Semlor dagen lång

 
 
 
 
Även om det kändes rejält motigt så gjorde jag enligt gårdagens plan en vetedeg direkt efter morgonkaffet. När degen jäst och det var dags att rulla små semlebullar gick det undan och vips hade jag 32 små fluffisar. Gjorde egen mandelmassa bestående av 2 dl mandelmjöl, 1 dl florsocker, en droppe bittermandelolja och en skvätt mjölk. 
Nu har barn och barnbarn varit hit och fikat så nu är det inte många semlor kvar vilket är perfekt med tanke på glufsiga skåpråttan som bor i detta hus.
 
Gården är skottad och jag som i min enfald hoppades på sol men istället lär det bli snöstorm framåt natten. Åhhhh förbannat less är ett lindrigt uttryck i sammanhanget.
 
Känner för en liten kioskhamburgare med salt, peppar och massor av lök som dagens middag. Jag hör till dem som varken gillar pommes frites eller dressingar. 
 

Vilket snöande!

 
 
När jag vickade upp sovrumspersiennerna snöade det fortfarande men himlen verkade en aning högre och lite lite ljusare än igår. Efter några rejäla koppar morgonkaffe klev jag i arbetskläderna och startade slungan som är en älskad vän i snöiga tider. Idag blev det bara tre skottningsinsatser men nu är bensindunken tom så det får banne mig bli uppehållsväder framöver. 
 
 
Längtar intensivt efter vårsol, fågelkvitter, takdropp och glittrande vidder. 

Snö och sol

Idag formligen vräker det ner snö. Tror att det redan kommit bortåt en halvmeter och enligt väderinstituten är kulmen inte nådd. Har kört slungan två gånger och däremellan skyfflat ihop snön fyra gånger. Det lär bli en heldag i snöskottandes tjänst. Måttligt kul men jag känner mig oerhört duktig och njuter av klaramigsjälvkänslan. Hoppas bara att det inte blir min död...
Snöskottningen skördar säkert många offer en dag som denna. Jag har alltid druvsocker och nitro i jackfickan. Igår morse dog min dotters svärfar när han skyfflade bort lite snö. Visserligen var han skröplig och gammal och fick dö snabbt utan att behöva buras in på något äldreboende men barnbarnen är självklart förkrossade.
 
 
Inga tunga snöovädersmoln kan skymma solen lilla Ines 6 veckor 
 

Varannandagsväder

 
Igår strålade solen från en molnfri himmel och idag är det grått och snöigt igen. Efter morgonkaffet ringde jag och grattade älskade barnbarnet på hennes 28 årsdag och sedan gick jag ut och skottade bort snön från garagetaket. Även om snön inte var speciellt tung så blir det en hel del på 60 kvadratmeter och 75 centimeter tjockt snölager. Mina kontorsaxlar brinner. Detta var sista gången jag själv sköter skottandet. Nästa omgång blir det typ Länkarna eller någon annan som gör det mot betalning.
Dotterns svärfar dog i morse när han skottade bort lite snö. Han var visserligen över åttio men vansinnesrycken med en otränad kropp i vilken ålder som helst är livsfarliga. Barnbarnen är så klart jätteledsna för de har verkligen haft en farfar som de älskat och som älskat dom.
 
Den här årstiden älskar jag min snöslunga och låter den komma in i garagevärmen för att starta på första rycket. Startsnöret är annars en effektiv energitömmare. Ibland har jag drattat på rumpan av ansträngning när jag dragit och dragit och den bara hostat till lite då och då. 
 
 
 

Snövitt sagolandskap

 
Idag kom solen och förvandlade gråtrist vinter till ett glittrande snövitt sagolandskap med hög och klarblå himmel. Förtjusande vackert! Småfåglarna och då mest talgoxar trängdes kring matarrangemangen i föredetta julgranarna som numera tjänstgör som fågelmatsträd. Jag försökte mig på några foton men inget blev bra.
I kväll är det minus tjugo grader igen. För min del är kylan oroande med tanke på elräkningen. Hoppas att luftvärmepumparna och det nytecknade lägre elpriset ger resultat på elräkningarna. 
 
Har också gått igenom tusentals foton och slutresultatet blev 1200 foton i en mapp för kommande fotoböcker. Mina nackmuskler brinner. Efter redigering och ytterligare rensning hoppas jag att det blir kvar ungefär hälften, vilket skulle bli lagom för två feta fotoböcker. I kväll plockade jag fram den gamla bärbara datorn där bildskärmen är helt svart av någon anledning. Åkte till syrran och kopplade upp den på deras bildskärm vilket funkade ypperligt bra. I morgon ska jag försöka få tag på en gammal bildskärm så att jag kan gå igenom gammeldatorn och spara de bilder som  inte har blivit överförda till den nya datorn.

I minnenas värld

Tio år har gått sedan vi lekte damfrisörska ..
 
Termometern har visat -20°C hela dagen lång vilket har inneburit innedag för mig. Bilskrället är som en igloo och tydligen är kupévärmaren inställd på lägsta effekt så det lär ta tid innan de igenisade dörrarna går att öppna. Jag lider förvisso ingen nöd mer än att godsaker saknas till kvällsmyset.
 
Större delen av denna dag har ägnats åt att gå igenom foton som jag sparat på externa minnen sedan början av tjugohundratalet. Just nu när hälften är avklarat innehåller mappen som så småningom ska bli fotoböcker nästan 800 bilder och lika många till lär det bli innan allt är genomgånget. Det lär krävas en till rejäl sanering ... Bilderna väcker minnen och känslor av skilda slag. Mest glädje men även sorg, ilska och besvikelse så djup att den aldrig bleknar och blir uthärdlig att leva med. Det finns personer som verkligen borde ta sig en funderare på vad deras grymt egoistiska handlande och brist på ansvar orsakat andra helt oskyldiga. 
Fotoboken som jag gjorde förra veckan är redan tryckt och på väg till mig med posten. Ska bli spännande att se om den blivit som jag ville. 
 

Hemma igen!

 
Efter fem dagar i Umeå hos familjens fina tillskott är det skönt att komma hem och dra på sig leopardmönstrade plyschbrallorna, yllestrumporna och en stor gosig tröja. Bussresan på dryga sex timmar gick förvånansvärt bra men attans så kallt det är i Kalix. -15 är egentligen inte speciellt kallt men med lite smågrin bet det rejält i kinderna. Det kändes sorgligt att lämna mina kära. Jag kan inte vänja mig vid avsked även om jag vet att vi snart ses igen.
Vi har grejat med allt möjligt och myst med lilla Ines som verkar vara en godmodig och matfrisk liten fröken.Vi hann också med några obligatoriska fotograferingar som bilden här ovan. Eftersom jag är nästan huvudet kortare än barnbarnet var det inte helt lätt att ta bra närbilder av mor och barn men den här bilden är dom sett med mina ögon och hjärta.
 

Fotobok på gång

 
De senaste dagarna har jag verkligen tagit tjuren i hornen eller hur man nu ska uttrycka det. För en tid sedan kom nämligen ett extraerbjudande från en fotofirma om att göra en årsbok till förmånligt pris. Då passade jag på och gick igenom varenda digital bild som just nu finns i min dator, det vill säga de senaste fyra åren. Ytterligare drygt tio år av fotograferande finns på externa minnen av olika slag.
Nästa fotoprojekt blir att gå igenom dessa minnen och förhoppningsvis lyckas skapa femårsfotoböcker men det blir först vid nästa förmånliga erbjudande. En av mina nyvunna lärdomar är att det är en klar fördel är att börja i god tid, välja ut de foton man vill ha med, redigera om det behövs och skriva ner en i vilken ordning de ska vara i fotoboken. 
 
Före digitala fotograferandets tid framkallades papperskopior och oftast tog åtminstone jag dubbla kopior så att jag kunde dela med sig till släkt och vänner. Jag tror tyvärr att väldigt många nutidsbarn inte kommer att ha speciellt många pappersfoton från sin barndom eftersom tekniken förändras och de gamla lagringsmedierna blir inaktuella. 
 
 

Finaste

 Barnbarnsbarnet 1 månad
Längtar efter att hålla henne i famnen, njuta och bara vara gammelmormor.

Snöskottning och födelsedagskalas

 
Idag fyller ett av barnbarnen 16 år. Jag bjöds på deras jättegoda chili con carne special och smarriga tårtor. Jättegott! Passade dessutom perfekt med rejäl mat efter en dag i snöskottningens tjänst. Fy vad jag är less på snön men barnbarnen är glada då slalombacken äntligen öppnade idag. Det är i alla fall glädjande.
 
 
 
 

Tungt och segt

 
Idag har det gått tungt. Verkligen tungt. Värsta dagen på flera år. Himlen har varit låg, grå och tät som ett tättslutande lock tills den öppnade sig i kväll och släppte ifrån sig ett tjockt lager snö. 
I morse hade jag tid på sjukhuset för att lämna fasteprover. Tack och lov ringde en god vän och avbröt mitt snarkande så att jag hann iväg till sjukhuset.
Huvudet är tungt. Hjärnan går på lågvarv och orken är nära noll. Ögonen svider och benen känns som uppsvullna ballonger. Tvingade mig ut för att lufta katterna och skyffla bort lite snö. Sedan blev det sängen en stund och sedan lyckades jag hasa mig ut i bilen och köra till soptippen med några säckar skräp.
Glädjeämnet denna dag är att sopbilen nyss tömde min soptunna som var mer än överfull. En konstig värld när en soptunna kan få så stor betydelse. Fast å andra sidan är det underbart att kunna glädja sig åt det lilla. Vid en närmare eftertanke har jag allt som betyder något, barn, barnbarn och lilla arnbarnsbarnet.
 
 

Långarmad apa

Massor av tung blötsnö förgyllde min morgon. Var tvungen att gå ut och skotta bort den innan värmepumpsinstallatören skulle komma hit. Känner mig i skrivande stund som en långarmad apa med värkande axlar.
Nu är mitt hus utrustat med två fungerande värmepumpar. Den gamla har jag haft i sju år och den betalade sig redan efter två år så numera är den rena rama sparbössan. Hoppas nu på att se ett positivt resultat på elräkningen. Ibland kan jag störas av fläktljudet och då speciellt precis när jag håller på att somna men dagtid är det inga problem. Helst av allt hade jag velat borra bergvärme men det skulle kosta uppåt tvåhundra tusen i mitt hus så det får bero tills jag blir mångmiljonär. Enligt flera oerhört seriösa årshoroskop kommer det att ramla in stora summor pengar under det här året. Dessvärre rinner dom ut också men förhoppningsvis till bra saker. Framåt sommaren kommer jag tydligen att träffa en nygammal kärlek. Spännande!  Som fisk föredrar man oftast att simma runt i lugna vatten fast själv tycker jag nog att jag är ganska bra på att simma motströms med en ros i munnen.  Livet har bjudit på många glädjor och besvikelser, men det är väl det som är livet.
... Fiskarna är det mest anpassningsbara stjärntecknet av alla, det som kan smälta in och blomstra i vilken miljö som helst. Du behöver bara lite tid, helt enkelt...
 
 
 

Sagolikt vackert men kallt

 
Termometern visade på dyga tjugo minus när jag steg upp i morse. Ja morse och morse för klockan var tjugo i tolv. Med vuxna barnbarn i huset är det lätt hänt att även gamla mormödrar vänder på dygnet. Nu har barnbarnet åkt till sitt och snart vaknar även jag när det ljusnar.
Idag var det alltså riktigt bra kvalsterdödartemperatur så mina sängkläder hänger ute på vädring. Började städningen på övervåningen där bland annat en magsjuka genomleds under julhelgen. Tvättmaskinen har tumlat runt i flera dagar men nu syns botten på tvättbackarna. 
Min ork är lite kort efter dunderförkylningen men jag är inte den som ger mig för att det tar emot lite. Kämpa är det som gäller. Jag hade aldrig kunnat bo kvar i huset om jag känt efter för mycket. Att ta en sak i taget och försöka vara så positiv som möjligt gör även eländet lättare. Det gäller utan undantag. 
 
 

Året som gick

Jag fick en fråga om vad som var det bästa som hände under 2014 och jag behövde så klart inte tänka speciellt många bråkdels sekunder innan jag visste svaret. Naturligtvis var det lilla Ines, barnbarnsbarnet som kom till oss i slutet av året.
 
Men det bästa är också att det går bra för mina nära och kära. Att även jag själv mår bra och alla fina och roliga upplevelser med familj och vänner. Att sommaren var varm och lång, att tomaterna hann mogna ute i växthuset ... ja listan kan bli lång.
 
En rolig upplevelse var också att våga synas och sjunga i teve iförd blommande sommarhatt ... 
 
Glad över att syrran och jag lyckades få ihop en fotobok med lite av varje från vår uppväxt till våra jubilerande bröder som alla tre fyllde jämt i somras.
 
Bland det sämsta som hände var att någon körde för fort och fick indraget körkort och dyra böter, dyra bilreparationer, restskatt plus att jag förlorade luktsinnet under sommaren. Kanske efter dunderförkylningen, kanske efter att jag stötte i huvudet, kanske en liten tia eller stroke. 
 
 

Blötsnö

I morse med snön vräkte ner sov jag som skönast och vaknade fullsövd först vid tolvsnåret. Efter morgonkaffet startade projekt snöröjning. Glädjande nog startade snöslungan på andra rycket vilket inte hör till vanligheterna. Med gasen i högsta läge fixade den även dagens tunga blötsnö och även den djävulska plogkarmen. Fy vad jag hatar plogkarmarna över min infart. Lastbilsförarna måste ha knäck i hjärnan när de inte kan föra ner snön några meter till där den inte är ett hinder för någon. Det är konstigt men hos sig själva eller förarnas vänner blir det aldrig några plogkarmar. Mer än en gång har jag stått och sett hur föraren vinklar plogen hos en av grannarna så att de inte får någon karm. Funderar på att lägga ut en kontaktannons där enda kravet är att mannen ifråga är plogbilsförare i mitt område. Ja, det skulle nästan vara värt besväret.
 
 

Nattsudderi

 
Min och barnbarnets dygnsrytm är dåligt synkroniserade vilket innebär att jag så här vid julledighetens slut går omkring som en radarstyrd zombie. Tyvärr har jag den egenheten att det är stört omöjligt att somna innann hela flocken är samlad under samma tak och ytterdörren ordentligt låst.
 
I morse gällde tidig uppstigning då jag skulle till Sunderbyns sjukhus. Ställde klockan på sju vilket skulle innebära hela tre timmars sömn. Vaknade av mig själv förundrad över att det redan var ljust utanför fönstret. Kollade klockan och insåg att den var fem i nio. Panik! Nio skulle jag hämta dottern. Slet på mig gårdagens kläder, tryckte ner en mössa över lurvet och borstade som hastigast framtänderna. Väl utanför dörren insåg jag väglaget. Regnet öste ner och gatan var isigt blank. Körde så snabbt jag vågade och lämnade sedan över ratten till dottern. Tiden var knapp och naturligtvis råkade vi missa avfarten mot sjukhuset så det blev ytterligare några minuter till spillo. Dottern rusade ut ur bilen och hann precis till mottagningen i rätt tid medan jag parkerade bilen. Stegade iväg till kafeterian och köpte en stor kopp vederkvickande kaffe. Hann knappt dricka ur kaffet så kom dottern tillbaka från läkaren. Högst två minuter varade läkarbesöket. Sedan hemåt i slasket. 
 
Min fyrbente Emil mår bättre idag, äter, dricker och sover helt normalt. För säkerhets skull har ny bättre kattmat inhandlats hos djurdoktorn. Det duger nog inte att ge torrfoder från matvaruaffären. Läser man på innehållsdeklationen så innehåller kattmaten bara 17 procent kött och det är så klart inte bra för djur vars huvudsakliga föda ska komma från kött för att inte utveckla blodbrist. 
 
Idag plockade jag ner adventsstjärnorna och i övermorgon när barnbarnet åkt tillbaka mot sitt jobb vidtar storstädning. Mycket välbehövligt. Även fast jag förlorat luksinnet vet jag att hela huset stinker diesel då barnbarnets mercedes står i garaget. 
 
Nä nu blir det tevesoffan en stund innan jag börjar invänta flocken.

Nytt År!

Firade in det nya året med att stå ute på gatan och titta på alla fyrverkerier som lyste sagolikt vackert mot en mörk himmel. Som final när krutröken låg som en tät dimma över hela kvarteret tändes en rödflammande bengalisk eld som färgade hela tillvaron i rött. 
Även om jag är ett okristligt stycke så besökte jag nyårsbönen i kyrkan eftersom min dotter sjöng tillsammans med man och en annan sångerska. Mycket fin sång. Sedan kom dotterns familj hit och åt middag. Jag bjöd på oxrullader med jättegod pepparsås och till dessert hallonsorbet, vaniljglass, grädde och hallon. 
 
Idag har jag tagit det lugnt och egentligen bara försökt att få tag på paraffinolja till min katt som förmodligen har en hårboll som inte vill komma varken ut eller upp. Alla apotek stängda i Kalix och Happis och i desperation lade jag ut en förfrågan på en säljsida på nätet och då erbjöd sig en vänlig tjej som var på väg till Luleå att gå in på Curas apotek som är öppet och köpa en flaska. En eloge till den tjejen. Om inte det hjälper blir det Djursjukhuset i morgon. Tack och lov att jag har mina förbenta försäkrade. Nu har jag fått oljan och Emil slickade i sig en första dos som jag blandade i lite lyxkattmat som han älskar. Han verkar piggare i kväll och råkade även äta upp Idas mat. 
 
Nu är det kväll och jag bevakar min kisses toalettbesök för att se att allt är i sin ordning. Nyss kissade han och nu väntar jag bara på stora A .... 
 

RSS 2.0