Kalasdax

Igår fyllde unge herrn 18 år. Fattar inte att tiden rullat iväg så fort, fast ärligt talat så tycker jag att det är otroligt skönt att den värsta tonårstiden är över. Jag är inte riktigt i rätt åldersfas för att ligga två steg före. Fast i och för sig är jag vis av erfarenhet och har en välutvecklad intuition så grabbgänget har inte alltid varit så glada när jag dykt upp som gumman ur lådan. Det sista halvåret har gått i väldigt positiv riktning och det gläder mig oerhört mycket. Väl värt all möda.
Naturligtvis hade vi kalas och huset fylldes bland annat av fem kvittrande småttingar som hade jättekul tillsammans och inte minst med våran kisse som för övrigt trivdes utomordentligt bra med uppmärksamheten. Trots att våran Emil är född ute av en "vildkatt" är han otroligt sällskaplig och gillar när vi får besök.

 

I kväll kom käraste Evelina hem. Nu är familjen fulltalig och påskhelgen kan börja. Jag har en plan som innebär att jag ska försöka övertala Evelina att hjälpa oss med tapetsering av unge herrns rum.


Lördagsmys

Snart är det dax för penséer. Längtar.

På en skala från ett till tio är det en säker tia att vakna tidigt en lördagsmorgon och inse att man får ligga kvar under täcket så länge man vill. Så var det i morse. Har i skrivande stund precis druckit gott kaffe och sitter och funderar på hur denna dag bäst ska förvaltas. Solen lyser med sin frånvaro så det blir mest troligt städaktiviteter, vilket inte är helt fel med tanke på hur det ser ut i mitt hus för ögonblicket.

Kissen ligger strategiskt bakom gardinen och tittar på liveteve genom fönstret. Fåglarna, gröna, grå och bruna, har äntligen hittat till den något kamoflerade fröautomaten utanför fönstret.

Unge herrn sover gott efter en upplevelserik och otroligt uppskattad praktikvecka och det bästa av allt är att praktiken fortsätter en vecka till.

----------------

Nu är det kväll och jag känner mig nöjd med dagens insats. Har sytt, strukit och städat så nu är huset redo för påsk.
Ska jag åka på dans i kväll? Ja, nej, ja, nej, ja, nej ...

Våffeldagen

Ja, det lär vara det idag. Sladden till mitt våffeljärn har krakelerat oroväckande livsfarligt så jag tänkte hoppa över våfflandet, men så ringde sonen och meddelade att de var på väg till mig med järn och smet. Kul! Det blev ilfart till frysen och hämta hjortron som mikrades i all hast. Hade till och med grädde så det blev en komplett våffelfest.
Naturligtvis åt jag för många och låg sedan utslagen som en rapande amöba.
Sonhustrun hade gjort smeten enligt min pappas recept med jäst i smeten som ger superfrasiga våfflor. Det finns många fina minnen av våffelkalas hos min pappa. Lyckliga minnen som värmer långt i hjärteroten.

Livet är inte jättekul just nu. Den trista vardagen knackar på. Känner mig sliten och skulle vilja vara ledig några dagar, dålig ekonomi precis då jag har så många drömmar om trevliga upplevelser, dammigt och småstökigt i hela huset, för att inte tala om hur bilen ser ut. Det går knappt att se genom rutorna när solen ligger på.

Som jag längtar och fuschian har överlevt!


Onsdagkväll

Nu är det bara några dagar tills lönen ramlar in på kontot. Ska bli skönt, fast det mesta åker direkt iväg till räkningar. Orkar inte ens räkna ihop plus och minus. Är rädd att det kommer att stå ett fett rött streck framför slutsumman.
För att råda bot på denna usla ekonomi har jag laddat med lottokuponger och deltagit i flera tävlingar där man kan vinna finfina priser som påsktårtor och braskaminer. Sorgligt nog hör jag inte till de som brukar ha tur, men jag tänker som så att någon gång borde de bli min tur och det skulle passa fint just nu. Det finns dystergökar som säkert skulle säga att jag får mest pengar om jag inte tippar och slösar på brevporton, men för tusan man måste ju få hålla hoppets livslåga vid liv för att orka genom mörkret.

Huvudvärken har nästan gett med sig men axlarna är stela som en klump cement. Nu väntar en skön varm dusch.

Trött trött trött

Dagen har dominerats av en förlamande huvudvärk som bara blev värre och värre. Ett tag befarade jag att det inte skulle bli någon klippning idag, men med hjälp av piller gick det vägen. Frissan var snäll och masserade skönt medan hon tvättade mitt hår. Är nu nyklippt, och om jag är nöjd vet jag inte för det blev sängläge direkt jag kom hem.

I morgon har jag två musikteaterföreställningar för småbarn. Måste väl hasa mig åtminstone till den första. Ska bli skönt när allt är över för den här terminen.

Nä, nu gäller bara en sak och det är sängen.




Spamorgon

Ljuvliga ljuvliga lördag! Igår kände jag mig totalt utpumpad. Höften värkte, skorna glappade, kläderna hasade, hårstriporna lyste i smutsgrått och rynkorna var djupare än vanligt. Hade i alla fall ork att beställa klipptid hos frissan.


I morse vaknade jag på gott humör (som vanligt) och började med projekt hårfärgning. Test efter test blev insmord med illaluktande kräm och vips efter 30 minuter var håret moccafärgat. Kanske inte det ultimata färgvalet med tanke på de allt ökande silvergrå som nu skiftar lite väl mycket i orangebrunt. Rubb och skrubb och insmörjning med godoftoljan fick mig att må supergott denna stilla tysta morgon där till och med kissen tar det lugnt. Emil har legat på behörigt avstånd och betraktat aktiviteterna.
Nä, det är inte så här våra morgnar brukar se ut. Kissen vet att när jag druckit kaffe brukar vi styra stegen uppför trappan till unge herrns rum för väckning och det kräver sin insats av både mig och kissen. Emil brukar passa på att doppa tassen i unge herrns vattenglas och sedan skaka av tassen så att de kalla vattendropparna landar på unge herrns rygg. Ja, detta är ett viktigt och ibland uppskattat led i väckningsprocessen.

Veckan har varit både si och så. Till exempel har jag fått nog att kloaklukten i korridoren och mitt rum. I går kom två herrar och försökte nosa sig till källan. På karlars vis försökte de först förminska mig med att det bara luktar karlsborg (sulfitfabrik). Jo, det gjorde det visserligen igår, men jag fick dom att förstå att det inte har varit sydliga vindar hela vintern.

Kulturaktiviteterna som ligger på mitt bord lider mot sitt slut så nu är det bara tio föreställningar kvar av denna termin. Under veckan har högstadiet fått sitt i teaterväg och jag är nöjd för föreställningen var bra och gillades av ungdomarna. Som vanligt är jag helt slut av oro för hur det som bjuds ska tas emot. Det kostar många sköna tiotusenlappar och då vill man att målgruppen ska beröras.

Det verkar ljusna ute så jag och Emil ska gå ut och skotta bort lite snö som fallit de senaste dagarna. Sedan ska jag åka till bibblan och låna en ny cdbok. Har precis hört Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen. En thriller som var riktigt, riktigt bra.


När ödet så vill

Har varit på 7-årskalas och njutit av mina små gullungar. Hemfärden i iskall bil och för lite kläder fick mig att tänka på att det inte skulle vara möjligt att överleva i detta klimat utan en värmekälla i någon form. Ångestframkallande att livsvillkoren hänger på en sådan skör tråd. Mitt hus skulle inte vara beboeligt ens tio timmar om det blev ett längre elavbrott. Har lott i postkodlotteriet så en penningvinst samt en lyxig Volvo är varmt välkommen. När turen väljer mig ska en braskamin installeras och bodan byggas ut med en vedbodsdel. Förutom värmen saknar jag livskvalitetsfaktorn att koppla av framför en sprakande brasa. Jag är så urless på kylan som aldrig vill ta slut. Less på nästan allt faktiskt. Kylan tar udden av det mesta.
Snälla sol värm upp våran frusna värld, locka upp scillorna längs garageväggen och sök dig in in genom mina dammiga fönster och belys vartenda dammkorn så kanske jag kommer igång med vårstädningen.



I baktagen


Helgen gick så pass mycket i solens tecken att fräknar börjar anas bland rynkorna i det vintergråbleka ovanför halsen.

Igår var vännen och jag en sväng till grannlandet och ägnade oss åt att titta runt i klädaffärer. Min börs är väldigt mager så det blev inga inköp även om jag var mer än lovligt sugen på pastelliga skira blusar. Nä, för min del gäller en vår i återhållsamhetens tecken. Inte kul, men absolut nödvändigt. Med elräkningar på mellan sex och sjutusen de här tre sista månaderna gäller det att hålla tungan rätt i mun och försöka navigera ut i farleden igen, förhoppningsvis lagom till blomplantssäsongen.

Natten som gick började bra, men så vaknade jag efter en riktigt otäck mardröm där jag nedkom med en alldeles för tidigt född flicka som dock mot alla odds mådde prima. En reporter kom och ville veta vad jag tyckte om överraskningen med tanke på att jag snart är pensionär. Jag uttryckte min stora oro för hur en ynklig pension skulle räcka till barnvagn, mat, blöjor och kläder... Tänkte att jag lär få amma i flera år av besparingsskäl... Huja, hopplöshetskänslan var så stark att jag låg vaken flera timmar innan John Blund åter förbarmade sig.

I kväll har jag bakat chokladmuffins till tröst och nu är de lagom kalla att inta till ett glas kall mjölk framför teven.







Jobbig vecka

Det har varit en hektisk vecka med jobb och massor av tider att passa, ibland flera per dag. I torsdags var jag med unge herrn på halkbanekörning på motorstadion och tänkte att det ska väl ta si så där tjugo minuter. Det visade sig att efter två och en halv timme satt jag fortfarande och väntade i en iskall bil. Kan inte fatta att jag inte kollade upp hur länge det skulle ta. Insåg att det började bli brått om jag skulle hinna på återbesöket i Sunderbyn som var klockan tre. Ringde unge herrns morrrfar och bad honom att hämta när halkkörningen var klar. Själv trampade jag gasen i botten och flög ut på E4:an. Tio i tre stegade jag in på sjukhuset.


Lillsyrran fyllde 59 häromdagen. Herregud vad tiden flyger iväg. Det känns inte så länge sedan som jag totalfriserade bort hennes blonda korkskruvslockar inför mormors 60-årskalas. Tilltaget väckte onekligen en del uppmärksamhet och vad jag minns så var det inte någon som uppskattade min kreativitet.

Före

Här sitter syskonskaran samlade i soffan hos mormor den dag hon fyllde 60 år. (6 april 1955)

I morse vaknade jag av solens strålar som hittat in i mitt sovrum. Så underbart härligt! Efter morgonkaffet gick jag och kissen ut och njöt av fågelkonserten runt omkring oss. Han gillar inte att få snö under sina håriga tassar så när jag inte bär honom sitter han och spanar på gosiga filten i sin lilla koja.




Tråktrist

Det är bara jag och Lisa som jobbar denna vecka och Lisa hon kör med polermaskinen så korridorgolvet blänker som en spegel. Jag har äntligen fixat listorna till studieförbunden. Trist, men nu är det gjort. Mina gamla ögon blir jättetrötta av att ena sekunden ställa in sig på dataskärmen och i nästa sekund på pappret framför mig. Vid dagens slut känns dom ömma och stora som bandybollar.

Vädret är grått och jag småfryser fast jag har både tröja och kofta på mig. Det är väl också åldern.


I morgon är det dags för återbesök i Sunderbyn. Det har redan gått ett år sedan operation. Den 23 mars är min pånyttfödelsedag. Det är helt otroligt hur förändrat livet har blivit i och med viktnedgången. Det mest positiva förutom att min kropp orkar mer är att jag inte behöver få ångest varje gång jag råkar titta mig i en spegel. Inte för att jag har blivit vackrare på något sätt utan för att kroppstorleken är inom det så kallade normal BMI. Att vara fet måste banne mig vara nutidens spetälska.

Nu önskar jag bara att mitt pengakonto på något överraskande sätt ska växa till sig så att jag kan shoppa loss ordentligt.

















Tom peng pung

Äntligen är kärran besiktad och redo för ytterligare ett år i min tjänst. Men, det behövdes fyra ombesiktningar innan jag fick det efterlängtade pappret. Helt utan anmärkningar. Fast egentligen så kanske inte nummer fyra ska räknas för det var verkstaden som inte hade gjort det de skulle så idag fixade de det och besiktningen utan att jag behövde betala något. Jysst.

Känner mig frusen och lite smådeppig. Vet inte varför så det kanske är snabbt övergående. Har precis proppat i mig godis som bara gjorde mig illamående. Usch och fy så äckligt.

Idag kom det oranga kuvertet som talade om vad jag ska leva på om fyra år när mitt arbetsliv är över. Ingen kul läsning. En sak är säker, och det är att det blir inte någon guldkant på tillvaron. Men spelar roll. Jag har redan guldkanterna i mina barn och barnbarn, familj och vänner.





Städmanitanten

Vädrets makter ville inte alls att det skulle bli korvgrillning i flödande solsken ute på den nyskottade altanen. Det var bara att ändra planeringen och hips vips hade städtanten inom mig tagit kontrollen. Med rena sängkläder under armen och dammsugaren samt alla tillhörande munstycken lämpliga för långa katthår stretade jag uppför trappan. Allt på en gång, så klart.

Väl igång med städningen såg jag att unge herrns barntavlor hängde kvar på väggen och plockade resolut ner dom en efter en för vidare transport till nostalgilådorna i förrådet. Egentligen borde de slängas i soporna på en gång för han kommer inte att vilja ta med dom den dag han flyttar hemifrån. Men hur ska man kunna slänga ett broderat självporträtt från årskurs tre där han är stor och glad med en bekymmerslöst skinande sol i bakgrunden.
Det gör ont i ♥ när jag tänker på hur otroligt dåligt skolan fungerar för elever som behöver lite extra stöd för att lyckas i skolarbetet.  Det är generellt alldeles för klent med engagemang, kunskap och förståelse bland lärare när det gäller de pedagogiska konsekvenserna som olika funktionsnedsättningar medför. Sorgligt att det får fortgå.


I går kväll såg jag ett underbart människopratfritt program som handlade om djur- och växtlivet under årets gång. Betoningen var på vår och sommarmånaderna då allt sjuder av liv. Gud så jag längtar till det är dags att börja med vårbruket.




Livets villervalla


Vissa dagar ser man saker klarare än andra dagar. Idag var en sådan dag. Jag kan väl inte påstå att mitt liv har varit tyngre eller lättare än någon annans. Min tanke är att alla får sin beskärda del av fröjd och smärta, vila och behag.

En del livsval jag gjort har väl inte varit så kloka i ett långsiktigt perspektiv och definitivt har jag hållit hoppet levande alldeles för länge i vissa hänseenden. Nå, det var väl vackert så, men ganska insiktslöst, måste jag medge. I dag förstår jag verkligen det här med att man ser det man vill se. Jag borde ha införskaffat verklighetsglasögon istället för de svindyra glasen mot översyntheten.




Hur som helst vaknade jag tidigt i morse och trodde först att det var arbetsdag, men i samma stund jag satte fötterna i golvet insåg jag att det var lördag och ledigt. Halleluja! Med den insikten kröp jag tillbaka under täcket och låg och småslumrade en stund. Emil låg tätt intill och spann belåtet medan solen trevade sig in på sovrumsväggen. Solljuset gjorde mig så infernaliskt pigg och lätt om hjärtat att jag helt plötsligt iklädd endast pyjamas befann mig städandes ute i garaget. Pelargonior och fuschior har fått komma fram ur mörkret och massor av återvinningsbart är sorterat och bortkört. Så skönt det känns att ha lite yttre ordning och reda i livets villervalla.







Kämpigt

Just nu rullar livet alldeles för snabbt. Det känns ungefär som att springa efter en skenande vagn i en brant nedförsbacke. Jag har massor att göra här hemma och lika mycket, om inte mer, på jobbet. Fattar inte hur det ska gå till att orka fyra månader till innan det är dags för semester. Nästan allt som händer i mitt liv är viktigare än jobbet.

I går kväll pulsade jag fram i meterhög snö till stegen som hänger på gavelväggen, bar fram den och reste den med viss möda mot ekonomidelstaket. Unge herrn ville vänta med takskottningen, men jag kände att nu eller aldrig så jag började så smått och som väntat kom han till undsättning och gjorde största delen av jobbet. När taket var skottat var jag så slut i kroppen att jag knappt orkade kliva ner från taket. Det är trist när kroppen inte pallar för det man vill göra.

I dag har min bil fått ännu ett nytt bromsok utbytt á 2998 kronor, men klarade ändå inte ombesiktningen eftersom verkstaden glömt att justera handbromsen. Tack och lov står de för justering och ombesiktning som blir den fjärde i ordningen detta år.

I morgon får vi besök av en grupp  ryska tjejer som dansar belly dance, alltså magdans. Jag har bjudit in publik från några klasser yngre elever. Ska bli kul att se hur de reagerar. En av våra lärare här visat mig hur ljud- och ljusanläggningarna fungerar så nu gäller det att jag kommer ihåg det till i morgon.

Och i morgon är det äntligen fredag. Gud så himla ljuvligt skönt att få leva i min egen takt i två hela dagar.







RSS 2.0