Morgonfunderingar

 
 
Dagen har börjat grått och ute är det livsfarlig isgata efter gårdagens regn. Med viss tvekan på grund av halkan körde jag iväg till gårkvällens skrivarkurs. Jag kom mig dit och hem och så här i efterhand känns det skönt att ha det gjort.
Alla kursdeltagare hade släppt loss fantasin utifrån uppgiften och det blev som vanligt många glada skratt. Jag hade däremot som kursledare missbedömt tidsåtgången och kände att jag borde ha förberett något mer att delge kursdeltagarna. Det svåraste på kursen är att de flesta är lika pratglada som skrivglada och ämnena kan lätt spåra ur och hamna långt ute i kosmos. Alla, även jag själv, brinner för att berätta om våra livs mest betydelsefulla händelser. 
Betydelsefulla händelser är det jordnära, oftast det vardagliga, det äkta och okonstlade.  Det finns en aldrig sinande källa till glädjefyllda berättelser om goda och genuina människor som stöttat och ställt upp när det behövts utan tanke på egen bekvämlighet eller vinning. Det äkta är det som är mest betydelsefullt och som sätter goda spår även i framtiden. Jag tror att den människa som fått uppleva osjälvisk godhet själv också vill vara en god människa till glädje för sina medmänniskor. Till dags dato efter åtskilliga skrivarkurser har jag aldrig läst en berättelse om människor som går med näsan i vädret och tror sig vara förmer än andra, på sin höjd nämns sådana personer som ett skämt i förbifarten. Trots överklassens klädkod och lyxiga semesterresor världen runt förblir de ett skämt likt vissa personer i komediprogrammet Solsidan.
 

Nej, se det snöar!

 
I morse när jag vaknade var hela världen vit och jag hade absolut ingen lust att gå ut och rulla mig i snön. Nej, verkligen inte! Nu är det bara att gilla läget och vara beredd på kroppsarbete tills svetten lackar. Idag tar dock regnet hand om snön och det enda jag har gjort är att skyffla bort snön på broar och gångplattorna så att de inte ska bli ishala när det kallnar av framåt kvällen. 
I kväll är det skrivarkurs om nu inte katastrofal ishalka sätter stopp. Avvaktar och ser hur vädret utvecklas innan jag eventuellt flyttar sammankomsten till en annan dag.
Tapetserandet skrider framåt, men nu funderar jag på om det inte vore läge att måla furutaket vitt innan jag hänger upp tapeterna. Ett jädrans jobb för min onda nacke, men ljust skulle det bli. 
 
 
 

Kallt och bistert

Idag är det bistert mulet och kallt som attan. Har varit ute med katterna, var för sig, och kylan kröp snabbt in i vinterskorna och vantarna. Usch och fy så  trist! 
 
I morgon är det skrivarkurs igen och den här gången ska vi skriva ett kapitel var utifrån ett karaktärsschema som vi gjorde tillsammans vid förra kurstillfället. Det handlar om en juste kille med en stor hemlighet. Han gillar nämligen likt Tomas Di Leva att klä sig i klänning. Jag ser verkligen fram emot att höra berättelserna som de andra har skapat. 
 
Tapetseringsbestyren går sakteliga framåt men jag är nöjd med att äntligen ha kommit igång. Tid har jag ju numera och allt är bra bara jag kommer bort från kylskåpsdörren. Jag har varit lite bekymrad över tapetvalet men efter tips från dottern ser jag möjligheter där jag får användning av sådant jag redan har i förrådet. Tapeten är ljust grå och tanken är att inreda med färgerna vitt, svart och dämpat orange i olika nyanser. Tror att det kommer att bli ett varmt och ombonat gästrum som står öppet för mina nära och kära.
 
 
 

Vintertid igen

_
Tidsordningen är återställd och helgvädret har varit gnistrande vackert om än lite väl kyligt. Hela gräsmattan var liksom diamantbeströdd. Förunderligt vackert. Sidensvansarna har under ivrigt och högljutt kvitter kalasat i rönnarna och det var mycket intressant för mina fyrfota vänner.
 
Idag skulle min käre pappa ha fyllt 96 år. Fladdrande ljuslågor brinner till hans minne.
 
 
Sonen har ätit paltmiddag hos mig och därefter bakade jag småfrallor av paltspadet. Mycket goda!
 
Tapetseringsbestyren kom inte längre än till att jag tände stora arbetslampan, men kvällen är lång så kanske det hinner bli spackling innan det är dags för tevesoffan. Om inte annat är det en ny dag i morgon.
 

Sysselsatt igen

Sedan utejobben blev klara har jag mest stått och dragit i kylskåpsdörren och ätit allt jag inte borde äta. Jeansen känns obekvämt trånga och den glädjedödande vågen har jag ställt undan i en garderob, men idag fick jag äntligen tummen ur det omtalade hålet och började med tapetseringsförberedelserna. All löst sittande tapet är bortriven och i morgon är det dags för spackel och slipning. Själva upphängningen av våder är inte speciellt  svårt ... eftersom det är snedtak på övervåningen och därmed två långsidor med korta våder. Denna omtapetsering har varit som en inflammerad vagel i mitt sinne i flera år, men nu jäklar ska rummet bli ett fint gästrum för mina nära och kära.
I mina drömmar ska jag till och med börja handarbeta, ja kanske först och främst använda symaskinen och då har jag ett bamsestort skrivbord som passar utmärkt, i dag står det i blivande gästrummet, men det kommer inte att passa in där så nu funderar jag på att möblera om i det stora allrummet på övervåningen. Det är mest katterna som huserar där och de bryr sig nog inte bara de får ha sina sovkojor i fred. Just nu är jag irriterad på att jag sitter fast i tjära när det gäller att gå utanför ramarna och se alternativa möbleringar. 
 
 

Det hopar sig

Glasögonhaveriet häromdagen har resulterat i att tusenlapparna fladdrar i väg bort från mig in i någon annans kassavalv. I gengäld lär jag kunna se hyfsat bra. Min fasta övertygelse var att investera i så osynliga glasögon som möjligt, inga bågar, bara glas och smala silverskalmar, men det blev tvärtom så nu hoppas jag att jag är lika nöjd när jag får dem om si så där två veckor.
En olycka kommer sällan ensam, sägs det och det verkar stämma. Nästa olycka är mörkt midnattsblå och står ute på gården. Enligt sonen kör jag för mjukt så bakbromsarna har rostat ihop. Aldrig för ett ögonblick trodde jag att bilar krävde ett aggresivt körsätt, men nu vet jag så hädanefter blir det gasen i botten och tvärbroms med pedalen i botten. Passagerare kommer att varnas så att de inte slår fast löständerna i instrumentbrädan. Då ska det väl banne mig inte rosta ihop. Problemet är inte bara hoprostning, den ryker och luktar olja också och den lär aldrig klara årsbesiktningen. Men shit, jag såg en sprillans ny Porsche idag, vit och grann som i mina drömmar ...

Bitande kallt på flera sätt

Måste medge att det är riktigt bitande skönt idag. Strax under noll, solsken och nordvästliga vindar som friskar i emellanåt. Katterna satt parkerade vid ytterdörren med bedjande blickar så jag dressade varmt med köpemössan från huvudstaden på huvudet och har småpysslat medan katterna jagade virvlande löv. När kinderna sved och flammade lika ceriseröda som mössan gick jag helt sonika in i värmen igen. Livet som pensionär har många livskvalitetaspekter, bland annat att kunna bestämma över sin tid.

 
Egentligen borde jag sätta mig ner och fortsätta mitt livs stora skrivprojekt, berätta hur illa samhället fungerar för de som behöver och enligt lag har rätt till individuellt stöd. Jag försöker lägga band på min ilska och frustration men det är svårt. Lyssnade häromdagen på en föreläsning som handlade om just detta som upprör mig till vansinnets gräns. Föreläsaren, en professor, menade att det ytterst handlar om kunskapsbrist som de berörda tjänstemännen/tjänstekvinnorna och förvaltningarna inte är medvetna om och därför fortgår inkompetensen. Problem med att inta brukarnas perspektiv, men även kortsiktiga ekonomiska aspekter som tar överhanden och leder till dåliga, ja rent av skadliga beslut. På pricken en beskrivning av denna kommun. Mina åsikter är grundade på gedigen och mångårig erfarenhet av både skola och socialtjänst. Jag har vågat se, uppröras och försökt att påverka men kolosserna skola och socialtjänst är otroligt fyrkantiga och förändringsovilliga. Professorn menade också att fortbildningar för de här personalgrupperna inte leder till avsedda förändringar.Det finns bara ett spår och alla beslut, även om de inte leder någon vart, tas i den riktningen. Vilket oansvarigt slöseri med våra skattepengar!
 
 

Vädret har i alla fall varit bra ...

Känner mig handikappad då glasögonen gått sönder. Ena skalmen har gått av vid fästet. Har försökt fixera den med silverteip, men det blev alldeles för dålig stabilitet. Sökte då fram mina gamla glasögon och det funkade inte alls så nu sitter jag här med ena sidan skalmlös men ser i alla fall omvärlden hyfsat klart. I övermorgon blir det synundersökning och nya lågbudgetglasögon men ändå flera tusen fattigare. Känner att jag numera tillhör samma division som de omtalade kyrkråttorna. En katastrof brukar inte komma ensam och så är det verkligen just nu. 
 
Morgonen var tio grader kall, frosten glittrade på gräsmattorna och solen har strålat från en klarblå himmel. Helt underbart fint. Var ute och tankade ljus medan katterna fick lufta sig och passade smtidigt på att hänga upp en ljusslinga medan man vågar ta av sig vantarna utan att frysa fingrarna av sig.
 

Brrr

 
 
Helgen har varit intensiv och rolig. Både lördag och söndag familjemiddag med barn och barnbarn. Vännen har återvänt till sitt jobb och nu är det bara katterna och jag igen.
Idag strålar solen förföriskt från en hög och klart vinterblå himmel. Termometern visar tio minusgrader. Naturen glittrar frostigt vit och kattnosavtrycken på mina fönster syns förskräckande väl. Rönnbären lyser illande röda i väntan på sidensvansinvasionen som borde komma vilken dag som helst. Börjar inse att vintern troligen har kommit för att stanna. Vinter - orostiden för skyhöga elräkningar. Kylan har trots allt sina fördelar som till exempel kvalsterdödare, men mörkret är meningslöst och förfärligt. Om jag försöker vara positiv kanske mörkret får tillskrivas äran för att den tänder längtans låga efter det livgivande ljuset.
Idag ska jag fixa en provisorisk ramp av några brädstumpar till altanen så att det går lätt att köra upp snöslungan när den tiden kommer. Förra vintern kämpade jag som ett djur med att baxa upp den och det slutade med att snöslungan låg lutande åt ett håll och jag låg i djupsnön åt det andra helt utpumpad. Vännen har förseglat mitt frostiga växthus som får tjäna som utemöbelförråd över vintern. 
Idag hämtade jag några famnar löv från komposten till en växt som jag glömt att bädda in och döm om min förvåning då det var så varmt att det rök ur den trots att det varit kallt ganska länge. Otroligt vilken enorm energiutvinning i en liten kompost med ruttnande växtdelar.
 
 
 
 
 

Rastlös

 
Utejobben är gjorda och jag som är van att småpyssla mest hela dagen har drabbats av den stora rastlösheten. Allt oftare står jag och söker något gott på kylskåpshyllorna och jeansen känns allt trängre. Inser att det är dags för att ta itu med innefixandet hur trist det än må vara och absolut inte baka i tid och otid. Eller kanske sticka vantarna, sy mössan, göra något av klänningstyget jag köpte i våras eller kanske äntligen tapetsera rummet på övervåningen. Projekt finns det så det räcker över vintern, om jag bara ser till att ha lite pli på mig själv.
 
Idag har jag i alla fall jobbat några timmar på mitt gamla jobb tillsammans med Christina som övertagit en del av mina arbetsuppgifter. Det var roliga timmar i trevligt sällskap.
 
 

Vintern är nog här

Så här glad var Ida första dagen i mitt hus.
 
Katterna är nog lika frustrerade som mig när det gäller snön. Lilla Ida sitter blickstilla på fönsterbrädan och tittar ut genom fönstret med en bekymrad min. Vi var ute en stund i förmiddags medan solen visade sig och det var kämpigt för de små liven som snabbt ville in i igen och skaka bort snön ur tassarna. Därefter har jag jobbat en stund med mina gamla arbetsuppgifter och i morgon blir det också några timmars jobb. Slantarna är ytterst välkommen kassaförstärkning. 
Snart dyker vännen upp för några dagars välbehövlig rekreation. Hoppas att vädret ska inbjuda till några stunders utevistelse. Det är sällan jag planerar annat än jobb som ska göras här hemma, allt annat blir som det faller sig och det brukar bli bra. 
 

Snö!

 
I dag kom så äntligen den av barnen efterlängtade snön. Nej, se det snöar! sjöng barnbarnen glatt i bilen med mungiporna upphissade till öronen. Visst kan jag väl tycka att det blir ljust och fint med snötäckt mark, men nej jag gillar inte vintern. Den kostar på för mycket på alla sätt och vis, inte minst mentalt. 
 
I kväll startade skrivarkursen med fem skrivsugna entusiaster. När vi kom till lokalen var det bara sju grader varmt så vi fick förflytta oss till en privat målarateljé där det var varmt och skönt och dessutom blev vi bjudna på gott kaffe och ryska bullar som smakade pepparkaka. I kväll har vi skapat en fiktiv person, Lennart 42 år som är en social och omtyckt person med en hemlighet i garderoben. Ska bli spännande att höra hur kursdeltagarna gestaltar hans liv. 
 
 
 
 

Kung Bore har anlänt

Somnade och vaknade till en utetermometer som visade -5°C. Gräsmattan är frostigt vit och bilen ser ut som en isklump. Kupévärmaren befinner sig redan i bilen, sladden är framplockad och idag har jag passande nog tid för däckbyte. 
Av energibesparingsskäl använder jag nästan aldrig kupévärmaren och motorvärmaren bara korta stunder, men nu har jag investerat i en timer som förhoppningsvis fungerar så hädanefter kanske jag kan sätta mig i en varm bil.
 
Det mesta från min akuta "att göra lista" är gjorda. I går hängde jag upp en liten ljusslinga på bodan och en liten utegran står redan beredd. Sent omsider grävde jag också ner tjugofem tulpanlökar vid infarten som förhoppningsvis blommar i rödaste rött till våren.
 
Allt utomhusarbete är klart och bilsläpet undanställt. Inomhus finns det projekt, bland annat en tapetsering som det har gått troll i. Alla grejor är inhandlade för ett år sedan, men min energi tar slut så fort jag kliver in i rummet och ser  petet med att klösa lös tapet som sitter som berget på taklistens underkant. 
 
Nu startar skrivarkursen. Ska bli roligt!
 

Måndagsmorgon!

Himlen har små blå öppnar så jag hoppas på en strålande fin dag.
Dottern kom förbi och drack morgonkaffet tillsammans med mig innan hon drog iväg till sin målarkurs.
Min plan för dagen är att sätta upp en ljusslinga på bodan, en tur till soptippen och eventuellt få lite ordning i garaget. Vill vara ute så mycket som möjligt medan det ännu är lite dagsljus.
Har precis läst nätrubrikerna i dagstidningen och det gör mig allt som oftast nedstämd. Återigen ett gammalt par som varit gifta i 70 år som inte får bo ihop sin sista tid i livet. Kommunerna tolkar sina lagar och regler ungefär som om djävulen skulle läsa bibeln. Med åren har jag blivit mer och mer övertygad om att många, kanske de flesta, chefer är empatilösa och inte får någon annan tillfredsställelse här i livet än av att ha makten att bestämma över andra människor. Ynkligt.

Kursplaneringstankar

 
Funderar på skrivarkursen. Inte helt lätt att lägga upp ett stimulerande koncept som passar både skrivvana och personer som aldrig skrivit annat än inköpslistor och gratulationskort. De flesta, åtminstone kvinnor, vill ofta börja med att skriva om sin mormor eller farmor. Karlar vill helst skriva om sitt arbetsliv. På "mina" skrivarträffar finns inga måsten, alla får skriva precis om det de själva vill. Skrivandet är precis som vilket hantverk som helst, man får träna för att bli bra.
 
Att som kvinna skriva om sitt arbetsliv kan vara svårt. Det finns tyvärr många informella normer och ordlösa strukturer  på kvinnliga arbetsplatser. En manlig läsare skulle ha mycket svårt att förstå det som styr och som i alltför många fall dränerar kvinnor på kraft och livsglädje. Att kvinnor tar slut, blir sjuka, och inte orkar jobba fram till pensionen verkar inte ha någon högre prioritet i detta land. Ett kvinnoliv har inte högre värde än så. Det är bara att se sanningen i vitögat. Kvinnor är fortfarande de som har huvudansvaret för barn, hem och gamla föräldrar förutom sitt jobb. Inte alls konstigt att vi bränner våra liv i båda ändarna. Vi har fortfarande lägre lön än männen och får därmed en låg pension som tack för vår arbetsinsats.

Höstsöndag

Söndagsmorgon, grått och blött men jag tror att det finns hopp om sol om en stund. Gårkvällen tillbringade jag i tevesoffan med ett av barnbarnen, två hyrfilmer, popcorn, fika och godis. Har därefter sovit som en stock till dess att lilla fröken Ida försiktigt puttade med tassen i mitt ansikte. Snart kommer även unge herrn hem över dagen. Funderar på vad vi ska hitta på att äta. Kanske palt med knaperstekt och kryddig köttfärs. Gott så det förslår!
Gårdagen bjöd även på en sväng till Rusta där jag fyndade en stor påse med rödblommande tulpanlökar som ska få komma ner i jorden idag. Egentliga ärendet till Haparanda var att köpa en uppsättning styva kassar som ska få stå för ordningen i min frysbox. Frysbox i all ära när det gäller elförbrukningen, men jisses så svårt det är att hålla ordning och ha överblick, men nu ska det bli ordning och reda.

Redo

Så gick den här dagen i ett enda huj och nu finns inte en enda pryl utomhus som inte ska finnas där. Alla sommarsaker är instuvade på vinterförvaring, bodan är städad och snöskyffeln står redo. Idag nattade jag även några växter i gosiga lövbäddar. Hoppas att de klarar vintern.
 
Idag kom paketet med min nya vinterjacka och den passade perfekt. Är helnöjd med köpet, speciellt som jag kunde nyttja ett 50%-igt rabatterbjudande. Nya jeans är nästa inköp, men ve och fasa så jobbigt det är att köpa nya byxor. Det vore ingen match om man slapp prova dem. Inväntar rabattcheck från KappAhl.
 
Det känns som att jag är redo för vinter även om jag väldigt gärna skulle hoppa över den. För mig är vintern numera en enda kämpig, mörk och kall transportsträcka.
Det sägs att det inte är hur man har det utan hur man tar det som är avgörande för hur man mår så jag får försöka ha  i sinnet.
 

Fredagssol

Vaknade till strålande morgonsol, lätt frostig gräsmatta och ett morgonkaffe som smakade extra gott. Huset är helgstädat, visserligen en lightversion, men det duger.
Det känns himmelens skönt att ha gjort bort allt utejobb, bara kvar att rengöra gräsklipparen och möblera om i bodan. Gräsklipparen längst in och snöslungan närmast dörren. Det är vad som gäller. Jag bävar, hemska mörka och kalla tid som som väntar!
Tänker redan på adventsljus och har en idé om att under helgen hugga en smal ungtall med fin och rund krona som kan fungera som uteljusbärare. Egentligen smart att göra allt klart nu innan det är så kallt att man fryser fingrarna av sig medan man pillrar dit ljusslingan. Bara kvar att stoppa kontakten i uttaget i slutet av november.
Nu jamar katterna och vill ut så det är väl bäst att dressa varmt och göra som de vill.
 
 

Perspektiv

 
Döless är jag, ja faktiskt väldigt döless, på hur jädrans oprofssigt tjänstemän i den här kommunen agerar om och om igen. Det verkar vara väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att få till ett professionellt brukarperspekiv. Med ett tungt bagage av mångåriga erfarenhet av skola och socialtjänst är jag osedvanligt luttrad men ändå förvånad och frustrerad över att farsen fortsätter år efter år. Det blir synd om framtiden.
Inom socialtjänsten kommer det hela tiden nyutbildade som stannar en kort period och som sedan så snabbt de bara kan drar iväg till en annan kommun. De här stackrarna hinner aldrig ens läsa igenom den dokumentering som finns och gör om samma misstag hela tiden, under påtryckning av högre befattningshavare. Socialtjänsten i den här kommun är sjuk och förmodligen sitter sjukan i chefer och politiker som inte har förmåga att se insater långsiktigt och ur ett brukarperspektiv.
En tjänsteman uttryckte sig häromdagen så här:
 
— Hur ska jag våga dra det här för nämnden. De blir inte glada.
Det är ingen tillfällighet att fokus hamnade på om nämden skulle bli glad eller ej för det är så det mesta fungerar i den här kommunen. 
 
Det är svårt det här med perspektiv och det verkar inte hjälpa att tjänstemän har fina utbildningsbevis med många poäng. Det är precis likadant i skolan, både i grundskolan och gymnasieskolan. Fokus kan hamna på precis vad som helst utom på den det berör. I skolan är problemet dessutom att lärare oftast vill lägga insatser som behövs för en elev på någon annan. Det verkar konstigt, men under alla år som jag har suttit på alla slags möten är det få lärare som tagit det ansvar de är skydliga att ta och rektorerna har accepterat och hittat på någon svamlig nödvariant. 
 
Det är ingen idé att försöka inbilla mig att all denna myndighetsdysfunktion bara handlar om pengar för det gör det inte. Långsiktiga kvalitativa insatser blir mindre kostsamma i slutändan är kortsiktigt duttiduttande som gör mer skada än nytta. Det behövs inte många högskolepoäng för att förstå det.
 
 
 

Kvinnor kan!

På första rycket gick gräsklipparsnöret av och där stod jag med handtaget i hand. Granskade det röda tekniska vidundret och insåg att det inte var det minsta avancerat, bara att lossa tre skurvar och tre muttrar, lyfta upp två grejor och sedan linda på den nya startlinan. Fick visserligen åka två svängar till affären innan dimensionen blev rätt. Det fanns nämligen ett pyttelitet hål som snöret skulle träs genom och det första snöret var alldeles för grovt. Känslan var obetalbart skön när gräsklipparen sedan startade på första rycket! 
Enligt doktorn skulle jag ta det lugnt ett tag framöver så jag har gått i sakta gemak med min röda smattrande Honda framför mig medan löv och gräs hamnat i behållaren. Dagen har varit riktigt skön trots tunga regnmoln. Halva tomten är nu redo för vinter och resten tar jag en annan dag.
 

Min teori

 
Det sägs att kondition är färskvara och det känns minsann efter gårdagens räfsarpass, trots hjälpsamma grannar.  Idag känns benmusklerna strimlade och armarna tunga som stockar. För min del har jag upplevt att småpyssel varvat med lite tyngre, helst varje dag, håller musklerna i någorlunda kondition och man slipper bli ledbruten. Har en teori om att det är viktigt att inte lägga av med det som känns tungt bara för att man råkar börja bli äldre. Ett orosmoment är hur ♥ reagerar, men samtidigt kan hjärtat brista av så många anledningar. Om mitt hjärta inte har brustit vid det här laget bör det tåla det mesta. Jag tänker inte bli sentimental och titta bakåt, allt är förlåtet de som försökte vingklippa mig och idag, om jag har någon åsikt, så är det att det är mest synd om de krakarna. 

Ögonblicksbeslut

I morse tog jag ett ögonblicksbeslut att följa med dottern och ett av barnbarnen som hade ett ärende till Luleå. Vi bestämde oss för att frossa i färggrannt ögongodis på klädaffären Mosaik ... och det gick som det gick så nu hänger ett nytt plagg i min garderob. Ett plagg som jag bara inte kunde motstå och naturligtvis passade det perfekt. 
När jag kom hem bet jag i det sura äpplet och loggade målmedvetet in på Ellos, sökte fram koden till 50% på dyraste varan och beställde ett välbehövligt och planerat vinterjacksinköp (fast definitivt inte från Ellos). Totalt med dagens impulsköp och jackan blev summan totalt vad jag hade avsatt för jackinköpet. 
Löven, de guldgula, kallade och varmt klädd med räfstan i hand knallade jag iväg mot högarna och då kom mina snälla 80-åriga grannar rusande och hjälpte mig så nu är det allra värsta borta. I morgon startar jag klipparen och kör upp resten. Det räcker nog orken till. Sedan ska jag försöka vara nöjd för det har jag lovat Esko! Nu ska det bakas så att jag kan bjuda mina hjälpsamma grannar på kaffe och ficka i morgon.

Lust med förhinder

 
De senaste dygnen har vinden ruskat ner löven från de stora träden på tomten och jag brinner av krattarlust lika stark som markens flammande färger, men orken räcker inte till aktiv handling. Vinter är inget jag önskar mig, men däremot vill jag ha ordning och reda och i dagsläget ser min tomt ut som ett slagfält täckt med löv och långa barr från cembratallen. Flera grannar har redan totalstädade tomter. Inte ett löv som ligger fel. Hos mig ligger allt fel, eller egentligen ligger löven rätt och borde få ligga kvar och brytas ner till näring. Den tanken gillar jag, men jag tror inte att grannarna är lika förtjusta i den tanken. Under alla trettioåtta år som jag har bott här har det aldrig varit någon kontrovers eller osämja mellan mig och mina grannar och så vill jag att det ska fortsätta. Vi springer aldrig in och ut hos varandra utan inskränker oss till dagligt prat över tomtgränsen och någon enstaka kaffekopp ute på altanen under sommaren. Vi lånar pärlsocker och bakpulver av varandra och mitt lilla släp har varit utlånat någon stund då och då. De flesta har bott i kvarteret sedan det bebyggdes, barnen är utflugna och snart är vi alla pensionärer. Lugna gatan i många bemärkelser och så vill jag att det ska fortsätta och därför krattar jag noggrant.
 
 
 

God middag

Här är det Plaskeby av och till, fast det spelar ingen större roll för mig. Håller mig hur som helst inomhus.
Livet känns ganska gott idag fast orken är ännu lite kort.
 
Foto: TV4
 
 
Har lagat en varmrätt från halvåtta hos mig. Det blev stekt fläskfilé med paccheri (pastarör), sauterad zucchini med grädde, ruccola, parmesanost, vitlök, persilja och prosciutto. Kan rekommenderas, blev mycket gott och var dessutom en riktigt lättlagad snabbis. Till och med barnbarnen åt med god aptit. Jag rostade prosciutton lätt i ugnen och bröt den i bitar. Fläskfilén skulle egentligen grillas men min grill är rengjord och bortställd så det blev stekpannan. Ingen förrätt och bara en glasstrut till dessert. Jag är både mätt och nöjd.
Nu är jag trött och tänker tillbringa resten av kvällen och halva natten framför teven. Kanske vaken, kanske sovandes.
 
 

Ljust igen

 
Vaknade efter en riktigt skön natt, utvilad och i bättre form. Med hjälp av Alvedon tog jag mig till dottern och ut på en  kort shoppingtur. Kylskåpet var ekande tomt. Harpest smittar inte mellan människor om man nu inte delar blod eller något annat bisarrt påhitt. 
 
Regnandet fortsätter och inte mig emot, fast lite sol vill jag allt ha. Det milda vädret är till 100 procent toppen med tanke på elräkningen och då får det gärna vara milt och regn hela vintern. Hellre regn än 6000 kronor i elräkning per månad.Ja, faktiskt! Det finns så mycket annat roligt att göra för pengarna än att göda ett elbolag. 
 
 

Bättre

— Det tar sig, sa mordbrännaren och jag säger detsamma. Idag känns livet lättare. Febern är nog borta men kroppen känns trött och orkeslös. Men som sagt, det tar sig. Ett säkert tecken är att morgonkaffet smakade hyfsat gott igen. 
Nu ska det tas lugnt ett tag framöver, enligt doktorn, och jag funderar på vilka aktiviteter som kan höra till den lugna kategorin. Förbereda skrivarkursen är lugna gatan, räfsa ihop löven någon stund då och då är inte heller särskilt slitsamt. Nåja, det får bero ännu några dagar.
 
För några dagar sedan upptäckte jag att även den andra pyttelilla ekplantan som jag tog från Göteborg i fjol sommar har överlevt i skydd av andra växter. Kul! En ny perenn och buskrabatt håller på att ta form i mina drömmar men får bli verklighet först till våren.
 
 
 

Harpest

Gårkvällen blev turbulent. Fick jättehög feber och en frossa utan dess like, spydde, stånkade och svettades medan huvudet bultade som den värsta bashögtalare. Allt kom på bara några minuter. Usch! Frampå natten åkte jag till akuten, mest med tanke på hjärtat eftersom armarna har värkt som attan de senaste dagarna. Farbror doktorns diagnos är harpest!!! I och för sig är det inte omöjligt då jag blev rejält biten av några flygfän häromdagen. Har flera stora och irriterade märken i ansiktet och på halsen efter deras bett. Nu mår jag bättre, och har order att ta det lugnt ett tag framöver.  Enligt läkaren är det många häromkring som har harpest just nu. 
Är i alla fall jätteglad att ♥ var ok.
 
Mina vänner: Akta er för bett från flygfän för det är dom som sprider smittan!
 
 

Tråkigt

 
Idag blev det aldrig riktigt ljust och regnmolnen hängde lågt. Blä. Var ute en stund och bäddade om några växter och när jag lika var blöt så rengjorde jag några stora krukor. Efter det har det varit urbota trist och nacken och armarna värker infernaliskt. Idag är nog den allra första dagen sedan jag pensionerade mig som det har varit rullgardinen ner till 100 procent. Usch, inte alls kul och mycket svårt att hissa upp mungiporna. Nu blir det värktabletter, sängläge och värmedyna. Har redan duschat varmt och länge men det hjälpte bara för stunden. I morgon är det en ny dag och då hoppas jag att det känns bättre.
 
.......... Det är mörkast före gryningen ........

Framtidskapitalet

 
Läste i dagstidningen att socialtjänsten i Kalix överskridit sin budget med många miljoner och att socialchefen önskar utöka sin stab med fyra socialassistenter för att möta det allt ökande behovet av olika insatser för ungdomar som mår dåligt.
Jag blir matt ...
Herregud det är ju i andra änden, alltså i förskolan och skolan det måste till mer resurser till förebyggande åtgärder för att minimera risken för problem senare under tonåren. De resurserna är billiga i jämförelse med insatserna som krävs senare när det handlar om droger, självskadebeteende eller kriminalitet. Jag är säker på att den allra viktigaste faktorn för att hamna på fel väg i livet är att misslyckas med skolan. Att misslyckas innebär att det blir svårt att skapa en framtidsbild och väldigt lätt att välja vänner som också misslyckats. En riktigt dåligt ekorrhjul. 
 
Föräldrar har så klart ett jättestort ansvar och de flesta föräldrar tar det och gör allt de förmår, i alla fall mammorna, men ibland räcker det inte. Ett dåligt fungerande hem är en tung belastning men när skolan också är dålig är det riktigt illa.
 
Om barn, vårat viktigaste framtidskapital, vore pengar skulle en hel stab med proffs planera för långsiktig maximal tillväxt ...inte en endaste krona får försvinna ... idag får inte barn den hjälp de har laglig rätt till trots att läraren i ett tidigt skede slår larm till sin rektor. 
 
En manlig signatur ansåg att vi lollar med dagens barn, men jag vill nog påstå att vi har övergivit dem och lämnat dem åt sitt öde. Dessutom stjäl vi kapital från deras framtid.
 
Det är skolplikt i Sverige och jag funderar på om det i framtiden kommer att bli aktuellt med skadestånd till de elever som inte har fått det stöd de behövt för att få de grundkunskaper som lagen föreskriver. Inte helt orealistiskt eftersom det är en form av kränkning. 
 
 
 
 
 

RSS 2.0