Juletid

Lagom till jul flyttade lilla Ida hem till oss. Jag fick henne av min fd svägerska som har haft hand om henne, hennes syskon och mamma sedan någon månad. Ida är en mjuk och gosig liten tjej som älskar att ligga i knä och bli kelad med. Våran storkattkille Emil som redan är två och halvt år har fullt upp med att vara hennes bodyguard även om han försökt sig på något som jag tolkat som skrämselattack när han rusat mot henne och fått henne att jama ynkligt. 

Sista veckan har varit en händelserik tid som började med att jag åkte till huvudstaden med tre goda vänner. Vi kom hem natten mot tisdagen efter fyra upplevelserika och underbart roliga fullspäckade dagar. Första kvällen var på Cirkus och njöt av musikalen We will rock you. Lördagmorgon tog vi spårvagnen mot Skansens julmarknad och möttes av julstämning för både öga och öra. Stora snöflingor föll och jag frös om händer och fötter men det var upplevelsen väl värd. På eftermiddagen åkte vi tillbaka till lägenheten och intog lite smått och gott med både bubbel och dunk medan vi gjorde oss i ordning för kvällens upplevelse Golden Star. Söndagen tillbringade jag med min barndomskompis i Gamla stans gränder och på julmarknad. Hon visade mig Monika Zetterlunds park som har en installation i form av en svängd parkbänk där man kan sitta och lyssna på en timmes Monikakonsert som strömmar ut från installationen. Tyvärr var den inte igång den dagen, kanske beroende på snön och kylan. Sista dagen ägnades åt shopping i julhandelsfolkvimlet, men vi hann som övriga dagar även med att njuta av god mat. Vi åkte hem med sista planet och då var vi lindrigt uttryckt rejält trötta i både ben och huvud.



Hemma igen tog julförberedelserna vid. Det blev lite stressigt på slutet och jag är glad att vännen hade med sig en hel del av julmaten.
Mitt humör svängde kraftigt när jag insåg att julgranarna var slutsålda och mitt alternativ var att ta in utegranen eller åka ut i skogen med yxa och såg. Det blev det förstnämnda och efter diverse småutbrott hörde jag ett av mina kära barnbarn säga: Det är likadant varje år!!! Då kunde jag inte låta bli att skratta.
Det blev stressigt ända fram till dess att det var dags för julmaten men sedan började jag gå ner i varv.



Idag har jag äntligen njutit av julefriden och smånynnat på När juldagsmorgon glimmar ..

Här har jag fått två horn på mitt huvud ...


Hej och hå så snabbt det blev jul i mitt hus

Fattar inte själv varifrån städ- och bakinspirationen kom för att inte nämna orken att bli klar med julbestyren i tid. Det brukar vara annorlunda i det här huset. I normala fall brukar jag gå an som ett jehu de sista dagarna så på julafton brukar jag vara helt slut. Detta år kan det månne bero på att något väldigt trevligt väntar runt hörnet...

I morse åkte sängkläderna ut i -20ºC och har fått lufta sig hela långa dagen. Ska bli härligt att krypa ner i renbäddad säng i kväll.

I kväll har skruborsten fått dansa runt, i och för sig mestadels mellan mattorna, men golvet är knappast skitigt under mattorna. Hur som helst brukar jag inte göra så stor affär av städningen före jul utan satsa på en rejäl genomgång när granen åker ut och solens strålar söker sig hit till vår mörka värld.

I morgon blir det en resa till storstan för att inhandla några julklappar till mina kära nära. Det blir inga överdådiga saker den här julen av ekonomiska skäl, men det sägs ju att det är tanken som räknas.

Nästa vecka ska en liten kattflicka på 15 veckor få flytta hit på prov. Hon kommer från miserabla förhållanden men har mellanlandat i paradiset på landet hos min före detta svägerska. Det ska bli spännande att se hur min Emil reagerar. Ska för säkerhets skull klippa hans klor i kväll ifall att han är brottningssugen när hon kommer. Han kan ju inte veta att tjejer inte brukar gilla brottning.  




Midvinternattens köld är hård




och snön lyser vit på taken men någon tomte har vi inte sett till. Däremot bjöd dagen på en glödande sol som vilade på trädtopparna vid vägens slut. Jag var tvungen att vända tillbaka till en parkeringsplats och söka fram kameran. Tyvärr var det både ledningar och stolpar av allehanda slag i vägen.




I gårkväll infann sig baklusten efter en liten eftermiddagslur. Började med två olika sorters matbröd och avslutade med Götas mumsiga kaka som består av en chokladbotten som täcks med ett tjockt lager smörkräm och som slutkläm ett lager smält blockchoklad.
Idag fortsatte jag med mjukpepparkakor och småkakor. Jag är nu nöjd och avslutar härmed julbaket. Det är så otroligt rogivande att baka, särskilt med vetedegar som är perfekta i konsistens och temperatur.

I morgon kommer min yngste bror och sonen med familj hit och äter en slags minijulbordsmiddag. Gjorde köttbullarna idag men de blev lite väl salta så jag får väl hålla in på saltet i de övriga rätterna.

Nu väntar sängen.

Amaryllisen blommar



och det ser ut som om det kommer två stänglar till med dessa ljuvliga blommor.






Min värld

om jag släpper mina fingrar fria att skriva om det som rör sig i min hjärna hamnar jag i bakom galler och därför blir det mest trams skrivet i min blogg. Så känns det i alla fall just nu. Kanske borde jag bli engagerad politiker för att kunna vara med och påverka och få utlopp för all frustration. Det är farligt med frustrerade människor som inte får utlopp för sin frustration.

Jag är i alla fall glad att misären på Näsbygården har lyfts fram i media. Hoppas bara att det leder till en bättre tillvaro för de sjuka och beroende människorna som bor där. Mina upplevelser från den tid då pappa bodde där hänger som en tung sten runt min hals. Bilderna är tydliga och smärtsamma. Föreståndaren var och är en katastrof.

Även om livet känns ganska pestigt för tillfället måste jag medge att kvällens snöskottning var riktigt härlig, lätt snö och milt väder.



Fina ridåer

Jag börjar tro att missförhållanden, ruffel och båg är mer regel än undantag. Dagens nsd avslöjade missförhållanden på äldreboendet Näsbygården här på orten. Om det äldreboendet skulle jag kunna skriva spaltmeter efter flera års insikt i deras verksamhet och som i många lägen inte gagnar de boendes bästa. Jag kände yvärr igen det mesta i artikeln. Inte konstigt att de gamlas själar dör långt innan kroppen ger upp. Jag är rädd, faktiskt livrädd för att bli gammal och beroende.
'
En person jag känner väl och som har lång erfarenhet av äldreomsorgen här på orten träffade en känd läkare från orten som på en föreläsning berättade om vilken förträffligt välutbildad personal vi har på våra boenden här i Kalix. Efter föreläsningen gick hon fram till honom och frågade varför den här välutbildade personalen inte använder sig av kunskaperna i det dagliga arbetet. Läkaren fnyste till svar något i stil med att så är det väl överallt.

Jag känner obehag varje gång jag passerar Näsbygården. Våra nära och kära är värda bättre tillvaro i livets slutskede. Bara en sådan upplevelse som att få komma ut och andas in frisk luft och kanske stryka sitt finger över ett glänsande vackert blomblad. Kanske väcks goda minnen från flydda dagar. En guldkant i tillvaron.
 



Bara en barndom per liv


Det värsta i en människas liv är med all säkerhet upplevelsen av föräldrar som sviker, som väljer bort sitt barns behov av kärlek och omtanke och som väljer bort att vara en en förebild för sitt barn. 
Föräldrars mentala förutsättningar varierar, men att svika sitt eget kött och blod är den värsta bland brott näst mord. Fast egentligen är det mord, mord på rätten till en barndom och ett sunt utvecklande av identitet och känsloliv.
Att föräldrar dör är fruktansvärt och att föräldrar väljer droger istället för barnet är fruktansvärt traumatiskt, men att föräldrar lever och ändå väljer bort sitt barn måste vara det värsta av det värsta.

Att sedan bli förvånad när barnet exploderar eller implomerar ...

Min dom är hård och går inte att överklaga.


Tyst i luren

Efter moget övervägande har jag sagt upp mitt fasta telefonabbonemang och idag är det tyst i luren. På soffan ligger en kartong med ett bredbandskit för både dator och telefon. Orkar inte ta tag i installationsanvisningarna i dag. Lät mig övertalas till det här bredbandskitet fast tanken var att endast ha mobilt bredband och en mobiltelefon med kontantkort. Nåja, jag får väl säga upp det här också om jag inte blir nöjd. Det är ett måste att sanera utgifterna för att överleva.

Det blev återbesiktning för bilen då handbromsen inte uppfyllde villkoren. Nåja, jag kanske borde vara glad för att det bara var en anmärkning. Det kunde faktiskt ha varit värre.

På tal om värre så har det varit en förfärlig dag på mer än ett sätt.


RSS 2.0