Frisk luft

Kinderna glöder och fötterna är stelfrusna efter ett race med snöskyffel och slunga. Idag gick det i och för sig galant då unge herrn var behjälplig och kul var det att vara två som hjälptes åt. Sånt hör inte till vanligheterna. Faktum är att jag är singelskadad och kan tyvärr bli otacksamt irriterad när någon vill ge mig ett handtag.
Just nu njuter jag av en välförtjänt rykande kopp gott kaffe och värmd karelsk pirog med smältande smör ovanpå. Mmmm!

Vännen har åkt hem till sitt och jag planerar en utflykt till barnbarnen. Helgen har gått i lugnets tecken. Igår sammanstålade jag med några andra akvarellkvinnor och målade, tittade i akvarellböcker, drack kaffe och surrade bort några timmar. Under de timmarna försvinner de vardagliga bekymren i fjärran. Nästa gång ska vi äta gott, dricka vin och sedan släppa skapandet fritt. Ska bli roligt att se om det blir någon skillnad. Jag gillar att måla blommor men plottrar sönder med smådetaljer. Det går liksom inte att avsluta i tid.
















Bekymmer

Tack vare kissen kom jag mig upp i more. När väckarklockan ringde dunsade han ner från sovstället och startade morgonkonserten till dess att jag steg upp. Tack Emilgossen som förgyller mina morgnar!

Ibland försöker jag skriva något om mitt jobb, men det fastnar liksom i armen. Det beror förmodligen på att jobbet inte är viktigt för mig. Jag skäms inte för att tillstå det. Det är länge sedan jag hade högtflygande ambitioner. Mina arbetskompisar är däremot viktiga. Jätteviktiga.
Räknade ut att jag jobbat i 43 år. Det är väl inte konstigt att längtan efter pension är betydligt större än passionen för jobbet. Nää, jag tänker inte ha dåligt samvete. Absolut inte. Fast det inlärda att man ska göra rätt för sig så länge man står på benen poppar hela tiden upp och stör, men om det inte finns tid och ork för att ta hand om sig själv hur ska man då orka ge och ge och ge och ge. Nä, jag är inte deprimerad. Jag är arg.
Jag vill äga min egen tid medan jag lever och orkar.



Lev som om varje dag är den sista!

Åh, Herre min Gud ... var ska jag börja?
Amen


Usligheter

Måndagen avklarad. Blev blixtuppstigning 07.30 och som genom ett under var både unge herrn och jag på rätt plats klockan 08.00. Hela dagen har gått i otakt. Orkade inte laga någon rejäl middag utan det blev hamburgare till ungdomen och en filtallrik till mig själv. Just nu sitter jag och proppar i mig kex med apelsinmarmelad till kaffet. Inte sunt för en diabetiker. Sänder en tacksam tanke till insulinets uppfinnare.

Två timmar senare:
Apelsinmarmeladen fick blodsockret att stegra sig till över 20 och jag däckade tills en extra insulindos gav mig orken tillbaka. Det finns anledning att undra vad det är för fel med mig som utsätter min kropp för det dödliga vita sockret. Inte ens bilder på amputerade ben och ruttnande blåsvarta tår avskräcker tillräckligt.
En gång när jag var inlagd på sjukhuset placerades jag i en sal tillsammans med en gammal dement kvinna som hade diabetes. Hennes ena ben var amputerat och på benet som var kvar spretade svullna halvruttna tår åt alla håll. Skitäckligt. Luften kändes pestsmittad och jag hatade kärringen som dessutom var argsint och svårhanterlig. Jag drog för draperiet så jag skulle slippa se henne och då skrek hon och undrade vad hon gjort mig. Jag drog täcket över huvudet och i mitt stilla sinne undrar jag om det fortfarande ligger kvar över mig, kanske som en sköld mot den grymma verkligheten.

Dagens lunch var däremot nyttan själv. Lillemor bjöd på mustigt god älgfärssoppa med massor av grönt. En klok dietist uppmanade mig att fokusera på det som blir rätt. Måste försöka plocka fram den uppmaningen lite oftare för att inte drunkna i misslyckanden.










Trädgårdsdrömmar

Ute driver snön i vita skyar från grannens tak och skymningen är i antågande men vad gör det för inne i govärmen är det fest i mitt frusna trädgårdshjärta. Har bläddrat igenom en hel hög gamla trädgårdstidningar. Ett uppvärmande nöje för sinnet så här års.

Doftande klätterrosor, klematis, humle, rosenskära, verbena, pioner samsas fint i min drömträdgård där jag ska gå omkring barfota i daggvått gräs och bara är ett med alla sinnliga intryck. Dofter, färger, porlande vatten blandat med fågelkvitter, svalkande skugga och livsgivande värme. Ååh, fattar inte hur det går att överleva vintern.

Jätteverbenan är ett frömåste. Har inte lyckats få tag på färdigdrivna de senaste åren.
I drömrabatten ska det finnas massor av lull lull och då ska jätteverbenan sväva tillsammans med skirt gräs som en romantisk sky en bit över andra lägre älsklingar.

När jag talar om min tomt brukar jag kalla den trädgård och det är väl en sanning med viss modifikation. Det är visserligen gott om träd och risiga buskar, men de lummiga rabatterna är till största delen på planeringsstadiet. I höstas grävde jag upp massor av fleråringar som hamnat på fel plats och spritt sig alldeles för mycket. En buske måste begränsas med rejält djup kantsten innan den spritt ut sig på hela tomten. Tacksam men svårtyglad. En hel del jobb väntar så fort det blir barmark igen, men min trädgård som jag längtar efter att sticka ner spaden i myllan.




Fina barnbarn och grinigt väder

Äntligen blev det lördag och vi inomhusarbetsslavar fick chans att vistas ute i dagsljuset. Vanligtvis härligt, men inte idag för det grinade ruskigt illa. Termometern visade -15 grader men kändes som minst det dubbla. Jag klädde mig rejält men frös ändå. Just detta frysande i tid och otid är den enda nackdelen med viktminskningen, men det är det väl värt.

När jag hade städat bort gårkvällens "partaj" gick jag ut och tänkte göra fint på infarten med hjälp av min förlängda kraft snöslungan. Inget bensinblänk i tanken och reservdunken var oroväckande lätt. Unge herrn hade fyllt litrarna i kompisens bil. Grrrr

Gårkvällen var så klart trevlig. Det är det alltid när man umgås med Maria och Lillemor. På köksbordet tronar en honungsdoftande vårgul tulpanbukett som de hade med sig. Jättefin! Känns som en vårhälsning och i vardagsrummet står den lila bukett som jag fick av vännen förra helgen. Det känns underbart att veta att för var dag som går så blir det ljusare, naturen börjar så smått väckas ur vinterdvalan och snart är det dags att börja så blomfrön. Livet återvänder!

Idag var två av mina små fina barnbarn hit, Elin och Maria. De hade så roligt med kissen och kissen hade säkert minst lika roligt. Han är ibland lite för hårdhänt med mig, men verkar förstå att man inte kan sätta klorna i små människor. Klok kisse.
Unge herrn och jag har också varit och hälsat på barnbarnen Alexandra och Viktor. Jag hade med mig lördagsgodispåsar vilket var uppskattat. Jag är ingen mormor/farmor som ger massor av godis eller saker och jag tror inte att de förväntar sig det heller. Att träffas, kramas och prata en stund känns mycket bättre. De är alla min stora lycka.

Nu väntar sängen och ytterligare en sovmorgon. ZzzzzzzzzzzzzzZzzzzzzzz






Vit choklad och orosmoln

Bilder kan vara förrädiska. Speciellt på bakverk. Vid jultid förlustade jag mig i veckotidningar med kakbilagor och hittade bland annat ett lockande bakverk innehållande både mörk och vit choklad. Nu är den gjord, fast jag glömde en sak, och det är att vit choklad är nästan det enda godis som inte faller mig i smaken. Nu hoppas jag bara att mina gäster i morgonkväll älskar vit choklad.



Det har varit en hyfsad dag. Visserligen försov jag mig och fick göra en blixtuppstigning, men stegade in på jobbet i rätt tid. Just nu är det fullt upp och kontrollen är hyfsat god. En sak gör mig bekymrad och det är att min jobbnyckel är spårlöst borta. Kanske har jag gömt den. Sånt har hänt förr. Många gånger. Det är en lång histora men jag kan säga att miitt xx var måttligt förtjust i mitt nyckelgömmande. I övrigt har jag osedvanligt god koll på var saker finns, men med nycklar är det en annan sak.

Det har bildats ett nytt orosmoln på min hälsohimmel och det är att min högra arm och hand blir obekvämt iskall när jag jobbar vid datorn. Från början skrattade jag och trodde att hela jag frös men så är det inte.

Kvällen har varit lugn och skön och nu väntar det spännande slutet i cd-boken Befriad.







Diamanter

Befarade att det skulle bli en turbulent kväll men på något sätt lyckades lugnet lägga sig fortare än jag någonsin kunde tro. I tonårstidens svart eller vittvärld känns det bitvis nästan lönlöst att argumentera för gråskalans tristförnuftiga dimensioner. Ibland känns det som att det enda som kommer ut ur min mun är nejord och det är inte roligt. Den trista sanningen är att vi inte har pengar att köpa skoter, storbildsteve, många tevekanaler, modern platt datorskärm, spelkonsol, högpixlig mobiltelefon, semesterresor och andra saker och upplevelser som alla kompisar har. För mig är de flesta av de här sakerna oviktiga, fast jag är ju gammal och håller mig nog mest i grådiset. Däremot skulle jag vilja ha fler tevekanaler.  Sedan någon vecka har ljudet försvunnit från kanal ett och två så i kväll har jag sett riskförlossningar. Alla överlevde.

Men jag är glad och lycklig över att vi har varandra, nära kära och underbara vänner och det är mycket värt. Men jag är som sagt inte tonåring längre.
Alla har inte andra. Av olika anledningar.

Ta aldrig någon för givet.
Ha alla dina vänner nära ditt hjärta,
för du kanske vaknar en dag och upptäcker att du förlorat en diamant
när du var för upptagen att samla på stenar.



Vad gör man?

Vissa dagar är inte roliga. Idag var en sådan dag. I och för sig fick vi kommunjulklappen platsträffen. Kommun är numera en modern tomte som i god tid före jul lät oss anställda kryssa för vad vi ville ha från en lista. Jag valde ett set spagrejor i första hand och ett herrskärp i andra. Det är lätt att gissa att det blev alternativ två som var i mitt paket. Kul.


Det tråkiga är att det verkar stört omöjligt att få en viss ungdom att förstå sitt eget bästa, som till exempel att gå på lektioner. Jag kommer aldrig att ge upp min strävan, men börjar vara ganska utled på att argumentera för döva öron.

Igår var jag äntligen och lämnade blodprover på labbet och idag ringde jag bilverkstaden och bokade tid för att åtgärda felen i min bil så att den går igenom besiktningen. Snart har jag betat av alla måsten som jag skjutit framför mig i flera månader.

Nu längtar jag efter solljus, fest, god mat och roligheter, och mest av allt efter en fet pension.

En halv chokladkaka

Har haft en bra helg men inte alls gjort det jag hade planerat och det är frustrerande. Inte heller denna helg kom det upp några tapeter.
Snart ska jag krypa ner i sängen och fortsätta lyssna på cd-boken Befriad. Måste sysselsätta mig för jag ska vara fastande till i morgonbitti då det är dags för provtagning på lassa. Naturligtvis råkade jag hitta en halv chokladkaka i handväskan alldeles nyss. Stoppade ner den i handväskans dragkedjeförsedda fack och drog igen ordentligt. Nu jäklar ska proverna tas. Fick kallelsen för åtminstone tre månader sedan.

God natt!






Fredagsfunderingar

Arbetsdagen slutade med hjärnkollaps. Tänkte för ett kort ögonblick att så här är det nog att få en stroke. Mitt i ett telefonsamtal upptäckte jag att jag hade blandat ihop tider för två olika saker och det var stört omöjligt att reda ut virrvarret fast jag hade båda pappren framför mig. Glöm det här samtalet, sa jag och så återkommer jag på måndag. Sedan packade jag ihop och åkte hem.

Det har varit mulet och trist väder idag och träd, buskar, hus och bilar är klädda i ett tjockt kritvitt rimfrostlager. Lite solglitter och tillvaron skulle förvandlas till ett vitt sagolandskap. Vårlängtan tänds vid blotta tanken. Fåglarnas entusiastiska kvitter, takdropp, porlande vatten och govärmen mot en södervägg. Snart är vi där och då ska det planteras små blomfrön till drömrabatten.

Nu väntar en ny cd-bok, lite teve och vila.










Konstiga drömmar och kattskit

När jag vaknade kände jag en konstig doft och hittade anledning när jag var på väg mot toaletten. Min kisse hade både spytt och lagt en liten svart hög utanför toadörren. Det är första gången det hänt och förmodligen berodde det på att han inte slapp in till sin låda då någon av oss råkat stänga dörren.

Natten som gick bjöd inte på någon bra sömn. Drömde konstiga drömmar och det värkte än här och än där. Mobbningen jag skrev om igår upprör och tankarna letar sig till andra upprörande situationer. Att ha barns bästa i fokus är långt ifrån en självklarhet för olika myndigheter.

Tog lite sovmorgon för att rädda dagen och det visade sig vara ett bra beslut. På väg till jobbet såg jag hur två flygplan ritade figurer som glänste som guld på den vinterblåa himlen. Det var fint och kändes som ett förebud om vår.

Det är inga många dagar som jag är så effektiv som jag har varit idag och det känns upplyftande.
Efter jobbet var jag och åt på "Kina" med en av mina barndomskompisar. Det är märkligt att både hon och jag i ett avseende befinner oss i samma situation nämligen att vi har hand om barnbarn. Hennes är några år yngre och dom är inne i en period som mina tack och lov passerat. Att vara 60 år och försöka lotsa och bogsera tonåringar någorlunda rätt har sina sidor. Det är svårt att samtidigt försöka vara både en snäll mormor och tonårsförälder.

Nu väntar sängen och leksugen kisse.

Bygglovs- och mobbningsfunderingar

Detta var månadens längsta arbetsdag och jag känner mig ordentligt trött. Har legat framför teven och tittat på Bygglov. Har lust att kontakta teve och höra om de är intresserade av mina renoveringsobjekt. Funderar på om man får betala kalaset själv eller om tevekanalen står för kalaset.

Innan Bygglov såg jag ett annat program om en ung kvinna som blivit mobbad hela sin skolgång för att hon upplevdes annorlunda. Jag har lätt för att bli uppfylld av saker som engagerar. Just nu är det ett mobbningsfall på en skola i närheten där skolan inte skyr några som helst medel för att lägga skulden på det lilla mobbade barnet. Det är märkligt så blinda vuxna kan bli för sådant som de inte vill se, förmodligen på grund av att det innebär merjobb och obehagligheter för dem själva. Och sedan när de upptäcker att de inte gjort vad de enligt lagen skulle ha gjort blir det än värre.
När föräldern i detta fall bad läraren att ta kontakt med mobbarens föräldrar efter en incident svarade läraren att det är stort steg att ta ....

Det förakt jag har haft för skolan från mitt eget första skolår får hela tiden näring. På den tiden var lärarna kanske de största mobbarna, men även då hade mobbarna lärarnas tillåtelse att plåga sina offer. Oftast var offren de mest utsatta längst ner på samhällsstegen.

Numera finns det en tillsynsmyndighet, BEO, just för barn som blir utsatta för kränkande behandling och efter vad jag förstår så har även lagen skrärpts så att det är noll tolerans som gäller.

Jag önskar att alla föräldrar som har mobbade barn fyller i en anmälan till Skolinspektionen för att markera allvaret och varje skolans ansvar att kraftfullt ta tag i de som mobbar.

Om vi någonsin ska få slut på främlingsfientlighet och annan ondska mot våra medmänniskor måste vi lära barnen att respektera olikhet och att se olikheter som något som berikar även om det ibland är besvärligt och svårt att förstå.

Att vi inte får stopp på mobbningen handlar i grunden om brist på civilkurage hos oss vuxna. Att vi inte tydligt vågar ta ställning mot mobbning. Så länge detta fortsätter kommer barn varje dag att utsättas för kränkningar.

Att behandla andra som man själv vill bli behandlad är något att pränta in i var och en så det sitter där som en eldskrift som flammar till när man är på väg att göra något väldigt dumt.

Att fånga dagen

När jag var barn kändes det som en million år till min 50-årsdag, så långt fram i tiden att det inte ens var idé att bekymra sig för den saken. Nu har det gått mer än tio år över den dagen. Tiden går fort. Väldigt fort.

Om det är något som jag ogillar hos mig själv så är det ovanan att skjuta upplevelser på framtiden. Alltid finns det någon ursäkt. Från och med nu ska jag träna mig på att fånga dagen.

Idag när jag satt i frisörstolen kom en barndomskamrat in i salongen. Vi pratade några ord om att vi borde träffas. Det har vi sagt i säkert trettio år. När jag kom hem ringde jag och bjöd henne på middag om några dagar. Ska bli kul.

Dagen bjöd på härligt solsken och en pärlemoskimrande eftermiddagshimmel som gjorde mig lyrisk. Har också hunnit med ett återbesök på lassa samt hårklippning.


Ljuvliga söndag

Äntligen nästan blida. Köldförlamingen har släppt. Min sparbössa luftvärmepumpen fungerar igen. Halleluja!

Har tagit det lugnt idag. Varit ute med kissen och njutit av dagsljuset. På eftermiddagen åkte jag iväg mot kära hemgården. Snöklädda ståtliga tallar kantade min väg och himlen var så underbart skön i orange, rosa, blå och lila toner. Det är stort, näst intill en religiös upplevelse, att få uppleva naturens skådespel.

Surrade med brorsan, åt och drack kaffe medan mörkret föll. Fylld av välgörande hemluft körde jag sakta hemåt till en ung herre som otåligt ringt och undrat var jag höll hus.

Väl hemma igen blev det nedpackning i flyttkartonger av saker som har mellanlandat hos mig. Hittade bland annat en del kläder som passar mig. Lånar dom tills vidare.



Jag blir alltid bedrövad när jag börjar botanisera bland kartongerna i förrådet som exempelvis när jag lyfte på locket till en skokartong så tittade ett enögt mjukislejon på mig med bedjande blick. Tankarna gick bakåt till den jul för si så där 55 år sedan då jag fick den av min faster. Som den samlerska jag är så låg även det lösa ögat i kartongen. Det som gör mig bedrövad är att förmodligen ingen vill ha mitt lejon och jag kan inte slänga bort det heller. Samma är det med babykläderna från förr som numera är decimerade att rymmas i en liten skokartong. Det är gott om små kartonger på mina hyllor prydligt märkta med sitt innehåll.
När jag fick barn var det en stor ära att få låna och använda de babykläder som fanns i släkten. Mjuka vita skjortor med rynkade krås, hemstickade koftor och sänglinne broderade med oändlig kärlek till det lilla barnet. Nej, sådant slänger man inte utan att riva hjärtat ur kroppen och därför har jag som sagt gott om kartonger.

Städmani

Precis vad mina kära barnbarn påstår att jag lider av, fast de har helt fel för jag lider inte. Jag älskar att städa när orken och tiden infaller samtidigt.

I morse vaknade jag före nio och unge herrn steg också upp. Döm om min förvåning. Ungkarlsgänget skulle åka skridskor i ishallen. Ännu mer förvåning.

Jag började som planerat med gardinbyte och bortplockning av resterande julgrejor som jag bommat tidigare. Nu ligger allt prydligt i sina lådor på julhyllan i förrådet. Golven är skurade och det doftar gott i mitt hus.

På eftermiddagen ville unge herrn ut och övningsköra så vi for en sväng till Haparanda. Köpte väggspackel till den förestående tapetseringen och en stor matta 170 x 230 på Ikea. Mattan var på familyprisrea och kostade bara 295 kronor. Tidigare 1495. Jag har tittat på den flera gånger tidigare och inte riktigt kunnat bedöma om den är ful eller snygg eller kanske fulsnygg. Nu pryder den mitt nyskurade hallgolv och jag är jättenöjd med köpet. Köpstoppet fungerar dåligt.

Jag känner mig väldigt glad idag, tror att det beror på ljuset som återvänder sakta men säkert. Idag var det hyfsat ljust redan före nio och framåt tvåtiden. Härligt! Eller också beror det på gårdagens urladdning.






Fredagskväll i hemmets lugna vrå

Temperaturen stiger, fast än är det långt till blidväder. Luftvärmepumpen kvider inte längre och fleccetröjan ligger på stolen. Köldförlamningen börjar släppa och jag hoppas att resten av vintern inte bjuder på fler 30 gradersdagar.



I kväll är det bara jag och katten som är hemma. Har skjutsat unge herrn till en kompis.
Tog ett krafttag innan Let´s dance och rensade kylen och det är förunderligt vad man kan hitta längst in på de nedersta hyllorna. Vi är inga bra matrestsätare men små vältäckta skålar får ändå mellanlanda i kylen innan de hamnar i soporna. Det här måste jag ändra på med det snaraste.



Det har inte varit någon bra dag idag. Började med att försova mig. När jag kom till jobbet funkade inte motorvärmarna och det var minus 26 grader. Jag fick flytta bilen tre gånger och sista gången ställde jag mig på otillåten plats med risk för böter. Mitt annars hyfsat goda humör sjönk i botten och där har det stannat hela dagen tills nu i kväll efter en välbehövlig blund. 
I samma stund som jag steg in genom dörren i mitt hus drabbade dagens irritation unge herrn i huset. Jag ansåg nämligen att han sovit alldeles för länge och det fick han höra i ett väldigt högt och otrevligt röstläge. De som inte känner mig har ingen aning om mina röstresurser i dylika situationer. Nåväl han kan mig vid det här laget så han höll sig lugn. Efter urladdningen kröp jag ner under täcket och somnade bums.

Nu väntar en skön förhoppningsvis skön helg.





Midvinternattens köld är genomträngande

När jag steg upp vid halv sju i morse visade termometern minus 31 grader. Luftvärmepumpen gör sitt bästa men vid så här låga temperaturer går den tyvärr bet. Har nu skruvat upp elelementen så det är cirka 18 inomhus. Säger som min granne sa med desperation i blicken "Helvite vad det snurrar". Han avsåg alltså elmätaren.
Har på mig bomullskalsingar+fleccekalsingar samt tjocktröja+fleccetröja. På fötterna dubbla ylleisar. Till natten tar jag nog på mig en mössa. Idag kändes ärvda minkpälsen väldigt skön. Önskar bara att jag haft några riktigt gossiga uteskor med plats för hemstickade yllesockar.

Idag har jag jobbat och vännen har åkt till sitt. Chefen var inte i form så nu är det bara att hoppas att det inte var smittsamt. Nu är det bara jag unge herrn hemma. Lugnt och skönt! En dag till och sedan är det helg igen. Sedan är det länge till nästa ledighet, men vem vet helt plötsligt står man utan jobb och blir pensionär så där hux flux. Lockande, men med med stor bävan för ekonomin, och bättre lär det inte bli med den här regeringen vid styret. Undrar om dom som röstade fram eländet känner skuld och skam idag. Många ungdomar bör vid det här laget ha insett att deras röst innebar att de hjälpte de rika att samla ännu mer i sina kassavalv och själva blev de utan både jobb, sjukersättning och bostad. Så kan det gå när inte haspen är på.

Nu måste jag hitta på något matnyttigt innan vi äter oss fördärvade på chokladpraliner.






Prestationsångest mm

Vaknade kvart i elva efter en hyfsat skön natt trots att de kortspelande ungdomarna var här till framåt sexsnåret. Termometern visade på minus tjugo och röken från grannarnas skorstenar låg i 90° vinkel med hjälp av en isig nordanvind. Däremot var det glädjande ljust mitt på dagen.

Goda morgonkaffet som jag fick i julklapp av min bror gav en kick som räckte till att diska och röja upp i köket. Därefter blev det inköp av ingredienser till aftonens knytkalasmat hos en kompis. Vi ska leka julklappsleken så jag har även inhandlat tre styck julklappar. Vi får väl se om jag kommer hem med rivsår framåt midnatt. Den här leken kan lätt spåra ur om habegäret får fritt spelrum. Ska hur som helst bli kul med tjejträff, god mat och många skratt.

Om jag är urdåligt på något så är det att bjuda hem vänner. Förstår inte varför. Jo, på ett sätt förstår jag för det är nämligen så att jag har sådan prestationsångest för att maten inte ska bli bra nog. Läste i en bekants blogg att hon bestämt sig för att minst en gång per månad bjuda hem någon/några. Det tipset tål att funderas på för min del. Fast det måste så klart bli handling också. Herregud, livet går inte i repris och det är tagning hela tiden.

Vännen har åkt och hälsat på sina barn och barnbarn och mina barnbarn mojsar och nojsar i sina rum. Nu återstår att söka fram några helgkläder och fixa till frisyren som fick torka fritt efter gårkvällens bastubad.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nyss hemkommen från en jättetrevlig kväll med massor av god knytismat och vin i roliga människors sällskap. Och jag åt naturligtvis för mycket av desserterna så det var bara att låta det komma upp igen innan det var dags för lagindelning och spel, men dessförinnan lekte vi julklappsleken. Superkul!

Nu packas det i mitt hus och äldsta barnbarnet drar iväg mot studieorten. Känns alltid att hon stannar för kort. Hoppas att det är bra körväder i morgon.


Bilburen igen men trött

Nähä, inte blev det godkänt på besiktningen, fast det visste jag innan. Måste fixa handbromsen som bara tog på ena sidan, men nu får jag i alla fall köra lagligt.

Sitter här en minut över midnatt och småfryser. Har badat bastu och slappat. Lider av sömnbrist. Natten som gick var inte kul. Inte natten innan heller. När klockan var 04.30 var jag fortfarande vaken. Egentligen ska jag inte klaga för oftast somnar jag snabbt och sover gott, men nu under jullovet är det svårt att slappna av när ungdomarna är vakna. Har nog lite hönsmammetakter i mig fast de här ungdomarna börjar vara vuxna och klarar sig själva rätt så bra även om jag sover. Just nu sitter ett gäng grabbar och spelar kort, skrattar och trivs. Egentligen kan det väl inte bli bättre.

Idag tillagade jag en god middag som bestod av mandelpotatis och västerbottensostfyllda laxrosor med vinsås. Därtill hembakt tunnbröd. Mmmm. Kände mig huslig för en gångs skull, fast disken den står kvar och det dör ingen av.

Nu väntar J Blund på sängkanten och förhoppningsvis en riktigt skön natt.






Skön dag

Vaknade med ljuset och såg allt större snöflingor falla från en gråmulen sky. Precis efter morgonkaffet ringde syrran och föreslog att vi skulle åka och tända ett sista ljus i lyktan på våra föräldrars grav innan den bäddas in i snötäcket.
Vi åkte norrut i underbart vackert snölandskap med stora flockar renar på behörigt avstånd från vägen. Första stopp blev shopping i Konsumbutiken och vi hann även med en sväng in på GK:s innan vi vi parkerade utanför kyrkogården.
De flesta ljuslyktor stod mörka och isiga och bara huvudstråket var plogat så vi fick pulsa en bit i snön.
Vi för alltid samtal med våra kära och jag tror att de finns där någonstans i våran närhet. Ibland förnimmer jag ett svar. Som avslutning svängde vi förbi kära hemgården och inandades barndomens luft i både lungor och hjärta. Minnen av villkorslös kärlek och omtanke tacksamt förvarade i minnets skafferi.

Varje litet barndomsminne
göm det i ditt sinne
göm det intill ålderns dar
som det bästa livet har

Under hemresan pratade vi om saker som vi är glada att våran kära mamma slapp uppleva. Hon var en människa som ville alla så väl, men tyvärr är inte alla människor som hon var. Ibland befinner sig dessa empatilösa krymplingar i närheten och försöker förpesta luften vi andas. Tacksamt att livet har lärt att man alltid ska ha det finmaskiga filtret tillhands.

Väl hemma igen åkte granen ut. Jag sj öng "Nu är glada julen slut slut, julegranen bäres ut ut ..." medan jag jag klädde av den. Kissen racade som en dåre så barren spred sig över hela rummet när platsen blev tom. Sedan stod han och tittade ut genom altandörren på granen som låg utanför. Undrar vad han tänkte.

Det är lugnt i mitt hus. Barnbarnen är på vift och jag ska ta itu med disken.





Väntrumspina

Unge herrn har haft tandvärk av och till sedan julhelgen och igår förstod jag att det nog inte går att vänta längre innan vi uppsöker tandläkaren så jag ringde 112 och fick veta att närmaste jourtandläkare fanns på Porsön. Ställde klockan på 08.00 och åkte iväg med lånad bil. När vi kom in i väntrummet var det många före oss och de flesta fick vara inne hos tandläkaren runt 45 minuter. Tur att jag hade med mig druvsocker och en apelsin. Ingen pratade och det fanns tre gamla tidningar att bläddra i varav en handlade om babykläder. Klockan var strax före 15.00 när det blev våran tur och då hade vi som var kvar precis börjat prata resor. Det visade sig att det var bra att vi åkte iväg idag innan inflammationen hade ställt till det ännu mer. Nu väntar rotfyllning. Tur att ungdomar har gratis tandvård.

Kvällen blir förhoppningsvis lugn och skön, men hur det slutar vet man aldrig när man har ungdomar i huset. Just nu är jag och kissen ensamma hemma. Han ligger tätt intill mig med magen i vädret och spinner så gott och jag mumsar i mig de sista pralinerna ur en chokladkartong.

Termometern har krupit neråt under tjugostrecket och röken från grannarnas skorstenar står som pelare rakt upp mot himlen. När jag en dag på något sätt får en större summa pengar i min hand ska jag installera en braskamin av något slag. Att meditera framför dansande värmande lågor är något jag drömmer om. Ok, drömmar saknas inte i mitt liv. Mitt milt medelhavsturkosa badrum med bambudetaljer är ett exempel.






Årets första dag

Stora snöflingor dansar i luften utanför mitt fönster. Jag och kissen har varit ute en stund och tankat lite dagsljus. Julgranen framför altandörren står på sista versen. När jag har skrivit det här inlägget klart ska den kläs av och ställas som skydd vid fågelbordet. Jag har bråttom att ta fram julsakerna och lika bråttom att plocka bort dom. Jag tycker redan att mörkret har fått ge vika för ljusets återkomst. Nu är vi på rätt sida.

Kissen ligger bredvid mig, spinner och trampar i fårskinnet jag sitter på. Barnbarnen tar det lugnt och vännen har åkt och gratta sin gamla mor som fyller jämt. Min obesiktade bil står i garaget på upptining så jag får väl ta och passa på att städa den också. Nu har jag i alla fall bokat en besiktningstid här i Kalix redan på måndag.

Gårkvällen var lugn förutom att jag hade ett flertal taxiutryckningar. Vid tolvslaget åkte vid ner till strandängarna och tittade på fyrverkerier. Vackert, men samtidigt känns det hemskt att smutsa ner miljön med så mycket kemikalier.

RSS 2.0