Alla Helgons afton

Även om jag ständigt har mina kära som lämnat jordelivet inom mig och känner stor tacksamhet för den kärlek, trygghet och omtanke som dom gett mig är den här aftonen speciell. Min syster och jag körde iväg uppåt älven i strålande vacker solnedgång med vita svanar som simmade fridfullt i glittrande vatten. Våra kära kändes nära. 
På hemvägen svängde vi förbi barndomshemmet. Jag tänkte på vad mamma och pappa hade sagt om de hade fått uppleva dagens situation och det som hänt i familjen, byn och världen. Jag hörde nästan deras röster när jag stod och tittade ut mot älven och solnedgången.
 

En upplevelse

Började dagen i öster där vinterskor och byxor inhandlades på Haglöfs outletrea. Träffade i kväll en person som köpt likadana skor hos en annan affärskedja och betalat över ettusen kronor mer. Jag hade alltså tur och sköna är dom dessutom.
I kväll har jag volontärjobbat på ett flyktingboende. Det var en upplevelse utöver det vanliga. Etthundra människor, varav många barn, samsades i ett enda stort rum där de både äter och sover på madrasser på golvet tätt intill varandra. Helt otroligt att det var så lugnt och fin stämning. Ingen klagade, upplevde bara ödmjuk tacksamhet. Flera av dem lovordade såsen i nötkorvstroganoffen som delikat. 
Känner mig trött i benen men mycket nöjd med dagen.
 

Järn och barnbarn

Så är järntankningarna över för den här gången och nu hoppas jag få känna mig pigg riktigt länge. Gick raka vägen från hälsocentralen till apoteket och köpte multivitaminer och mineraler för kvinna 55+. Ska försöka att äta järnrik mat och c-vitamin i anslutning till måltiden för att kroppen ska ta upp så mycket järn som möjligt. 
 
Idag lagade jag tacomiddag med allehanda tillbehör för sonen, tre barnbarn plus en kompis. Lättglass och varma hallon till efterrätt. Alla åt sig nog mätta. Bara den medföljande hunden som inte fick äta sig mätt eftersom grabbarna påstod att den fiser natten lång av våran mat.
 
Barnbarnen lockade ut mig på en promenad i grannskapet. Det var skönt och välbehövligt men insåg till fullo att min kondis är alldeles för usel. Måste börja träna upp inför julresans strapatser.
 
I morgon väntar volontärarbete. Spännande.
 
 
 
 
 

Måndag igen

Jisses så snabbt tiden rusar iväg. Förfärligt på ett sätt med tanke på att ett människorliv har tidsbegränsningar och toppen på ett annat då det snart blir ljusare tider igen. För min del känner jag mid räddad i början av januari då solen börjar kunna anas ovanför trädtopparna i fjärran. Mer behövs inte.
 
Idag har det varit soligt och fint och som vanligt har katterna och jag luftat oss en stund. Emil fick träffa en stor och vacker norsk skogskatt som jampratade men min Emil han svarade med morr. Skogskatten var inne på Emils revir så vi avstod alltför nära kontakt.
 
Rensningen i mina brev- och vykortslådor fortsatte idag. Det är helt otroligt vilken mängd och så otroligt vackra frimärken. Jag har öppnat varje brev och tittat på vartenda vykort och fått glädjas ännu en gång åt hälsningar, grattis och godjulhälsningar. En del namn säger mig ingenting alls, har inga som heslt minnesbilder, men de allra flesta väcker fina och kära minnen. 
En av mina tidigaste brevvänner kom från Sydrhodesia, alltså nuvarande Zimbabwe. Vi tappade kontakten men idag sökte jag henne och naturligtvis fanns hon på facebook. Helt otroligt detta forum. 
De ljusblå kärleksbreven jag fick från min stora kärlek på 60-talet blir kvar i lådan omknutet av ett rött band med rosett. 
 
 
 
 
 
 
 

Söndagsmiddag

 
 
Det är verkligen varannandagsväder. Igår strålande sol och i morse var vi täckta av en något som mest liknade en grå droppande lumpfilt fast överraskande hela åtta plusgrader. Nu på eftermiddagen, strax innan det börjar skymma, är himlen blå och en och annan solstråle lyser upp tillvaron. 
 
Har förberett dagens middag då sonens familj kommer hit och äter. Testat ett nytt recept på äppelpaj med kardemumma och knäckligt täcke som jag hittade på underbaraclaras blogg. Blir spännande att smaka. Tjälknölen som jag gjorde i går tog cirka åtta timmar i ugnen och blev kanske lite väl röd för min smak men tänker ställa in formen med de uppskurna skivorna en stund i ugnsvärmen så att de antar en lite mer välstekt färg. Eftersom det var extrapris på Outinens goda potatisgratäng med västerbottensost så gjorde jag det enkelt för mig. Därtill blir det klasssiskt flerfärgade tomater och gurka och morotsslantar. Har också gjort en pepparsås som brukar bli god men idag är jag inte helnöjd. Ja ja det blir nog bra ändå.
Några timmar senare:
Äppelpajen var i knaprigaste laget (superhårt "skal") och inte speciellt god, måste jag säga. En vanlig smulpaj är mer i min smak.
Om jag jämför tjälknöl och vanlig stek i gjutjärnsgryta så föredrar jag det senare. Nu vet jag det.
 
Klockan är inte ens sex och det är kolsvart utanför fönstret. Lätt att hålla sig för skratt.
 
 
 

Höstgöra

Även om hösten inte är favoritårstiden kan jag inte blunda för skönheten om morgnarna när vitfrostiga gräset glittrar som diamantbestrött och solen strålar från molnfri himmel. Skyndade ut med katterna och passade på att byta plats på snöslunga och gräsklippare. Snöspadar och sopkvastar står också redo. Alla små solcellsdrivna smålampor har fått flytta in i växthuset i väntan på vårsolsladdning. Lyckades också montera nya torkarblad på bilen och fylla på vinteranpassad spolarvätska.
 
Framåt eftermiddagen kände jag mig ur form och frusen och gjorde något som händer väldigt sällan, nämligen värmde bastun och njöt länge och väl i govärmen i sällskap av fladdrande värmeljuslågor. Jag har alltid upplevt att min fönsterlösa bastu känns mer som en mörk gravkammare och därför nyttjas den mest som torkrum, men idag var det skönt. Planen är att göra om bastun till tvättstuga när ekonomin tillåter. 
 
Något annat som händer alldeles för sällan är att pröva lyckan via spel men nu är tio veckors spel inlämnat, inga stora pengar i insats då vi är två som spelar. Hoppas nu på fru Fortunas välsignelse.
 
Nu ligger en stor älgstek på upptining och jag funderar på om jag ska göra tjälknöl eller en vanlig stek i grytan. Det blir morgondagens middag.
 
 
 
 

Upprörande oprofessionellt

I morse drack jag morgonkaffet, harklade mig och ringde sedan en personalansvarig på kommunen. Att anställda kan agera oproffsigt är en sak men att kränka och dessutom hota redan sänkta är för djävligt. Det handlar inte om mig själv utan om ett nödrop som nådde mig i gårkväll. Jag kommer att driva det här till sin spets eftersom det dessutom inte är första gången kränkningar och hot har skett. Ett möte är inplanerat och det ska sannerligen bli intressant om någon åtgärd har vidtagits eller ens planeras för att kränkningarna och hoten ska upphöra. Om inte så vässas pennan. 
Upprörd, besviken och förbannad är bara förnamnet.
 

Luleåshopping

I morse drog jag iväg med mina uppdragsgivare till Luleå för möbelshopping. Livet kändes uppåt under resan både dit och hem då solens strålar färgade hösten i underbara färger och i vattendragen simmade svanar fridfullt. Vi pratade och skrattade om livets väsentligheter och såg fram emot att börja shoppingen på kafé med kaffe och gofika.
 
För mig som inte besökt en traditionell möbelaffär på närmare tjugo år var det nästan en chock att se alla vackra möbler och då speciellt allt med sextiotalsstuk. Herrejisses så sugen jag blev. Mitt nästa inköp blir ett nytt köksbord men det får bli när det ekonomiska läget så tillåter.
Vi har fikat, ätit lunch, handlat kläder och mitt enda inköp inskränkte sig till en glass och nya torkarblad till bilen men jag är mer än nöjd av att jag stod emot alla lockelser.
Igår lämnade jag in ett tioveckors lotto som jag och en vän gjort tillsammans så nu ser vi fram emot att det plötsligt händer ...
 

Ur dimman

De vackra höstfärgerna försvann i ett nafs när grådis och dimma svepte in över oss. Nu gäller det att försöka överleva, att hitta en livlina, till dess att ljuset återvänder någon gång i januari. Idag har jag och syrran förlustat oss österut, dock sparsamt. Vi kom hem med två extraprisladdningar toapapper och några ledlampor som också var rabatterade. Det senare bra att ha nu när mörkret kommer allt tidigare om kvällarna. Har också köpt en ettårspresent till mitt lilla älskade barnbarnsbarn som snart fyller sitt första år. Syrran och jag åt lunch på Ikea och på vägen hem stannade vi på en parkering och åt kanelbulle plus festis. Eftersom vi inte skulle handla något speciellt har vi muntert ögonshoppat i godan ro. 
Jag brukar inte ha speciellt svårt att hitta på saker att göra för att fylla mina dagar. Faktiskt räcker inte tiden riktigt till. Inom kort ska tak och väggar målas i hallen. Färg och penslar ligger redo. Mitt skrivprojekt får timmar, ja dagar, att flyga iväg när jag väl får tankarna att rinna ner i fingrarna som ligger redo på tagentbordet. Skrivarflow är underbart härligt. Och oftast infaller det sent om kvällen när allt är tyst och stilla och ingen ringer på mobilen.
 
 
 

Söndagskväll

Vaknade först 10.30. Panik. Morgonkaffet intogs utomhus medan katterna fick sin luftning. Mulet men varmt och skönt. Började kratta i lugnt tempo där löv fallit sedan senaste krattningen. Surrade med grannar och njöt av söndagsstillheten. När allt var bortstädat och löven körda till skogen fick bilen en behövlig städning och tvättning inför vintern. När mörkret började bre ut sig vid sexsnåret gick jag in. Blöt, trött och lite frusen. Haft besök av yngste brorsan som hade med sig älgkött. Känner mig rik med sådana delikatesser i frysen. Nöjd med dagen. I morgon är en ny dag med nya möjligheter.
 

Lördagskväll

I kväll skulle det inte bli någon sovstund i tevesoffan eftersom den sköna slummern får mig att vända på dygnet och det vill jag inte. Nej upp med tuppen är bäst i långa loppet. När tröttheten slog till betämde jag mig för en sväng ner på stan och möttes av olycksbådande blåljus och många utryckningsfordon. Otäck känsla. Hoppades att det var en filminspelning på gång men dessvärre hörde jag att det var en ung mopedist som blivit påkörd. Enligt nättidningen hade han skadat benet och jag hoppas verkligen att det "bara" är benet. Otäckt med olyckor.
 
Idag körde jag hårt med fönsterputsningen så nu är det gjort för den här gången. Råkade klippa av ena gardinlängden lite väl mycket men i dessa orostider är det en skitsak av oansenlig betydelse. Sonen har bytt till vinterdäck på min Astra och Esko har sågat bort en mindre vacker trädstubbe som jag egentligen borde gräva upp men det får bli nästa sommar. Känner mig nöjd med dagen. 
 
 
 
 
 

Fredagskväll

 
Idag fick jag äntligen tillräckligt med energi för att putsa fönster. Lite krångel blev det då jag hade glömt att en persienn krävde viss försiktighet så det slutade med att jag fick montera bort båda två i det fönstret. Tyvärr i badrummet.
Därefter gjorde jag ett snabbstök och sedan var jag sjukt trött och kurkade i tevesoffan. Somnade och vaknade flera timmar senare. Skönt att ha uppladdningsbara värmeljus som inte behöver vaktas.
I morgon blir det utedag om vädret vill. Syrenernas löv har äntligen fallit men äppelträdet är fortfarande hur grönt och frodigt som helst.

En skön dag

 
Började på Hälsocentralen med att tanka rostvatten direkt i blodet för att fylla på järndepåerna som sjunkit under acceptabla nivåer. Kanske inte konstigt att jag känt mig sjukt orkeslös de senaste månaderna. Nästa vecka blir det tre tankningar och då bör jag börja känna resultat. Efteråt åkte jag som sällskap österut utan att ha något ärende. Prat och skratt plus supergod laxmacka.
Kvällens plan är håruppfräschning. Sommaren har nästan förvandlat mig till blondin. När jag var yngre och mörkare blev solblekningen bara en rätt så fin röd lyster men nu ser det ut som om jag doppat huvudet i blekmedel. Fy för åldrandets skavanker. 
 
 

Morgonfunderingar

 
Vaknade tidigt och sträckte ut en bra stund innan jag satte fötterna på golvet och styrde mot kattmat och kaffebryggare. Lillkatten är hysteriskt sugen på blötmat på morgonen så hon är alltid första prio. Därefter är det kaffe i lugn och ro med nöjda katter som stryker kärleksfullt kring fötterna.
 
Jag är lycklig över att få vara pensionär och kunna ta hänsyn till vad min kropp orkar med. Så har det minsann inte alltid varit. Mitt livs jobbigaste år har satt sina spår och idag är jag irriterande känslig för stress i alla dess former. En liten småsak som måste göras kan kännas som ett berg att bestiga och göra mig utmattad på en sekund. Alla åtaganden som styr min tid är förödande förutom fest och umgänge. Numera är jag ytterst medveten om vad som är viktigt och skiter fullkomligt i sådant som jag upplever bara är glans och yta. Vi männsikor är olika och det köper jag. Var och en är sin lyckas smed.
 
 

Vart försvann den här dagen?

Hade lite svårt att somna efter gårdagens dramtik så jag vaknade först halv tio i morse när barnbarnet ringde för en pratstund. Strålande sol och ganska skönt utomhus så jag har strosat runt lite, haft kaffefrämmande och lunchgäst plus allt möjligt annat. Middagen kom dock rykande varm in genom ytterdörren. Supergod laxlåda kryddad med bland annat västerbottensost. Nam nam. En godispåse ingick som dessert. 
Egentligen var dagens plan fönsterputsning men det hoppade jag till förmån för kaffe, skratt och prat. Klokt val tycker jag.
Dagens insats är att en pall har blivit lagad med både lim och fastskruvad metallvinkel. Det blev inte snygtt men får duga. Den har varit lite farlig och glidit isär mer än en gång. Ingen höjdare att falla i golvet i min ålder.
Nu är det bara sex dagar till dagen P, alltså pensionsutbetalningen.
 
 

Dramatisk dag

Idag var det drama på riktigt och tack och lov slutade det lyckligt. Båt skulle tas upp och man halkade och föll överbord i iskallt vatten. Jag rusade dit med livboj, dock utan rep, och ringde 112 inom fem sekunder. Man överbord tog sig nedkyld in till stenkanten under bryggan som var nästan två meter upp på grund av lågt vattenstånd. Uppe på bryggan låg jag och höll i hans hand och jacka allt jag orkade. Inom tio minuter var ambulans och räddningstjänst på plats. Sedan blev det uppvärmning på akuten och senare kålpuddingsmiddag hemma hos mig. Allt slutade lyckligt men det hade kunnat gå riktigt illa då bakhuvudet fick en rejäl bula av iskanten.
I kväll är jag förundrad över hur enormt rationella vi människor blir när det verkligen gäller. Både han och jag gjorde nog precis det man ska göra i en sådan situation. Allt slutade lyckligt.

Vinterkänsla

 
Det är bara att inse att vintern är nära. Den senaste veckan har gräsmattorna i skuggläge varit frostigt vita hela dagen. Utomhus är allt bortstädat och redo för kung Bores kyliga grepp. Kvar är bara att byta plats på snöslungan och gräsklipparen ute i bodan. Äppelträd och syrener har ännu inte fällt sina löv så de får jag väl kratta ihop när det blir dags om inte snön hinner före. 
 
Hösten är för mig en upprensningens tid så det har blivit många lass till soptippen med allehanda skrot. Just nu håller jag på att sortera i min vykortslåda. Gissar att det handlar om minst tusen kort. Det är allt från julkort till födelsedagshälsningar. På de äldsta, alltså före 1967, hette jag Gunilla Johansson. Nu hamnar åtminstone 90 procent i skräplådan. Många vackra frimärken som numera inte har något värde enligt sökningar på nätet. Hittade även kort med mammas handstil och andra kära i min närhet. De sparas så klart i nostalgilådan.
Efter vykortslådan står lådan med handskrivna brev i tur. Den lådan lär ta tid då jag kommer att läsa igenom allihop för att bara spara de allra viktigaste. 
 
Livet rullar på och jag försöker hänga med. Idag är ännu ett oskrivet blad. Vädret ser ut att bli superfint. Kanske en åktur med kameran redo.
 
 
 
 
 
 

Städflow

 
 
 
Gick ut med katterna tidigt i morse. Sol på himlen, frostglitter i gräset och en förfärligt kall nordanvind. Korthåriga Ida ville snabbt in i stugvärmen medan Emil härdade ut en stund längre. Alltså blev det en innedag även för min del. Fortsatte med förrådsröjningen. Har kört flera resor till soptippen med fullproppad bil. I kväll kom även Esko och hjälpte mig bära och köra iväg ett stort och tungt furuskåp som tack och lov gick att dela i två delar plus en gigantiskt tung elmangel. Skönt att bli av med eländena. Trots att jag tömt och slängt massor av stora kartonger är hyllorna fortfarande fyllda. Fattar inte var jag gör fel. Den förut jättestora lådan märkt MINNEN är numera tunn men innehåller ändå många nostalgiska saker. En gammal Femina från januari 1963, dåtidens ungdomstidning Bildjournalen och filmstjärnekort plus en liten notis om att jag minsann var bingoexpert och det stämde då banne mig inte. Jobbade en tid på norrbottenskuriren. Ve och fasa jag på en borgartidning. Vad gör man inte för pengar.  Nåja, det finns flera lådor med brev, vykort och fotonegativ från hela mitt liv plus några lådor med mammas handarbetsmönster. Insåg att hyllmetrarna med lådor märkta JULSAKER var omfattande trots att jag verkligen inte hör till dem som överpyntar.

Frisk luft

Det har varit en strålande dag med friska vindar. Passat på att vara utomhus och småpysslat med lite av varje. Bland annat putsat några fönster trots läkarorder om att ta det piano i väntan på kärlröntgen. Nåja, har lyssnat på kroppen och vilat emellanåt vilket jag inte brukar göra. Min melodi är vanligtvis att köra hårt så länge kroppen orkar, stappla in i huset och sedan nästan säcka ihop under duschningen. Kanske därför jag sover så otroligt gott om natten. Jag som brukar drömma de mest fantasifulla och roliga drömmar har inte drömt på länge förutom i går natt och då var det mer som en mardröm för i drömmen kom en av mina kära hit med ett stort lass fin sand som tippades under mitt sovrumsfönster till en sandlåda. Har med åren blivit bra på att tolka drömmar så jag vet precis vad den står för.
 
Har ätit lunch med ett av barnbarnen och eftermiddagsfikat med dottern och två av barnbarnen. Inte kan jag klaga.
 

RSS 2.0