Söndag

Här ligger min Emil och Ida och myser på mitt duntäcke. Ibland ligger de hopslingrade som Yin och Yang för att stunden därefter raca runt i huset så dammråttorna rullar runt mellan hörnen.




Här händer tråkiga och allvarliga saker. Igår morse upptäcktes inbrott hos två av mina grannar. Själv vaknade jag av att en dörr stängdes och förväntade mig att unge herrn skulle öppna köksdörren, men när det dröjde gick jag och tittade och fann ingen, bara lite snö på dörrmattan ... och tänt lyse i garaget. Inte vet jag, men någon kan ha varit in i mitt hus och kanske skrämts iväg av stora stygga vargens snarkningar. Ingenting verkar vara borta så jag ska låsa bättre om mig i fortsättningen. I och för sig finns det inget av värde att stjäla hos mig.

En av mina  grannar såg två herrar som steg ur en ljus äldre kombibil vid halvtiotiden på kvällen och som av gången att döma verkade påverkade. De ringde på och bankade hos de drabbade husen och när det inte öppnade ställde de en sopkvast mot ytterdörren. En av grannarna kom hem vid tolvsnåret och tog bort kvasten. De övriga två kom inte hem och då visste tjuvarna att det var fritt fram. Otäckt!

De senaste veckorna har jag lyssnat på spännande talböcker och fått lite bättre kläm på Sveriges historia. Den historia vi fick läsa i skolan var krigshistoria och det intresserade aldrig mig, men den här bokserien handlar om vanliga människors liv och leverne i en tid av krig. Betydligt mer intressant. Tänk om dagens skola skulle ha pedagogisk förmåga att servera skolans utbud i intressant förpackning. Egentligen ska det enligt lagar och förordningar göras på det sättet men ingen, varken politiker eller tjänstemän verkar anse sig behöva följa lagen.

Nu sitter en liten kisse redo att hoppa på mina skrivande fingrar så jag avslutar här.


Babbel

Det finns altid något inspirerande att fundera på när jag läser andra människors bloggar. En trevlig blogg bland många andra är underbara clara som skriver klokt och inspirerande om smått och stort sin ålder till trots. Idag handlade bloggen om något väldigt viktigt som särskilt vi kvinnor borde påminnas om lite då och då. Det gäller att lägga energin på det som är viktigt. Man behöver inte vara bäst på allt. För Einstein hörde inte frisyren till det prioriterade området, men för mig som inte har några ambitioner om att uppfinna en ny teori räcker det med att försöka hålla mig hyfsat fräsch.  Från och med idag ska här sovas, vad som än händer, så att jag orkar med att sköta om mig själv. Det är ingen självstärkande höjdare att strosa omkring i unge herrns gamla utnötta långkalsingar, utan bh, inget smink och en frisyr som kräver mössan på när jag ska träffa folk. Jag är som sagt ingen Einstein även om jag har skapat många egna teorier utifrån mina egna erfarenheter. Det finns så klart mycket som är viktigare än utseendet, men just idag känner jag för att det är viktigt. Ett prioriterat område för välbefinnandets skull.

Dagen började snuvigt men i kväll känns det ganska bra. Har varit ute och röjt bort snön som föll under natten. Fjunlätt, vit och glittrande.

Tänker på käraste Evelina som helt resolut bestämt sig för att leva sin dröm medan tid är. Hon har nu sovit sin första natt på USA:s västkust och jag väntar på att höra av henne och få en första rapport. Spännande! Älskade ungen, fattar inte att hon fyller 24 om några veckor.



Unge herrn har sedan en tid varit sugen på att lära sig laga mat och idag gjorde vi en jättesats lasagne. Gott blev det också. I morgon blir det något annat, fast då i 2-portionersklassen.

Mina små kattälsklingar verkar redan vara goda vänner. Storkillen Emil vill ibland gå ut i förrådet där han gillar att ligga och mysa på en tjock ullig pläd. När han kommer in igen springer de varandra till mötes och idag lade han varligt framtassen över hennes rygg och putsade hennes päls. Gulligt! Håller tummarna att det fortsätter i den stilen.

Hela jul- och nyårshelgen har jag proppat i mig godis och fika i alla dess former och nu river abstinensen i min kropp. Nä, jag ska inte åka till Druggen och köpa godis. Absolut inte. Men det var nära ögat för en stund sedan, sopade till och med bort snön från bilen.


Räkna de lyckliga stunderna blott

Är sjuhelsikestrött idag. Unge herrns nattvanor är för utdragna för min gamla kropp. Somnade frampå morgonkröken och orkade med nöd och näppe hasa mig till jobbet för att avverka de få timmar som enligt reglementet gäller för trettondagsafton.



Det händer saker hela tiden. När det är som bäst blir det tvärtom på en bråkdels sekund. I morse trilskades även elen. Vadade i djupsnön till elskåpet. Bytte säkringar. Inget ljus. Fortsatte bytande inomhus och till sist på en till synes hel säkring hände undret. Kylen morrade till och ljuset kom tillbaka. Insåg att det är dags att fylla på i säkringslådan.


Kunde inte ha börjat sämre



Vi skulle vara klockan åtta på veterinärstation och jag vaknade tjugo i. Termometern visade på -26°C och motorvärmarsladden var inte satt i bilen. Stress och högsta växel gällde. Knäppte igen nyblusen ovanpå pyjamaströjan, stoppade in lilla Ida i buren och körde iväg med igenisad framruta. Rent kroppsligt var vi på plats i tid och jag fyllde i en blankett och sa hej då med dåligt samvete till lillpyret som inte visste att kastrering väntade.
Väl på jobbet övervägde jag att behålla luvan på huvudet för mitt nytvättade sovhår spretade åt alla håll, men med idog blötkamning lyckades jag få till en acceptabel arbetsfrisyr som fick duga. Bara jag, städ och chefen på jobbet denna vecka. I och för sig hade vi besök av en revisor men hon var av den sorten som bara ser siffror och drack inte ens kaffe. För övrigt värmde pyjamaströjan gott denna kyliga dag.

När min för tillfället halvtidstjänst var bortgjord var det dags att hämta lilla Ida som nyvaken stapplade ur buren som stod på en hög undersökningsbänk. Operationen hade gått bra och veterinären sa precis som jag gjorde när jag såg lilla kissen första gången:
Vilken fin kisse! Jag blev förälskad i henne direkt.

Jag är förvånad över att såret på hennes lilla renrakade mage är så långt, nästan en decimeter. Nu ligger hon alldeles intill mina fingrar vid tangentbordet och verkar må ganska bra trots operationen. Hon hade fått en långtidsverkande smärtstillande injektion så jag hoppas att hon inte har ont. För 23 år sedan gjorde jag nästan samma operation på grund av en stor muskelknut och vad jag minns så hade jag väldigt ont i ryggen efteråt. Ett långt ärr finns kvar som påminnelse.

Min stora kattpojke är så otroligt hänsynsfull mot lillfröken idag och håller ett vakande öga på hennes förehavanden. Han förstår nog mer än vad jag som människa ens anar.

Kylan biter sig envist kvar. Luftvärmepumpen orkar inte göra varmluft när temperatuen sjunker så här lågt. Elmätaren snurrar snabbt medan jag håller hårt i börsen och tillber högre makter om mildare väder.






Tankar

Ett nytt år har tagit sina första andetag i fyrverkerirökens töcken. De sprakande färggranna fyrverkerierna blir bara fler och vackrare allt eftersom åren går fastän de är riktiga miljöförstörare fyllda av diverse tungmetaller. Jag önskar av hela mitt ♥ att det ska bli ett bra år speciellt för alla mina nära och kära i familj och vänkrets. Alla har vi olika behov och önskningar för att leva lyckliga och tillfreds. Själv har jag inte avgett något nyårslöfte. Tidigare var det alltid att gå ner i vikt och nu när det inte är aktuellt känns det väldigt skönt att bara se framåt. Ja, kanske borde jag vara lite mer fysiskt rörlig, men motionerandet är absolut inget nyårslöfte. Bara en tanke om lusten infaller.

Min lilla kattfröken (kanppt ett kilo) överraskade med att börja löpa så här har varit och är fortfarande ett väldigt jamande och kurrande. Herr Emil (närmare 7 kilo) var till en början väldigt oförstående och rädd för den närgångna lilla damen med rumpan i högläge. De senaste dagarna har han dock insett sin roll och jag är väldigt glad att jag lät kastrera honom när han blev könsmogen. Lilla fröken möter samma öde nu på tisdag.

I morgon väntar jobbet, ombesiktning av bilen och ett trist skolmöte. Alla möten är trista. Avskyr möten av alla de slag. Det har varit alldeles för många genom åren där det lovats mycket men hållits väldigt lite. Blir trött bara av tanken.

Vännen och jag har sett om Milleniumfilmerna de senaste dagarna. De är bara så bra och jag älskar slutet. Det ger mig drömmar näring för andra upplösningar som jag hoppas ska komma i verkliga livet för andra utsatta där samhället svikit.






RSS 2.0