Nu börjar livet som pensionär!



Igår på arbetsplatsmötet blev jag avtackad av mina kära arbetskamrater på Kulturskolan. I flera dagar har jag oroat mig för den stunden. Trodde att jag skulle gråta floder och har gått omkring laddad med engångsnäsduk instoppad i koftärmen, men uppvaktningen kom så snabbt och blev så omtumlade överraskande med skratt, fina ord som värmde och jättemånga fina presenter. Aldrig har jag fått så många paket! Det var allt från en välbehövlig ultralätt resväska till vinflaskor, tofflor, handdukar, bakformar, musik, fiollektioner!!!, vinglas, smycken, bok, choklad, foton, nackkudde, anteckningsblock och stora Björnkramar. Herregud!
Inte nog med allt detta så överraskades jag med middag på restaurang Vikingen där många arbetskamrater redan satt när jag blev ineskorterad. Valde laxplanka och vitt därtill. Gott och trevligt!



Jag kommer att sakna alla, inte minst Lisa som inte är med på gruppfotot. Hon sköter Kulturskolans städning och är en person som alltid är redo att hjälpa till med saker utöver sitt jobb. En riktig pärla. Tre av oss på Kulturskolan har tillsammans minskat i vikt en hel person på drygt 75 kilo. Inte illa.



Min arbetsplats kommer inte att stå tom. Arbetsuppgifterna har splittrats på tre personer. Önskar verkligen att det ska fungera bra.



Jag har rensat, slängt och rett ut ett och annat som blivit liggande. Däremot har det varit lite för ont om tid för överlämning, men så känns det kanske alltid.



Tårtan gick i musikens tecken och tog sin tid. Har nu en hel bytta i kylen med missbildade G-klavar.

Många frågar hur det känns, och hur jag än försöker känner efter är det svårt att sätta ord på känslan.
När jag kom hem idag kröp jag ner under en tjock yllepläd och försökte nå känslan av friheten som väntar.
Tra la la la nu är jag en glad pensionär ... la la la laaaaaaa

De sista dagarna



För tillfället känns det lite stressigt. Det är väl stormen före lugnet, hoppas jag. Försöker lämna över arbetsuppgifter i så lugn takt det bara går, utan att stressa ihjäl de som tar över. Allt har jag inte hunnit med eller ens kommit ihåg, men det är duktiga människor som tar över så det fixar sig nog ändå. Det är en märklig, fast bra känsla, att sitta bredvid och till med gå ifrån och jobbet blir ändå gjort. Ingen är oumbärlig, fast när arbetskamraterna undrar hur de ska klara sig utan mig säger jag att jag hoppas att det åtminstone blir lite svårt så att det märks att jag har gjort någonting under alla åren.

I morgon ska jag bjuda på avskedsfika. Har bakat några sorter och som vanligt är jag inte helt nöjd, men det blir nog bra ändå.

I morse när mina katter tittade på mig med sorgsna ögon som sa "Vi vill ut i finvädret" sa jag tröstande till dom att om bara några dagar blir jag hemma hela dagarna och då ska ni få gå ofta och länge. Det lär bli en hel del utejobb och då passar det så bra att de också får komma ut.


Skön sensommardag



Sommarvärmen är på visit och det var underbart att gå barfota i mjukt gräs i eftermiddags. Tänkte att jag måste insupa känslan med alla sinnen och spara i minnet till bistra tider. Blommorna har repat sig efter regnandet och rabatterna är återigen riktigt skönt ögongodis. Fullmoget och övermoget i en skön röra och äpplena är nästan mogna. Jag har samlat frön från mina blomster som jag hoppas torkar utan att mögla.
Katterna myser, rullar på rygg i gröngräset eller ligger redo för jakt på ekorren eller nötskrikan som frossar i cembratallens fröfyllda kottar. Fröna är stora som hasselnötter och innehåller säkert massor av näring.



Fick idag mitt sista lönebesked från kommunen. Men jag undrar vad som ska hända på tisdag. Brukar känna på mig, men den här gången är det fullständigt blankt i hjärnkontoret.


Från fönsterputs till torrbröd i stövlarna



Vädret är inte så himla kul för tillfället. Mest grått och blött. Solen visade sig dock en kort stund på eftermiddagen och då passade jag på att putsa vardagsrumsfönstren på utsidan. Hur stor idé det nu var eftersom karmarna ska målas så fort det är torrare väder.
Jag hade katterna kopplade ute på gräsmattan intill mig. Känner oro för att det kan finnas grävlingar i området. Grannen hade sett spillning på sin tomt och idag såg jag blåsvart spillning på min tomt intill blombänken. De kan visst var bitska de rackarna. Läste på nätet att förr i tiden hade man torrt bröd i stövelskaften för grävlingar biter tills de hör kraschet från krossade benpipor och kraschet från torrbrödet ska då få de att släppa greppet innan de når benet. Fast inte har jag lust att strosa omkring på tomten med rostad franska i gummistövlarna.

Det är jobbigt att lämna över sitt jobb till två olika personer, inte av nostalgiska skäl, utan för att det finns en mängd småsaker som borde nämnas men som jag medvetet hoppar över till förmån för viktigare information som behövs varje dag för att verksamheten ska flyta på. Ett jobb kan utföras på olika sätt, mitt sätt kanske inte var det ultimata. 

Nästa tisdag ska jag bjuda på avskedsfika och som alltid när det ska bakas eller lagas mat hamnar jag i den stora beslutsvåndans garn. Huvudet blir tomt på idéer och jag ser svårigheterna torna upp sig. Nå, nu har jag i alla fall bestämt vad som ska bakas och till och med skrivit inköpslistan.

Sex dagar kvar!
Ofattbart!


Städil

Ommöbleringen avslöjade sommarens slarvstädningar. Efter jobbet har jag dammsugit katthår från möbler och mattor. Det tog sin tid. Säkert höll jag på i drygt två timmar innan jag blev tvungen att nöja mig. Högerarmen krampade och nacken värkte.

När de nyvädrade kuddarna och plädarna låg på en nästan katthårsfri soffa fastnade min blick på fönstren. Herre min Je så de ser ut. Man kan tro att någon i ren djälvulskap hällt mjölk på dom, men så är det så klart inte. Bara att inse att det är dags för fönstertvätt också. En eloge till persienner så länge.

Mina inneblomster har minskat med åren och de som överlevt verkar behöva intensivvård med det snaraste. Mina prioriteringar har varit av nöden tvugna för att orka, men nu ska här bli andra bullar när jag blir ledig. Sköta om mig själv och pyssla med diverse i huset har hög prioritet. Sju arbetsdagar kvar innan dagen P.


En blixtsnabb helg



Helgen har rusat iväg snabbt som ekorren på bilden här ovanför. I lördags var vännen och jag till bland annat Tornio där vännens son med familj precis köpt ett nyrenoverat hus. Som vanligt svängde vi förbi Ikea och några fler affärer fast jag kom bara hem med sex små plastburkar till mina matportioner. Tanken är att frysen ska fyllas med lagad mat och att jag sedan ska ta fram och äta den. En gnutta motion och lagad mat är vad som är tänkt att gälla från den 1 september.

Idag har unge herrn varit här och kom lägligt för att hjälpa till med möbleringsbestyr. Hörnsoffan i vardagsrummet står nu i teverummet på övervåningen och Ikeas Ektorp i svart står nu på ny plats i vardagsrummet på nedervåningen. Det var väl trångt i trappsvängen så det var väldigt tacksamt med karlahjälpen. Vi fick demontera en del i både soffor och trapp. För tillfället är jag väldigt nöjd och nu återstår bara tavelflytt och en rejäl storstädning. Jag skriver bara ett ord: Katthår.



En väldigt nyfiken liten ekorre höll koll på mig och katterna tidigt i morse.







En sväng till hembyn

Trötthetens enorma kraft övermannade mig i kväll när jag hade planerat att se teve. Dagens väder är kanske en anledning. Duggregn och gråväder.

Syrran ringde på eftermiddagen och undrade om vi skulle åka iväg och se till våra käras gravar några mil bort. Jag dressade snabbt om till varmare kläder och tog på gummistövlar och så åkte vi iväg utrustade med varsitt paraply. Regnet gjorde ett upphåll medan vi ansade rosorna och småpratade till våra kära. Vi pratar alltid till var och en utom på graven där våra farföräldrar vilar. De lämnade den här världen långt innan vi ens var födda så vi har liksom aldrig haft någon verklig relation till dem. Däremot berättade pappa och faster en hel del om dem så vi har våra bilder av dem. Farmor var en mjuk och snäll kvinna, enligt min pappa. Han pratade alltid med stor värme om sin mamma som förgyllde tillvaron för honom med det dåtiden kunde erbjuda. Uppskattat var plättsmeten som han fick med sig när han och kompisen for på utflykt.

På hemvägen svängde vi förbi kära hemgården och begav oss ut i regnblöta hallon- och brännässlesnår. Girigt stoppade vi oss de välmogna läckerheterna och säkert följde även en och annan mask med. Gott var det i alla fall.

Mina gummistövlar är tunga grejer av typen armestövel. Måste införskaffa skönare och lättare. Fattar inte att jag stått ut med de där blyskodda i så många år. Idag krullade sockorna ihop sig under foten och det kändes som att jag inte skulle orka gå ens tillbaka till bilen.

Dagarna mot dagen P tickar iväg och nu är det bara nio dagar kvar.


10 jobbdagar kvar

Idag kom jag på mig själv med att sitta och notera diverse episoder från mitt yrkesliv. Mitt första riktiga jobb som färdigutbildad kontorist hade jag redan 1966. Den första lönen kom rätt i tid och räckte precis till vigselringen.
Min första chef krävde att jag skulle ha kjol på jobbet, men jag gick med huvudet högt i min nya marinblå byxdress i strykfri crimplene. Snyggt insvängt snitt i åtsittande skepparkavaj och utsvängda ben i byxan. Ursnyggt.
Den här chefen var en kvinnocharmör som hade kartotek över kvinnor i sin skrivbordslåda. Jag såg det aldrig själv men det skvallrades friskt bland gubbarna i fikarummet. Jag hamnade inte i kartoteket. Avskydde honom faktiskt. Många år senare råkade vi träffas på en ombyggnadsfest på mitt dåvarande jobb och då minsann inbillade han sig att jag hade lust att bli en av kvinnnorna i kartoteket. Nä, han sa inte precis så, men jag visste ju så jag tog ett raskt beslut och spottade honom i ansiktet och lämnade honom mitt i en dans.

Idag har det varit urtrist väder med regn så det blev inga utejobb här hemma. Plockade istället fram hårfärgen jag köpte i Ullared och smorde in varenda hårtuss. Färgkrämen skulle verka i trettio minuter, men en vän råkade komma förbi så jag kokade kaffe och sedan glömde jag hålla koll på tiden så nu sitter jag här med sydländskt mörkhårig kalufs. Nåja, det mattas väl med tiden.

Nä, hej hopp nu gäller sängen.






Huslig

Tömde vinbärsbuskarna i eftermiddags och kokade mer saft. Doften som fyllde köket var underbar och jag kände mig så där rejält gammeldags huslig som förr i tiden. Idag, till skillnad från igår, använde jag förklädet.
Nu när jag blir pensionär ska jag baka gott matbröd och laga god och nyttig mat. Alltså, det är inte svårt, bara att göra det och njuta av att knåda en ljummen silkeslen deg och av att skiva fräscha färgglada grönsaker. Tog fram favoritkokboken i går kväll som sänglektyr.

Har också varit och hälsat på sonens familj. Råkade komma lagom till middagen, vilket inte var helt fel med tanke på hur gott det smakade.

Dagarna tickar iväg mot dagen P och idag var en av mina efterträdare på besök och fick en första arbetsuppgift att ta över. Det är mycket att tänka på och jag är lite orolig för att det blir ett enda virr varr för henne. Jag är självlärd i de olika dataprogrammen och kan inte luta mig tillbaka mot några kursanteckningar så det blir så gott jag kan. Skickade också iväg det första tack för gott samarbete-mailet idag till en mångårig jobbkontakt. Kändes lite konstigt att se orden på pränt, och samtidigt en sorts lättnad över att det är nära till friheten.




Faster Mias gamla förkläde

I kväll har jag kokat svartvinbärsaft. Inte mycket, men tillräckligt för att ha några flaskor på lut i frysen när det kommer barnbarn på besök. Som vanligt glömde jag i ivern att ta på mig ett förkläde. Alla som någon kokat svartvinbärsaft vet att det blir rosa prickar lite överallt hur försiktig man än är. 
Jag har sparat förkläden efter mamma, mormor och faster. De tre viktigaste kvinnorna i min barndom. Det äldsta är nog fasters som jag minns från tiden då jag var i femårsåldern. Det är alltså över femtio år gammalt, fina romantiska blommor och superbra modell. Förkläden är underskattade. Miljövänligt dessutom för man behöver inte tvätta kläderna lika ofta.

Nu är det tolv arbetsdagar kvar till dess att jag blir en fri kvinna. Idag fick jag en present av fiolläraren på jobbet, nämligen gratis privatlektioner och lån av en fiol. Inte illa! Hm, ja det kanske kommer att låta illa, åtminstone till en början. Men nog tusan ska jag göra ett allvarligt försök även fast jag inte har så mycket musikalitetsförmågor i mina gener.


Ett nytt vardagsrum

Vädrets makter har verkligen bjudit till de senaste dagarna och låtit oss njuta av riktigt härligt sommarväder. Jag har suttit ute på altanen med "främmande" och njutit av min nyfriserade tomt. Tog också en biltur ut på "landet" till Lillemor och fortsatte njutandet ute på hennes altan.
Hos Lillemor är nytt kök på ingående och det triggade igång inspirationen även hos mig och när jag kom hem satte jag planen i verket. Den här gången fick möblerna i vardagsrummet byta plats och det kanske var på tiden för de har stått där de stått i dryga tio år. Mitt vardagsrum är lindrigt sagt svårmöblerat. Jag är väl si så där nöjd med resultatet och katterna som jag stängde in i toan under själva flyttoperationen var lindrigt sagt förvirrade när de släpptes ut på sin första inspektionsrunda.



Det nosades, tittades och jamades medan de grundligt undersökta varenda möbel och vrå. Undrar hur katter tänker. Bildens placering av gungstol och skönfåtölj är tillfällig till dess att jag hittar en bättre lösning. Den blommiga tapeten .. ja den är resultatet av ett tillfälligt skov av övermod och ska förhoppningsvis döljas av något neutralt sandfärgat inom kort.

I morgon väntar jobbet så det är nog dags att studsa iväg mot duschen innan det är dags för korsordet.


Strålande sensommardag



Är hur nöjd som helst med dagens väder. Det blev tidig morgon då vännen åkte iväg till Noliamässan där sonen hans behövde avlösning i bastu- och grillkåteförsäljningen. Jag somnade om en liten halvtimme och vaknade stressad och förrvirrad efter en otäck mardröm där jag befann mig i Luleå och middagsgäster anlände på överenskommet klockslag här hemma. Det var som vanligt många förvecklingar som komplicerade till det i drömmarnas land. Skönt i alla fall att det bara var en dröm. Funderar på vad drömmen betydde, eller rättare sagt vad känslan väckte för tankar hos mig. Kan kanske vara omedvetna tankar/känslor runt den förestående pensioneringen som spökar.

Gräsklippning stod på dagens program och nu är varenda gräsmillimeter på min tomt klippt. Har även städat lite bland buskar och i rabatter så nu verkar min "trädgård" vara värre välskött.
Katterna har legat blickstilla och spanat på ekorren som äter nötter i min bamsestora cembratall. På eftermiddagen verkade Ludenben ha fått nog av uppmärksamheten och tjattrade irriterat mot mina kopplade älsklingar, som dock inte lät sig förskräckas.

Det har varit en superfin sommar men mina svartavinbär befinner sig ändå i två mognadsstadier. Hälften är sprängfyllda kolsvarta stora bär och den andra hälften är fortfarande små till hälften gröna. Idag plockade jag in de färdiga och doftande vitaminbomberna. I morgon ska jag koka sylt eller kanske saft.

Kvällen blev inte riktigt enligt min planering eftersom jag råkade somna vid halvfemtiden och vaknade lagom till klockan åtta. Efter en rejäl kopp starkt kaffe blir det nu tevesoffan ett par timmar.


Positiv överraskning



Är så nöjd för jag trodde att det var lördagskväll och så kom jag på att det bara är fredag. Två dagar ledigt hägrar! Jippi!
Sommaren kom också tillbaka idag med sol och hyfsat varmt. Vännen fixade min gräsklippare så jag har klippt det mest akuta, det vill säga det man ser vid första anblicken.
Rabatterna är ansade från regnskadade vissna blomster som faktiskt fyllde en hel skottkärra. Den här helgen ska jag ägna åt att fräsha upp på tomten så att hösten blir en enda lång njutning.
Det är också dags att plocka vinbären. Ska koka svartvinbärsylt som är en himmelsk njutning till filmjölk.

Min nacke gillade inte nedåtböjd arbetsställning så just nu sitter jag med hårt spänd nackkrage för att försöka minska pinan. Värken i nacken är ett elände och faktiskt ett handikapp i många situationer.

Nu är det bara 13 arbetsdagar kvar att jobba och sedan är jag pensionär. Tra la la la fast jag har tagit på mig ett och annat bland annat att vara ledare i en skrivarkurs. Ska bli kul.


19 dagar kvar

till pension. Ja, det känns onekligen overkligt och samtidigt pirrande spännande. Min tid kommer att fyllas med trevliga saker, det är jag säker på, blandat med nödvändiga husrenoverarjobb. Jag är till exempel antagen till högskolekursen jag sökt och idag blev jag tillfrågad om att leda en skrivarkurs. Självklart tackade jag JA utan att tänka mig för särskilt mycket. Det känns i nuläget som en kul utmaning.

Idag har jag börjat lämna över till min efterträdare, eller rättare sagt en av dem. Mitt jobb ska nämligen delas på två personer. Redan innan semestern plockade jag bort alla mina personliga saker och slängde massor av anteckningar som blivit liggande som "bra att ha" utifall att. Det känns bara så underbart skönt, fast så klart kommer jag ibland att slita mitt i hår i saknad efter trevliga jobbarkompisar och elever.

Det är alldeles för höstigt ute. Brrr jag hade bestämt mig för att härda ut och inte slå på någon värme av ekonomiska skäl men för en stund sedan satte jag tummen på den lilla röda on-knappen på luftvärmepumpen så nu fylls mitt hus med torr och varm luft.

I gårkvällens regnruskväder var jag bjuden på sommarfest á la knytkalas hemma hos Maria. Massor av god mat dukades upp och Marias Sangria special var supergod. Vi testade Marias massagedelfin och skrattade gott åt allehanda skämt medan vi proppade i oss allt våra magar förmådde. Goda vänner är ovärderliga.




Söndag

Två av mina små barnbarn sov hos mig i natt. De somnade snällt och vaknade samtidigt med vid halv tio tiden. Vi åt en lyxfrukost som de själva fick bestämma i går kväll när vi var och handlade. Det blev en hel del för önskemålen skiljde sig åt.



Efter frukosten åkte vi till Strandängsbadet. Vi var de första badgästerna för dagen, kanske beroende på att stora svarta moln hopade sig på himlavalvet. Vädret var skönt och vi fick husera helt ensamma nästan en hel timme. Barnen skrattade och plaskade och jag njöt av att vara farmor. Denna sommar har badrekord för min del. Tre gånger och skönt har det varit.





Min semester är definitivt slut men det har varit fem riktigt bra veckor så jag är jättenöjd. Kanske väl varmt, men det får man väl inte uttala. Tyvärr har jag inte målat enligt planeringen, men det får jag ta tag i när jag slutar jobba om några veckor.




Till havs

Gårdagens Skellefteåresa plus lite till blev totalt 50 mil och så långt har jag aldrig tidigare kört på en dag. Är absolut ingen långkörare. Har sovit som en stock och vaknade först vid elvasnåret idag. Jag hade med mig dottern och ett av barnbarnen på nedresan och på hemresan plockade vi upp unge herrn som varit på semester söderöver.



Sommarens många varma och soliga dagar har de två sista dagarna fått ett lite kyligt krispigt inslag som får en att tänka på tider som komma skall. Dock var det en fin dag idag och jag åkte ut på havet med sonens familj med sonhustrun som kapten vid ratten. Hon är i motsats till min landkrabbefamilj uppväxt i segelbåt och kan det här med att följa leder och angöra bryggor. Barnen badade och hade kul med kompisar medan föräldrarna förberedde grillen. Jag känner att solen eller var det kanske vinden som fått mitt ansikte att blossa.




De vita vinbären har precis mognat och är supergoa att äta direkt från busken. Nu gäller det att ligga i innan fåglarna upptäcker dem.

Mina vänners födelsedagspresent blommar lite här och där på min tomt. Högst är solrosorna som mäter runt tre meter för tillfället. Just nu precis när det är dags att börja jobba igen är alla blommor som vackrast. Fast det är klart jag jobbar bara tre veckor till. Sedan är det äntligen pensionsdax.


Skyddsänglar finns dom?

Lyssnade på Arto Paasalinnas bok Uppdrag:Skyddsängel under hemresan från Göteborg. Bokens skyddsängel ställde till en hel del elände för sina skyddslingar trots att han menade gott. Nåväl efter diverse misstag började han komma in i skyddsänglauppgiften så slutet blev hyfsat bra. Han ville i alla fall väl.
I kväll var jag och syrran på utflykt till våra käras gravar och på hemvägen fick vi beskåda en underbart mjukt blå kvällshimmel med rosa moln formade likt gigantiska änglavingar.  Jag tänkte på boken och sa till syrran att det nog är mamma och pappa som ser till oss där uppifrån.
Himlafärgerna fick markens olika grönskande nyanser att lysa än mer kraftfullt. Magiskt!
Vi var också förbi kära hemgården och trotsade både brännässlor och sorkhål i vår iver att plocka solmogna mörkröda vildhallon i långgräset. Det finns nog ingenting som är så gott. Supergott!

Värre är dock att utetermometern visar endast 10 plusgrader. Får mig att bävande tänka på vad som väntar. Brrr bäst att haka av myggfönstren så huset inte blir utkylt.

Borta bra men hemma bäst!

Så är vi lyckligt hemma igen efter 9 dagar på resande fot. Vännen och jag har åkt runt i Sverige och avverkat nästan 350 mil. Jag skäms en aning att tillstå att jag inte har kört en enda meter, mest beroende på att vännen är mer rutinerad och kör därmed säkrare vilket innbär hög fart och många snabba omkörningar.

Första dagen körde vi raka vägen till Uppsala där vi övernattade i sköna hotellsängar. Dagen därpå åkte vi mot Älvsered där vi mötte upp med vännens dotters familj som kom bilandes från Holland. Tyvärr hade hyresvärden dubbelbokat så jag och vännen styrde kosan mot Borås där vi övernattade i sköna hotellsängar. Det var otroligt vackert och välordnat på den lilla campingen som låg några kilometer utanför Älvsered så vi hade gärna stannat där. Huset var fräscht renoverat med både välutrustat praktiskt Ikeakök och charmig gammeldags stil i fin kombination.





Nästa dag som hade hunnit bli onsdag körde vi längs natursköna vägar med stopp i bland annat Gränna där polkagrisar inhandlades till barnbarnen. På eftermiddagen intog vi tre stugor i stugbyn i Ullared där vännens  två övriga barn med familjer sammanstrålade.
Vännen och jag fick oss tilldelat att sova på loftet i en av stugorna. Ingen höjdare för 60plussare att klättra i stegar och klä sig där det inte finns ståhöjd. Loftboendet är det enda minuset på resan men vi somnade trots allt utmattade de flesta nätterna. Även de språkliga övningarna på finska, holländska, engelska och svenska tog på krafterna. Fast roligt har det varit!

GK:s i Ullared lär ha haft drygt 29.000 besökare den dagen vi anlände! Ofattbart! Vi gjorde några vändor till det berömda varuhuset och en av dagarna var besöket en enda krock med varuvagnar. Övriga gånger var det hyfsat med utrymme. Där fanns allt, och det mesta till bra priser. Jag hade med mig en lista och avverkade den i tur och ordning. Hittade en del till mig själv men kanske mest till unge herrn.


Vi gjorde även utflykter till Varberg med bad och den gamla fästningen.

 

I Falkenberg hälsade vi på vännens systerson som har en villahusvagn uppställd i jättestort villahusvagnsområde intill en superfin badstrand. Där visade utetempen +27°C och "villorna" stod tätt intill varandra med ytterst begränsat utrymme för privatliv även om de flesta hade skärmar eller planterade höga häckar på "tomtgränsen".






Sista kvällen i stugbyn hade vi hyrt bastun, badtunnor och grillstuga på höjden ovanför stugbyn. Några av vännens syskon med familjer anslöt och vi hade en trevlig kväll med många språk, bad, god mat och dryck.

Vi åkte sedan mot Göteborg och sov över hos vännens bror. Därifrån fick jag med mig små ekplantor och vita smultron. De ska jag nu plantera varsamt någonstans där de får växa och må gott. Håller tummarna för att eken ska övervintra.

Hemresan gick via inlandet med övernattning i Östersund. Vi har sett och upplevt mycket vackert och roligt men hur det än är så är det underbart att komma hem igen. Katterna verkar också nöjda med att ha mamma  hemma igen.

RSS 2.0