Njutningar

Idag togs skidor och pjäxor fram ur gömmorna. Nu ska det åkas i orörd terräng. Älskar det tysta, det orörda snötyngda, djurspår och videkissar som sakta sväller innan de brister ut får mig att nysa atjoo atjooo. Min skidåkning är bara för ögat och själens skull då jag inte har några som helst ambitioner att plåga fram någon slags kondis eller viktminskning. Jag säger angående motion som min dementa mormor med stolthet i rösten svarade när jag frågade om hon läser dagstidningarna "Nej, jag är inte sådan kvinna" Kameran kommer så klart att få följa med i jackfickan. 
Idag snöar det lite lätt och är bara fem behagliga minusgrader. Har varit ute en stund och vädrat lungorna. Dammsugit nedervåningen och druckit många koppar kaffe. Lördagsmorgnar är underbara. I morse fylldes jag av en intensiv längtan efter morgnar när det går att dricka morgonkaffet ute på farstubron omgiven av solvärme och fågelkvitter. Båda händarnas fingrar räckte nästan när jag räknade veckorna till den bästa av årstider. 

Varmgrader!

Vaknade till  +1°C. Jippi! Gick ut och skyfflade bort blötsnön som fallit under natten. Strax efteråt kom traktorn, lyxet i min tillvaro, och tog bort plogvallen vid vägen.
Esko kom förbi på kaffe och fick samtidigt montera en ny bagageluckehållare i min bil. Skönt att slippa få en tung lucka i skallen varje gång bagaget behöver användas.
Vädret var som skrivet jätteskönt så vi drog iväg på en biltur österut. Ingen av oss hade något ärende men ändå kom det hem lite småsaker bland annat finska prioger och två lampor av porslin från Ikea som reades för 35 kronor. Jättefint sken. Har varit sugen på att köpa dem tidigare men nu slog jag till. Lamporna kan även hängas på väggen. 
 
Har också tittat igenom mina garderober och konstaterat att jag har ett och annat som kan läggas ut till försäljning. Igår lade jag ut en tavla av Ulrica Hydman Vallien och den for direkt och idag en spetskavaj från Cream och den for också direkt. Det blir inga stora pengar men är jätteglad över varje slant som trillar in.
 
 
 

Blomfadäsen

 
Igår skickade jag och dottern en stor blombukett till barnbarnet som fyllde år. När jag gjorde beställningen sa jag tydligt vilka blomster vi ville ha och vilka färger. Barnbarnets blomfavoriter så klart. Hon hämtade buketten på blomsteraffären i Umeå och det var inte alls vad jag hade beställt. Jag blev gråtfärdig av besvikelse. Det skulle vara anemoner och ranunkler i vitt, rosa och lila men i den här buketten var det rosa rosor, limefärgade nejlikor och vita chrysantemum. Så trist när vi ville överraska med något helt annat.  Nåja i morse åkte jag till blomaffären här i Kalix som hade förmedlat beställningen och de fixade genast så att barnbarnet får en ny bukett med favoritblomstren under nästa vecka. Blomaffären i Umeå hade missat direktiven. Blev så glad! När jag åkte mot affären tänkte jag att det nog var gnälligt av mig att klaga men när jag åkte hemåt kände jag mig så nöjd och nu behöver jag inte gräma mig i flera år. Om man bara pratar så löser sig det mesta och personalen på blomaffären var glada och hjälpsamma.
 
Här sitter jag nu nybastad med smörgåstårta i magen och ett glas irish coffee framför mig och hoppas att det ska bli något att se på teve. 
 

Fredag hela dagen

Drömmer om sol och värme och en rejäl portal som håller för väder och vind.
 
 
Dagen bjöd på blå himmel och strålande sol men lite väl många minusgrader. Bara försett lungorna med frisk uteluft den stund det tog att fylla på frön och spika upp ett styckte grisfett på ett träd till småfåglarna. Har känt mig trött hela dagen beroende på att jag låg och såg teve alldeles för länge i natt och sedan hade svårt att somna. Somnade inte förrän vid halv fem och väcktes av den fyrbenta väckarklockan redan vid åttasnåret. Glad att det numera inte är värk som stör nattsömnen. 
 
Har hamstrat flera kilo billiga apelsiner den senaste tiden och idag plockade jag fram köksassitenten och presstillbehöret som legat otestat. Funkade hur bra som helst och var dessutom lättdiskat. Nu har jag ett antal burkar i frysen med färskpressat att njuta av. Just i denna stund är jag jättesugen på en god middag med mycket kryddor och salt. Kanske en irish coffee till efterrätt om lusten håller i sig. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Åren

 
 
Dagen bjuder på skön temperatur och lätt gråblå himmel. Började morgonen med att beställa en rejäl blombukett till kära barnbarnet som fyller tjugonio år idag. Hemska värld så fort tiden har rullat iväg. Nyss var hon en liten pluttilutt som älskade att baka bullormar, rita och höra sagor i det oändliga och nu är hon mamma själv och en underbar och klok kvinna. 
 
 
Snart åker jag och hälsar på i några dagar. Längtar!
 
 

Snöigt

 
Vaknade till helgrått och rikligt snöfall. Varit ut och skyfflat bort en del men numera betalar jag för traktorskottning så jag behöver inte vara övernitisk i snöröjarbranschen. Åkte och köpte bensin till snöslungan som överraskande startade på första rycket fast den stått kallt och orörd sedan förra vintern. Tanken är att ha kvar slungan så länge jag orkar hantera den men fortsättningsvis är tanken att folusera på snöröjandet nära huset där traktorn inte kommer åt på grund av planterad växtlighet. 
 
Känner mig exalterad inför att äntligen efter alla år av fotograferande gå fotokurs och lära mig mer om fotograferandets konst. En bild kan säga mer än ord. Varje gång jag tittar på bilder, speciellt från min barndom, växer det fram en hel historia av minnen som jag mig veterligen aldrig har medvetandegjorts tidigare. Nu hör jag till dem som haft en övervägande positiv barndom med en mamma och pappa som älskade oss barn villkorslöst och helhjärtat så alla bilder är en glädjekälla. I min barndom kom barn alltid i första hand i de flesta familjer vilket inte är självklarhet för dagens barn och det är förfärligt sorgligt. När jag skrev ordet "förfärligt" kom jag att tänka på Astrid Lindgren och vad hennes barnböcker hade handlat om idag. Förgrymmade ...

En helt vanlig dag

 
Minus sex grader i skrivande stund. Pust! Maran är över för den här gången och livet har återvänt. Som varje dag har jag haft kaffegäst på besök. Idag bjöd jag på semla och gästen gav mig en bunt veckotidningar och dagstidningar. Har inte haft dagstidning sedan 1992 av kostnadsskäl och numera kan man läsa det mesta på nätet helt gratis. Kan också tycka att det är mycket oviktigt som blir uppblåst och rentav förljuget i mediavärlden. Jag köper Allas veckotidning och när jag har läst den skickar jag den vidare i tidningsbytarledet. 
 
Som varje dag är det fullt upp och egentligen hade jag bara en prioettsak och det var att åka och köpa en ögonbrynspenna. I gårkväll upptäckte jag några lite för långa hårstrån i ögonbrynen och tänkte att lilla kattklippapparaten skulle vara smart att använda. Satte dit en avståndsgrej och trodde det var 6-8 mm men det visade sig vara 0-2 mm och vips var ena ögonbrynet bortrakat. Panik. Fanns inget annat val än att köra ett race på andra brynet och där stod jag då utan ögonbryn. Funderade på att ringa tatuerarfirman men besinnade mig när jag insåg att inom två veckor har brynen växt till sig någorlunda. 
 
 

Rimfrostblomster

 
Vintervärlden är fortfarande rimfrostklädd och så sagolikt vacker att jag blir tårögd. Har varit ute en lång stund och sökt motiv genom kameralinsen. I och för sig ingen konst att hitta när precis allt är förgyllt av vackraste iskristaller. Skruttarna efter förra sommaren bär visar sig som vackraste iskristallblomster och varenda gren i minsta buske är en skönhet. Jag har krupit runt på knä och legat på rygg för att få fina vinklar. Ännu håller jag på att lära mig min nya kamera som har oändliga möjligheter. Funderar på att gå en fotokurs som börjar om några dagar. I dagsläget handlar lyckade bilder mer om tur än skicklighet och det vore ännu roligare att fota om jag hade kunskap nog att styra resultatet lite mer.
 
 
Otaliga gånger har jag bestämt att söndagar ska vara vilodagar då jag bara finns till och tar hand om mig själv men jag tror inte att jag har lyckats fullt ut en endaste gång. Så fort jag slår mig ner hittar mina ögon någonting som ska ställas tillbaka på sin plats och vips är jag igång igen och har glömt föresatsen. Jag har varken läst eller lyssnat på böcker på flera månader och det saknar jag. Planen var att fixa Storytel för en ringa kostnad per månad och därmed få tillgång till nästan vilken bok som helst. Har till och med inhandlat hörlurar för ändamålet men inte fått tummen från det omtalade hålet. 
 
Hur som helst är det underbart att vara pensionär och faktiskt äga sin tid och snart är det vår igen med solvärme, takdropp och fågelkvitter. Underbart!
 
 

Sagovärld

 
Vaknade och trodde att det snöat frampå morgontimmarna men insåg att det var rimfrost som klädde världen utanför fönstret. Sagolikt vackert. Försökte föreviga skönheter av skilda slag. Allt från förra sommarens spindelnät till höstens nypon,
Idag vågadade jag mig ut med bilen till Granngården  för att köpa fågelmat och kattsand. Den stränga kylan vi har haft är verkligen superjobbig förutom att det är dyrt och besvärligt. Nu hoppas jag att det är över för den här vintern men då lär det väl i stället börja snöa utan hejd. Borde kanske ta in snöslungan i garaget så att den är lättstartad när det blir dags. Skönt i alla fall att ha en traktor som tar plogkarmen vid infarten och det jag skottar ihop längs sidorna.
 
Igår var jag med vänner på shopping och nöjesresa till Luleå. Kylan mildrades en aning och vi hittade motorvärmare i ett av parkeringshusen så resan förlöpte utan problem. Jag shoppade enbart reavaror bland annat förnyade jag lite på underklädesfronten. Vi avslutade med supergod och trevlig middag på nyöppnade Tapas de Papás. Kändes varmt och mysigt med spanskinspirerad inredning, The girl from Ipanema från högtalarna och sangria i glasen. Dessutom var det förvånansvärt billigt. 
 
Nu känner jag mig lite villrådigt lat och halvsugen på att baka semlebullar men först bör jag dammsuga eller också lägger jag mig och bläddrar igenomveckotidningsbunten jag fick av Göta igår. 

Pälsväder

 
Glad att jag köpte ett extravarmt täcke på Ikea för en tid sedan. Glad också för yllepläden min föredetta svärmor vävde till mig. Båda behövs.Tacksamhetens tanke.  Idag har jag nitton grader inomhus och det funkar när man är i rörelse men sittande blir man fort nerkyld trots fleecekallingar och fleecetröja. I morgon ska det vända mot uthärdligare temperaturer. Småfåglarna har fått mat och flockas i skydd under cembratallen. 
 
I gårkväll var tanken att åka på infomöte för en fotoklubb som ska bildas på orten. Är sjukt sugen på att vara medlem för att lära mer och få inspiration av andra. Tyvärr var det alldeles för kallt för att våga sig ut med min bil som har blivit kinkig när det är kallt. Antingen är det batteriet eller också är det glödstiften. Får kolla upp när vädret är uthärdligt. 
 
Istället för fotoklubb gjorde jag en årsredovisningen för min ena huvudman. Alltid pressande att se om summorna stämmer i slutändan och det gjorde de så när som på en hel krona för mycket. Blir öresjakt om en stund och sedan ska jag fortsätta med nästa årsredovisning.
 

Ännu i kylans grepp

 
Vi är fortfarande kvar i kylans grepp fast närmare tjugo än trettio grader. För mig är kylan panikframkallande. Ve och fasa. Idag är himlen ljust vinterblå med en tunn molnslöja. Ingen sol vad jag har sett. Under natten föll ett tunt lager fluffigt kritvit snö. Lika sagolikt vackert som i barnboken Olles skidfärd. Längtar intensivt efter att sitta ute på bodbron med värmande vårsol i ansiktet, fågelkvitter och takdropp. Det känns länge dit men när jag tittar i almanackan är det bara en handfull veckor tills det är verklighet. Snart är det också dags att peta ner de första blomfröna i jord. Den här våren ska jag bara förplantera två olika sorter. Har inte bestämt vilka och det lär bli svårt när jag väl står där framför alla skönheter i fröhyllan. Mina favoriter Malva och Rosenskära får numera ohyra i min rabatt så det är dags att satsa på något annat. Kanske blir det enbart perenner i rabatten och ettåringar i krukorna. Känner oro för min fina och kraftiga klängros New Dawn som jag nog inte täckte tillräckligt bra i höstas. Idag skottade jag på den en hög snö som extra isolering men det kanske redan är för sent. Stammarna är täckta som skydd mot vårsolens lockande strålar men rötterna kan ha behövt mer täckning. 

Minnen

Gardenparty i Portland USA för faster Mia som fyllde 70 år när vi var där på 70-talet.
 
Suttit flera timmar och sökt foton till min bok. De flesta har jag samlade på ett minne sedan flera år men några känns inte viktiga längre och nu med några års perspektiv på innehållet vill jag ha med andra foton som tillför texten en extra dimension. Har lyckan att ha många foton från uppväxten tack vare att mamma tog oss tidigt till fotografen och pappa fotograferade oss med sin lådkamera i olika situationer hemma på gården. Synd däremot att när mina barn fotograferades var jag bakom kameran så det finns knappt ett foto med mig och barnen mer än när vi en enda gång var till fotografen.
Många goda minnen av nära och kära. Svårt att välja bland alla tusentals foton. En del foton som jag skannat för många år sedan har dålig kvalitet och de ska jag söka fram igen och göra ett ny skanning. Ett ganska tidskrävande jobb.
 

Brrrrr

 
Fick nästan panik när jag yrvaken kollade utetermometern som visade -28°C. I tanken leker med hur det skulle vara att flytta för att slippa den här gastkramande kalla årstiden som ruinerar min ekonomi förutom att det är bevärligt och allmänt jobbigt med kylan. Ja så är det ju det här med att det också är sagolikt vackert så fort några solstrålar förgyller vår snövita värld.
Småfåglarna har fått brödsmulor och frön och själv ska jag börja med att dammsuga och sedan fortsätta med foton till min bok. Men allra först blir det havregrynsgröt med äppelmos från eget träd. Lyx i vinterkylan.
 

Spretiga tankar om ditt och datt

Ingen rolig dag, kallt och bistert. Haft kaffegäst, matat småfåglarna och säkert en och annan mus av spåren i snön att döma. Dagens nyttigaste insats är utan tvekan uppröjning i förrådet. Alla jullådor på plats i hyllan och alla mattor likaså. Hur jag än gör finns det alltid kaotiska områden i mitt hus men värst av allt är handväskan. Det speglar förmodigen mig själv som person. 
 
När man läser och hör vad som sägs om de katastrofalt dåliga avgångsbetygen för kommunens elever blir jag  mörkrädd över hur ensidigt folk tänker. Antingen är det lärarna som är dåliga eller också är det föräldrar som inte uppfostrar sina barn.
Alltså, för många barn är verkligheten att de träffar sina föräldrar minst av alla redan från 1,5 års ålder då de börjar i förskolan. De har sin vakna tid i förskolan och sover en stor del av hemmatiden. Förskolepersonal, fritidspersonal och lärare plus andra barn, samhällsklimatet, fritidsaktiviteter och olika media påverkar och uppfostrar mer och mer allt eftersom åren går. Om man som vuxen vill bli respekterad får man respektera barnen först med allt vad det innebär för hemmet, skolan och samhället. 
Både den fysiska och psykiska miljön i skolan påverkar både uppförande och motivation. Känner barnen att de är viktiga tror jag att de blir mer motiverade. När barn har fått hjälp att övervinna svårigheter för att lyckas med skolarbetet känner de att skolan är till för dem och deras framtid. Att få en känsla av att vara värdefull och behövd är viktigt för motivationen. Får man hela tiden höra att man kostar och är till besvär så lär det vara svårt att känna motivation. 
Läste ett inlägg på facebook att avgångsbetygen är högre för avgångsklasser som är födda år det fötts fler flickor och lägre för år då det fötts fler pojkar. Alltså är skolan mer anpassad för flickor. 
 
De läser min blogg känner min inställning till skolan som allt annat än positiv. Jag har trots allt följt fyra barn genom deras skoltid med både medgång och motgång. Skoltiden med det sista barnet var ett enda skämt. Okunskap, ljug och svammel från både rektorer och lärare. Inte alla lärare förstås men en enda lärare kan ställa till med mycket skada för många elever. Alldeles för ofta fick jag känslan av att skolan inte var till för barnen. En gång när jag hade gjort upp om att hämta några läroböcker på skolan knackade jag på dörren till lärarnas arbetsrum som uppgjort. Ingen öppnade så jag knackade flera gånger igen. Några elever som kom förbi sa till mig att det är ingen idé att knacka för lärarna öppnar aldrig. Jag stod kvar en lång stund och när dörren äntligen öppnades av en lärare på väg ut så hon förvånat "Jaha var det du?" Alltså öppnar de inte för elever i en verksamhet som är till för elever .... 
 
Det är inte lätt att vara lärare idag och det är inte heller lätt att vara förälder men barnen förtjänar det bästa. 
 
 
 
 
 

Kallt igen

Kylan har återingen parkerat hos oss. Nu i kväll visar utetermometern -26,1°C. Termostaterna i mina gamla element har dålig reaktionsförmåga så ett tag kändes det riktigt kyligt även inomhus. 
 
I eftermiddags var vännerna till mig på Afternoontea med diverse smått och gott. Minisemlorna som jag gjorde efter ett komplicerat recept med flera timmars jästid blev tyvärr inte lyckade. Fattar inte varför jag inte kan nöja mig med mina gamla och pålitliga recept som hängt med i flera generationer.  
Det var en trevlig eftermiddag med prat, skratt och planering inför nästa huvudstadsresa. Till sommaren skippar vi Allsång på Skansen och går istället med i Pridetåget plus några nya och lite annorlunda upplevelser. Ja hujja det är många månader dit men längtar gör jag redan och flygresan och boendet är bokat och klart.
 
   
 
Till dagens bjudning plockade jag fram gammalt porslin av det romantiska slaget men ångrar att jag inte valde en broderad linneduk istället för den färggranna som förtog porslinets charm. Dukar är ingen bristvara i mitt linneskåp och alla är manglade eller strukna. Nästan alla mina dukar är tillverkade av mamma, faster eller fd svärmor. Finporslinet har också en historia hos någon nära och kär i familjen. 

Förvånande? Nä ..

Har haft en skön dag som började med lång sovmorgon och slutar med lite bakning inför morgondagens tjejträff. Däremellan fick jag följa med Esko på en lusttur till Luleå. Handlade bara lite tvättmedel och ett nytt stag till bagageluckan i min bil. Som synes finns det ingen anledning att klaga på tillvaron.
 
Däremot blir jag enormt upprörd över bristerna i skolan. Lärarna skyller på ansvarslösa föräldrar och föräldrarna på dåliga lärare. Inget av dom alternativen är hela sanningen. 
 
Min erfarenhet av denna kommuns skolor är långt ifrån positiv och det grundar sig på möten med både rektorer och lärare. Jag har upplevt enorma kunskapsbrister hos skolans personal vad gäller elever i behov av extra stöd. Att inse att en elev behöver hjälp för att nå uppsatta mål är en sak men att ha kunskap nog för att förstå vilket stöd eleven behöver är blankt område för i stort sett alla jag har haft att göra med - förutom en och hon sökte sig bort till en annan verksamhet. Aldrig fanns det ekonomi för den insats som hade varit bäst, istället blev det något kokihop som inte funkade. Mest svammel.
 
Att femtio procent av våra niondeklassare i dagsläget har så usla betyg att de inte har gymnasiebehörighet är skandal. För tio år sedan var det fyrtio procent och det är illa nog. Antar att våra och hela Sveriges skolpolitiker missat att våra barn är det viktigaste framtidskapitalet och ett samhälles bäst lönsamma långtidsinvestering. Jag vill kräkas när jag ser bilder på skolledningens bekymrade miner på en bild i gårdagens tidning. Allt är bara ett spel för galleriet och ett sätt att försöka rädda lite värdighet åt sig själva. De om någon borde ha hållit sig väl uppdaterade satt in kraftfulla åtgärder för att vända skutan åt rätt håll. Och rektorn som har ett stort ansvar lyser med sin frånvaro. För mig verkar det som att lärarna får stå helt utelämnade med hela skammen och det är banne mig inte rättvist. Rektor och hela skolledningen borde avgå. 
En vis person lär ha sagt att det stort att tänka rätt men större att tänka nytt och det är nog den medicin som behövs. Det finns proffs att ta in som kan se med andra ögon på verksamheten och kanske tänka nytt. Är lätt att bli hemmablind. 
 
Alla barn har inte lika villkor främst vad gäller föräldrars förmåga av olika slag. Skolans uppgift är att ge alla barn, oavsett bakgrund, en likvärdig utbildning utifrån nationella mål. Skolan har ansvar för sin elevers lärande och extra stort ansvar där föräldrar brister. Föräldrar kommer aldrig att bli en faktor som skolan kan påverka särskilt mycket. 
 
När jag gick i skolan för drygt femtio år sedan handlade undervisningen om att läraren hällde ut en hink kunskaper på oss elever. Sedan gick vi hem och läste våra läxor som nästan ordagrant återgav lärarens predikan. Därefter blev det läxförhör och prov. Den elev som hade bäst minne klarade provet bäst och fick toppbetyg. Det kan inte ha varit speciellt svårt att vara lärare på den tiden.
 
Idag pratar man om lärande och det handlar då också om en social dimension i kunskapsinhämtandet. Läraren ger kanske uppgifter inom ett visst område, till exempel industrialiseringen, och ber eleverna söka uppgifter på nätet och i böcker och sedan göra en inlämningsuppgift till veckan därpå där elevens egna tankar runt industrialiseringen framgår. Ja herregud inte är det någon lätt uppgift. Inte ens för föräldrarna sitter med hakan på bröstet och undrar vad läraren egentligen menar. Nu kanske jag tog i lite för mycket men jag har en bekant som berättade om industrialiseringsuppgiften som sonen kom hem med.  
 
 
 
 

Vissa dagar händer det saker

Älskade mamma och jag 1950
 
Idag har varit en bra dag då flera måsten har blivit gjorda. Haft flera kaffegäster med skrattiga samtal om ditt och datt. Hälsat på syrran, fyllt i viktiga papper tillsammans och fikat gofika. Varit till soptippen med julens babyblöjor och rester som inte rymdes i soptunna. Tvättat och skruvat upp två tavelhyllor (nästan rakt) i vardagsrummet. 
 
Mitt bokmanus ligger och drar i mig och nu är det bara kvar att lägga in bilderna som finns sparade på diverse minnen. Bilderna väcker minnen och oändlig saknad. När allt är klart blir det en pdfbilaga i ett mail och vips efter några dagar kommer böckerna färdiga. Längtar.
 

Hyfsat bra dag

Min första segelbåtstur
 
I dag tog jag tag i en sak som jag åtagit mig och som legat som en blytyngd i min hjärna. Överraskande nog löste sig allt över förväntan. Däremot att sitta i telefonkö är pest men skam den som ger sig och idag lönade det sig dessutom med flera tusenlappar.
 
Min bil startade också överraskande lätt så att jag fick gjort bort ett angeläget ärende. Däremot visar utetermometern -20°C och isande kalla vindar blåser från nord. Gissar att det temp och vind tillsammans blir runt trettio grader. Kändes som att asiktet frös till is på de få minuter jag slängde ut lite fågelfrön. Hettar fortfarande högröd i ansiktet efter flera timmar.
 
Känner mig nöjd med att allt juligt är borta och att huset är något så när dammråttefritt. Idag blir det Bullens varmkorv till middag med massor av senap. 
 

Pust!

Pappa, mamma med Evelina i knä december 1987
 
Idag pustade jag ut efter några gastkramande dagar då mina tankar varit på annat håll.Har försökt se det positiva i ordspråket som min mamma ofta sa när jag hade problem av något slag. Ett tänkvärt ordspråk som hitintills alltid stämt bra.
Det är mörkast före gryningen
 
Började sent omsider dagen med havregrynsgröt för att sedan bli bjuden på konditori Lyktan av Esko. Vi tog varsin gräddig semla som var jättegod men alldeles för stor. En halv var hade räckt. Ingen av orkade äta upp hela.
 
Hemma igen tog jag tag i efterjulstädningen. Alla mattor ut på luftning, dammsugning över och under allt och slutligen våttorkning av alla golv. Svettigt men välbehövligt. 
 
Nu känns det bra och dessutom är sommarens flygresa med vännerna beställd och dessutom till ett superbra pris.
 

Ordningen återställd

 Idag åkte den sista jullediga till sitt och nu är det bara jag och katterna kvar i huset. Känner mig sliten och trött så det ska bli skönt att ta det i min egen takt plus att sova med lugn och ro i huset. Älskar mina barnbarn på mormorsvis och det är minsann större än allt i hela världen. 
I morgon ska huset städas lite mer noggrant. Helst ska mattor och soffkuddar ut på luftning fast det beror på hur mina inflammerade och slitna fingerleder mår. 
Första körkortsfoto 60-talet
 
Efter flera års vila håller jag på att redigera mitt bokmanus en sista gång innan tryckningen. Är så glad att jag hittat ett tryckeri som har humana priser. Jag tar bort och lägger till, väljer ord med omsorg för att inte stöta mig med någon och så vips försvinner min röst och alla känslor i ett diskvattenblask. Det är speciellt ett kapitel som är extra känsligt eftersom det jag förmedlar har berört och skadat på ett fruktansvärt sätt. Det handlar om så mycket sorg och besvikelse och faktiskt också ilska som är svåra för att inte säga omöjliga att försonas med. Just det kapitlet har jag jobbat med i flera dagar och i kväll tänker jag börja om från ursprungstexten. 
 

Lördag

 
Somnade sent omsider och vaknade tidigt till en dag med nära tjugo minus. En viss besvikelse att det fortfarande var så jädrans kallt. Har slut långtidsverkande insulin och tänkte mig till apoteket men bilen vägrar starta trots att motorvärmaren varit på i många timmar. Ingen fara då jag har gott om måltidsinsulin som funkar i nödfall.
 
Småfåglarna har fått mat, julgranen och alla adventsstjärnorna är bortstädade. Kvar är bara julgardinerna i köket och de ryker nog innan den här dagen är slut. Känns lite naket när ljus och de varma röda färgerna tas bort.
 
Efter helgen ska jag försökta ta mig i kragen och börja ta bort mattan i trappan. Jag har helt klart tillvägagångssättet och hoppas att det funkar. Sedan är det slipa, grunda och måla och sist av allt skära till och limma fast ny matta. Under ledstången ska en ledljuslist monteras. Kommer att bli jättefint.
 
När halltaket var färdigmålat sa jag bestämt att jag aldrig mer ska måla ett furutak men det verkar som att det bestämda minnet är kort för nu ligger jag varje kväll och stirrar upp i sovrumstaket med en bild på näthinnan där jag har penseln i en hand och målarburken i den andra. Nåja, får se om det blir så men trappan är första projekt.
 
 

Lite mildare

Blev otroligt lättad i morse när utetermometern hade rört sig mot mildare temperaturer. I och för sig inte många grader men det är stor skillnad på -28 och -18. Åkte iväg med bilen till glasfirman för att få en bakruta istället för provisoriska plastskivan. Dagens blev en utflykt till Ikea tillsammans med syrran. Jag hade inget speciellt ärende och kunde se mig om i lugn och ro. Idag stannade jag upp en stund vid köksinredningsavdelningen. Finns mycket fint och funktionellt. 
Hemma igen kokade jag ihop en rejäl gryta köttfärssås som blev ovanligt delikat. Tänker skicka med barnbarnet några lunchburkar när han drar iväg. Har också haft julgransplundring i allsköns ro. Passade på att städa upp i julpyntslådan. I botten på lådan ligger NSD från årets sista dag 1999. Femton år har svischat iväg alldeles för snabbt. Känner att jag vill sätta båda hälarna i tiden och bromsa av bara den. Kan inte komma på hur det går att göra för att få tiden att gå långsamt. Det sägs att tiden går långsamt när man har tråkigt men jag har nästan aldrig tråkigt oavsett hur tillvaron ser ut. 
 

Brrrrrr

Det verkar bli en ganska ljus och solig dag fast alldeles för kallt. Termometern brrrr visar -22°C. Var nyss ut och slog igång motorvärmaren i bilen. Funderar på att åka och köpa mer fågelfrön till mina små vänner som har det tufft när det är så här kallt. 
Dagens middag måste bli fisk. Är sjukt less på kött. När jag tänker på fisk så känns inte lax speciellt lockande. Den sista tiden har jag mer och mer börjat längta efter vanlig vit och smaklös torsk. Torsk med äggsås och brysselkål.
 
 

Kall men trevlig dag

Idag bländades jag av solen som var stor och rund rejält ovanför talltopparna borta vid horisonten. En härlig känsla även fast utetermometern visade nästan tjugo minusgrader.
Skjutsat och hämtat barnbarn och fick på köpet god hjälp av matlagningsintresserad tolvåring. Vi lagade rostade rotsaker bestående av sötpotatis, lök, potatis och morötter. Därtill fixades en köttfärslimpa innehållande finstrimlat bacon och en gnutta rosépeppar som extrakryddor. Såsen blev dessutom supergod. Vi hade också rostad paprika. Det blev ett hopkok av vad kylskåpet hade att erbjuda. Mina middagsgäster, sonen och tre av mina barnbarn, åt sig mätta och jag fick en trevlig stund plus en rejäl disk.
 
 
 
I kväll har jag tittat på teves Allsångshopikok från förra sommaren. Hehe och ja vi kvinnor från Kalix var minsann också med och sjöng för glatta livet. En rolig upplevelse tillsammans med vänner och massor av positiv respons inte minst i Aftonbladet.
 
(Aftonbladet)
 
 

-20

Fy fasen för kylan och ishalkan. Mina leder kärvar och hela kroppen liksom håller andan i väntan på uthärdligare temperaturer. Håret är statiskt och ligger som en flygig rishög på huvudet ovilligt att formas till en frisyr. 
Utomhus skäller en hund och nyss var jag ut med lite varma brödsmulor till mina vänner småfåglarna. De har det snärjigt sådana här kalla dagar.
Har inga direkta planer för dagen men alltid något trevligt lär det bli. Kanske en fototur i naturen då jag gissar att solen lär visa sig över horisonten om någon timme. Inomhus finns det alltid att göra. Mitt bokprojekt som ligger klart behöver bara en sista redigering innan det skickas iväg för tryckning. Det är alltid bra att vila från sina texter och liksom se texten med nya ögon. Brukar bli mest borttagning av onödiga meningar. En katastrof är det däremot att jag inte hittar var jag sparat sista utkastet och får alltså lite mer jobb än jag räknat med medan vinterkylan biter i knutarna.

En dag med förhinder

 
Idag hade jag planerat att ge julgranen en ny uppgift utomhus men annat kom emellan. I gårkväll exploderade nämligen bakrutan i min bil och hela bilen blev nedlusad av glassplitter. Kan säga så mycket som att det inte berodde på mig. Mot mina principer kördes bilen in i garaget för att dammsugas minutiöst. Idag teipade glasfirman fast en plastskiva och jag har skurat garaget och burit tillbaka alla saker. Avskyr att få in billukt i huset så därför får bilen stå ute.
När allt som följde med glasröjningen var klart tänkte jag ha julgransplundring men barnbarnet tyckte att jag kunde vänta då det är såååå mysigt. Så klart kan jag vänta då den inte ens barrar och visst tycker även jag att det är mysigt speciellt idag då termometern har krupit ner till tjugogradersstrecket. Brrr. Har hängt ut en massa fågelmat till mina vänner småfåglarna och det verkar uppskattas.
 

Lite sorgligt

Provisorisk trappgrind som funkade bra. Lillgumman undrar nog var den röda mattan försvunnit som låg här tidigare under julen.
 
 
Vaknade av pling pling på dörren och där stod mina kära som ville säga hejdå innan de körde vidare hemåt till Umeå. Känns alltid lika sorgligt när de åker iväg även fast jag vet att jag kan åka dit precis när jag vill. 
I samma stund som de startade bilen ringde syrran och föreslog en utflykt till våra käras gravar plus ett litet stopp på GK:s för lite ögonshopping. Vi har båda haft barn, barnbarn och barnbarnsbarn hos oss under julhelgen så våra krafter är lite på upphällningen. Det var skönt med en vuxenutflykt i allsköns ro. Vi bytte ut levande ljus mot fladdrande batteriljus i gravlyktan. Från och med nu brukar vi låta snön lägga sig som en vitglittrande filt över våra käras vilorum. På hemvägen svängde vi förbi lillbrorsan och hans sambo för en trevlig pratstund över en kopp kaffe. När vi körde vidare såg syrran ett djur vid vägkanten och vi tyckte att det liknade ett lodjur så vi vände tvärt och visst var det ett djur dock ingen lokatt utan en räv med lång och burrig svans.
 
Hemma igen drog jag igång paltkok med allt vad det innebär av disk och geggiga redskap. Palten blev jättegod med tillhörande knaperstekt köttfärs och bacon. Därtill extrasaltat smör och lingonsylt. Nu är allt bortstädat och jag småfryser lite trots att jag fortfarande går omkring i täckbyxorna.

Uttråkad

Nä nu ser jag fram emot vanliga vardagar, ljusare dagar och så småningom en stor lysande sol på klarblå vinterhimmel. Känner mig alldeles uttråkad och inluddad av inomhusluft och oföretagsamhet. Visserligen har jag stått en hel del vid diskbänken under de här juldagarna, plockat undan saker och kört tvättmaskin otaliga gånger men det är för lite för att hålla igång min hjärna och kropp. Idag har jag varit ute en stund och bland annat arrangerat ett fågelmatbord av det överblivna kokosfettet från julbaket. Hade också styrkeövningar för armarna genom att försöka pressa ner soppåsarna i soptunnan. Det var knappt att de utbrunna marschallerna fick plats. Först nästa torsdag kommer sopbilen. 
Av julsakerna är det bara julgranen som står kvar grön och grann, men senast på måndag får den en ny uppgift utomhus fylld med fågelfröbollar. Blir liksom en liveteve för mina katter som ligger på pass på fönsterbrädan.
 
 

Första dagen

 
Ute blåser friska sydliga vindar och termometern visar tre minusgrader. Det blev ett lugnt och stilla nyårsfirande för min del tillsammans med katterna. Vid första bombdetonationen i kvarteret rusade katterna skräckslagna till övervåningen så att hallmattan flög all världens väg. När de kände att jag var lugn kom de ner igen och sov mest hela kvällen. Vid tolvslaget var jag ut en stund och tittade på raketer och visst är det vackert men samtidigt känns det väldigt onödigt att bränna upp så mycket pengar på något som dessutom smutsar ner luften vi andas och marken där vi odlar våran mat.
 
Jag har försökt att summera året som gick och konstaterar att det som alltid varit både höga höjder och djupa dalar. Lilla barnbarnsbarnet är självklart en stor och strålande sol på de höga höjderna. Nere i de djupa dalarna finns allt tråkigt som rör mina nära och kära. Det är så synd att nya generationer måste upprepa tidigare generationers misstag. Människan är riktiga dumskallar på det området. Själv är jag inget undantag och idag är jag både vis och rik på erfarenheter. För att må gott får man jobba på att försonas med sina mindre lyckade val här i livet. Det kan emellanåt bli smått bittra stunder. Det är väldigt få dåliga erfarenheter man kan skylla på andra. Som vuxna är vi själva både vår lyckas och olyckas smed. 
 
Har också försökt att mejsla ut vad jag hoppas på och önskar under det nya året. Som alltid är den största önskningen att alla i min familj ska vara friska, glada och lyckliga. Inte heller helt fel om de råkar vinna massor av pengar.
 
För egen del är det väl också att få vara frisk, glad och lycklig och självklart att pengar ska trilla in och göra livet lite mer bekymmerlöst.
För världens del önskar jag mest av allt fred i alla oroshärdar.
Ring klocka ring!
 
 
 
 

RSS 2.0