vilja starta en skrivargrupp med skrivsugna där man mailar sina alster till varandra, dels för att få och dels för att ge konstruktiv kritik för att utveckla sitt skrivande. Naturligtvis ska man träffas öga mot öga också, dricka kaffe och utbyta erfarenheter. Ja, det är en dröm för närmaste framtiden.
 
 

Ute är mörkt och blött ...

 
Detta är första dagen denna höst som det inte blev riktigt ljust mitt på dagen. Sorgligt. Det regnar och blåser och termometern visar fem plus. Gräsmattorna är gröna igen och jag har sänkt värmen i huset. Passande dag för innejobb.
Vännen har precis åkt hem till sitt och jag har passat på att putsa fönstren i det nytapetserade rummet medan det är plusgrader. Innan vännen åkte iväg monterade han fast några element som aldrig suttit fast ordentligt. Nu sitter de som berget. Tack vännen!
Hela gårdagen ägnade vi åt shopping på ömse sidor om gränsen. Nu ligger en hög tyg och väntar på att sys till gardiner och sänggavelöverdrag, men först ska gardinstången skruvas fast. Jag brukar vara mästare på att montera saker snett trots att jag mäter och markerar supernoga. Hyllan som jag satte upp senast lutar nära två centimeter men det berodde nog på att jag var lite för kort i rocken när jag skulle skruva dit den översta skruven strax under taklisten. Nu har jag köpt en högre trappstege så det problemet är avhjälpt. Ibland kan jag bli galen på mig själv för att jag trixar och fixar med fel skruv eller verktyg istället för att köpa det som funkar. Just nu funderar jag på att köpa en behändig elsåg. Kvinnor behöver rejäla verktyg för att vara någorlunda självgående. 
 
 
 

Glad och nöjd

 
Idag strålar solen från en klarblå himmel, snön glittrar och sidensvansarna kvittrar. Själv är jag också kvittrande glad och nöjd med veckans insats och att äntligen ha ett fräscht gästrum. Nu ska det festas!
Förändringen har också medfört att jag har fått plats med tvåmetersskrivbordet på den ljusaste platsen i hela huset. Intill i hyllan står symaskinen beredd och två lådor med färdigsorterade foton som ska in i album till varje barnbarn. Det finns alltså pyssel för många kalla och mörka vinterdagar. 
 
 
 
 

Besök

 
Det har varit en otroligt vacker vinterdag med sol, glittrande nysnö och massor av gästande sidensvansar i rönnarna. 
Efter de senaste dagarnas slipdammskaos har det varit skönt att röra sig i ett någorlunda städat hus. Efter en välbehövlig ljustankning bakade jag en äppelkaka och fick passande besök av min skrivarkompis.
Vännen får helgledigt idag och han kommer perfekt i tid för att hjälpa mig att lyfta möblerna på plats. I och för sig brukar jag fixa det mesta själv med hjälp av upp och nervända nålfiltsmattor med gummerad baksida. Nålfilten glider bra på golvet utan att ge repor och gummeringen håller möbeln på mattan. 
 
 
 
 

Flow

Är stel och värkbruten i hela kroppen och ena knäet är rött och svullet. Nix, jag har inte ramlat däremot stått på knä, krypit och klivit upp och ner och lyft, dragit och slitit, men nu är tapetseringen klar och ordingen återställd. Passade också på att bära bort småsaker och flera utrensade möbler som av någon konstig anledning mellanlandat på övervåningen. 
Nästa etapp i övervåningsmakeoverrycket blir att måla ett näst intill antikt skrivbord i raka rena linjer plus omaka stol i svart. Egentligen gillar jag inte svart i möbler men den här gången inser jag att det kommer att passa perfekt i vit och gråskalan. Inredning känns speciellt kul eftersom jag har flera saker i förrådsgömmorna som nu ska få ett andra liv. 
Det är en höjdare att vara kreativ och drömma inredning istället för att stå och gräva i kylskåpet dagen lång. 
 

Ångerfull

I gårkväll plingade och bankade det på ytterdörren. Jag hörde fnittriga barnröster och förstod att det handlade om bus eller godis. Hela mitt hus var upplyst för ovanlighetens skull och själv befann jag mig på övervåningen och där stannade jag tills barnen gav upp och gick iväg. Jag kunde helt enkelt inte öppna eftersom godisskålen var tom. Jag själv hade ätit upp alltihop. Så småningom smög jag nerför trappan och plockade fram alla småpengar jag kunde hitta ifall att barnen skulle komma tillbaka. De kom inte tillbaka och jag vet att jag borde sitta i skamvrån en hel vecka och skämmas med dumstruten på huvudet. 

Tapetsering och romance

 
En blöt och grådisig dag som gjord för innejobb. Tapetseringen är i slutfasen och hela huset känns täckt av slipdamm. Förmodligen har jag redan förstört dammsugaren, men det var en billig rackare för endast 299 kronor så den är inget att gråta över.
Min högerarm vill inte riktigt vara med idag så jag varvar tapetuppsättning med författarskap. Det är en härlig känsla att skriva när orden flyter fram på skärmen. Däremot går det tungt så fort jag försöker skapa romantiska scener. En novell måste nästan innehålla lite romantik för att man ska få lust att läsa den klart. Orden tar liksom slut och det handlar inte om att jag lider brist på romatiska upplevelser. Många skrivare upplever precis samma sak. Det borde vara enkelt att gestala något så vanligt som en innerlig kyss, men det är det verkligen inte och det är lite känsligt att fråga sina vänner " när du ligger med din man ..."  Enda raka är nog att lusläsa 20 knep för att skriva heta kärleksscener och sedan träna och träna .... 
 

Till minne

 
Idag har jag varit med syrran, dottern och ett barnbarn och tänt ljus till våra käras minne. För alla de som har sina vilorum för långt bort brinner ett ljus här hemma i stora lyktan.
Dagen har varit helgrå och regnet har öst ner med risk för ishalka på kall väg. På hemvägen passerade en renhjord över vägen. De vackra djuren stannade och tittade på oss och jag försökte lura barnbarnet att de var på väg till tomten, men hon påstod bestämt att hon inte tror på tomten. Häromkvällen var samma barnbarn rent av olycklig när hon insåg att det var lite dåligt med gudstro hos hennes mormor.
- Jaha, vem tror du då har skapat jorden och alla människor? sa hon i anklagande ton och spände blicken mot mig. Jag hittade inget bra svar utan slingrade mig och tillstod att jag kanske ibland har en pytteliten tro. Hon nöjde sig med svaret och återgick till dataspelet.
 
 
 
 
 

Pust!

Äntligen kom räkningen för sommarens snickeriarbeten och den var inte saltad, tvärtom faktiskt. Jag blev så lättad att jag betalade den på stört. För en stund kan jag andas ut och planera några mindre men nödvändiga åtgärder. 
 
Tapetseringen går sakta framåt, men igår tog jag ett steg bakåt då jag fick låna en superduperbra skarvhyvel som verkligen skalade bort ojämnheter. Nu har jag spackeldamm i hela huset så det är nog lika bra att fortsätta med kök, sovrum och toalett när gästrummet är klart. Ska försöka hitta några billiga  och diskreta reatapeter.
När jag väl kom bort från kylskåpsdörren har jag skrivit en novell av bara farten. Ska skicka in den till tävling i hopp om att vinna en slant. Den här novellen handlar om en stormande kärleksrelation med förhinder eftersom mannen i fråga var gift. En del är självupplevt och en del är påhitt....
 
 

RSS 2.0