Alla helgons helg


Mina småspöken

I morse började jag med sjömansbiffen á la min mor till dagens middag. Därefter bakade jag en chokladkaka med massor av blockchocklad både inuti och ovanpå. Allt blev gott och barn och barnbarn som var hos mig på middag åt av hjärtans lust till min stora glädje.






I går kväll var syrran och jag och tände ljus på kyrkogården till våra käras minne. Även där i avfolkningsbygden strålade hundratals små ljuslågor i beckmörkret. Det kändes väldigt fint särskilt med tanke på att vi lever i en värld där jag har fått för mig att många människor väljer bort sina rötter och bara bygger kronor i sina livsträd. För min del tror jag att rötter är viktigare än man tror för att inte blåsa omkull i livets stormar. För stormarna de kommer förr eller senare och då är det är bra att förstå varför man blev som man är.

Nu väntar tevesoffan och en kopp kaffe.




En gammal klippbok

I morse när övervåningen badade i solljus fick jag lust att städa bokhyllan. Den är inte knökfull för jag har rensat bort hundratals böcker de senaste åren. Nu har jag bara kvar fotoalbum, ett komplett lexikon samt psykologi- och skrivarlitteratur. Ja, och så klart mina gamla bokmärksalbum, några uppsatsböcker, virkböcker, en gammal klippbok och Sions sånger.

För många år sedan fick jag överta en gammal koffert med diverse innehåll som tillhört faster Svea, alltså hon var inte min faster utan mitt xx:s faster. Hon var översköterska på epedimisjukhuset här i Kalix, mycket bestämd och inte känd som den vänaste har jag förstått. Min bekantskap med henne var dock bara av det trevliga slaget. Jag tror att vi gillade varandra. Två självständiga kvinnor med åsikter!!! Hon var född 1896.

I kofferten fanns klippboken som numera ligger i min bokhylla. Den innehöll bland annat ett högtidligt tackbrev från Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm för att hon hade skänkt 220 kronor till deras sociala hjälpverksamhet. Detta var 1947 så 220 kronor var en ganska stor summa pengar. Idag motsvaras det nog av ett värde på nära fyratusen kronor.
Hon var äldst av 13 syskon. Tidigt slussade hon in sina yngre systar i sjukhusvärlden som biträden och när flera av dem emigrerade till USA åkte hon själv dit och hjälpte bland annat till med att starta upp ett hem eller ensjukinrättning för barn.


Hon var medlem i Vita Bandet som var en kvinnlig nykterhets- och fredsorganiskation som vilade på kristen grund. Föreningen underströk kvinnans sociala ansvar, och kämpade bland annat för kvinnlig rösträtt, lika lön och att kvinnor skulle behandlas lika som männen.
Vita Bandet bildades av kvinnor i USA redan på 1870 talet för att förmå krogar att sluta sälja sprit  för att få ett nyktert samhälle. Föreningens valspråk var "Allt vad i viljen att människor skola göra Eder, gören i ock för dem". Hur aktuellt som helst även i dag.

Det har varit en bra dag idag. Käraste Evelina kom hem på eftermiddagen och då beställde vi kinamat. Sedan har jag och mr x varit och lämnat igen formateringscd:n som han lånade igår. Nu är det kväll och jag är trött.

 


En fladdrande låga för våran pappa

I kväll har min syster och jag varit och tänt ett ljus på våra föräldrars grav. Pappa skulle ha fyllt 93 år idag om han hade levat. Det var så rofyllt på kyrkogården med alla små fladdrande ljuslågor som lyste i mörkret.
Efteråt åkte vi till Konsum och köpte födelsedagsfika som vi sedan avnjöt sittandes i bilen på hemgården. Det känns gott i hjärtat att för en stund få vara nostalgisk och tillsammans minnas den tid som var.

Idag har jag varit hemma från jobbet. Inte för att jag är jättesjuk men för att jag känner att min kropp behöver vila för att orka. Naturligtvis har jag gjort lite för mycket så min onda höft protesterar vilt. Mitt stora dagliga problem är dock axlarna och nacken. Vet inte vad jag ska ta mig till för att bli av med den brännande smärtan som jag nästan alltid har så fort jag använder armarna.

I kväll är det lan igen på övervåningen i mitt hus. Fyra grabbar och fyra datorer. Det har varit lite kalabalik för min unge herre eftersom hans dator la av. Nu har det löst sig genom att han har fått låna en formateringscd av snälla människor. Tack för den räddningen! De här grabbarna är skötsamma så jag behöver inte oroa mig för något. Pust så skönt det känns. (Peppar peppar ta i trä!) Det har varit många långa och oroliga år och ibland har jag tänkt att oron har blivit som en kronisk sjukdom för min del. När jag var på seans i somras sa mediet att jag inte behöver oroa mig för framtiden för det kommer att gå bra. Det vill jag väldigt gärna tro på för alla vill vi våra barn och barnbarns bästa.

I morgon kommer käraste Evelina hem. Har renbäddat hennes säng idag. Måste tänka ut något gott att äta som hon gillar.

Nu till en varm långdusch.


Vaknatt för mig och katten

Lan-natten bjöd inte på så mycket sömn för min del. De fyra grabbarna på övervåningen skötte sig fint men jag vill ha tyst och framför allt lugnt när jag ska sova så jag har mest legat och bogserat i mina kuddar. Klockan åtta steg jag upp och kokade starkt kaffe och vips blev jag pigg och alert. Inte ens katten har trott sig sova så han slocknade tidigt i kväll :).

Åkte och hämtade bromsoket jag hade beställt på Mekonomen och därefter blev det avfärd mot Happis. När jag lämnat bilen på verkstaden promenerade jag till Monica och Bosse. Alltid trevligt att träffa dom, tyvärr blir det alltför sällan. Våra gubbar spelade en gång i tiden i samma band och för väldigt länge sedan jobbade Monica på nsd och jag på kuriren. Då var vi unga och fyllda av framtidshopp. Nu är vi nog mest förvånade över hur många år vi har blivit. Tiden har gått så himla fort. Alldeles för fort.

Det blev inte så fasligt dyrt på verkstaden som jag hade befarat. Nu är i alla fall bromsarna ok, men de förbaskade varningslamporna lyser ändå. Verkstadskillen trodde att det är tändkablarna som har något brott som gör att det stör ... ja då är det väl bara att byta dom och se vad som händer.

Nu känns ögonlocken väldigt tunga och det lär bli en riktigt skön natt.




En semesterdag stundar

Så är måndagen avklarad. Började flott med att försova mig. Vaknade prick åtta och hoppade bara i kläderna och åkte iväg mot jobbet med tandborsten i handväskan. Tur att mr x har skollov den här veckan.

Har inte gjort så mycket på jobbet idag mer än lite städning, rengöring av kaffeautomaten och diskröjning. Konstigt att disken hopar sig och ändå är det ingen som vill kännas vid att de har lämnat någonting. Belöningen var några praliner från en presentask. Det är bara jag och chefen som är på jobbet den här veckan och då känns det lite guldkant att ha det fräscht omkring oss.

Efter jobbet väntade hårfrissan så nu är frillan ännu kortare än sist. Jag är nöjd även om kort frisyr kräver mer skötsel än pagefrisyren jag haft i 25 år.
Var också och kollade mina tipskuponger men det blev inga miljoner den här veckan heller. Snyft! Gick i stället till Systembolaget och inhandlade några flaskor vin. Det blir inte så mycket drickande för min del men det är kul att ha det hemma ifall att någon kommer hit eller att ta med sig som present ifall jag är bortbjuden.


Snart väntar två fester. Den ena, Marias 50-årsfest blir garanterat superkul. Längtar redan. Jag borde verkligen skärpa till mig och ha lite fest för mina vänner. Ordspråket om att man har ju inte roligare än man gör det är då verkligen sant. I och för sig klagar jag inte på hur jag har det men jag har en känsla av att det borde vara mer fest och glam i mitt liv. Fasen, man lever ju bara en gång. Nu menar jag inte precis suparfester utan det kan vara vad som helst bara det är skratt och skoj.

På övervåningen har jag just nu fyra grabbar som ska lana natten lång. Det lär inte bli så mycket sovande för min del heller. Tur att jag är ledig i morgon. I och för sig ska jag med bilen på verkstaden men det är inte förrän på eftermiddagen.

Nä, nu ska jag gå och hämta in vinet som jag har glömt kvar ute i bilen. Kanske jag korkar det vita ...



Regnig söndag

Snön har regnat bort och det har varit grått och regnigt hela dagen. Jag gick i alla fall ut med kissen och passade på att ställa in de sista sommargrejorna i bodan. Nu står snöslungan och snöskyffeln redo närmast dörren, men jag hoppas att det dröjer innan det kommer så mycket snö så att man måste skyffla bort den. Det är ett jäkla elände när man har grus på infarten.

På eftermiddagen åkte jag iväg och hälsade på Inger och Ulf. Varje år gör de en film som julklapp till sina nära och kära. Filmen innehåller händelser under året som släktsammankomster, fester med vänner, musik, resor och andra roliga saker. Jätteuppskattade julklappar! Därefter åkte jag hem och bakade en banankaka efter ett nytt recept. Den blev inte god. Stor besvikelse. Mr x hade ätit pizza med kompisen så min middag blev bara uppvärmd fisk från igår.

I morgon ska jag klippa mig. Ska bli skönt att få det gjort för nu är min styva kalufs lite väl yvig. På tisdag ska bilen till verkstaden. Tänker ta semester den dagen. Det är skollov den här veckan och lovveckorna brukar alltid vara oroliga när jag har en hemma och själv måste vara på jobbet.

Jag känner mig lite ur form, småirriterad och obeslutsam. Det är så mycket som jag skulle vilja göra som tar sin lilla tid och kräver att jag är fokuserad och får den tid som krävs utan att avbryta och göra en hel massa annat under tiden. Det är så mycket annat som styr mina dagar. Jag tror att just det faktum att jag inte kan styra mina dagar sliter mer än man tror.

Jag skriver så trista saker här i bloggen, men jag kan avsluta med en rolig sannhistoria.

Min systerdotters man som har några extrakilon på magen tränar intensivt som bara den och en kväll var sista träningspasset språngmarsch uppför den branta vattentornsbacken och som sista knorr uppe på toppen armhävningar och höga hopp.  Efter träningspasset kommer frugan och hämtar sin man. Lille sonen som är med frågar då sin mamma: Är pappa full?




Latdag

Började dagen med att ligga i sängen och lyssna på en cd-bok tills klockan var nästan elva. Sedan dusch och lite piff och det tar ju numera sin lilla tid. Därefter frukost och tanken var att därefter åka iväg och storhandla med mr x som hjälpbärare. Jodå vi åkte och handlade men det blev inte så mycket som vi fick med oss hem. Vi klarar väl morgondagen men inte så mycket mer. Han skyndade så fort med vagnen genom affären så mina hjärnceller hann inte alls med.

Som vanligt har jag varit ute med kissen och han verkar gilla att det är lite snöflingor mellan grässtråna. Trots att det är så supertunt snölager så är det märkbart ljusare. Jag längtar till advent. Redan nu har jag lust att åka och fixa  en fin inne- och utejulgran medan skogsvägarna är farbara.

Har varit en sväng och myst med mina små barnbarn. Den ena hade kompisar hos sig och de klippte och limmade så det stod härliga till och lillgrabben som bara är fyra år byggde ett piratskepp av lego med lite hjälp av mamma. Vovven kröp ihop mot min nya svarta yllejacka ... men det gör ingenting. Älskar henne också.

Middagen blev en variant av lax med västerbottensost och stekt potatis. Jag blev tvärmätt efter ett par tuggor. Så blir det ibland nuförtiden och då är det ingen idé att fortsätta stoppa i sig för det kommer upp.

John Blund kallar på mig.




Det snöar!

Faktiskt känns det ganska bra att snön kommer och lyser upp vår tillvaro som mörknat alldeles förbannat rejält den sista veckan. Hoppas bara att den ligger kvar den här gången.

Idag ställde jag ut min stora lykta och hängde dit en ljusslinga. Nu går jag omkring och har julstämningskänsla i kroppen. Mer behövdes inte. Mysigt. Fast när jag tänker efter är det bara drygt åtta veckor till jul.

Det blev enkel middag idag, specialare som min fd svärmor kallade dom. Det är helt enkelt smörstekt franska, bräckt rökt skinka och stekt ägg. Salt och gott.

Har hunnit vara ute med katten och vintrat lite smågrejor som t.ex. att plocka in alla klädnypor. Hur det än är så är en timme ute i grådisljuset välgörande, bara man är välklädd och inte fryser. Den enorma tröttheten som får en att vilja slänga sig i sängen direkt man kommer hem bleknar bort och jag måste erkänna att jag njuter i fulla drag av att känna mig pigg och vital :)

När jag var på återbesök till läkaren frågade hon om folk känner igen mig numera. Jodå, svarade jag tvärsäkert, men den här veckan har det hänt flera gånger att folk som jag känner ganska väl men som jag inte sett på några månader inte känt igen mig förrän jag börjat prata. Det känns jättekonstigt för jag känner mig inte förändrad. När jag ser foton av mig själv före och efter operation så ser jag ju att kinderna och kroppen är mindre men inte så mycket så att jag är förändrad till oigenkänlighet. Den största skillnaden för mig själv är att det inte tar emot lika mycket när jag ska promenera eller göra någonting. Ibland är det till och med roligt att röra på sig. Nä, nu glömde jag en viktig sak för den största skillnaden är på kläderna.



SKÅL!


Sötsur sås

Har precis ätit en middag som blev ovanligt god. Brukar nästan aldrig gilla min egen mat. Gjorde sötsur sås som blev överraskande god plus ungsstekte kycklingfiléerna med rejäl kryddning. Ris är förstås ingen höjdare efter gastric bypassoperationen, men en liten sked slank i alla fall ner.

Dagen har varit gråmulen och redan före klockan fem var det mörkt. Nu väntar en fasansfull tid i många veckor tills adventsljusen lyser upp tillvaron. Jag bävar.

Slank in på Lyktan och köpte gofika innan jag for hem. Tursamt nog hade mr x kompisar här så jag fick dela allt gofika i fyra delar. Tack för det ödet mitt! (Annars hade jag smällt i mig för mycket och mått skit vid det här laget.)
Har också varit och hämtat biljett till kommunens stora persofest med westerntema. Hoppas bara att den blir av.

Ska ta det lugnt i kväll, se teve och småpyssla.


Farmorsyssla

Har precis kommit hem från sonen där jag varit barnvakt åt lillgossen medan storasyster var på ridning. Jag började med att tända en brasa i kaminen. Det är så mysigt. När det är Bolibompadax är det ingen konst att ta hand om barn. Jag läste pappersnorrländskan och sedan blev det kvällsfika. Första smörgåsomgången hamnade i Izas (hund) mage eftersom jag tog fel brödsort. Ja, och Iza hon blev ju förstås glad.

Dagen började intensivt. Redan före halv åtta åkte jag iväg med blodtrycksmätaren till lassa och sedan till jobbet för att genast åka vidare till centrumskolan där vi hade en stockholmsensemble som förberedde en sagoopera. Var jätteorolig för att det skulle strula med piano eller något annat, men allt har funkat jättebra. Därefter åkte jag hem och hämtade mr x som började senare idag. Det skulle vara roligt att veta hur mycket svarttaxi jag kört bara de här sista åren. Fast egentligen är det nog lika bra att inte veta hur mycket pengar som hamnat i bensintanken.

Är nu jättetrött och längtar efter John Blund.






Ett dygn med blodtrycksmätare

Det är inte första gången jag går omkring med en blodtrycksmätare på överarmen, men det är första gången som jag gör det utan att vara vansinnigt irriterad. Den jag fick i morse var av modernt snitt, liten och fräsch. Förra gången var det en tjock solkig manschett som hasade ner över armbågen och en snuskigt äcklig slang med plåsterrester som klibbade fast på ryggen. Jag kände mig smutsig i flera dagar efteråt. Man vet ju aldrig vem som haft den och var dom haft den. Fast egentligen så var det så att sista gången när jag skulle ha den så ringde jag till sjukhuset och frågade om de hade någon fräschare mätare och när de inte hade det så tackade jag nej!!!
Hittills är blodtrycket bra. Faktiskt jättebra, typ 112/67, vilket tyder på att min kropp är i väldigt ungdomligt skick .... skojar bara .... syftet den här gången är att läkaren ska kunna bedöma hur mycket hon kan sänka mina medicindoser. Jättebra att det är åt det hållet för en gångs skull. Faktiskt har jag missat att ta en av tabletterna under åtminstone tre veckor.

Dagen har varit som en vanlig arbetsdag men slutade lite trevligare än vanligt för att chefen överraskade med frukt- och godiskorg till sin personal.

Hemma igen åt mr x och jag varsin filtallrik med Axas lyxmusli och sedan gick jag ut och städade min bil som var ordentligt skräpig efter Umeåresan. Kissen har också fått vara ute så nu skulle jag kunna göra något roligt som att hälsa på någon, dricka kaffe och äta gofika. Min första tanke var att gå på bio och se Bröllopsfotografen men det går inte när jag har brummeriet på armen.

I morgonbitti ska jag tillbaka med mätaren och då tror jag att jag passar på att vaccinera mig när jag lika är på sjukan. Inte hör jag väl till någon prioriterad riskgrupp men någon dag hit eller dit kan inte spela så stor roll i det här lilla samhället.


Umeåhelg



I fredags åkte mr x och jag till käraste Evelina i Umeå. När vi kom fram bjöds vi på oxfilé med svampsås, sallad och potatiskroketter. Supergott! Jag drack ett halvt glas vin vilket ledde till att jag slappnade av så ordentligt att jag somnade på ett täckte på golvet då Idol började. Jag gjorde tydligen likadant förra gången jag var på visit. Tror att det beror på att det känns så tryggt när jag har mina kära barnbarn runt mig.

I lördags var vi ut på stan och tömde kontot. Jag hittade ett par supersnygga stövlar men de kostade 1800 kronor. Jag lade undan dom men insåg att det var för dyrt så jag sökte vidare och hittade ett par många hundralappar billigare.
Så klart blev det en del klädinköp till barnbarnen som var med och en rosa huvflecetröja till mig själv.

Evelina har samma goda smak som mig att välja matlagningsintresserade karlar och på kvällen bjöds vi på kycklingsoppa enligt mr x önskemål. Även den jättegod.

Efter middagen erbjöd sig Evelinas sambo att byta bromsskivor och bromsklotsar i min bil. Det tackar man ju inte nej till så han och mr x höll på och mekade ute på parkeringen i mörkret till nästan midnatt. Tyvärr upptäckte de att en grej hade rostat ihop och låg och klämde, eller hur det nu var, och på hemvägen blev ena bakhjulet så varmt att det rök om det när vi stannade. Vi har tagit det lugnt, stannat ofta och försökt kyla ner det med vatten. Nästa vecka har jag verkstadstid så då kanske jag får bytt rostgrejen.

Jag blev jättesnuvig när vi kom till Umeå och kanske är det inte snuva utan ett litet utbrott av hundallergi. Brukar ibland känna av hundar när det är länge mellan gångerna och Aston han är en liten kelgris som helst ligger med tassarna runt halsen och kramas. Lilla gubben! Nu är jag nyduschad och kläderna i tvättmaskin så då får jag väl snart svaret på om det är virus eller hundkramar.



Min kisse har fått vara ensam hemma. Snyft! Igår var sonen hit och pysslade om honom en stund och gav honom lite lyxkattmat. Kissen blev glad när vi kom hem och nu är han ompysslad och vill bussugen.

I morgon väntar jobb om jag bara inte blir snubigare. Ena ögat är rött och irriterat och näsan lyser som en stoppsignal.

Två arbetsdagar kvar

Himmel så trött jag har varit idag. Ett tag kändes det som att det var förkylning på gång. Nästa stund var det borta. Skönt att det bara är två arbetsdagar kvar av den här veckan.

Åkte hem på lunch och passade på att åka till soptippen med två lass. Tack och lov att jag har unge herrn som är bra på att backa. Att rensa och bli av med skräp är befriande. Känns som att man har vingar när man åker från tippen.
Nu är det halvokey på tomten och bodan och garaget är godkänt. Förrådet återstår. Mycket ska bort. Måste använda mer hjärna än hjärta när jag rensar och komma ihåg att minnena lever inom mig och sakerna bara ligger i lådor år ut och år in och tar plats. Ett förråd på drygt 20 kvadratmeter är fullproppat. Det är inte klokt.

Livet rullar på som alltid. Det händer en del som inte lämpar sig att skriva här i bloggen och det är på sätt och vis trist för det är egentligen sådant som är viktigast i mitt liv. Just nu överväger nog de positiva bitarna och då är jag jätteglad. Livet är en kamp på många sätt och vis.

Min önskan just nu är att vinna en större summa pengar. Gud så glad jag skulle bli.

I kväll har unge herrn och jag varit och övningskört till min son. Där värmde öppenspisen så skönt så min frusna själ blev genomvarm. Nu mot duschen.




Datorrensning

Hm, tror att jag rensade lite för mycket för tusentals bilder är borta och massor av dem redigerade och klara. Det är ingen idé att gråta, skrika och slå sönder dörrar för de lär inte komma tillbaka. Fattar inte att jag inte ens höjde på ögonbrynen när jag avinstallerade 133 MB plus mycket mycket mer. Tack och lov har många, men inte alla bilder automatiskt lagrats i ett annat program så jag får väl börja från noll med rensning och redigering.
På plussidan är att datorn jobbar snabbare.

Idag har jag lämnat in mina gamla super8-filmer för att överföra till DVD. Det är bland annat några rullar från mitt och xxet:s bröllop 1966. Ska bli roligt att se de nära och kära som var med på inledningen av 30-åriga kriget. Det har hänt mycket på de 43 åren.
I tryggt förvar har jag ett tjugotal vhs-filmer som jag ska försöka föra över själv. Sökte bruksanvisning på nätet idag och jag tror att jag klara det. Kanske studieförbunden kan starta en kurs. Ska ringa i morgon och höra.
Jag har filmat alldeles för långa avsnitt på en och samma person så där väntar massor av redigering. Mest på en av mina käraste underverk. Evelina. Nåja, bild- och filmredigering får bli min vintersysselsättning. Men det ska bli både roligt och sorgligt att se och höra alla käras röster som inte lägre finns med oss. Kommer nog att gråta en hel del.

I morse tog jag sovmorgon och försköt mitt skift en timme vilket innebar att jag stannade och fikade på jobbet med lärarna som hade arbetslagsträffar. När jag kom hem tog jag ut katten och avverkade den sista förfrusna djungeldungen. Var välklädd så det var riktigt skönt. Jag mår så himla gott när jag hinner greja på utomhus. Åh, vad jag längtar till pension. Inte att bli äldre men att äntligen få göra sånt jag vill.

I kväll har jag röjt i garaget. Nu är halva golvet fyllt av sånt som ska till soptippen. Lyckades spilla ut microavfettning på ena handen så nu är den torr som fnöske.






Måndagkväll

Helgen har varit riktigt bra. Käraste Evelina kom hem på fredagkväll och på lördag kom Esko. Jag har hunnit med att kratta, umgås med Evelina, vara till Happis med Esko och som final äta löjromsfrukost innan mina kära åkte hem till sitt. Himmel så gott det var med löjrom och rödlök på hembakat tunnbröd. Det som blev kvar frossade jag och mr x på i går kväll framför teven. Mums.

Idag var det lite tungt. Har känt mig både frusen och måttligt inspirerad att jobba. Var tvungen att springa i trapporna på jobbet för att få upp lite värme i kroppen. Hade mycket hellre varit hemma och småpysslat, kört allt skräp till tippen och börjat med förrådsrensningen. Är lite orolig för att trädgårdsavfallet frusit fast på släpet ...

I morse var det tio grader minus. Brrr och det känns gruvensamt att veta att solen snart inte når den här delen av klotet på många långa mörka veckor. Under flera år har jag surrat om en dagsljuslampa och nu återstår att se om det finns utrymme i min budget. Förmodligen inte.

Evelina kom hem med en hel Ikeakasse kläder till mig och det mesta passade perfekt, visserligen ungdomligt stuk på det mesta men vad tusan man är ju inte äldre än man gör sig.

Nu ska jag lägga mig och smälta äppelpajen som jag åt nyss.



Kunde inte se målbilden

Igår var jag till Luleå med Lillemor, Maria och Hanna. Det är alltid roliga resor med glada skratt, gofika och god mat. Jag inhandlade nya jeans och en vinterjacka. Maria är suverän att se vad som passar mig. Vinterstövlarna var lite för dyra för min kassa så de får vänta. Jag kan knappt fatta det men jeansen är storlek 38, slim dessutom. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få uppleva att komma i den storleken. Inombords är jag densamma oavsett vad vågen har visat genom åren men nog har det varit med stor sorg som jag har köpt allt större storlekar. Köpte också två tröjor på en ungdomsbutik men de var tajta. Väldigt tajta. De får nog ligga till sig i garderoben.

Idag var jag på återbesök till hjärtläkaren och hon mumlade nöjt när vågen stannade på minus 28,7 kilo. Midjemåttet var tydligen också på rätt sida om gränsen. Fast runt magen är jag fortfarande rätt så rund. Det kanske aldrig går bort, men det gör ingenting. Däremot har jag krympt från 163,5 till 161 centimeter. Det lär bli att äta mindre blodtrycksmedicin men först ska jag ha dygnsmätaren. All medicin man slipper är ju bara bra.

När jag kom hem idag gick jag direkt ut i det fina höstvädret och krattade ihop massor av lövhögar. Får ta bort de i morgon när jag hjälp anländer. Kissen njuter verkligen av att få vara utomhus. Hans yviga svans viftar glatt, till och med då han ligger ner och putsar sig.

Nu väntar jag hem käraste Evelina. Jättekul att få rå om henne ett par dagar. Ska ta fram löjrom och frossa på i kväll. Måste åka och köpa rödlök, gräddfil och gott tunnbröd.

Blötsnö

I morse när jag vaknade var hela världen vit, nä jag gick inte ut och rullade en snögubbe, däremot klädde jag mig rejält och körde iväg till jobbet. Svängde förbi och hämtade posten på gymnasiet och då blev jag dyblöt om fötterna. Åkte hem på lunchen och tog på mig tjocka torra yllesockor och försvarets tunga gymmistövlar.
Efter jobbet åkte jag hem och dammsög nedervåningen. Fattar inte att det kan bli så många katthårstussar på två dagar och ändå har katten inga luckor i pälsen. Därefter åkte jag och handlade medicin och mat. Pust. Nu väntar en skön kväll under yllefilten i tevesoffan.
I morgon ska jag handla kläder .... tra la la la

Luleåresa


Det blev inte mycket jobbat idag för först åkte jag till sonen och fick lagt på vinterdäcken. Sedan handlade jag fika till persomötet. Därefter hann jag med en kort stund på jobbet innan unge herrn och jag åkte med honom till tandregleringskliniken i Luleå. Det var fint och soligt körväder och naturligtvis fick jag inte köra själv. Istället satt jag med öronproppar för att orka med musiken som spelades i bilstereon.

Nu är det på G med fast tandställning både i under- och överkäken. Äntligen, säger jag för det är verkligen nödvändigt. Den fasta ska sitta där i cirka 2,5 år och därefter en lös ställning runt 1,5 år!!! Men därefter får han en fin tandrad så nog är det värt besväret i långa loppet.

Vi var förbi Biltema och inhandlade bromsskivor och bromsklotsar till min bil. Hoppas att någon förbarmar sig och monterar dit dom. Min son ligger risigt till och han lär väl inte säga nej till kära mor.

Kung Bore klampade in så snabbt och jag var nog inte riktigt förberedd på att han skulle stanna och göra det så kallt i vår tillvaro. Jag fryser och inser att jag måste skaffa mig koftor, kalsingar och yllesockor.
När vi kom hem gick jag som vanligt ut med kissen. Han ville inte in utan jamade när jag bar in honom. Han sliter i kopplet och försöker utvidga sitt område till granntomterna, men jag försöker vara konsekvent ... hm så konsekvent jag orkar.

Livet går lite upp och ner, men idag har det definitivt varit en uppdag. Nu längtar jag bara till dess att jag ska med Lillemor och Maria på shoppingresa. Nu ska jag gå och lägga mig under yllefilten i tevesoffan. 



Inbrott i mitt rum



Dagen började inte alls bra. Det hade snöat, var kallt och grått och när jag kom till jobbet hade någon gjort inbrott i mitt rum och stulit alla sedlar från notkassan som fanns i ett låst skåp. Låset var uppbrutet. En huvudnyckel som tillhör en av lärarna är också försvunnen. Den låg på mitt skrivbord i väntan på ägaren skulle hämta den.
Jag gjorde polisanmälan och städade upp. Det känns inte alls bra när sånt här händer.
Det var klassfest i huset i fredagskväll och det ligger spritflaskor både på framsidan och baksidan av huset. Larmet hade utlösts så polisen var dit men ingen upptäckte vad som hänt i mitt arbetsrum.
Det här gjorde att mitt humör sjönk till botten och vid arbetsdagens slut hade jag fruktansvärd huvudvärk. Det blev sängen direkt och en sovstund på ett par timmar. Därefter skärpte jag till mig och stekte lax till unge herrn. Nu väntar bara en sak. En skön sak. SÄNGEN. Är jättetrött.

Innedag

Vaknade vid niosnåret och kände direkt att det skulle bli en innedag. Ganska skönt även om jag har massor att ta tag i där ute för nu har löv fallit från hägg och björk.

Bestämde mig för att åka och hälsa på Lillemor och smaka hennes lingonbullar. Blev mottagen av tre glada och fina vovvar och bullarna smakade supergott. Åt två plus lite kex och ost. Därefter åkte jag till sonen som kollade upp bromsarna i min bil medan jag gosade med barnbarnen. Det kanske inte är så illa med bilen som jag har befarat. På tisdag ska jag köpa lite reservdelar som sonen ska montera dit.

Gårdagens middag räckte även till i dag. Göta kom hit precis lagom till efterrätten så vi delade på resterna. Nu har jag varit ute med kissen på hans dagliga tomtpromenad. Det är verkligen trist oktoberväder just nu, kallt och regnigt. Brrr och jag märker att jag är mycket mer frusen av mig numera då min kroppsvaddering krympt.



Under veckan ska jag till Luleå och äntligen köpa ett par jeans och en vinterjacka. Mycket angeläget för jag har bara ett par långbyxor och när jag tvättade dem fick jag ha ett par gamla stora mjukisbyxor på jobbet. Om jag blir riktigt generös mot mig själv och glömmer restskatten för ett ögonblick så kanske det blir ett par vinterskor också. Har sett ett par snygga liknande bilden.

Idag när jag var hos barnbarnen kom mitt xx dit med sin sambo. När jag tänker på hur sargad jag blev när han lämnade mig och hur jag känner idag så är det verkligen skillnad som dag och natt. Vi var tillsammans i tjugonio år. En hel evighet! Inte för ett enda ögonblick skulle jag vilja vända tillbaka. Det enda som är trist när man är skild är att man inte delar glädjen över barnbarnen.






Middagsfrämmande

I går kväll tog jag förmodligen insulin två gånger vilket resulterade i ett värde på 1,9. Det var bara att tugga i sig druvsocker och vänta på att det skulle stiga. Jag somnade och vaknade mitt i natten lagom till mr x kom hem. Sedan sov jag gott igen till åtta på morgonen. Gräsmattorna var vita av frost och solen strålade från en molnfri himmel så jag satte på köttsteken och dammsög innan jag gick ut och grävde upp mer blomster som ska bort. Det är ingen idé att ha kvar växter som år efter år har en tynande tillvaro på grund av dålig jord, fel läge eller något annat. Innan jag hann ut kom sonen med barnen hit och åt en andra frukost och så bjöd jag hit dom på middag när sonhustrun slutat jobbet.

Varenda dag som jag skottar eller gör något annat som är lite mer ansträngande tackar jag min lyckliga stjärna för operationen som på sätt och vis gett mig livet åter. Det är med en helt annan glädje som jag numera håller på och bökar och grejar. Det är en stor lycka.

Idag blev det köttstek med gräddsås, kokt potatis, rotsaksgratäng och lite grönfoder. Efterrätten blev enligt barnbarnens önskemål glass, grädde, hallon, jordgubbar, maränger och grädde!!!! Vi åt oss proppmätta och har sedan legat och jäst medan barnbarnen såg på barnteve. Lillkillen tjurade till när de var på väg till mig och ville hellre till Frasses än till farmor .... han är ihärdig och kom inte ut ur bilen förrän till efterrätten, men då åt han desto mer. Undrar vem han brås på???
Nu är disken bortdiskad och mr x har åkt iväg med kompisens epa. Jag ska gå och lägga mig framför teven och försöka hitta något sebart.



Fredag!


Dagen har varit lugn och skön. Gick ut i "trädgården" direkt jag kom hem från jobbet. Löven som ligger i tjockt lager på baksidan av huset lyser som guld. Jättevackert! Nästan synd att kratta upp dom. Har fyllt släpet med ett första lass trädgårdsavfall.
Det märks att min kropp orkar mer än tidigare och det är så förbaskat HÄRLIGT! Tack snälle doktorn för att du lät mig opereras. Däremot märks det att min högra höft inte gillar när jag skottar upp växter som ska väck. Nåja, det lär jag få leva med.

Idag åt vi uppvärmd lasagne som ♥ haft med sig till mig. Supergod. Pasta är annars inte min grej, men det kanske beror på vem kocken är. Jag läser veckotidningars mat- och bakbilagor med sådan iver att snålvattnet nästan rinner neråt hakan, men när jag själv ska laga något så står jag där alldeles tom och utan inspiration. I morgon ska jag dock försöka åstadkomma en köttstek och bjuda sonen med familj på middag.

Egentligen hade jag velat vara i Stockholm och gratta min kompis som fyller jämt, men det är inte så lätt att åka iväg när man har en tonåring i huset. Snart blir det väl min tid för tonårstiden går ju som sagt över.

Har det hänt något roligt? Säkert, men jag kommer inte på det nu. Livet är ganska gott just nu. Hoppas att det fortsätter så framöver. Amen.




RSS 2.0