Jobbardag
I morse när jag gick ut för att köra upp löv med gräsklippsuppsamlaren kände jag mig som en tjur med sänkt huvud som sparkar med benen och laddar för anfall. Drog igång gräsklipparen trots att högerhandens leder skrek av smärta. Sedan travade jag på remsa efter remsa både på min egen tomt och på snälla grannfruns tomt. Vi har många olika lövträd på den sidan och löven de faller på bådas tomter. När alla säckar och tunnor var fyllda var jag helt tömd på energi och orkade knappt ta mig in i huset. Blodsockret var på gränsen till katastrof men jag har mig själv att skylla då jag åtminstone borde ha haft druvsockertabletter i fickan eller tagit en fikapaus. Att jag aldrig lär mig! Som sagt lämnade jag allt och nu efter mat, kaffe och en dusch är jag snart redo att gå ut och dra in gräsklipparen men säckarna de får vänta till i morgon.
För en stund skrngrade molnen sig och solen strålade så skönt. Min nykrattade gräsmatta blev återigen helt täckt av guldgula löv men de får nog ligga kvar och bli näring. Som det känns nu har jag nog gjort de höstjobb jag hade planerat förutom om jag hinner kratta upp rönnlöv och syrenlöv innan snön kommer. Så jävla skönt att vara ikapp!
Jo jag är himla nöjd med mig själv för just detta att komma sig för att göra sådant som jag vill ha gjort. Det är inte skryt utan helt enkelt sann arbetsglädje som jag fick inympad i mig redan som barn. Tack mamma och pappa! Skam den som ger sig!