Mangeldag

Idag har det varit hyfsat skönt ute men jag nöjde mig med frisk luft i arla morgonstund medan katterna nosade runt i nysnön. Sedan har jag gått igenom stora byrån där allehanda dukar förvaras. De flesta skrynkligt eländiga. Numera är jag dock ägare till en elmangel av gammal modell inköpt på nätloppis så idag blev det mangling på löpande band. Samtliga dukar är nu släta och fina och redo för att pryda vilket bord som helst. 
Dukgenomgången är första etappen i projekt förrådsröjning 2014. Nu måste jag göra ett nytt tappert försök att skiljas från ägodelar som minner om betydelsefulla relationer och upplevelser. Allt viktigt finns ändå i mitt hjärta med eller utan dessa saker.
Har haft besök av en vän som hade med sig äppelkaka och vaniljvisp och det kom väl till pass då både sonens familj och dottern och ett barnbarn kom på besök. 
 

Frosseriets våndor

I eftermiddags somnade jag totalt utmattad efter ett 90 minuter långt tandläkarbesök som visserligen inte var smärtsamt, men innan besöket dök min gamla tandläkarskräck upp och gjorde mig spyfärdig av oro. Direkt efter tandläkaren var jag kallad till diabetssköterskan för långsockertest och som befarat skvallrade värdet om den senaste månadens bakfrosseri. Måste försöka ta mig samman då även vågen visade tråkigt feta siffror. Började nyttiga livet med att äta vitlöksdoftande broccolisoppa till middag med hembakt morotsbröd, men sedan spårade det ur ...
I morgon är en ny dag så då ska jag försöka ta mig samman och äta frukost, lunch och middag för att minimera sockersuget. Det får bli under helgerna som jag ägnar mig åt dödssynden frosseri. Håller tummarna för att det ska funka.
 
 
 

Otäck dröm

I natt fick jag nästan slaganfall av en otäck dröm som gjorde mig klarvaken i ett nafs. Skulle hämta en hink ute på tomten och i den låg feta slingrande ormar och inte nog med det så hann drömmen låta en liten söt näbbmus sticka upp huvudet genom ett hål i hallgolvet. Vaknade när jag var på väg att hämta katterna ... 
Oftast drömmer jag roliga drömmar men om jag oroar mig för något så kan det få genomslag i drömmarna. När det gäller hinken med ormarna och näbbmusen så handlar det om att jag häromdagen hittade ett stort råtthål i jorden bakom huset precis där jag hämtade hinken och en bekant skrämde mig med att näbbmössen kan ha byggt massor av bon under cementsulan ... nåja det finns ju råttgift om problemet kvarstår.
 
 

Full rulle

Har haft en jättefin helg på flera sätt. I förra inlägget skrev jag om lördagens trevligheter och igår söndag bakade jag först chiabatta som blev supergoda. Så fort plåten var ute ur ugnen packade jag utflyktskorg med kaffe, smör och varma bröd och åkte till skidbacken där dottern och tre barnbarn höll till. Solen strålade och barnskratt klingade ljuvligt från backen. Mitt näst yngsta barnbarn håller på att lära sig åka slalom och har en snäll storasyster som tålmodigt lotsar henne nedför backen.
 
Därefter var det dags för kalas med marängtårta hos barnbarnet som fyllde elva år. Hade med en påse chiabatta även dit. Presenten, en jeansjacka från Chili, var i minsta laget så idag har jag bytt den till en större storlek. 
 
Äntligen har jag lycktas vända dygnet så att jag vaknar pigg och utvilad redan vid sjusnåret. I morse var det lätt att må gott då solen strålade på en hög och ljusblå himmel. Har varit ute med katterna och suttit i lä för nordanvindan med näsan mot solen. Ljuvligt! Ska snart åka iväg till pappersåtervinningen med de senaste veckornas skörd. Funderar också på att åka med några kassar kläder till till Kupan och somaliska föreningens lokal.

Nöjd!

 
 
Idag har tempot varit kraftigt uppskruvat mot vad som vanligtvis gäller. Rivstartade med hårfärgning och åkte sedan iväg till samhället för inköp av present till barnbarnet som fyller elva år i morgon. Sedan tog jag en kaffe på Folkets Hus i väntan på att biblioteket och loppisen på övervåningen skulle öppna. Lämnade tillbaka ljudböcker och åkte hem med tre nya. Därefter direkt hem och vispade snabbt ihop två sockerkakor och medan de gräddades stekte jag massor av kött som sedan blev en sjömansbiff á la min mamma. Passande nog kom både dottern och sonen med familjer så att jag fick bjuda på en maträtt som alla gillade. Ja, även hundarna som fick sköta fördisken slickade sig om munnen. Till och med den mest kräsna av barnbarnen åt tre portioner så jag är jättenöjd, men väldigt trött i benen. Känns som om benen har blåsts upp till dubbel storlek och fyllts med några kilo bly. 
 
Precis så här önskar jag att livet var nästan jämt. 
 

En viktig dag

 
I morse steg en strålande sol upp på en klarblå himmel med all säkerhet till den internationella kvinnodagens ära. Nu några timmar senare är himlen lätt mulen men vindens kraft i grannens flaggvimpel är oförändrat stark och snart kommer nog solen tillbaka lagom tills det vankas kaffe med dopp hos en av mina resekompisar.
 
Kvinnors villkor i olika avseenden är fortfarande inte jämlika med männens och det är banne mig en större skam än mycket annat som pågår i dagens samhälle. Läste precis i http://blogg.amelia.se/underbaraclara/ om att vi kvinnor jobbar nästan två månader gratis varje år i jämförelse med männens löner. 
Det är med stor glädje jag ser att sjuksköterskorna nu gör revolt för att höja sina löner och att det har fått konsekvenser i sjukvården. Nu hoppas jag bara att det ska dra med sig undersköterskor och andra som jobbar inom äldreomsorgen för även om de har hyfsade löner i förhållande till utbildningsbakgrund är övriga arbetsvillkor rena slaveriet och det slår säkert tillbaka på brukarna, alltså de gamla som inte har förmåga att föra sin egen talan. 
Igår var jag på återbesök efter höftoperationen och när jag var på väg ut ur sjukhuset ropade en gammal kvinna i rullstol på mig. Hon satt alldeles ensam i den stora vestibulen, förvirrad och rädd och undrade hur hon skulle ta sig till tåget. Jag frågade vart hon skulle och förstod att hon var placerad där för att invänta taxitransport hem. Såg en personal på håll och ropade till henne om hon visste något om den gamla tanten. Nä, hon ska väl med taxi, ropade hon tillbaka och försvann genom svängdörren. Jag sprang efter och frågade när den taxin kommer och hon svarade att chauffören nog var nog någonstans i huset ...  Tanten grät och ojade sig av trötthet och hon försökte resa sig ur stolen men benen bar inte. Minutrarna tickade iväg och ingen chaufför i sikte. Då dök det upp två "udda" personer som jag bad hålla ett öga på tanten tills hon blev hämtad eftersom jag hade en tid att passa. Jag gick därifrån med dåligt samvete och rejält förbannad över hur nonchalant och dessutom oansvarigt våra gamla behandlas. 
 
Ja, och min höft blev godkänd förutom att mitt opererade ben har blivit nästan två centimeter längre än tidigare, därav min haltande gång så nu blir det remiss för röntgen och inlägg och gud vete vad. För övrigt mår jag prima.

Lite dystert

Det här konstanta gråvädret verkar suga musten ur mig och det är en känsla som jag hatar. Är mycket hellre aktiv och sliter och släpar tills kroppen skriker att det får vara nog. Då mår jag som bäst. Längtar efter sol, vårvindar och vårbruk och att fylla släpet med skräp och se vårlökarna sticka upp längs husväggen. 
 
Råkade nyss få syn på mig själv i en spegel vilket resulterade i en omedelbar bokning hos damfrisören. Inte blir man piggare av att se ut som ett åkerspöke. Fortsättningsvis blir det pensonärsfrisyr, alltså en form av page som bara kräver ett eller två frisörbesök per år. Nu gäller det att hålla stenhårt i pensionen så att de ynka kronorna räcker till livets nödtorft och en och annan trevlighet också. 
 
 

Söndagsfunderingar

Det blöta vårvädret fortsätter och den kärt efterlängtade solen lyser med sin frånvaro. Trist. Skönt i alla fall att veta att elräkningen inte kommer att uppgå till astronomiska summor. 
 
Känner mig fet och i måttligt bra form. Längtar efter att få börja med vårbruket, gräva och bära så hela kroppen får kämpa sig seg och stark igen. För varje år som går känns det som att vintermörkret och kylan suger allt mer kraft och energi så när våren äntligen kommer är jag som ett torrt rynkigt skal som ska börja på ny kula igen. Att bo här uppe i är verkligen en otroligt ansträngande berg och dalbana. I fantasin leker tankar på flytt till ljus och värme, men om jag flyttar lär jag tyna bort av saknad efter mina nära och kära. 
 
I morse var jag ute med katterna och Emil trotsade sin is- och snöskräck och kom på försiktiga ben fram till favoritstället bakom bodan. Väl där ägnade han sig en lång stund åt att inspektera doftmarkeringar som gjorts under vintern. Skulle vara kul att se bilderna som dyker upp i hans huvud.
 

RSS 2.0