Valborgsmässoafton 2011

Det blev ingen brasa för min del, men jag kände den karaktäristiska vårrökdoften från brasor i närheten när jag gläntade på ytterdörren. Det blev inte heller någon grillad korv för min del, men hårt bröd med Brieost som smakade riktigt gott.
Dagen har gått i räfsandets tecken även fast jag hann med en luleåresa på förmiddagen för att justera nyglasögonen. Nu har jag bara kvar de blöta ytorna där snön legat kvar längst. Diverse tidiga blomster har tittat upp strax ovanför jordytan och det ska bli spännande att se vad som överlevt den här kalla vintern.

Nu är datum satt för dagen P. Himmel, så konstigt det känns att jag ska bli pensionär. Som jag har längtat! Fast på senare tid även känt en skräcksorglig bävan för hur mycket jag kommer att sakna den dagliga kontakten med alla arbetskamrater, elever och musiken som funnits som ett bakgrundskomp till mina arbetsdagar.

Nä, nu ska jag hoppa i säng ... äh, eller rättare sagt halta iväg mot sängen och hoppas på en skön och lång natt utan att bli väckt av en hungrig liten kattfröken redan vid fyrasnåret.


Att bry sig om


Det fanns en tid då jag bländades av det så kallade samhällets skyddsnät. Jag levde i tron människor som behövde hjälp och stöd fick det. Åtminstone trodde jag att det gällde för barn och gamla. Numera vet jag bättre och tillvaron känns kall som smutsiga enkronor.

Påsken är över

och arbetsdagarna radar upp sig. Jag suckar och stönar och skäms en smula över min asociala inställning till arbete. Fast egentligen är det kanske en sund känsla i den nedtrappningsfas som jag befinner mig i. Fast, med en blick i backspegeln, har jag nog befunnit mig i den fasen de senaste tio åren.
Snart väntar andra tider!


Den som väntar på något gott ..



väntar aldrig för länge! Precis, och då tänker jag på värmen den underbart smekande som får kropp och själ att slappna av och må gott. Det behövs verkligen idag för jag är både halt och ledbruten efter en danskväll på Folkets Hus. För min del var jag, precis som Askungen, tvungen att vända hemåt någon minut innan tolvslaget, men i mitt fall för att inte behöva bäras ut på bår. Min onda höft hade fått nog och det var en pärs att ta sig nerför trapporna till garderoben utan att avslöja de kroppsliga skavankerna. Nåja, jag dansade alla de timmar jag var där och känner mig fullständigt nöjd.

När jag kom hem blev mina kläder grundligt undersökta av katterna. Emil stod med nosen i mina dansskor och Ida med sin nos i mina kläder. Säkert en hel värld av spännande dofter från olika händer som nuddat tyget.

Glad Påsk!

Påskfirandet närmar sig och jag tjuvstartar med ett glas rött på kvällskvisten. Har inte planerat något särskilt utan tänker njuta av alla de lediga dagarna som bjuds. Idag började jag kratta på framsidan där snön försvunnit nästan helt. Den här tiden njuter jag verkligen av utejobbet. Katterna verkar också njuta av utelivet med fåglar och en och annan fluga som råkat vakna till liv.

Jobbveckan har gått hyfsat snabbt. Det kändes motigt i måndags men det obligatoriska gofikat som jag och chefen unnar oss när vi är på tu man hand har förgyllt tillvaron mer än man kan ana. Vi har fikat, skrattat och löst världsproblem Och som vanligt när vi har gofika råkar kollegan Teppo komma lagom till fikatime. Av mångårig vana ser vi till att alltid vara garderade så att även han får en bit.

I morgon ska kvasten oljas och sedan lär det bli ett fasligt besvär att få Emil och Ida att sitta kvar när det bär av mot Blåkulla och dansen med han med hornen.

Minnen är minnen och saker är saker



efter en lugn förmiddag bestämde jag mig för att stänga kontorsdörren och bege mig ut och affischera inför dansföreställningen Svansjön. Det blev inte mycket affischerande för mitt socker behagade dyka och göra mig både svettig, förvirrad och orkeslös. Efter en portion fil med välsockrad hjortronsylt var jag mitt vanliga måttligt förvirrade jag. Har sedan hunnit med både två bankbesök och även gjort mig av med några gamla guldsmycken som gav några slantar i börsen. Efteråt hade jag ångest och ville bara vända tillbaka och hämta hem mina saker, men vid lite mer sansad eftertanke var jag tvungen att inse att ringar efter en bruten förlovning inte är något att spara, inte heller trasiga eller enstaka gamla örhängen. Minnena lever vidare även utan att de här sakerna ligger i mina lådor.

+20 i morse på farstubron

Kunde inte motstå att dricka morgonkaffet ute på bron när vädret var så härligt redan före åtta i morse. Solen gassade skönt och precis som alla år tidigare kvittrade fåglarna sin vårsång och mina katter tuggade på fjolårsgräset.

Har också grattat sonen med en storpojksleksak och snart ska jag hälsa på storpojke modell yngre. Vinden viner och jag har slagit av all inomhusvärme, fast bara över dagen. Äntligen är det läge för att andas ut efter vinterns kolossala elräkningar.

Det händer saker på skolfronten minsann. Inte direkt bra saker förstås. Skolor ska läggas ner och barnen ska packas in i tre skolor varav två av dem är i urdåligt skick, men det har så klart mörkats som mycket annat i denna fantastiska kommun. Skolchefen uttalade sig i knäppa ordalag där hon såg fördelar med att barnen klumpas ihop i storskolor. Säker bra för en del, men hon kan inte ha tänkt på alla de barn som har funktionsnedsättningar typ ADHD. Fast det är klart de anses väl inte vara viktiga att satsa på.


Lugn och ro

Det har varit en riktigt skön dag idag. Vännen och jag tog en biltur utan mål, men hamnade på en loppis som resulterade i en kasse gamla kokböcker av skilda slag. Inte konstigt med tanke på vännens yrke.
Därefter bestämde vi oss för Gallerian och råkade hamna på en musikkonsert, med både soul och bön.
Förmodligen var det bönen som gav oss kraft att skruva ihop den nya utegrillen som stått och väntat på hyllan i bodan i minst fem år. Nu ska här grillas! och som jag längtar efter tzatziki. Mmmm

I morgon fyller mitt lillbarn 40 år. Ofattbart att tiden rullat på så snabbt. Minns fortfarande just den här kvällen för fyrtio år sedan. Storasyster, då fem år, var så lycklig över att få ett syskon som kanske skulle komma lagom till hennes födelsedag. Eftersom jag gick flera veckor över tiden hade hon börjat misströsta och föreslog att vi skulle skaffa en hund istället.




Händelserika dagar

Häromdagen hittade jag en kurs i kreativt skrivande 30 poäng på c-nivån vid Luleå tekniska universitet. Perfekt! Fast hur sugen är jag på att åstadkomma en vetenskaplig rapport á 15 p? Nja, det suget är närmast obefintligt. Det är skrivandet, skrivarkompisar, kritiken och pratet runt skivandet som är det intressanta. Allt för mitt eget höga nöjes skull. Absolut ingenting annat.

Igår kom brevet som talade om vad jag får i tjänstepension om jag bestämmer mig för att bli pensionär till hösten. Att sluta jobba är ett stort steg även om det samtidigt är en stor befrielse. Ordet FRIHET ringer i mina öron. Frihet att äntligen äga min egen tid.

Veckan är inte slut ännu, men det har hunnit hända många saker. Bland annat har jag inför en grupp människor från kringkommunerna delgett mina erfarenheter av hur obefintlig samverkan mellan soc, skola och landsting raserar unga människors liv. En av deltagarna som hade skolanknytning slog händerna för ögonen och sa att hon skäms på skolans vägnar. Det som varit går inte att göra ogjort, men jag hoppas att min berättelse kan bidra till att hjälpa ungdomar till bättre stöd i skola och övriga livet.

Arbetsdagen gick trögt, men jag kom hem i eftermiddags sken solen, fåglarna kvittrade och snön rasade ihop med knappt hörbara frasljud. Katterna frossade i grovt fjolårsgräs medan jag lyfte fram sommarmöblerna till altan. Härliga tider!


Onsdag

Förmiddag gick i tandläkarskräckens tecken och som vanligt var lättnaden efteråt stor i både kropp och plånbok. Faktiskt gjorde det inte ont en endaste gång. 

Eftermiddagen har handlat om att plocka fram kvitton och dylikt inför deklarationen och samtidigt slänga papper som inte behöver sparas. Känns skönt att åtminstone ha yttre ordning och reda. Den inre är det lite si och så med.

Kvällen gick i sötsugets tecken och hips vips hade jag bakat nyttiga muffins efter ett recept som jag hittade i en hälsotidning. Ägg, farinsocker, bärmusli, mörk choklad, vetekli, vetemjöl, bakpulver och lite flytande margarin. Eftersom de var så himla nyttiga stoppade jag i mig sex stycken!













Fullt upp

Morgonens dis gömde en strålande sol som tinade både snö och frusna ♥. Det blev en hektisk och lång dag. Under lunchen hastade jag iväg till revisorn och fick hennes påskrift innan årsmötet. Det blev en kort halvtimmes utevistelse med katterna innan det var dags för middag med styrelsen och sedan årsmöte.
I morgon väntar tandläkaren. Usch! numera vet jag inte om borren eller kostnaden är värst. Jag tycker mig se allt fler, speciellt kvinnor, som har synliga gluggar i sina munnar. Jag är en av dem. Det gäller att se till att ha tråigt så att man inte behöver skratta.


Plaskebyväder

Underbar känsla när jag ser hur regnet förgör snön även om det är grått, blött och så råkallt att man fryser ända in i märgen. Vid mitt fågelbord syns nya färggranna gäster med knallblå hjässa och andra med ljusgröna bröst. Katthårstussarna från vinterns borstningar verkar vara hårdvaluta på bomaterialbyggarsidan. Småfåglarna sliter och drar i de svarta tussarna som frusit fast i snön.

I eftermiddags har jag varit på 50-årskalas och ätit alldeles för mycket gott. Smörgåstårta och hjortronfylld kladdkaka med grädde.

En hektisk vecka väntar. Varje dag har något extra utöver jobbet. Dessutom måste jag förbereda mig klart inför "föreläsningen" nästa vecka. När jag läser mina anteckningar och mailkonversationer i denna sak sedan tio år tillbaka känns det nästan overkligt att detta angelägna "ärende" fortfarande står och stampar på samma fläck. Skamligt så det förslår. Handläggarna på golvet närmast ärendet har ändrats från katastrof till riktigt proffsiga stjärnor allt eftersom de dåliga slutat, men chefsledet över dem verkar ha problem. Stora problem. Verkar vara rena rama ankdammen.
Jag minns den första handläggaren, en medelålders kvinna, som pratade i gåtor med så svåra ord att inte ens jag som är vuxen förstod vad hon menade. Hon och flera till försvann i ett huj efter Länsstyrelsens granskning. Hon var ingen förlust.  Därefter kom en jätteduktig kille som snabbt insåg att ledarskapet var förödande för verksamheten och så försvann även han. Till sist kom den nuvarande och hon är jätteduktig, klok och engagerad och jag är bara rädd att hon också ger upp och drar. Till sist blir bara bottenskräpet kvar i ankdammen. 


Vår!

Äntligen hörs vattnet forsa i stuprännorna, fåglarna kvittrar och cementplattorna framför bron har tinat fram. Nu väntar en härlig tid. Jag njuter i fulla drag, men samtidigt känns det tungt, väldigt tungt att kampen för för dina lagliga rättigheter måste fortsätta. Jag kommer aldrig att ge upp. En del människor får fallskärmar på miljontals kronor från våra skattepengar, medan andra inte ens får sina basbehov tillgodosedda i det välfärdsland som vi så gärna vill utge oss för att vara.



Döm mig därefter

Gårdagens inlägg verkar ha försvunnit i cybervärlden så jag sammanfattar det kort apropå min besvikelse, frustration och ilska. Jag förstår så väl att mina förväntningar och reaktioner är obekväma för människor som inte vågar eller vill se verkligheten som den är, men

Tänk dig en tio år lång vandring i mina skor.




RSS 2.0