Ny vecka
Morgonen bjuder på sol som obarmhärtigt avslöjar mina enormt skitiga fönster. Måste ta mig i kragen och börja med fönsterputsningen. Det tar sin tid då man har tvåglasfönster som ska putsas mellan och dessutom fast spröjs. Nåja tid har jag ju så egentligen är det inget problem. Förr medan jag jobbade och hade barnbarn och gamla föräldrar som behövde hjälp var fönsterputsningen däremot ett problem som tog för mycket av min lediga tid men putsades ändå två gånger per år.
Numera efter att en man med öststatsbrytning gått omkring och filmat i området med fokus på fönster och balkongdörrar börjar jag morgonen med att gå runt och släcka alla lampor jag låtit lysa under natten. Det känns inte vidare lustigt men glad att åtminstone två grannar konfronterade honom och hoppas att det "skrämmer" honom ifall avsikten var att reka inför inbrott.
Min kisse Ida och jag kämpar på i tomrummet efter älskade Emil. Tomrummet är ofattbart så stort inom mig själv och i hela huset. Ida rör sig försiktigare än någonsin, vill knappt äta och tittar frågande på mig. Utomhus har hon även idag gått runt på Emils favoritplatser och noga tittat in under bodan där Emil älskade att ligga på span. Med förnuftet vet jag att sorgen har sin tid och måste få ta den tid jag behöver för att gå vidare. Saknaden kommer alltid att finnas kvar. Älskade älskade Emil.
Jag har gått runt på tomten och försökt bestämma var hans viloplats ska bli men det känns som att ingenstans är tillräckligt bra. Askan blir att hämta först om fyra till sex veckor och då är nog marken frusen.
Idag har jag kollat med olika veterinärer vad en hälsoundersökning för seniorkatter kostar och det verkar hamna mellan 1000 och 1400 kronor. Så småningom ska Ida för säkerhets skull undersökas.
Det har inte blivit gjort så mycket idag mer än kört några maskiner tvätt. Känner mig helt slut i kropp och knopp. Blir nog Bullens korv till middag direkt ur burken. Gillar de bäst kylskåpskalla.