Mattsvettig dag

Började dagen med att åka till veterinären och kastrera, chipmärka, vaccinera och klippa klorna på kissen. Det gick bra men jag blev helt slut. Sedan har kissen sovit i tre timmar. När han vaknade kissade han på sig två gånger. Det har aldrig hänt tidigare. Sedan spydde han. Nu i kväll har han ätit och druckit och verkar lite piggare, men han undrar säkert vad som hänt med honom.

Därefter fick jag besök av Inger J. Sedan sov jag en stund. Har gått i kalsingar och tröja hela dagen. Orkade inte klä mig vettigt.

Mr x fyller 17 idag så hans mor, morfar med sambo har varit och grattat. Ingen av dom fikade nämnvärt så jag lär få stoppa tillbaka allt i frysen igen. Och själv kan jag inte fika och är inte ens sugen.
Min kväll slutade med att hämta mr x hos en kompis i en mil bort. J....k....a ungar. Nu sitter jag här i pyjamas och ska alldeles strax krypa ner i min säng.

Natti alla min vänner

Trött och frusen

Sov så gott i natt och kände mig ganska pigg vid sexsnåret i morse så jag tog fram dammsugaren och sög upp kattsanden som spritt sig i huset. Därefter var krafterna slut. Har i alla fall tagit på mig vanliga kläder idag, men ligger mest och lyssnar på radion. Idag hade jag blivit av med totalt tio kilo. Det är en hel del om man ser det i mjölpåsar.

Solen skiner så vackert utanför mitt fönster men det är kyligt ändå brrr. Kissen har varit ute på bron en stund och fått lite vind i pälsen. För första gången kom en annan kisse på besök och våran kisse var otroligt intresserad. De verkade vänligt inställda till varandra. Efter det mötet vill han ut hela tiden.

Orkade inte skriva klart inlägget igår så jag fortsätter idag. ♥ kom igårkväll och stannade till i morse. Jag har varit så trött så jag har mest sovit mellan drickandet. Drickandet är en heltidssysselsättning. Tyvärr har jag fått svamp på tungan av pencillinet så allt smakar metall. Har prövat med yoghurt och kanske hjälper det lite.
Vi var och handlade till mr x kalas i går kväll. Det blir inget hembakt men det är nog ok ändå. Jag har fortfarande varken kaffe- eller sötsug.

Allt rullar på i rätt riktning även om det är lite segt just nu. Fick flera kataloger häromdagen så jag har dagdrömt en hel del om kläder jag skulle vilja skicka efter. Ännu är det lite för tidigt, men om några veckor ska jag köpa något nytt.

Nu väntar vitaminglaset på mig.

En dag i lugnets tecken

Operation tar på krafterna så det blir inte mycket mer gjort än att äta och dricka och vila, fylla i vätskelistor och planera för nästa vätskeintag. På tisdag ska jag ta bort agrafferna på min mage. Ska bli skönt, fast de besvärar inte nämnvärt. Solen strålade så fint idag men när jag gick ut och satte mig på altanen blåste det svinkallt så jag klev in i värmen igen.

I morse spydde katten. Han jamade olycklig och gav sig inte förrän jag följde med honom. Då gick han mot spyhögen med höga jamanden. Den första i mitt sovrum och den andra ute i garaget. Duktig kisse! På måndag ska han kastreras och få kattpestvaccin. Kanske lika bra att id-märka också på samma gång. Skönt få det gjort medan jag är sjukskriven.

På måndag fyller mr x år och jag måste fixa en tårta. Får nog bli en fryst från affären och lite annat smått och gott. Presenten har jag bestämt så den biten är klar.

Nu i kväll känner jag mig ganska pigg. Orkar nog se teve en stund.

Sjukhustevedramatik fast på riktigt

Hamnade på en sal med en 85-årig hjälpskrikande kvinna. Tack och lov var hon förstoppad så jag slapp bajslukten. (Tråkigt för henne) Det blev i stort sett ingen sömn alls för min del. Operationsmorgonen gick och jag som skulle vara klar till klockan sju fick vänta för att de hips vips tagit en annan patient före mig. Jag blev så klart besviken, men redan efter klockan tio var det min tur.

Benen lindades eftersom kärlen i benen utsätts för hårt tryck då operationsbordet vickas i stående ställning under operation som tar cirka två timmar.  Väl nere på operation fick jag reda på att jag var utvald att delta i en undersökning som en av doktorerna håller på med. Det innebar bland annat att de kollade mitt hjärta med ultraljud väldigt ordentligt. Då visade det sig att jag hade en vätskebrist på ungefär 8 dl så det pressade en narkossköterska i mig. Hon kramade droppåsen allt hon förmådde för att få i mig det så snabbt som möjligt.
Sedan var det dags för narkos och det enda jag minns är att de sprutade in medlet och bad mig andas i masken. Drygt två timmar senare vaknade jag någonstans, somnade om och vaknade igen på post op (intensiven). Då mådde jag illa. Fick medicin och somande om. Hips vips kände jag mig jättepigg, var upp och gick några steg för att nästan direkt somna om.

Personalen på intensiven var helt underbar. Glada, snälla och tjänstvilliga. Där låg massor av nyopererade som de rusade runt och servade i rask takt. Intensiven är ingen lugn och ro plats. Mina öron hörde spridda sekvenser av vad som hände med de andra patienterna bakom de tunna draperierna som skilde oss åt. Det var som att se en amerikansk sjukhusakutfilm utan bild. En flicka hade ramlat av sin häst och brutit benet och hon som låg bredvid mig hade gjort samma operation som mig. Patienter for och nya kom. En snittad mamma som grät förtvivlat fick besök av sin man och lilla baby. Snyftningarna upphörde och jag hörde när personalen viskade att hon vill ha barnet hos sig i sängen en stund till. Babyns gråt var som en ljusstrimma i tillvaron. Samtidigt ringde telefonen att det fanns en säng att hämta på bårhuset.

Tisdag, alltså ett dygn senare skjutsas jag upp till avdelningen och tillbaka till rummet med den gamla kvinnan. Herregud, så jobbig tisdagen var. Hon var extremt orolig och jag mådde pyton och ångrade nästan att jag gjort operationen.Enligt läkaren drabbas cirka 10% av illamåendet som beror på att magsäcken är extra känslig direkt efter operationen.
När jag vaknade natten mot onsdag var illamåendet borta och jag startade drickandet för att få i mig de 1,5 liter med tesked som är villkoret för att få åka hem. Vid tvåtiden var doktorn nöjd och då åkte jag glad och ganska pigg därifrån med egen bil. Det var lite väl överambitiöst att köra själv. Men jag kom mig hem till min egen säng utan missöden och alla fem titthålssår var intakta. På måndag ska klamrarna tas bort.

Har nu sovit otroligt gott i mitt tysta hus i min egen sköna säng med rosenknoppsprydda sängkläder och fått i mig allt jag ska så här långt. Just nu längtar jag bara efter Bongs köttsoppa som jag ska mixa slät och äta till middag i kväll.

Kissen ska få Plåster som extranamn från och med nu. Emil Plåster Forslund. Han har inte vikt från min sida sedan jag kom hem.

Solen skiner och huset är städat



Sitter här nyduschad i morgonrock och ser att det är tre timmar till dess att jag ska åka iväg mot sjukhuset.
Mr x åkte iväg redan vid åtta i morse och ♥ åkte iväg lite senare. Han märkte att jag var stressad och hattade runt utan att få något vettigt gjort. Och det var en helt korrekt notering. När han hade åkt greppade jag dammsugare och trasor och fixade övervångingen på några minuter. Nu är städningen avklarad, sängen renbäddad, kattmaten framställd, tandborsten nedstoppad, kameran och mobilen laddade och soporna utburna. Har jag glömt något? Säkert.

Istället för att spara ett par XXL byxor har jag fotat mig själv i helkroppsformat både vecka ett, två och så idag. Till min stora besvikelse syns det inte att drygt åtta kilo försvunnit, men det känns, det kan jag lova. Nu är jag så trött på Nutrilett så jag ska aldrig mer i mitt liv dricka det och jag är väldigt glad att de sista påsarna går åt i och med denna dag.
Kylskåpet är fyllt med gourmetmat som jag får äta efter operation, Keldasoppor, nyponsoppa, yoghurt och lite annat lättsamt.

Ha det så gott alla mina vänner och tack för lyckönskningarna!






En dag kvar!

Nu jäklar är det nära. Känner mig lite stressad med allt som ska ordnas.
Det har varit en jättefin dag idag, men jag har inte varit ute bara varit och handlat kattmat så det ska räcka ett tag och lite flytande till mig själv. Lagade i alla fall en typisk söndagsmiddag idag till mr x och ♥. Köttstek med gräddsås och potatisgratäng. Själv drack jag Nutrilett chokladsmak.
Nu väntar sängen och förhoppningsvis en natt med skön sömn.

Nu bränner det!

Sista arbetsdagen före operationen är avklarad. Hann inte riktigt allt. Dålig planering av mig.
Snart kommer ♥ och jag hoppas att vi får en lugn helg för jag är trött och hungrig. Har jobbat som en tok här hemma med städning sedan jag kom hem från jobbet. Sedan gjorde jag pizza till mr x och herregud så gott det doftade. Var tvungen att tugga på en liten bit och spotta ut den. Himmelskt gott!
Även om de här veckorna har varit jobbiga så är det inget emot de tjugo åren som fet. Nu vänder det även om det kommer att bli åtminstone två jobbiga veckor till på flytande kost. Fast då kan jag i alla fall mixa bär till yoghurten och äta släta salta soppor. Bara det känns som en gourmetkost i jämförelse med Nutrilettpåsarna.
Det är roligt att se att kinder och dubbelhakorna minskar. Tyvärr lär min näsa bli ännu mer utpräglad larsaronsnäsa.  Anar faster Mias och pappas näsor. Inte så tjusiga.
Nu väntar en vilostund på kökssoffan.

2 kg + 2 kg + 2 kg + 500 gr + 500 gr = 7 kg





Vid den här tiden om tre dagar ligger jag i en sjukhussäng och är så nära min räddning som det bara går. Ja, så känns det.
I eftermiddags har jag varit och vägt mig på vc och vågen visade minus 7 kilo. Det har gått trögt på slutet och ändå har jag skött mig perfekt. Alltså sju kilo är ganska tungt att bära om jag packar det i en kasse ..... inte konstigt att jag känner mig lätt på foten ... ha ha!
När jag kom hem tankade jag snöslungan och började en besvärlig snöslungefärd mot altanen. Tack och lov kom mr x till min räddning. Han tog över befälet och fixade alltihop. Jag stod bara och pekade ungefär som min käre far gjorde en gång i tiden då småbrorsorna höll på med bilreparationer. Nu ska kissen få gå ut på altanen en stund varje dag. Hoppas att det blir soligt och varmt när jag kommer hem från lassa så att vi kan sitta där tillsammans och mysa, få fräknar och bilda D-vitaminer. Emil lär inte få fräknar men han kommer att gilla att ligga ute i solvärmen. Det är nog lite trist att vara innekatt.

Som det ser ut nu kommer jag inte att hinna klart det jag hade föresatt mig på jobbet och det irriterar mig. Chefen blir nog inte nöjd. Känner att stressen är hack i häl nu.

Nu ska jag åka tillbaka till jobbet och se om jag glömde min mobil där. Är den inte där har jag tappat den. Håller tummarna.

Tick, tick tiden går

Aldrig trodde jag att tre veckor skulle gå så fort. Men glad är jag för det och glömda är de tuffa första fastedagarna då blotta tanken på Nutrilettpulvret gav mig kväljningar. Nu gillar jag det nästan. Obs! Bara nästan.
Nyss gjorde jag köttfärsbiffar med vitlök och massor av knaperstekt lök samt gräddsås. Det doftar de underbart och mr x verkade nöjd. Nåja, en dag om si så där en och halv månad kan jag också äta köttfärsbiffar fast då får jag utesluta gräddsåsen.

Det har varit en hektisk dag, men ändå bra trots att jag vaknade med rejält ont i rygg och nacke. Fick gjort massor på jobbet och när jag kom hem dammsög jag bilen och avslutade med att tvätta den utvändigt också. Det var så soligt och fint så jag ville vara utomhus. Tänkte att eventuella förkylningsbaciller skulle blåsa bort. Är lite orolig för att jag håller på att bli förkyld och det skulle definitivt inte passa just nu.

Under helgen ska jag köra snöslungan till altan och slunga bort all snö och ta fram trädgårdsstolar och ett litet bord. Sedan kan jag sitta där i solskenet och skeda i mig välling.  För tesked är det som gäller från och med nästa vecka och många veckor framåt.


Jag älskar den här tiden som kommer med stormsteg. Trots slasket. Redan nu kokar luften av fågelkvitter på morgnarna när jag är ut och sticker i motorvärmaren. Då känner jag mig lycklig. Inte för att jag är olycklig på något sätt. Livet är faktiskt riktigt gott just nu.

Nu väntar tvätt och dammsugare på mig.



Fem dagar kvar

Idag har jag varit till dietisten i Sunderbyn och fått en genomgång av vilken kost som gäller efter operationen. Två veckor flytande, fyra veckor puré och två veckor finfördelat. Efter det är det normalkost livet ut, men tätare mellan målen och mindre mängder. Samt minimalt med fett och socker. Nåja, det kommer nog att bli bra hur det nu än blir. Bara jag går ner i vikt så är det värt alltihop.
Idag kom jag att tänka på att till sommaren kan jag nog ta fram högklackeskorna och åka på dans när andan faller på. Kanske ♥ hänger med på en svängom. Det är sånt som jag valt bort på grund av vikten. Det är mycket som blivit bortvalt när jag tänker efter.

Just nu är jag handlingsförlamad. Har massor att göra men kommer inte igång. Tvättmaskin snurrar förvisso, men jag borde gå igenom räkningar och planera vad jag ska handla hem för ätbart så att det finns hemma när jag kommer hem från sjukhuset. Lär inte vara så vigulant de första dagarna. Dagarna rullar iväg otroligt fort här på slutet.

Nu ska jag sluta tjorva och gå och göra något vettigt innan det är dags för sängen.

Sex dagar kvar

Idag var jag och simmade med Maria. Det var jätteskönt och roligt att märka att kondisen har förbättrats en hel del sedan hon lyckades dra med mig dit. Det är jag mycket tacksam för. Egentligen hade jag inte tid att åka och simma för det är massor att fixa innan jag opereras. I morgonbitti måste jag åka en sväng till Sunderbyn och träffa dietisten. På eftermiddagen har vi AP så då går den dagen bort. Sedan har jag bara tre dagar kvar att jobba innan det är dags. Det är konstigt, men jag gruvar mig inte det minsta. Inte ännu.



Solen sken så ljuvligt idag och jag försökte få kissen att komma ut och undersöka världen utanför husets väggar men han klättrade direkt upp på en snödriva och rörde sig sedan inte ur fläcken. Man får bära honom till en annan plats. Jag glömde ringa veterinären i morse så nu får kastreringen vänta ett tag tills jag är på G igen.
När solen äntligen visade sig avslöjades massor av damm i mitt hus. Det får också vänta till dess att jag är sjukskriven. Då kan jag småstäda mellan varven. Hoppas jag i alla fall. Jag har så många planer. Ordna upp fotografier, sortera i alla mina digitala foton och beställa pappersbilder av ett mycket begränsat antal. Sedan jag började fota med digital kamera har jag bara beställt 30 pappersbilder så det är en hel del att gå igenom.

Det händer inte så mycket intressant i mitt liv just nu och jag är nog ganska tråkig eftersom hela min värld är fylld av det som väntar. Jag märker det till och med själv. Men sen när allt är över och vardagen återgår till det vanliga då jäklar ska det bli andra bullar ....


En vecka till ...

Klart att jag ska klara även den sista veckan före op. Det går fortfarande riktigt bra fast idag köpte jag 6 styck lösviktsgodisar. Choklad så klart. Stora. Det var jättegott. Jag ljuger om jag påstår annat. Har tappat nästan sju kilo så jag är helnöjd.

På dagen åkte jag med mr x och hans kompis till Torneå och Haparanda. Killarna ville gå och äta pizzabuffé i Torneå och det fick dom. Jag drack kaffe. Sedan gick jag en sväng i klädaffärerna och jag såg hur mycket snyggt som helst fast nu är det inte läge att köpa något. Var också in en snabbis på Barnens Hus och köpte en Snövitbarbie till min sexårstjej.
På eftermiddagen var jag och grattade henne. Tacksamt nog passade kläderna jag köpte igår. Hon har blivit så stor. Snart är hon ingen lilltjej längre. Det finns en uppsjö med leksaker men det är ändå svårt att köpa. De har redan så mycket.

Har precis kommit från en varm och skön bastu. Känner mig frusen mest hela tiden så idag passade jag på när bastun var tom på tvätt som hänger på tork. Men om en timme är den fylld igen. Tvättmaskin rullar på mest hela tiden. Konstigt att det blir så pass mycket fast vi bara är två personer i hushållet.

Nu måste jag börja med PIM-uppgiften som ska lämnas in i morgon.



Åtta dagar kvar ..

Tiden tickar iväg och det är då tur för nu börjar det kännas trist att inte få tugga mat. Frukt och grönsaker i all ära, men det är inte samma sak som att tugga på gott bröd, lagrad ost och stekt kött. Hur som helst mår jag inte dåligt på något sätt. Tvärtom. Konstigt nog är kaffesuget nästan borta och det är kanske bara är bra att vila magen ett tag från frätande garvsyror.

I morse fotograferade jag mig själv. Vill ha före och efter kort så att jag kan följa förändringen som jag hoppas blir ordentligt märkbar. Helkroppsbilderna är inte roliga. Verkligen inte. Det är flera runt omkring mig som sagt att de inte upplever mig som så fet att jag måste operera mig. Jag har bara en kommentar: De måste vara blinda.

Nu när det är ljust på morgnarna vaknar jag i god tid och har utrymme för att ligga och dra mig länge och väl. I morse var till och med mr x vaken i god tid. Kissen jamar och verkar vilja ut, men när vi går ut vill han in nästan direkt. På måndag måste jag ringa och boka kastrering för  stackars Emil.

Idag har jag kört skräp till återvinningen. Det är så skönt när det är gjort och man kan börja samlandet på ny kula. Nu måste jag sätta upp en lapp på postlådan att all reklam är förbjuden. Det är inte klokt så mycket pengar det satsas på reklam.

Idag var jag också och handlade sexårspresent till barnbarnet som fyller på måndag. Det blev två tröjor, en jeanskjol och läppglans. Lillebror får också en tröja och en liten bil i ett paket. Fast jag har lite ångest eftersom hon sa att hon ville ha en barbie som kan sjunga.  Måste nog åka och inhandla någon leksak också.

Nu väntar tevesängen och lite halvslummer framför teverutan. Skönt med helg.

Sköna fredag

Åtminstone kvällen har varit skön. Är hemma i lugn och ro. Helgstädade igår. Har legat framför teven och knappat mellan Let´s dance och Så ska det låta.

Efter jobbet var jag farmor några roliga timmar med full fart. I morgon ska jag köpa sexårspresent till stortjejen som fyller år på måndag. En frän bil är redan inköpt till lillebror. Han måste ju också få någonting.

På jobbet har vi paketerat datorer som åker iväg till Uganda i morgonbitti. Hörde nyss av chefen av givmildheten varit så stor att kolliantalet vida överskrider vad våra besökare har möjlighet att ta med sig på flyget. Varje extrakolli kostar multum att ta med. Det blir fler utbyten så det kommer nog iväg så småningom.

På viktfronten har det varit stiltje trots att jag skött mig perfekt, men i kväll har äntligen den lilla pilen flyttat sig i rätt riktning. Nu är det nio dagar kvar av fasteperioden. Det är konstigt men jag gruvar mig inte för operationen. Det ska bara bli skönt att få det gjort och kunna säga adjö till mitt liv som fet. En sak är säker och det är att jag inte kommer att sakna det.

Idag visade sig äntligen vår kära sol och det droppade från taket. Härligt!  Det här är en ljuvlig tid när ljuset, fågelkvittret och värmen återvänder. Snart kan jag sitta på bron och dricka morgonkaffet.

Nu väntar en stund sängen i väntan på att mr x ska ringa efter hämtning.










Jag får ta det som en resa

Igår när jag skrev om målvikt och magplastik så tänkte jag att det blir ytterligare en resa i mitt liv. En resa tillbaka genom syndernas sliskiga träsk. Det är konstigt men det känns inte inte särskilt jobbigt i jämförelse med andra resor jag gjort. Just i den här resan så har jag ett tydligt mål. Egentligen så har jag flera spännande resor på G just nu. En del är nästan i mål. Andra har just börjat. Det är väl det som är livet.

Idag ringde dietisten så det blir en Sunderbyresa nästa vecka för att gå igenom hur matdelen i mitt liv kommer att bli. Lillemor har genom åren invigt mig i vad som gäller så jag tror inte att jag egentligen behöver dietistens information.
Just nu handlar mitt liv mest om vikt  och jag kan väl tänka mig att min omgivning kan bli ganska utled på min självupptagenhet. Men en dag är det över och då hoppas jag att solen skiner, vattnet glittrar och fåglarna kvittrar.

Idag städade jag i badrummet och mina garderober. Nu ligger dammsugaren mitt på hallgolvet och jag har liksom tappat orken.
På jobbet håller jag på att ordna allt som krävs innan innan våra elever sitter och ser en teaterföreställning.  Lokaler, bärhjälp, bussar och välja ut de klasser och skolor som ska få gå. När det väl är gjort, funkar och föreställningen uppskattas så känns det gott. Medan jag är sjukskriven kommer det att vara 14 föreställningar. I morgon ska jag försöka fixa det som är kvar att göra. Fast chefen ringde i kväll och ville att jag skulle hjälpa till att paketera gamla datorer som ska skickas till Uganda när våra besökare åker hem på lördag. Nog undrar jag vad rektorer och ungdomar kommer att berätta när dom kommer hem till sina familjer i värmen mitt på ekvatorn. När vi är i värmen törstar vi och när de är här törstar de på grund av vår torra luft. När vi var i Jukkasjärvi hade vi en duktig guide som var vacker som en isprinsessa.

Nu är det tio dagar kvar av fastan. Mer än halvvägs. Måste gå och ta mig lite pulver.

Kaos

både i min hjärna och här hemma. Hela huset är upp och ner. Min mani att gömma saker och sedan glömma bort var jag har gömt det har gjort att jag fått vända ut och in på skåp och garderober. Godispåsen som jag köpte till mr x hittades i kylens fruktlåda. En viktig sak är fortfarande borta. Den var viktig så jag har fått köpa nytt. Att jag aldrig lär mig.

Idag var jag på halvårsbesöket hos diabetessköterskan. Värdena var bra och vi passade på att prata om hur det blir efter operationen. Min dröm är att det finns tillräcklig insulinproduktion kvar som räcker till när min kropp blir mindre. Hoppas hoppas! Den obligatoriska vägningen var så klart positiv för en gångs skull. På invägen träffade jag en bekant som precis var utskriven efter magplastik. Hon var så vacker och fräsch. Hoppas att jag en dag också får genomgå den. Man måste nå målvikten först.

Mina kvällar blir kortare och kortare. Numera är jag trött redan vid niosnåret. Nu väntar sängen.

12 dagar kvar


Idag överraskade jobbarkompisarna med att sjunga för mig på jobbet och jag bjöd på köpestårta. Det kom lite hastigt så det hanns inte med något hembakt. Kanske lika bra det. Just nu är det inte läge med bak för min del. Till och med jag själv är förvånad över att jag fixar denna fasta utan att fuska.

I morgon ska jag till diabetessköterskan på koll. Sedan får det vara nog. Resten av veckans möten är avbokade. Känner att det behövs lugn och ro en tid framöver. Det är två saker jag måste fixa och det är för det första att göra klart runt alla teaterföreställningar som blir under sjukskrivningen. Det andra är att städa till här hemma så att jag inte behöver gå och våndas över alla dammråttor.

Nu väntar en stund framför teven. Känner mig trött.






13 dagar kvar ...

Ja dagantalet krymper snabbare än jag föreställde mig när 3-veckorsfastekuren började. Vågen rör sig snabbt i positiv riktning. Det känns trots allt riktigt bra. I morse fick jag igen ett par byxor som jag inte kunnat ha de senaste två åren. Triumferande känsla.


Idag när jag gjorde plättar till grabbarna smakade jag inte ens en frasig kant.
Just nu känner jag mig stark trots att det är lite småstökigt här hemma ibland. Som på beställning hittade jag några småskrifter som var riktade precis till mig som handlade om tonåringar. Även om jag kan det som stod där var det en nyttig påminnelse.
Fastekuren har fått mig på dåligt humör några gånger och de som inte känner mig nog väl skulle nog aldrig kunna föreställa sig hur hemskt jag kan låta när jag blir nog irriterad och arg. Men det är väl mänskligt.





Nu väntar en välbehövlig dusch, dock betydligt varmare än ishotellets isdusch!



Is- och snöupplevelse



När klockan ringde 06.00 i morse förbannade jag mig själv som bad att få följa med på resan till Jukkasjärvi. Efter en kopp starkt kaffe kom jag dock igång och fick skjuts av ♥ till bussen. Stämningen var hög direkt. Avfärden blev lite fördröjd på grund av våra ugandiska gäster. De är inte slavar under klockan på samma sätt som oss. Resan gick förvånansvärt snabbt tack vare trevligt folk i bussen. Vi åkte direkt till Kiruna och åt lunchbuffé på Ferrum. Det var supergott även om jag bara åt av salladerna. De bjöd på två av mina favoriträtter. Västerbottenslax och kyckling med soltorkade tomater. Snyft! Men det gör inte så mycket för i morse när jag steg på vågen visade den lite mer minus. Kul!
Ishotellet var en upplevelse även för oss nordbor. Våra gäster har nog en del att fundera på. Ingen av de hade sett snö tidigare och några av dom var nog ganska frusna efter en dryg timme i kylan. Fast jag tyckte att det var riktigt skönt. Gästerna fick i alla fall se några renar längs vägen.
Just nu känner jag mig ganska irriterad på att det är stökigt i mitt hus. Det händer alltid saker när jag inte är hemma. Trist.
Nu väntar en lång och skön dusch och sedan kommer jag att stupa i säng. Natti natti alla.



Utflykt

Idag har ♥ och jag hälsat på hans son. Trevliga och glada människor. Sedan åkte vi till Isslottet i Kemi. En försmak till Jukkasjärvi. Det var inte planerat och vi var inte klädda för någon längre stund i kyla så vi raskade på. Det var i alla fall riktigt fint och en väldigt speciell känsla att vistas inne i en "jätteigloo".

I kväll har vi gjort mackor till afrikarektorerna och i morgonbitti går bussen mot Kiruna. Jag hoppas att jag inte glömt någonting. Kamerabatterierna är på laddning och nu ska jag bara skriva en komihåglista att lägga på köksbordet.

Mr x är hemma i hyfsad tid och allt är frid och fröjd. Fastekuren tog ner mig en stund idag, men nu mår jag bra. Det är rent förunderligt så snabbt vågen rör sig neråt.  Om det fortsätter i den här takten hinner jag nog gå ner tio kilo innan operation. Fast det är tufft. När vi gjorde mackorna upplevde jag doften från brödet så intensivt lockande, men jag kunde hålla mig.

Nu väntar sängen och några timmars sömn innan klockan ringer 06.00 .....

Vägning!

Minus drygt 3 kilo på knappt en vecka. Jag är nöjd, men det är ett rent helevete. Jag blir så trött ibland och humöret svajar som aldrig tidigare. Ena stunden tycker jag så synd om mig själv så att jag vill gråta och nästa stund är jag jättestolt över mig själv som klarar av den här tortyren. Nu är det 16 dagar kvar till operation. När det närmar sig operationsdagen lär det dödsångest i kombination med svätkuren.  Det gamla talesättet om att man får lida pin för att bli fin gäller i allra högsta grad. Jag försöker tänka positivt på hur lätt livet ska bli sedan när si så där 25 kilo försvunnit från min kropp. Då ska jag ....

Nu rasar kilona ... hoppas jag

Idag har det gått bättre att leva på näringspulver. Kom på att pulvret med kaffesmak smakar chokladpannacotta. (Om man inte är så kräsen) Helt plötsligt blev det jättegott. Potatis-purjosoppan smakade också betydligt bättre varm.

Kom till jobbet vid niosnåret och gjorde mina timmar plus en extra, fast den är jag skyldig sedan julmellandagarna.
I kväll har jag försökt snygga till på infarten med snöslungan efter mr x garagetakskottning. Jag fattar inte varför grabbarna slänger fimpar utanför ytterdörren. Till och med en hopknycklad läskburk låg i snödrivan. Irriterande. Nu ska jag ställa ut en jättebalja med en stor skylt. När vårsolen torkat upp gruset brukar jag dammsuga upp fimparna. Funkar riktigt bra men grannarna tror väl att jag blivit tokig.
Började småstäda men när jag hade tömt papperskorgarna lade jag mig istället i sängen och tittade på plastikoperationer. Det ser verkligen ut hemskt när de gräver i brösten och trycker dit plastpaket för att göra dom större. I mina drömmar ska allt bli mindre och lättare. Vi människor är olika och tur är väl det.

På hemvägen från jobbet slank jag in på Draggen och köpte lite mat och jag tror att jag faktiskt inte ens tittade på godishyllorna. När jag betalde hade jag lust att tala om för ägaren att de förmodligen kommer att gå i konkurs nu när jag slutar med godis.

Natti natti!





Jobbig dag



Idag kändes det hårt att fasta. Mycket hårt. Bara jag tänkte på näringspulvret ville jag kräkas. Gjorde misstaget att äta purjo- och potatissoppan kall. Det var hemskt. Slarvläste instruktionen. I kväll är läget under kontroll. I morgon måste jag försöka få en tid på vårdcentralen för invägning och koll av mitt onda knä. Nu är det bara 18 dagar kvar till operation, fast det känns väldigt länge. Längtar verkligen efter att få det gjort.

Efter jobbet var jag och Maria och simmade. Jätteskönt. Speciellt bastun efteråt. När jag kom hem tog jag fram mitt nya smink och gjorde make up enligt gårdagens instruktioner fast i en lite svagare nyans än gårdagens festmakeup. Med rätt verktyg går det att trolla, fast det finns ju tyvärr begränsningar...

Senare på eftermiddagen åkte jag med sonhustrun till Ikea. Handlade i stort sett inget annat än servetter. Det var en liten pärs att passera godislådorna utan att köpa någonting. Men jag klarade det. Hade tänkt ha med mr x så att han skulle få välja matta till sitt rum, men han valde kompisarna istället.

I kväll ringde min morbror och grattade i efterskott. Han är den ende av mina föräldrars generation som fortfarande är i livet. Hans skratt påminner om mammas skratt och mormors skratt och det känns så gott i hjärtat att höra det. Livet går så himla fort.

Nu har jag hämtat hem mr x och han sitter och äter köttbullar och rösti från Ikea. Jag är inte hungrig, jag är inte hungrig, jag är inte hungrig, jag är inte hungrig. Ska ta mig lite pulver med kaffesmak och sedan gå och lägga mig och lyssna på en cd som kom med posten idag från ♥

Natti natti

En riktig överraskning

I morse hämtade Lillemor mig och Maria och sedan åkte vi till Luleå. Shopping och lyxmiddag stod på programmet. Maria och jag tar det lite piano eftersom vi har lite rörelsekrämpor, men Lillemor sprang som en gasell till alla affärer hon tänkt sig. Vi började med lunch samt kaffe på Olssons och avslutade på Gennys med oxfilé och rödvin!!! Men innan middagen bjöds jag på en riktig överraskning som min välutvecklade intuition inte ens anade. När mina ben kändes som svullna stockar och jag helst av allt ville gå med alla kassar till bilen skulle Maria bara gå in och köpa glittermascara på Make up store. Jag orkade inte vänta inomhus utan gick ut och i friska luften. Efter en stund kom Lillemor och hämtade mig. Jag skulle få se någonting. Där inne på Make up store blev jag riktigt överraskad. Nu ska du få din födelsedagspresent från oss på jobbet, sa hon. Jag blev så paff och fattade inte först att jag skulle få en egen sminkkurs och dessutom massor av smink. Herregud så kul det var. Detta är något som jag fantiserat om ibland. Det började med att jag fick sätta mig på en hög stol framför en stor spegel och en trevlig tjej frågade mig om vilka färger och smycken jag brukar använda. Hon konstaterade snabbt att det är kalla färger som gäller. Det blev ögonbrynsplockning och festsminkning i färger jag aldrig någonsin tidigare använt. Det blev jättefint och jag fick lära mig flera knep för hur man trollar bort eller framhäver olika saker. Nu har jag en hel del nytt smink och en jättebra borste så nu är det bara att träna. Det var en jättefin  och överraskande födelsedagspresent som jag verkligen uppskattar. Tusen tack!

Här hemma hade mr x med kompanjoner stekt både köttbullar och hamburgare så oset låg som en lätt dimma. Började med att vädra och diska bort eländet. Dagens goda gärning var att han hade skottat garagetaket. Skönt, då är det gjort. I natt ska han och en kompis ha lan här. Hoppas de är trötta och somnar fort.
I morgon återgår jag som planerat till fastekuren. Mer pulver är inköpt idag.
Jag är trött. Jättetrött. Nu ska jag gå och tvätta bort den fina sminkningen och sedan hoppa i säng.

Fast besluten

Nu är första fastedagen nästan över, fast jag vet att den stora krisen kommer senare i kväll vid den tid då jag brukar stoppa i mig några härliga skinkmackor. Lagade lax och potatismos av mandelpotatis till mr x. Han tyckte det var supergott och åt med god aptit. Själv såg jag på hur tugga efter tugga hamnade i hans mun och försvann. Nä, jag tycker inte synd om mig själv och jag är fast besluten att klara av dessa tre veckor. Men i morgon blir en måltid ett planerat undantag från svältkuren. Hehe! Gud vad jag ska njuta.

Det är skitväder just nu. Har nyss varit igång med snöslungan och kört bort de värsta drivorna från infarten. Efter jobbet har jag legat och läst presentboken "Ingen äger mig", som är mycket bra. Handlar om en flicka som växer upp hos sin pappa under lindrigt sagt usla förhållanden med massor av hemligheter.

Nu känns det som att jag måste göra kväll. Är jättetrött. Bredvid mig står ett glas med Nutrilettinnehåll......
Natti ♥ och alla mina kära vänner


Mot nya vikter





Nu borde jag ta helkroppsfoton varje vecka för att följa den förändring som kommer att ske. I morgon är första fastedagen inför operationen. Mitt riktiga jag ska skalas fram ur lager av fett. Det låter grymt, men rent tekniskt känns det så. Självklart blir jag inte en annan människa i själ och hjärta men min kropp blir mer i balans med hur jag uppfattar mig själv. Det är många fördelar med att bli hyfsat normalviktig, men det här är bland de viktigaste för mig:


  • Att  kunna vara aktiv och orka med sånt som kräver fysisk ansträngning. Obs! ALLT 
  • Att kunna välja de kläder jag tycker om
  • Att orka leka med mina barnbarn och plocka upp leksaker när de varit på besök
  • Att få mindre ont i axlar, knä- och höftleder
  • Att sluta eller dra ner på medicin mot värk, blodtryck och diabetes.
Som sextioåring  blir jag aldrig mer ungdomligt vacker, men jag vet att jag kommer att känna mig mer tillfreds även fast jag kommer att få massor av rynkor. (Det finns ju plastikkirurger) En annan viktig sak är att jag kommer att slippa omgivningens fördömande kommentarer bakom min rygg. Även om man själv äter sig fet så har ingen människa för avsikt att bi fet, lika lite som en som röker vill ha cancer. Det är ett så stort lidande förknippat med fetma och det är lätt att tappa bort sig själv i den vikthysteriska tid vi lever i just nu. Medias kraft är enorm. Tack och lov finns det människor ♥ som inte sätter fokus på om man är fet eller smal. För mig är det ett mycket värre brott att vara elak, snål och arrogant än att vara fet.

Det blev palt till middag idag. Den sista måltiden. Nu ska jag åka och inhandla Nutrilett på Coop.

RSS 2.0