Final

Fyra dagar kvar till semestern! Som jag längtar. Typiskt är också att när det äntligen är nedräkning blir man sjuk. Åtminstone när det gäller mig. Dagen har varit pest med sjuklig trötthet, huvudvärk, ont i nacken och magen och lite feber. Storkoket som var inplanerat för att fylla lunchmatlådor till två hungriga barnbarn som sommarjobbar gick om intet. Istället blev det Billys panpizza och Guldfiskens marinerade lax. Nu i kväll efter ett antal Ipren känns det lite bättre så jag hoppas att eländet är på väg bort.
Har inte ens orkat vara på den dagliga utevistelsen med min kisse så han verkar lite moloken stackarn. Samvetet gnager, kanske ändå att vi går ut och njuter av honungsspireans underbara doft och Tornedalsrosens rosa små rosor som också doftar ljuvligt.
Nä, nu får jag skärpa mig och sluta tycka synd om mig själv.
Ut är vad som gäller.

Midsommarglädje


Vägen längs älvens glittrande vatten kantas av den ljuvligaste grönska med blomster i vitt, rosa och ljuvaste blålila och som alltid blir jag rörd, nästan till tårar, över att få uppleva allt detta vackra. Bilen är packad med allt från grillkol till jordgubbsdekorerade bakverk inklusive tipspromenadfrågor som ska användas under kvällen. Midsommarvädret kan inte bli bättre och barndomshemmet är en perfekt plats för midsommarfirande med forsens brus som bakgrundsmusik.

Som den nostalgiska människa jag är så går saknadens tankar till dem som inte längre finns med oss, främst då till mamma som verkligen älskade när vi barn, barnbarn och ibland några uppdykande släktingar deltog i midsommaraftonens trevligheter. Tiden går inte att vrida tillbaka men minnena finns kristallklara i mina gömmor, bara att plocka fram och glädjas åt.







Sprutor och bröllop


Vaknade av mig själv i morse vilket annars är sällsynt. Hade tid hos dr Skoog för smärtlindrande sprutor i ryggen redan 08.45. Sprutandet förlöpte i princip smärtfritt så nu hoppas jag att det ska komma en period med mer sömn och mindre värk. Eftersom man ligger under en så kallad ljusbåge när han ska sticka, där ens skelett syns på en dataskärm, passade Skoog på att visa hur min högra höft ser ut. Inte det allra muntraste besked, men det är ju ingen nyhet att brosket nöts bort med åren. Ben mot ben gör ont.

Därefter åkte vännen och jag iväg mot Haparanda. Egentligen hade jag inget speciellt ärende, men vädret kändes lite olämpligt för de utejobb jag har på agendan.

Under hemresan följde jag bilradions bröllopsrapportering med ett öra och tvärt emot vad jag hade tänkt så rusade jag in här hemma och uppför trappan till övervånigen där teven finns och slog på precis då kungen överlämnde Viktoria till Daniel. Så vacker hon var! Klänningens enkelhet gillade jag skarpt. Vi tog en paus och lagade mat, men sedan har jag tittat av och till trots att ögonen nästan trillat igen av trötthet. Det är många veckor sedan min teve var på sist. Faktiskt så länge sedan så att alla inställningar hade försvunnit häromkvällen när jag hade tänkt mig en nedvarvning framför rutan.

Regnet öser ner och jag är sugen på lite rött, men eventuellt ska jag hämta käraste Evelina om några timmar så det är väl bäst att hålla sig nykter.


Sköna fredag

Åh, det var tungt i morse, men vi kom i alla fall iväg till jobben i hyfsad tid.
I eftermiddags åkte vännen och jag ner på stan och kikade runt lite innan vi bestämde oss för att beställa grillade thaispett som vi åt utomhus i strålande solsken. De var supergoda!
Hemma igen blev det en del skjutsande av unge herrn innan vi sent omsider kunde plocka fram goda ostar som vännen haft med sig från Holland. Därtill blev det ett litet glas rött. Mår så gott just nu och hoppas på härlig ryggmassage. I morgonbitti är det dags för sprutor i ryggen hos dr Skog. Har stort hopp om ytterligare en ny period med mindre smärta.  Nu mot sängen. God natt kära vänner!

Hastiga uppstigningar


Det är helt vansinnigt att försova sig var och varannan morgon. Hela dagen suger. Adrenalinet pumpar ohälsosamt bara några minuer efter uppvaknandet när jag skrikande haltar uppför trappan till övervåningen där en ännu tröttare ung herre ligger och sussar så gott. Hans morgonhumör är verkligen inte av det glada slaget och inte blir det bättre av att bli bryskt väckt och höra att det är bråttom bråttom om vi båda ska hinna till våra jobb i tid. Och inte är det konstigt att jag får stoppa i mig en näve blodtryckstabletter för att inte proppen ska gå.
Alltså, det här är inget nytt i mitt liv, men jag har alltid trott att gamla människor är morgonpigga, så det har liksom funnits ett litet hoppfullt ljus i min trötthetstunnel. Nu kan man väl säga att jag definitivt sorgligt nog tillhör de gamla och inte har jag blivit ett dugg morgonpiggare. Eventuellt kan det kanske bero på att känslan inombords andas ungdom, men så är det väl för oss alla. Skalet åldras men inte själen.

Den senaste tidens trädgårdsarbete fick ett välbehövligt avbrott i dag. Det kändes väldigt skönt för att inte säga lyxigt att strosa omkring i "finkläderna" och bara småputsa lite här och där med sekatören samt trycka ner stöd runt de blåstkänsliga honungsspireorna. Har också hunnit krama om de små barnbarnen och svänga förbi mitt xx med några hundralappar som han lagt ut i mitt ställe. Egentligen har jag varit ganska aktiv för skurborsten har också fått dansa runt i alla rum på nedervåningen. Tänk, vad en liten gumma kan gno o o o ...

Nu lite nedvarvning framför teven. Det är några veckor sedan sist.


Tendens till arbetsläger

I kväll greppade jag spaden och gav min f_n på att få ner de sista kantstenarna trots att det regnat och jorden var geggig. Nu ligger de på plats nästan rakt. Fick till och med snedhugga den sista stenen. Fick lära mig under helgen hur det skulle gå till så det var en lätt match. Eller egentligen var det nog inte lätt, men skam den som ger sig.

Käraste Evelina förärade mig med blomster till de stora vita krukorna som står vid ingången. De är nu planterade och egentligen har jag nu bara kvar att stoppa ner några plantor klängväxter. Och när det är gjort ska målningsförberedelserna ta vid. Usch, målning är ingen favoritsysselsättning.

Nu är min kropp trött och vill sträcka ut sig raklång under ett svalt täcke. God natt!

Skön helg trots knotten

Det har varit en riktigt skön helg med fint sommarväder och massor av trädgårdsjobb. Snart är grävandet klart och husmålningsförberedelserna tar vid. Jobbigt, men ska bli skönt att få det ur världen.

Tyvärr har myggen och ännu värre knotten anlänt i stora hjordar och den senare har tagit stora tuggor på halsen och bakom öronen trots att jag rollat in mig i giftigt myggmedel.

Även om helgen inneburit mycket jobb så har det också hunnits med en nöjestur till grannlandet. När vännen och jag var och fikade blev jag så infernaliskt trött att jag på fullaste allvar funderade på att lägga mig på en bänk vid entrén, men avstod eftersom två poliser satt i närheten. Den här stora tröttheten som kommer lite då och då är skitjobbig.

Helgen inleddes sorgligt då närmaste grannen berättade att en före detta grannes sambo valt att lämna livet. Mina tankar är hos pappan och de två små barnen som nu måste växa upp utan mamma. Det är otroligt sorgligt.




I planteringstagen


De små men välhärdade blomplanteliven är nu utplanterade så nu är det bara att hoppas att temperaturen håller sig på rätt sida om nollstrecket. Annars blir det dyrt. Denna sommar är planerad att bli en lågbudgetvariant med tanke på att både husmålning och nytt brotak är ett måste.

Det blev av olika anledningar väldigt lite sömn natten som gick och därför tog jag ut ledighet halva dagen. Det är tur att jag har en bra chef och ett jobb där det går att flexa.

Det är märkligt att jag som läser trädgårdstidningarna om och om igen och förlustar mig i olika typer av arrangemang inte har en endaste planteringsidé när jag väl står där med plantorna och lillspaden i handen. Det blir raka rader, eventullt lite sicksack och någon liten ansamling här och där. Dagens plantering stördes av alla perenner som stod i vägen, en del blir höga och andra brer ut sig så det gäller att kunna föreställa sig hur det kommer att bli, och den förmågan saknar jag. Tyvärr.

I morgon ska unge herrn få hjälpa mig att lyfta storkrukorna på plats och till dom måste jag köpa blomster. Det blir väl det traditionella med något högt gräslikt i mitten och petunior i trängsel runt kanten. Tyvärr klarade inte fjolårets stamfuchsior av vintern. Den ena skjuter från roten så om jag har tur kanske den förgyller sommaren hängandes i en ampel.


Fest- och spahelg



Så blev det äntligen dags att åka iväg till Piteå Havsbad med våran kära vän och kollega som fick en upplevelse i present när hon fyllde jämt för några dagar sedan. Vi har hållit dag och ort hemlig för henne vilket har varit en pärs då vi som känner henne vet att hon är fena på att lägga ihop 1+1. I torsdags fick hon veta att det var dags att packa väskan och fredag eftermiddag hämtades hon och så bar det iväg. Vi försökte vilseleda henne genom att svänga av mot Kallax ....

Väl framme och installerade i dubbelrum korkades vinet och diverse godsaker dukades fram i väntan på showtime och buffé. Det blev en trevlig kväll med bra underhållning.

På lördagmorgon åt vi frukost och därefter inplanerad shopping inne i Piteå. Wow så många trevliga affärer vi hittade! Jag inhandlade allt jag planerat inklusive lite annat. Är helnöjd och det är vi allihop. Shopping i all ära, men något väldigt trevligt väntade så vi hastade tillbaka till havsbadet, slet av oss kläderna, och iklädde oss vita badrockar med tillhörande tofflor och stegade iväg mot spa-avdelningen. Där väntade fyra lavendeldoftande bubbelbad på oss i levandeljusupplysta små rum. Det var så mysigt och skönt, faktiskt helt underbart! En vänlig själ gjorde ansiktsbehandling på oss och därefter var det dags för rygg, axel och nackemassage. Skönt och välbehövligt. Som knorr på härligheten begav vi oss till soldäcket och försjönk i ljuvlig dvala i den konstgjorda solens varma sken.

Senare då vi iklätt oss våra nyaförvärvade kläder inför kvällens femrättermeny och stor casinoshow smuttade vi på lite rött och njöt av hur gott vi mådde.


Kvällen blev superduperbra. Massor av folk i feststämning, bord nära scenen, god mat och en show som var enormt bra. Livet är en fest!

Nu är vi hemma igen, trötta men fyllda av många glada skratt och fina upplevelser i goda vänners sällskap.

Simmar lugnt vidare

Idag ringde jag lillchefen som kommit på det här med att samla alla administratörer nere på förvaltningen och då hade våran käre chef redan varit och klargjort att jag är en gammla kvinna som snart ska gå i pension, vilket resulterade i att de bestämde att jag får vara kvar där jag är till dess. Skönt! Nog för att det ibland är spännande med förändringar, men då först och främst på andra områden i livets villervalla.


Dagen har inte varit den bästa i mitt liv. Det började med att jag försov mig och blev turligt nog väckt av chefen 07.30 som meddelade att han hade diverse möten under dagen. Hastade iväg och tröttheten har liksom inte velat gå bort. Efter jobbet fortsatte jag att gräva upp hemska rötter runt busken jag ska inhägna. Sedan ringde telefonen och sonen antydde försynt att lillgossen fyller fem år idag. Jag hade glömt det! Panik. Femåringen kom till telefonen och jag grattade och sa att jag kommer i morgon. För hans del var det inga problem. Hans presentönskan var ett litet segelflygplan av den typ som brukar kosta en tia. Innan vi avslutade föreslog han att jag kunde åka förbi leksaksaffären för där har dom många leksaker.

Funderar på att ta några dagars paus.

Tisdagskväll

Så ska administrationen omorganiseras och alla administratörer ska enligt en påhittig lillchef sitta nere på förvaltningen. Ett steg fram och två bak. En välbekant dans i den här kommunen. Min chef blev väldigt förvånad när jag berättade detta och var säker på att det inte skulle gälla mig. Men det gör det.

I kväll har Lisa med familj varit hit och grävt upp lite blomster som jag ville bli av med. Skönt! Det gjorde också att jag kom igång med jordbrukandet. En växt har spritt sig alldeles för mycket och nu ska den minimeras och omgärdas så att den vet sin plats. Orkade riva upp ungefär hälften. Har också varit och inhandlat 250 liter planteringsjord. Är lite orolig att säcklyftandet gör mig invalid och det har jag absolut inte tid med just nu.

Mina små frösådda blomplantor växer sakta men säkert och är långt ifrån i knopp. Annat är det hos grannen som köpt stora fina blommande plantor till sina krukor. Nu gäller det att orka hålla stånd mot lusten att åka och köpa och istället invänta mina egna små raringar.

Egentligen har jag ingenting att skriva om så jag avrundar här.


RSS 2.0