Palt i gross och parti

 
Höstlovslediga barnbarn har förgyllt min dag. Först storhandlade vi, sedan åkte vi iväg och fyllde en massa hinkar med sand och grus till vinterns halkor. Därefter blev det stort paltkok för min del medan elvaåriga barnbarnet bakade en superfin hallonrulltårta. Jätteroligt att hon är både hjälpsam, intresserad och duktig. 
Utomhus är allt bortstädat och redo för vintern. Inomhus är jag själv som en osalig ande som bävar och då allra mest för mörkret. Trist är också att inte kunna smågreja utomhus. Min kropp mår bäst av att ständigt hålla på med något. Sitter jag stilla blir jag stel och får ont än här och än där. Måste nog börja promenera eller något annat fysiskt för att ta mig något så när helskinnad genom vintern. Viktigt också att tanka det lilla dagsljus som bjuds. 

Tungt ...

 
 
Oj oj nu går det tungt. Inte bara beroende på tre dagars festande på raken utan mest beroende på mörkret och gråblötvädret. Känns som seg deg i varendaste muskel. Festandet har varit av det lugnare slaget med tonvikt på glädjen att vara i vänners sällskap och så klart även god mat därtill. 
Gick som vanligt ut i det långa mörkret på förmiddagen och luftade både mig själv och husdjuren. Sedan låg jag raklång och orkeslös och lyssnade klart på ljudboken Damen med enhörningen av Tracy Chevalier. Efter epilogen kravlade jag mig upp och startade ett brödbak på de ingredienser skafferiet erbjöd. Det blev rågsikt, valnötter, solroskärnor, aprikosbitar, linfrö, olja, råsocker, salt, jäst och vatten. Nu är allt gräddat och avsmakat. Goda, om jag får säga det själv. Bara så sorgligt att jag inte kan känna doften av nybakat bröd. Däremot har jag några gånger kunnat känna en svag parfymdoft när jag stoppat ner näsan i doftljus och dylikt. Nåja det blir nog bra så småningom. 
 

Vitt överallt

Vaknade till en vit och snöstormig dag. Nu är det vinter åtminstone sex hela månader framöver innan vårsolen tar över och återigen förgyller tillvaron med värme och grönska. Snön som fallit är blöt och tung och jag har bara karat bort det värsta framför dörrarna eftersom det har utlovats fem till sex plusgrader inom några dagar och då försvinner eländet.
I kväll bjöd lärarförbundet på god middag på ortens hotell. Peppargrillad fläskfilé med rödvinssås och som dessert chokladsurprise med hallon och grädde. Trevligt och gott men eftersom vi hade chaufför som ska upp och jobba tidigt i morgonbitti så avvek vi direkt efter desserten. Jag är nöjd för i morgon väntar mer festligheter.
 
 
 
 

Fortsatt grått

Nu är det definitivt dags att inse att vi är belägrade av kung Vinter och även det långa mörkrets tid. Idag tittade dock solen fram en ltien stund = Glädje. 
Dagen började med ett bra möte och sedan åkte syrran och jag iväg och tände ljus på våra käras gravar. Det blåste svinkallt på kyrkogården men vi var välklädda med fleccekallingar och full vintermundering. På hemvägen gällde julgransspaning men först stannade vi till på kära hemgården och åt mazariner sittandes i bilen med älvutsikt genom rutan. Svanarna låg stilla bland spridda isflak som snurrade runt i strömvirvlarna. Alldeles snart lyfter de och flyttar söderöver. Beger sig söderöver gör också min husbilsförsedda grannar. För min del skulle det räcka med en vecka i sol och värme under årets mörkaste vecka. 
 

Längtar

 
Hujja så dystert gråväder vi har nu och vägarna är llivsfarligt isiga. Nä fy nu längtar jag efter adventsljus, juldofter och varmröda färger. En utejulgran ska hämtas endera dagen, få på sig ljusnätet och tändas när det närmar sig advent. Brukar tjuvstarta åtminstone en vecka innan första advent. 
 
Den här dagen har gått åt till nödvändigheter som elavtal och annat svårbegripligt. Hon som ringde om avtalet bad att få tala med han som har hand om elavtalet... Funderar på att nappa på Vattenfalls erbjudande om en modern luftvärmepump till hyfsat bra pris. Min pump börjar vara åldersstigen även om den fortfarande funkar bra, men en modern är effektivare vid lägre temperaturer då elmätaren snurrar som mest. Samtidigt flyttas den jag har nu till ekonomidelen. Avskyr att ta den här typen av beslut. Vore enkelt att bara lasta över det på någon annan, alltså en han.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Städdag

Idag har det snöat och det mesta ligger kvar. Svinhalt på vägarna och urtrist gråväder. Suck! Istället för utevistelse satsade jag energin på att städa, röja och möblera om på övervåningen. Eller egentligen möblera tillbaka som det var förut. Passade på att rensa ut lite böcker som jag aldrig kommer att läsa plus att mitt omfattande och tunga uppslagsverk ska skänkas bort och kanske passa som en inredningsdetalj och om ingen vill ha dem så får de gå till de sälla jaktmarkerna. Tjugosex jättefina böcker med tjockt och glansigt papper och massor av fina bilder, men tyvärr finns det ingen användning för dem längre. Uppslagsverkens tid är förbi nu när allt finns på nätet. 

Städdag

Idag har det snöat och det mesta ligger kvar. Svinhalt på vägarna och urtrist gråväder. Suck! Istället för utevistelse satsade jag energin på att städa, röja och möblera om på övervåningen. Eller egentligen möblera tillbaka som det var förut. Passade på att rensa ut lite böcker som jag aldrig kommer att läsa plus att mitt omfattande och tunga uppslagsverk ska skänkas bort och kanske passa som en inredningsdetalj och om ingen vill ha dem så får de gå till de sälla jaktmarkerna. Tjugosex jättefina böcker med tjockt och glansigt papper och massor av fina bilder, men tyvärr finns det ingen användning för dem längre. Uppslagsverkens tid är förbi nu när allt finns på nätet. 

Lugn dag

Den här lördagen har gått i lugnets tecken. Sovit länge, haft besök av barnbarn och varit ute med katterna. Lillkattens utevisit blev dock kort då något skrämde henne så till den milda dag att hon kissade på sig i pur förskräckelse. Kanske var det traktorn som körde förbi med en hel jättetall i sina gripklor. Lilla Ida är en lättskrämd dam som bland annat är jätterädd för flygplan och höga smällar. Emil och jag har varit på en liten skogspromenad vilket är något han verkligen gillar. Han liksom morrar mest hela tiden och viftar på svansen. 
Nu i kväll är jag jättetrött och övermätt efter flera timmars ideligt ätande. Ost, vin, kakor och smörgås i salig blandning. Fy borde kräkas. Nu väntar sängen och en ny cd-bok som verkar bra.

Rönnbärsjuveler

 
 
Idag var det en fin vindstilla höstdag med klarblå himmel och strålande höstsol. Rönnbären lyste likt blänkande orangeröda juveler i de helt bladfria rönnarna. Magnifikt! Sidensvansarna har redan ätit sig berusade av grannens rönnbär, men lär återkomma till mina rönnar när det blir dags för nästa fest. Klängrosen och lilla eken är nerbäddade i granris inför vintern. Lövräfsandet är avslutat och i morgon får gräsklipparen och snöslungan byta plats. Kupévärmare och isskrapa är på plats i bilen och motorvärmarsladden hänger strategiskt.  Det känns som alltid så himla sorgligt när sommarens fröjder är bortstädade. I och för sig har jag laddat med flera projekt vintersysslor. Barnboken ska skrivas klart, foton ska skannas och sorteras. Kanske gör syrran och jag en fotobok av våra mest betydelsefulla barndomsfoton. Tapetsering, innertaksmålning står på vinteragendan. Välbehövligt är också lite mysfaktorhomestyling med minnessaker från diverse gömmor.
 
 

Första bilen

Alldeles för många år har runnit iväg sedan denna vintriga bild togs av min familj på besök hos mormor. Vi hade köpt vår första bil, en grå Simca, och förmodligen var det första turen till mormor med egen bil eftersom vi blivit fotograferade intill den. Gissar att kortet togs tidigt på vårvintern1954. I mammas mage ligger våra tvillingbröder på tillväxt, fast det var vid fotoögonblicket okänt för mig och syrran. 
Den senaste veckan har jag skannat massor av gamla foton och förutom alla känslor och minnen har jag slagits av hur fint det var att vara helgdagsklädd. Mamma var duktig på att sy och lät sig influeras av aktuellt mode via bilder och mönster som följde med i Feminas modetidning. Syrran och jag oftast i likadana kläder. En liten klänning har jag fortfarande kvar.
 
 
 

Minnen

Midsommarafton 1980
 
 
Helgens väder har inte lockat till utevistelse så jag tog mig istället i kragen och började skanna av ett gammalt familjealbum från barndomshemmet. Känner mig såååå nöjd med att äntligen ha påbörjat detta. När man är fem syskon är det inte helt lätt att dela på barndomsskatterna så att alla får sin beskärda del av dokumenterade ögonblick. Nu är bilderna lagrade i min dator och nästa steg är att göra fotoböcker av hela härligheten. Men först krävs redigering främst för att försöka återställa färgerna på bleknande färgkort. 
Dagen har bjudit på en nostalgisk känsloresa med allt från stor saknad till julblande glädje och stor tacksamhet. 
 
 
 
 

Första snön

 
När jag gick och lade mig i gårkväll hade jag på känn att jag skulle vakna till vita gräsmattor och mycket riktigt blev det också så. Visst blir dagen genast ljusare och rönnarnas djupa höstfärger brinner som eldar bland stora snöflingor och limegula häggar. Vackert så klart men olusten inför vinterhelvetet känns ända ut i tåspetsarna. Mörkret, all is och kyla känns tyngre för vart år. Dessutom är det som jag skrivit så många gånger förr en alldeles för dyr årstid vad gäller elräkningarna för min magra pension. 
 

Lilla eken

 
Lilla eken från Göteborg som överlevt tre vintrar men som inte har bråttom att växa upp. En liten ljusglimt bland alla gulnade löv. Funderar på att flytta den till ett soligare ställe men väntar nog till våren. Förra julen använde jag ekbladen som dekoration i hemgjorda julgrupper. 

Lilla eken

 
Lilla eken från Göteborg som överlevt tre vintrar men som inte har bråttom att växa upp. En liten ljusglimt bland alla gulnade löv. Funderar på att flytta den till ett soligare ställe men väntar nog till våren. Förra julen använde jag ekbladen som dekoration i hemgjorda julgrupper. 

Inte helgat vilodagen

 
Även om vädret varit helgrått har det ändå varit riktigt skönt utomhus. Gick min vana trogen ut ganska tidigt i morse med katterna och tanken var kloklippning och pälsvård, men helt plötsligt stod jag på knä vid en rosenbuske med arbetshandskar, kratta och sekatör i handen. Har fått gjort flera saker som blivit överhoppade en längre tid. Bland annat är den norska brudspirean ansad från torra eller felväxande grenar. Vinbärsbuskarna fick också en genomgång och ett lager kompostjord.
Den senaste tiden har jag blivit varse om att jag minsann har en hel massa måsten som mest består av rutiner i en viss ordning. Säkert ett ålderdomstecken. Ve och fasa! Är visserligen 65 men känner mig som högst 30 fast i en icke så vetenskaplig test blev jag bara 21 år, hur man nu ska tolka det resultatet. 
Om något stör mina rutiner blir jag stressad men har tack och lov ännu förmågan att gå vidare utan att göra något väsen av det. Egentligen är det morgontimmarna som är viktigast vad gäller rutiner med bland annat kaffe i godan ro med fötterna i högläge. Sedan är det medicin och insulin och frukost. Om morgnarna blir stökiga har jag en tendens att glömma både insulin och medicin och det är inte så bra. Hur dagen och kvällen sedan blir är inte noga för då är jag minsann öppen för snabba infall. Det är kanske då jag är 21 ...
 
 

Höstfest

 
Den här morgonen har verkligen iklätt sig senhöststämning. Himlen är smutsgrå och dagsljuset likaså. Nej usch det här gillar jag inte alls. Mina väderkänsliga leder ömmar, speciellt vrister och handleder för att inte nämna vad som händer med humöret. Och inte är jag bakfull heller även om gårkvällen avnjöts i goda vänners sällskap med mat och godricka. Jag bjöd på räk- och laxrulle på salladsbädd till förrätt, wienerschnitzlar och pressad potatis och champignonsås till varmrätt och hasselnnötspaj med hallon och grädde till dessert. En lite väl mäktig dessert med tanke på att varmrätten var rätt så bastant. Viktigast av allt är dock alla skratt och samtal vänner emellan i värmeljusens milda sken. En livets krydda som piggar upp och värmer länge.
 
Dagens plan var att slutföra krattningen men om inget drastiskt händer med vädret är det alldeles för trist och blött för att tillbringa dagen utomhus. Alternativ är att fortsätta skanna gamla foton från barndomshemmet. Ett tidskrävande jobb då min skanner inte tillhör det snabba gänget.
 
 
 

Höstguld

 
Tror att det var nattens kyla som löven att trilla ner i riklig mängd. Hela gräsmattan var gul när jag gick ut med katterna tidigt i morse. Passade på att greppa krattan och dra ihop några stora lövhögar medan guldgula löv samtidigt regnade ner över mig. Idag blev det tre stora säckar á 240 liter vardera. På släpet stod redan tio säckar ... Inte tänkte jag på lövmängder när det planterades det ena och andra för si så där 40 år sedan fast numera när jag är pensionär och äger min tid är det bara roligt att ha någonting att göra utomhus. Tidigare medan jag arbetade var höstjobbet både betungande och ett stort stressmoment. Nu enbart en njutning!
 
 

RSS 2.0