Kortsiktiga och korkade beslut

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det ena värre än det andra. Priset tar socialtjänsten i den här ...... kommun. Den högsta chefen mailar att hon tycker att det är tråkigt att jag är missnöjd med deras insats. Mellanchefen mailar och beklagar att ingen tog ansvaret, vilket hon hade hoppats. Suck! Den ena tror att de gjort det dom ska enligt lagen och den andra hade hoppats att en annan aktör skulle ha tagit ansvaret. Det är så folk hamnar mellan stolarna i den här ...... kommun. Alla aktörer vaktar sin budget och struntar i att lagen säger att de skall samverka.
Det är så oerhört tärande och frustrerande att föra denna kamp och jag tänker med sorg i ♥ på alla som drabbas av de här chefernas kortsiktiga beslut. Det som försummas idag kommer att kosta skjortan i framtiden så det är lika bra att höja skatten och satsa på tidigt och rätt stöd för de som behöver det. Då minskar kostnaderna med tiden istället för tvärtom. Det krävs inte att man är något snille för att förstå detta.

Om man vänder sig åt rätt håll är det bara att fortsätta att gå.

Tårtbak x 2

Den första tårtbotten blev för platt och den andra blev perfekt, och jag fattar inte att jag aldrig lär mig att använda beprövade tårtbottenrecept så att jag slipper göra två bottnar. Det här är i och för sig ett nytt recept, och med en fjärdedels utökning i andra försöket blev resultatet en perfekt hög botten.

Utökad tårtbotten
4 ägg
2 dl strösocker
Vispas riktigt pösigt
Blanda ihop följande och rör ner det försiktigt så att pöset inte försvinner:
1 dl potatismjöl
1 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Form 24 cm diameter. Gräddas i 175º ca 35 minuter.

I morgon ska den fyllas med jordgubbar och gräddig vaniljkräm samt dekoreras vackert innan jag åker iväg och grattar unge herrn som fyller nitton.

Bakning är bra terapi, man tänker så bra. Saker och ting faller på plats. Fast för en del saker finns ingen plats. Det är väl fel att benämna människor som saker, men människor som saknar humanitet är inte riktiga människor. 


För din skull

Så har jag fått ett gyllene tillfälle, faktiskt blivit tillfrågad, att för en grupp beslutsfattande personer berätta om de miserabla förhållandena som råder i de områden som jag brinner för. Ska förbereda mig så noggrant jag bara kan, för de drabbade ungarnas skull. Jag vill tro att det kan spela roll.

Med tiden har jag sett allt tydligare hur otroligt många människor som lever i en förskönad låtsasvärld där de har bestämt sig för att tro att samhället har ett superhumant skyddsnät som fångar upp de som riskerar att falla. Det samhället existerar verkligen inte i Kalix. Här går prestige före ungars väl och ve. Ingenting förvånar mig längre. Absolut ingenting. Och jag är inte imponerad av de här beslutsfattande personernas förmågor. Faktiskt tvärtom. Många av de är rena rama skämtet. Vi måste ha allvarliga fel i rekryteringsunderlaget till chefsposter i den här kommunen.

Jag hoppas verkligen att alla låtsasvärldmänniskor inte gnäller när de en dag sitter i sin larmade bunker och vaktar sina hopsamlade skatter.


Sol



Vilken strålande dag! Inte de plusgrader jag önskade men helt ok ändå.

Började morgonen med att skicka iväg ett långt mail till en avdelningschef. Herregud alla dessa chefer som krafsar varandra i hasorna och som inte vågar ta beslut som brukarna enligt lag har rätt till. Aldrig någonsin kommer denna kommun att blomstra. Det råder så otroligt primitiva förhållningssätt grundat på okunskap som till syvende och sist styr hur anställda i samhällets tjänst grundar sitt bemötade på. Det kortaste strået drar alla de unga som behöver stöd för att få chans att växa och bli vuxna. Om jag generaliserar så är nog skolan den livsfarligaste platsen i dagens Kalix.

Solen lockade så jag klädde mig varmt och åkte mot kära hemgården. Träffade bröderna och sonen med familj anslöt. Flygande doktorn kom med sin farkost och landade nere på älven. Korparna kraxade och barnbarne åkte plastflotte nerför backen. Härligt!

Hemma igen tog jag tag i min skitiga tvättstuga. Nu glänser den. Nä, det gör den inte för den är skabbig och borde ha renoverats för åtminstone femton år sedan.






Lördagsmys


En ung Emil undersöker sitt nya hem. (Blomman blev inte långlivad)

Är precis hemkommen efter en efterlängtad morgonträff med företagsläkarens vassa nålar. Har fått en testblockad i min onda nacke och det känns så himla skönt. Lite stel, men minimal värk för tillfället. Läkaren varnade för att det kan bli värre när bedövningen börjar släppa, men jag njuter av varje sekund så länge. Helt otroligt att kunna sitta vid datorn med lyfta armar utan denna evinnerliga pinvärk. Om några veckor får jag den riktiga blockaden som kan sitta i upp till ett år. Det är tufft när skelettet börjar ge upp. Det är det värsta med åldrandet. Trots alla småkrämpor känner jag mig UNG och rebellisk i sinnet. Leker med tanken att starta ett uppror för bättre skola som har elevernas bästa i fokus och en värdig äldreomsorg med guldkant för alla de som är i livets slutskede. Knölpåkens och barrikadernas tid är nog passé, men Facebook är kanske rätt startforum?

Sandlådefasoner och dåligt fokus

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Kontaktade socialchefen idag och fick besked att hon överlämnat ärendet till en annan berörd chef så jag rinde även upp honom. Och då visade det sig att han kände sig väldigt kränkt för att hon beordrat honom för de är ju gud bevars på samma nivå i hierarkin. Nåja hon har bett om ursäkt så nu är de vänner igen. Jag kunde inte låta bli att retas lite med mannen ifråga genom att passande nämna ordet sandlåda.
Jag hade en lång diksussion med mannen ifråga och nu hoppas jag bara att alla berörda använder sitt förnuft annars blir det två anmälningar. En till Skolinspektionen och en till Socialstyrelsen. Den här kommunen kommer aldrig på fötter med de här sandlådefasonerna där brukarperspektivet kommer i skymundan. Allt oftare funderar jag på vilka som är de verkliga problembärarna i vårt samhälle.  

Om vi vänt oss åt rätt håll, behöver vi bara fortsätta att gå.
 /Gammalt kurdiskt uttryck

Torsdag


Kors i taket, jag var på jobbet redan 07.30, men det blev ändå en lång dag innan jag var hemma igen eftersom jag åkte med sonen och hämtade barnen på skola och förskola och sedan fixade vi enkel middag. Båda barnbarnen hade haft skidutflykter så de var hungriga och trötta och humöret var lättantändligt. Storasyster skulle på ridning, mamma jobbade kväll och lillebror fick följa med hem till mig. Vi har haft det så mysigt, sett barnprogram och knaprat på favoritkakorna.

Det har inte hänt något speciellt upprörande idag och det är ju alltid något att glädja sig över. Jag ger socialchefen frist till i morgon för det jag kämpar för, men då vill jag ha ett positivt besked. Basta! Nu får det vara slut på att folk ska hamna mellan stolarna. Det är en skam vilka okunniga klåpare som sitter och bestämmer över människors väl och ve och tar beslut som dessutom strider mot lagen. Vi har stora problem med okunskap och dåliga attityder i den här kommunen och problemen kommer att bli ohanterligt stora om det inte sker ett under. Önskar att det fanns en karismatisk klok och human person som kunde slå näven i bordet och vända skutan Kalix mot hoppet om en bättre framtid.

Allt som behövs för det ondas triumf är att goda människor inte gör något./Burke



Det tar sig

Idag tog jag tjuren vid hornen och gjorde det jag av nöd var tvungen till, fast det bar mig emot. Känslan sa nej och förnuftet sa ja.

Sedan ljusnade tillvaron när jag hade turen att få tag på rätt myndighetsperson och dessutom fick gehör för mitt krav. Okey jag nämnde i förbifarten ordet anmälan och då hände positiva saker väldigt snabbt.
Sedan upptäckte jag att postkodlotteriet satt in hela 150 kronor på mitt konto i nästan samma stund som jag erbjöds ett extrajobb. Därefter bjöd Blue Bird på en fin konsert som dock var i längsta laget för småplutteåskådarna. Dagen avslutades hos käraste Alexandra som fyllde 8 år idag. Hon bjöd farmor på god mat och egenhändigt rikligt karamellgarnerad gräddtårta. Mums!

Det känns lättare idag men ännu finns det mörka moln på min himmel som kommer att kräva en hel del kraft och energi. Kosta vad det kosta vill, men jag ger aldrig upp kampen för det som är rätt.

Min pekbok

Samtidigt som det pågår ofattbara naturkatastrofer och krig ute i världen rustar jag för krig. Eller egentligen har jag redan dragit på uniformen och marscherat iväg med laddad bössa och huvudet fyllt av osorterade händelser av dagens mediarapporteringar. Men jag vet i alla fall åt vilket håll jag ska gå och huvudet klarnar förhoppningsvis längs vägen. 
Nyss läste jag i en nybliven mammas blogg om kaoset i hennes huvud och hur svårt hon hade att skriva dagsaktuella inlägg trots att hon egentligen redan fanns färdigformulerade i hennes huvud. Hon tyckte att hennes blogg hade förvandlats till en pekbok typ:
Blomma. Boll. Bajs.
I mitt huvudet formuleras det också inlägg, varav de flesta är av opublicerbara art. Under dagen har jag varit i kontakt med Socialstyrelsen och fått starkt stöd för att gå vidare i den sak som har gjort mig så förbannad, besviken, sorgsen och hatisk. I min pekbok skulle det finnas bilder som symboliserar:
Kränkningar. Underlåtenhet. Okunskap. Sorg. Besvikelse. Hopplöshet. Hat.








Är så in i helsike arg

Återigen har vår usla kommun lyckats ta ett helsikes dåligt beslut. Att det ska vara så svårt att ha brukarnas bästa i fokus. Att tänka långsiktigt. Att tänka framtid.
Nu släpper jag hatet fritt och överväger starkt att starta ett krig där huvuden får rulla. Nä, inget blod men däremot ska ansvariga bindas vid skampålen till allmänt beskådande.


Hur ska det bli?

Livet har förändrats. Det är tyst och lugnt i huset. Kanske är det för mycket av båda delarna. Jag har fått kliande eksemfläckar, är trött, håglös och enormt rastlös. Ingenting lockar. Trött har jag väl varit av och till under många år, men håglös- och rastlöshetskänslor har lyst med sin frånvaro under flera decennier. Fy för rastlöshetskänslor. Furnuftsmässigt inser jag att det är bäst att bita i det sura äpplet och vandra vidare i nyorienteringens labyrint och så snabbt som möjligt försöka hitta ett läge som passar mitt nya liv. Tankarna svävar hit och dit och ena stunden funderar jag på hur jag ska göra trädgården lummig och mysig och nästan samtidigt funderar jag på att sälja huset och skaffa en liten sommarfristad intill vatten eller kanske sälja allt jag äger och sväva ut i världen fri och sorglös. Tågluffa med vännen och fly den värsta vintern.
Hur ska det bli? Ja, det är frågan för dagen.


Både solsken och långtråkigt

Vaknade tidigt till strålande vårväder med en lika strålande liten dam intill mig i sängen. Det första hon sa var "Vad bra Snövit var!" Vi var nämligen på teater/musical i går kväll och det var en fantastisk föreställning för både stora och små.
Strax efter åtta i morse medan det ännu var kallgrader var jag ute och slungade bort snön som föll igår. Min slunga stockar tyvärr igen när det är kramsnö, fast jag älskar den ändå för den karakraft som den bistår mig med. Om jag inte hade den skulle jag vara beroende av någon och det bjuder mig emot.


Alexandra har tagit fotot av farmor

På eftermiddagen tog jag en tupplur och sedan blev allt fel. Har haft lååångtrååkigt hela kvällen och känt mig rastlös och miss-sövd som bara den. Sugen och hungrig och nästan tomt kylskåp. Blev plötsligt livrädd för att sluta jobba. Hemska värld om det blir så här trist.
Försökte koncentrera mig på en ny trädgårdstidning och drömma mig bort till sommarens rabatter, men det funkade bara en stund. Sedan grep oron tag i mig och då var det för käraste Evelina och för att det ska bli jordbävningar och tsunamisar där hon befinner sig. Skypade med henne för en stund sedan och uppmande att hon ska ta reda på vad hon ska göra om det händer och om det finns varningsignaler. Hon verkade inte särskilt orolig eftersom hon bor högst upp på ett berg. Håll dig där, rådde jag, och gå absolut inte ner till stranden. Hon skrattade och lovade. 


Tid för det roliga

Det blev en lång arbetsdag eftersom pianostämmaren kom för att stämma en drös med skraltiga och ostämda pianon. Jag försökte orka till dess att han var klar men till sist var jag tvungen att ge upp och låna honom en nyckel.
Själv hann jag en sväng till veterinären under lunchen med lilla Ida som inte verkar vara helt kvitt öronskabben. Veterinären var en väldigt ung och skönlockig pojke som inte riktigt hade koll alla moment. Han skrev ut medicin men glömde undersöka öronen. Däremot var det ovanligt trevligt i väntrummet oss kattägare emellan. Helt fantastiskt underbart roligt att karlar kan prata och vara så stolta över sina älsklingar och dessutom intressera sig för min lilla snutta.

I morgon är det torsdag och jag är ledig och då kommer barnbarnen hit. Ska hitta på något, vad det blir beror på vad vädrets makter bjuder på. På kvällen kommer vännen och då ska vi äta gott. Är fruktansvärt less på min smörgåsdiet. Längtar efter något krispigt, mustigt och kryddigt som får gommen att fröjdas.

Sedan är det fredag och jag är ledig och då fyller lillsyrran 60 år.


 
Därefter blir det teatern Snövit och de sju dvärgarna med ett av barnbarnen.
Till sist kommer helgen som kronan på verket. Som jag har längtat!
Agendan är fulltecknad med trevligheter och det känns så himla gott.





Härliga men konstiga tider!



Fettisdag och internationella kvinnodagen! Kan inte bli bättre. Normalt brukar jag ha tid hos frissan den här dagen, men i år blev det inte så. Däremot har jag varit och ätit semla på Lyktan med vännerna Lillemor och Maria. Nam nam så gott det var och det roliga är att numera kan jag och gastric bypassopererade vännen dela på en och ändå känner man sig nöjd.

Idag lyssnade jag på ett radioprogram där det jämfördes en massa saker där det skiljer sig mellan män och kvinnor. Alltså där kvinnor drar kortaste strået. Och det är mycket som skiljer åtminstone så fort det handlar om pengar. Vi kvinnor har fortfarande bara 80% av männens löner. I lönekriterier är den knappast med, jag menar grejen som dinglar mellan karlarnas ben, och ändå finns den här skillnaden.


Äntligen helg efter en hektisk tid

Det har varit en hektisk tid med alla möjliga tider att passa och sådant är något som näst intill kan stressa livet ur mig.
Idag kom jag mig också för att göra en annan sak som ligger mitt hjärta väldigt nära och som nära på förtär mig inifrån.  Jag kontaktade helt sonika en samordningsperson som fick ta del av mina erfarenheter av en obefintlig samordning. Min ilska är stor och hatisk över hur dåligt samhällets så kallade skyddsnät fungerar för människor som enligt olika lagar har rätt till stöd och inte får det. Jävla förbannade skit. Må de ansvariga brinna i helvetet. Det blev ett bra samtal och vi ska på den personens önskemål ha fortsatt kontakt. Vad och om det resulterar i något får framtiden utvisa. Man vet aldrig, kanske köpte han bara min tystnad för lite smör.

Tiden för att skriva pensionsansökan närmar sig och det känns så himla skönt och samtidigt är det ett stort steg att kliva ur arbetslivets tvångströja. Nåja, jag har planer på en annan "karriär" med stor frihet.


RSS 2.0