Äntligen diskmaskin

Foto Torgny Johansson (lillbrorsan)

Ibland tar mina krafter helt slut, och då menar jag verkligen helt slut. Det hände i kväll. Det händer rättare sagt lite för ofta. Kröp ner under gosiga filten med fårskinnstofflorna på och satte på cd-boken. Det krypvärkte i benen, kliade på magen, på ryggen och i håret medan olusten kilade runt i kroppen. Tänkte att jag kanske kunde duscha bort känslan, fast inte så länge och varmt som jag brukar. Kollade blodsockret och slumrade tacksamt några minuter och missade ett kapitel i boken. Tusen strålande solar av Khaled Hosseini är riktigt bra och ger en inblick i hur livet för kvinnor kan vara i Afghanistan. Vi lever verkligen i skilda världar.
Min dotter kom hem från Afrika i morse. Hon har också mött en värld som är så olik vår att man skulle kunna tro att det var en annan planet. Med dessa kulturer i spegeln är det lätt att inse att vi lever i en skyddad vrå i världen där vi inte skakas om av krig, jordbävningar och andra naturkatastrofer. Ändå har vi så många problem som vi inte fixar, brist på solidaritet, en skola som brister på punkt efter punkt och en skamlig nivå på äldreomsorgen. Ja, listan kunde bli lång.

Vännen har åkt hem till sitt och jag har en nyinstallerad diskmaskin i mitt kök. Känns skönt att återigen slippa se diskhögen som uppfordrande väntar på att bli diskad. Nu är det bara att stoppa undan smutsdisken och stänga luckan så är det problemet ur världen.

I fredagskväll var vi och frotterade oss med kultureliten och såg teatern Svinalängan. Det var kanske inte den ultimata upplevelsen en fredagkväll när man är trött efter en stressig vecka. Dessutom var det så svinkallt i salongen att många tog på sig ytterkläderna till andra akten.

Nu väntar en stund framför teven innan det är dags att krypa under täcket.




Svammelordgubbe

vissa stunder kan det
bli massor av tankar
som korsas i huvudet
samtidigt om flera saker
vågar jag chansa på att bromsoket
går på garantin
nog borde det
hålla mer än
ett år
ja
vad vet jag
kan man verkligen beställa
paket i någon annans namn
och sedan hämta ut det och den
andre får betala kalaset är det
verkligen möjligt att det fungerar så
ja inte verkar det bättre fast egentligen
ska den som hämtar ut paketet ha leg och
och har den personen inte leg så borde
kassören se att det är en man och inte
det kvinnonamn som står på avin nog
är mycket konstigt här i världen
och allt ska då hända som
om det inte redan är nog
presis då jag inte har tid
med något tjorv för det är
så jäkla kallt och jag ororar
mig för elräkningen som brer
ut sig över halva min lön och
det känns     inte alls bra
för vad ska     vi leva på då
min jävla usla    lön kanske lika
bra att skita i      det här med att
jobba och i     stället ligga
hemma och dra    sig i varma sängen
om morgnarna    det är ju så skönt
fast jag borde    nog ta och betala
räkningar i stället   för att svamla med
det här meningslösa    byggandet av en ordgubbe



Födelsedag



Ja, det har blivit många sådana dagar. Numera när man grattas får man väl säga Tack, jag är glad att jag lever. Jag fattar inte att det gått så många år, att jag börjar bli gammal och ändå känner jag mig så ung inombords.

I går kväll kom vännen och överraskade med blommor. Idag kom paket och blomster från käraste Evelina. På jobbet fick jag en rosa ros av Lisa och av Lillemor och Maria underbar orkidé samt en söt liten löjromsängel. I Evelinas paket fanns en jättefin halskedja med tillhörande örhängen, inredningstidning och choklad. I kväll var först syrran och sedan sonen med familj och uppvaktade. Syrran förärade mig med en söt saint paula, lyxig fotkräm och tvål. Alexandra hade gjort ett fint pärlplattehjärta till farmor och Viktor var lite ledsen för han hade glömt sitt paket hemma, men det löste sig när han fick överlämna en chokladask. Många gratulationer även via facebook. Herregud, inte hade jag väntat mig att bli så uppvaktad, fast överraskningar är alltid roliga.

En viss liten kattgosse är väldigt intresserad av blommorna. Först undersöktes de nog och sedan började han tugga så nu har jag vevat vitpepparkvarnen några varv över hela härligheten och då får de vara i fred. Grymt, men jag vill inte att han ska bli sjuk.








Februarisöndag

Äntligen verkar utetemperaturen vara på väg åt rätt håll. I skrivande stund -15°C. Visserligen är det också alldeles för kallt, men bättre än minus trettio som det varit de senaste dagarna.

På förmiddagen då solen sken så vackert satt min Emil vid ytterdörren och ville ut. Jag klädde mig rejält och kopplade Emil som glatt skuttade iväg med hög svansföring. Det blev en superkort utevistelse för det tog bara några minuter innan han satt hopkrupen på bromattan med vita frostfläckar i sin svarta päls.

Jag hade ett ärende in i bodan och då såg jag blomjordssäckarna som låg strategiskt lätt tillgängliga. Med glädje insåg jag att det börjar vara dags för ny jord till krukväxterna och att pillra ner blomfrön i små krukor. Härliga tider väntar! Längtar!


Unge herrn ville ut och övningsköra så vi for en sväng till Happis. Handlade på Maxi och fikade sedan en stor munk på Rajala. Hemma igen stekte jag renskav som blev precis så där krispig och kryddig som vi vill ha den. Sedan hällde jag på grädde och en liten dutt senap. Mums!

Nu är det kväll och en skön helg är slut. Snyft!






Vuxnas ansvar

Har precis lyssnat på boken Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen. Med tanke på att jag är uppfylld av ett mobbningsfall i det verkliga livet var den här boken en förstärkning på hur otroligt viktigt det är att vuxna runt barnen tar sitt ansvar, ser och agerar när barn far illa. Det gäller i allra högsta grad i skolans värld som är en livsfarlig miljö för utsatta. Så livsfarlig att den ger livslånga sår, värre än cancer, i barnasjälen.






Jag är en kritiskt granskande person och det är jag nöjd med, fast det är inte uppskattat av dem som inte ids "bry" sig. Det är förvisso besvärligt att engagera sig, det tar tid och det kan vara obehagligt också, men tusan så gott det värmer när man försökt göra något bättre för en annan människa.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Det fanns en tid när jag sollade bland mina bekanta. Jag har svårt för människor som aldrig är beredda att engagera sig. En axelryckning, och sedan går de vidare fast deras engagemang skulle göra skillnad för en annan människa.

Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor
och att handla i enlighet med detta.



För att återgå till mobbningsfallet så har jag hamnat i en lojalitetskonflikt. Det är inte lätt att stå upp för sina åsikter och värderingar när man vet att det finns risker och motstånd. Nä, det mesta är inte lätt, men man får ändå inte glida undan ansvaret, och i synnerhet inte om man arbetar med utsatta barn.

Avslutningsvis kan jag berätta att bokens tragedi har sitt ursprung i en lekskolegrupp 36 år tidigare och en lärare som inte tog sitt ansvar som vuxen.

Minus 25

Termometern envisas med att ligga lågt och jag gör mitt bästa för att få elmätaren att snurra lite lugnare, vilket innebär nedskruvade element och ett extra lager flecceunderställ plus dubbla täcken nattetid. Natten som gick var så pass svalkig att jag försökte gömma min nedkylda näsa under kudden. Och ännu svalkigare lär det bli på mitt bankkonto om kylan håller i sig.

Idag åkte chefen och bland annat min dotter iväg till Afrikas värme. Lyckostar! fast det är dom värda. Det är förvisso ingen solsemester utan blir nog en rätt så krävande och intensiv jobbvecka med både trevliga och tragiska upplevelser.
Chefen blir borta i princip en hel månad och för min del innebär det med all säkerhet en del extrajobb, fast det känns roligt att kunna ställa upp.

Det har hänt en del sista tiden. Det mesta är positivt. Det har varit väldigt lugnt här hemma. Unge herrn har tagit sin första körlektion på bilskolan och uppkörning är redan bokad. Käraste Evelina har kommit till rätta i sin lya. Jag har fått klar bokföring och kassarapport, vilket varje år är segt som tjära. I morgon ska revisorn gå igenom bokföringen.

Livet rullar på och jag försöker halta med så gott det går. Mobbningen jag skrev om i tidigare inlägg fortsätter att engagera. Skolan har nu svarat på skolinspektionens frågor och nog undrar jag hur lärare rent generellt är funtade då de svarar att de inte hade en aning om att det förekom mobbning, trots att det pågått i nästan tre år och varit åtskilliga möten om saken ...... När jag skriver generellt så syftar jag på skolinspektionens skrämmande rapporter om hur lärare faktiskt väljer att inte se och att skuldbelägga den mobbade. Samtidigt läser jag i lärarnas tidning att de anser sig värda högre lön. Det rimmar lite illa.








Tandläkarbesök och revy

Dyrt. Väldigt dyrt. 850 kronor för att fixa dit en ny pytteliten plomb. Tandläkaren fyllde igen hålet men grävde samtidigt en jättehål i min ekonomi. Suck! Han var en gammal bekant så det var i alla fall roligt att träffa honom, fast jag var så skärrad och tungandad att jag knappt orkade prata. När jag gick mot bilen tänkte jag att det nog är känslan när man inte håller ihop.

I kväll har jag varit på revyn Oserotarmen. Den var som vanligt sevärd och bjöd på många glad skratt, bra musik och trevligt att träffa bekanta under pausen.

Det har varit en lite stressig dag med massor av småfix. Mitt arbetsrum är stökigt och har en unken stank. Misstänker att vägg i vägg toan delar med sig av sina odörer. Känns ofräscht. I morse sprutade jag på mig massor av parfym men den jäkla skitlukten kändes ändå.

Har också kollat kattannonser på Blocket. Min Emil behöver en kompis, men jag är lite orolig för att han är för egen, den lille rackaren. Är i valet och kvalet.

Nä, nu orkar jag inte skriva mer. Sängen väntar.





Tankar

Eftersom jag är äldst på jobbet har jag hunnit med både det ena och andra under livets gång. Mycket glädje och mycket sorg. Jobbet har ibland varit en frizon, men oftast en övermäktig belastning.

Idag kände jag verkligen med en arbetskamrat vars mamma ska flytta till ett äldreboende. Hon grät när hon berättade om det första besöket på äldreboendet. Jag kommer fortfarande ihåg hur det var när jag och syrran gjorde det besöket med våran pappa.
Jag försökte vara stark, men trodde att hjärtat skulle brista. Det var säkert likadant för syrran. Pappa var trött, men mentalt helt klar i tanken. Vi insåg snabbt att det inte fanns en enda som han kunde föra ett vettigt samtal med och där skulle han bo sina sista år i detta enda liv. Pappa som var en klok man kände våran oro och sa lungt att man måste finna sig i omständigheterna. Jag ville bara skrika NEJ, NEJ det är här ovärdigt.

Den som inte har haft någon nära anhörig på ett äldreboende kan aldrig i sin vildaste fantasi föreställa sig vilken oerhörd torftig och stimulansfattig tillvaro som erbjuds. Jag minns till exempel att föreståndarinnan bar in ett fiaspel till pappa, men hon måste ha haft hjärnsläpp för det fanns ingen som han kunde spela det med. Att spela fia med sig själv var den enda aktivitet han erbjöds under sina år på boendet.
Pappa hade sina egna möbler, egen teve, telefon och dagstidning och vi fixade till hans balkong med konstgräsmatta, utemöbler och blommor som han skötte med stor kärlek. Aldrig har jag sett så frodiga pelargonior som de han hade i sina balkonglådor.
Pappa var för övrigt den ende på avdelningen som fick ha olåst balkongdörr, fast det försökte en personal göra slut på, men då blev syrran och jag inte nådiga att ha att göra med så dörren förblev olåst.

Jag minns en tidig kväll när vi var på väg från pappa och stannade till och pratade med personalen som stod och skalade potatis. Det visade sig att kvällspersonalen valde att göra sina nattkollegors jobb istället för att gå runt och kvällsprata med gamlingarna.

Jag hade många diskussioner med både föreståndaren och personalen och jag är ganska så säker på att leendena som mötte oss var ganska så ditklistrade. Det fanns personal som verkligen försökte, men de var oftast vikarier. Den ena hade en gång med sig tunnbröd och rökt fisk som hon bjöd på. Det uppskattades.

Skön söndag

Vilken underbar dag det har varit! Klarblå himmel och sol som värmde så gott. Var ute i flera timmar och småpysslade. Tyckte att min kisse gott kunde behöva lite frisk luft trots att han helst inte går ut i snön. Jag brukar bära honom och det gillar han, men idag tog jag ut hans "koja" med gosiga filten och där låg han och spann i solskenet medan jag sjönk ner i snödrivan intill med en kopp kaffe. Härligt! Idag kändes det att våren är på G. Inte riktigt ännu, men snart.

Nu är helgen över för denna gång. Snyft!


Resa i sagolandskap

Kanske är min sova-dåligt-period över för denna vinter. De två senaste nätterna har varit rena rama törnrosasömnen. När jag slog upp ögonen var den första tanken att baka någonting. Kände mig på väldigt gott humör. Det blev en citronkaka som utseendemässigt blev perfekt, men smaken var lite tam. Lika bra det, med tanke på min "lustentarm".


Dagen har varit superfin. Ljusblå himmel, strålande sol och knappa tio minusgrader. Min kompis snöslungan och jag har motionerat i friska luften så nu är infarten putsad och fin.
Därefter åkte vi (unge herrn o jag) och återlämnade tomteutstyrseln till sonen och sedan styrde vi ut på landet till Lillemor som bor mitt i ett vintrigt sagolandskap. Där blev vi välkomnade av tre fina vovvar och tre gosiga kissekatter. Härligt!
Det var så vackert när vi åkte hemåt. Glittrande vitt så långt ögat nådde och rodnande solnedgång ovanför vitklädda trädtoppar. En stor älg stod och mumsade björkris intill vägen och på flera ställen var det små renhjordar som krafsade efter mat under snön.
Skoterspår slingrade sig längs vägkanterna vilket unge herrn sucktande konstaterade. Jag förstår honom så väl. En sådan här dag kör alla hans kompisar skoter, och vi har ingen, och kommer aldrig att ha heller. Istället blev det övningskörning med mormor. Det gör ont i ♥ att inte kunna erbjuda de upplevelser som liksom hör till livet här uppe där vi har vinter så lång tid av året. Det är mycket vi saknar i tekniska prylar och reseupplevelser, men jag är naiv nog att tro/hoppas att vi har annat som är värdefullt i livet.

Tänkte laga något gott till middag men det blev bara köttfärsbiffar med gräddsås, potatis och rivna morötter. Unge herrn åt för kung och fosterland, men jag hade velat ha något godare. Vet inte vad. I morgon kanske jag gör äldelostfyllda kycklingfiléer. Det brukar falla mig i smaken.

Nu väntar en kväll i tevesoffan. Läser aldrig teveprogram så det blir vad som bjuds.













Skolan som Gud glömde

Hade bestämt mig för att aldrig säga orden "den här jävla kommun", men nu tänker jag precis dom orden allt oftare. Alltså, jag har och har haft anledning att riva upp himmel och helvete för till exempel skolans agerande. Eller rättare sagt brist på agerande. Jag har upplevt näst intill total avsaknad på ambitioner och engagemang bland både rektorer och lärare. Varenda rektor jag har träffat i grundskolan har varit en katastrof. Jag har slösat bort massor av tid på otaliga elevvårdskonferenser där det i all hast "hittats" på en åtgärd som sedan aldrig blev av.

Alla barn kan inte uppbåda motivation inifrån sig själv när det går tungt. Många behöver dessutom ordning och struktur för att inte stressas ihjäl. Det går inte att ena dagen undervisa i ett materialförråd och nästa gång i ett stort ekande uppehållsrum eller att hela tiden slussas runt i olika gruppkonstellationer. Det går inte heller att tillsätta resurser genom att fylla på tid på den lärare som råkar vara övertalig eller inte har full tjänst om den personen inte ens är intresserad. Det krävs en kompetent människa som är beredd att engagera sig och som har fokus på de kompetenser barnet faktiskt besitter. Under alla dessa år som gått har jag bara mött två sådana lärare. Helt underbara personer med ett förhållningssätt som får vem som helst att blomma. Den ena har nu lämnat kommunen och den andra har man ryckt undan mattan för.



För mig är det inte alls konstigt att eleverna i den här kommun ligger längst ner på landets betygsstege. Skolans svek är så jävla stort mot både barnen, deras och allas vår framtid.

Skolan är livsfarlig
sagt av min psykologilärare på universitetet.





Vädrar pensionsluft

I eftermiddags var det dags för diabeteskoll på lassa. Både blodtrycket och långsockret låg bra. Det blev en lång och trevlig pratstund med sköterskan som också är en 49:a. Hon hade minsann gjort slag i saken och börjat ta ut sin tjänstepension. Den andra sköterskan på enheten gjorde likadant. Efter besöket leker jag med tanken på att gå ner till halvtid. Två dagar ena veckan och tre dagar andra veckan och sedan en hel vecka ledigt. Ljuvligt lockande! MEN allt hänger på om det går ihop ekonomiskt.

Orkar inte skriva något mer. Axlarna värker och jag måste uppbåda energi till disk och allmän uppröjning.


Skön sovmorgon

Tisdag innebär en timmes legal sovmorgon vilket är mer än guld värt. De extra minutrarna mellan åtta och nio gör underverk. Har fått gjort massor idag.
Dagen avslutades med Sonias goda hembakade frallor, gott pålägg med chilitapenade och mumsiga mums. Helt i min smak. Vecka nio är det min tur att bjuda på persofika. Ska försöka baka i god tid. "Kraven" har stegrats ett snäpp den senaste tiden, vilket bådar gott i dubbel bemärkelse och inte alls mig emot.

Idag forskade jag vidare i pensionsfunderingarna. Det verkar vara en skog av regler och uttagskombinationer och jag fattar i princip bara att hur jag än gör blir det knapert.

I kväll har jag varit ute och kört bort snön. Det var riktigt skönt. Till och med katten trivdes.
Unge herrn är på bio och lär förhoppningsvis komma hem snart så att jag sedan kan unna mig ett glas rött i lugn och ro.


Förbannade kyla

Det var lätt att få vårkänslor idag när den livgivande solen äntligen visade sig en bra bit ovanför talltopparna. Men de känslorna försvann direkt när jag stack ut näsan genom dörren och insåg att termometern krupit neråt igen. Nattens snöfall och plogbilens driva i min infart måste bort så det var bara att klä sig ordentligt och ta tag i eländet. Därefter behövde min krånglande luftvärmepump avisas. På torsdag kommer en firma hit och fixar den. Tack och lov kostar det inte mig någonting.
Kostar gör däremot ABS-givaren som måste bytas i min bil. På onsdag ska handbromsvajern bytas och på torsdag ska givaren bytas och sedan ska den ombesiktas. Ska bli skönt när det är gjort. Det är en mara när saker som jag inte förstår mig på går sönder.

Idag ringde jag till Pensionsmyndigheten och kollade vad jag får i pension om jag går vid 63 respektive 65 år. Det var ingen munter sanning som uppenbarade sig. Det är bara att glömma resor och andra trevliga upplevelser som kostar pengar. Nog är det konstigt att över 40 års arbete inte lönat sig bättre. Om man är två i familjen går det nog hyfsat bra, men som singelhushåll lär det bli tufft. Kanske lika bra att redan nu hålla utkik efter ett konkurslager virkgarn, fast med tanke på ekonomin är det ju en himla tur att jag är gastric bypassopererad.

Nu väntar en skön varm dusch innan det är dags att krypa ner under dubbla täcken.
God natt!










RSS 2.0