Morgonfunderingar
Dagen har börjat grått och ute är det livsfarlig isgata efter gårdagens regn. Med viss tvekan på grund av halkan körde jag iväg till gårkvällens skrivarkurs. Jag kom mig dit och hem och så här i efterhand känns det skönt att ha det gjort.
Alla kursdeltagare hade släppt loss fantasin utifrån uppgiften och det blev som vanligt många glada skratt. Jag hade däremot som kursledare missbedömt tidsåtgången och kände att jag borde ha förberett något mer att delge kursdeltagarna. Det svåraste på kursen är att de flesta är lika pratglada som skrivglada och ämnena kan lätt spåra ur och hamna långt ute i kosmos. Alla, även jag själv, brinner för att berätta om våra livs mest betydelsefulla händelser.
Betydelsefulla händelser är det jordnära, oftast det vardagliga, det äkta och okonstlade. Det finns en aldrig sinande källa till glädjefyllda berättelser om goda och genuina människor som stöttat och ställt upp när det behövts utan tanke på egen bekvämlighet eller vinning. Det äkta är det som är mest betydelsefullt och som sätter goda spår även i framtiden. Jag tror att den människa som fått uppleva osjälvisk godhet själv också vill vara en god människa till glädje för sina medmänniskor. Till dags dato efter åtskilliga skrivarkurser har jag aldrig läst en berättelse om människor som går med näsan i vädret och tror sig vara förmer än andra, på sin höjd nämns sådana personer som ett skämt i förbifarten. Trots överklassens klädkod och lyxiga semesterresor världen runt förblir de ett skämt likt vissa personer i komediprogrammet Solsidan.