Solljus i tanken


Vaknade vintertid strax före halv tio och blev otroligt inspirerad av det fina vädret. Kissen mjauade och tittade uppfordrande på mig så jag tog på honom selen och lät honom gå ut medan jag i godan ro avnjöt morgonens första kopp kaffe. Väl påklädd och ute spankulerade vi runt på tomten och stannade och sniffade på varenda buske. Min Emil hade svansen i högläge och även jag njöt av sol och hyfsad temperatur. Jag försökte tanka välgörande ljus genom att med vidöppna ögon stirra rakt in i solens svetslågebleka centrum. Läste någonstans att även knävecken ska vara bra mottagare, men det kändes lite överkurs att gå ut i kortbyxor. Faktiskt känner jag en stor, en riktigt stor panik inför mörkrets inverkan. Orka?




Det har varit en bra dag på flera sätt. Unge herrn hade en bra och rolig gårdag och natt och har idag bjudit på osedvanligt gott humör. Vi åkte iväg i hans förmodligen olagligt nedsänkta Golf med förmodligen olagligt svarttonade rutor. Först till hans mor och systrar inklusive vacker tupp som inte gillade att hans två hönor flockades kring unge herrn. Sedan åkte vi vidare mot min hemgård, lät en stor renhjord passera, och väl framme njöt vi en stund av kär utsikt. Under tiden passerade sandbilen så hemfärden blev i lugnt tempo.

Väl hemma kom Göta på besök med en burk supergoda nybakta cedrokakor. Har nu försökt gömma dem för mina egna godisfingrar. Ganska dumt, eftersom jag aldrig skulle glömma var en godsak finns. Annat är det med nycklar.


Spökeritid


Det har varit en lugn och skön dag eftersom det dataprogram jag använder i de flesta arbetsuppgifter inte fungerar på grund av ett missöde i en stor uppdatering. Nåja, det var bara skönt att ta det lugnt.

Efter jobbet hämtade jag yngsta barnbarnet som i denna stund ligger i min säng på väg in i John Blunds förtrollade värld. Vi har ätit god mat, byggt en båt av en sillburk, ätit godis, läst Scooby Doo och haft besök av ett bus- eller godisgäng. Vi valde så klart godis.




Eftersom barnbarnet tror, eller rättare sagt trodde, att det vandrar omkring zombisar på kyrkogårdarna när det är mörkt, passade vi på att åka dit och tända ett ljus för våra kära som lämnat denna världen. Barnbarnet höll hårt i min hand när vi vandrade på den mörka gången till minnesplatsen och tillbaka till bilen utan att få syn på en enda varelse. Jag tror att han är ganska så lättad över upptäckten. Nu tar jag mig en godis, sa han när vi satte oss i bilen och han har fortfarande inte sagt ett enda ord om hjärnätande zombisar.

Det är så skönt med helg, att få vara hemma och göra det som är viktigast i livet som att till exempel ha en liten halvsovande femåring på sin arm. En stor lycka och helt underbart ljuvligt.




 

Torsdag

Dagen började som vanligt med febril väckningsaktivitet av unge herrn som tror lika lite på att man behöver runt sju timmars sömn som han tror på jultomten. Misstänker att halterna av stresshormonet kraftigt överstiger hälsosamma nivåer både hos honom och mig.

Nåväl, efter en ganska lugn arbetsdag åkte jag hem och gick ut med kissen och njöt av solen och hyfsat skönt väder. Därefter hämtade syrran mig för vidare färd till kyrkogården där vi tände ett ljus i lyktan för våran pappa som skulle ha fyllt 94 år idag. Det har gått fyra år sedan han lämnade jordelivet.
Vi var också in på GK:s och handlade några småsaker innan vi åkte hemåt med en liten paus hos en av våra bröder på kära hemgården.

Jag har nyss duschat och smort mina klösmärken med ringblommesalva i hopp om att de snabbt ska försvinna. I kväll tog jag nämligen tag i tovborttagning på min kisse och det gillar han inte alls. Gav honom först en lätt lugnande tablett som jag inhandlat på Granngården, fast den hade nog närmast obefintlig verkan för de vassa klorna satt i mina armar åtskilliga gånger. Jag fick i alla fall bort flera tovor utom en stor rackare på ena bakbenet. Funderar på att ringa veterinären och be om något receptbelagt. Då skulle jag kunna passa på att bada honom också vilket annars inte är möjligt. Kamning och borstning går hyfsat bra men han gillar definitivt inte att bli blöt.



Grå tisdag


Strategiskt placerat utanför mitt datarumsfönster står fågelbordet och fungerar som underhållning för kissen på dagarna då vi är borta.


Känner mig måttligt inspirerad denna gråmulna senoktoberdag. Min kropp och själ darrar av fasa inför det långa mörkrets tid. Fick idag rådet av en kollega att köpa stora doser D-vitamin för att behålla nivåerna i kroppen tills ljuset återkommer. Kanske det borde testas. Eller är det kanske bättre att investera i dagsljuslysrör placerade någonstans där man tillbringar längre stunder. I mitt fall blir det vid arbetsbänken i köket och då kan jag sitta där och ladda depåerna medan morgonkaffet avnjuts.

Idag ringde en vänlig kvinna och berättade att hennes man hittat ett blått kassaskrin med texten tillhör kulturskolan på locket i skydd under deras upp och nervända skottkärra. Jag åkte dit och hämtade skrinet och det var natuligtvis tomt så när som på en och femtio. Lite senare ringde hon och meddelade att ett uppbrutet kassaskåp hade upptäckts i carporten hos deras granne. Jag ringde polisen som åkte dit och hämtade det. Glädjande nog kom polisen förbi till oss på jobbet med två kuvert som innehöll bland annat presentkassan. Det innebär att det egentligen bara är några hundra i enkronor som försvunnit. Jag har en vag känsla (och förhoppning) av att skåpet ställts på platsen för att hittas av någon/några som ångrar sitt tilltag. Våran presentkassa har fått fötter en gånger tidigare så det känns väldigt bra att den är tillbaka.

Kvällskaffet kallar!
















Vi har bara ett liv

Trots uppskakande händelser har söndagen varit skön. Vi började med att åka till mitt jobb och se förödelsen i mitt rum med egna ögon efter inbrott nummer 2. Uppbrutna och insparkade dörrar, notböcker och arbetsmaterial i en salig röra på golvet, gardinerna fördragna och där kassaskåpet suttit gapade ett tomt hål med fyra svarta skruvhål. Förmodligen handlar det om ett gäng som behövde snabba knarkpengar. Vi har en del information som pekar åt ett visst håll.

Därefter åkte vi till Folkets hus där det var en stor tillställning för världens folk. Stämningen var varm och glad och det bjöds bland annat på ett dansuppträdande. Jag satt och tittade på en av ortens kändisar och noterade hur glad och lycklig han såg ut när han dansade med yviga rörelser. Helt plötsligt föll han bakåt och folk samlades runt omkring honom. Lyckligtvis fanns det två läkare bland publiken som dunkade igång hjärtat så mannen var vid liv när ambulansmännen rullade in honom i ambulansen.
Denna händele fick nog fler än mig att tänka på hur viktigt det är att man ser till att ta tillvara minutrarna, ja faktiskt varenda sekund som bjuds. I kväll var det till exempel en underbar måne på himlen och idag har jag ätit löjromsmackor med käraste Evelina som kom hit en stund på sin hälsapårunda innan hon åker tillbaka till studierna.


Inbrottsvåg



Sjukskrivningsveckan är till ända och på måndag är det jobbet som gäller. Det känns som att vilan gett ork som jag hoppas ska räcka fram tills det är dags för julresan till huvudstaden. Värken i axlarna och nacken har stillat sig en aning och jag kan röra på huvudet.

Igår var jag tvungen att åka en sväng till jobbet för att fixa en sak som jag hade missat och fick då veta att det varit inbrott under natten som gick. Inget var borta men det var åverkan på bland annat dörrarna in till mig och chefen. Jag tog för säkerhets skull och bankade en del pengar i fall att tjuven/tjuvarna skulle komma tillbaka och fullborda sin gärning. Och i kväll ringde chefen och meddelade att nu var inbrott nummer två ett faktum. Dörrar är sönderhackade, allmän oordning och kassaskåpet i mitt rum är bortslitet från väggen och spårlöst försvunnet. Även om inbrotten skett på jobbet känns det riktigt obehagligt och kränkande.

Det har varit mycket den senaste tiden men jag förlitar mig på att det kommer solsken efter regnet och att det är mörkast före gryningen.


Äntligen

i kväll har även vänsterarmen lossnat från statiska arbetsställningars tvångströja. Har, som jag skrev i tidigare inlägg, valt att stanna hemma för att kurera mig från olidlig spänningsvärk som stjäl energi värre än ett gammalt kylskåp. De här dagarna har jag försökt att göra allt annat än statiskt arbete, rört på mig, böjt och sträckt, lyft och klättrat och faktiskt så har det gett positivt resultat både i kropp och garderober.

I kväll är jag riktigt trött och har precis avnjutit några kex med illaluktande men ljuvligt god ost samt ett halvt glas vin därtill. Nu inväntar jag bara att unge herrn ska komma hem så att han får haka på ett fönster som varit på omkittning hos glasmästaren. Jag försökte göra det själv men si det gillade inte mina armar. Denna och fem veckor framåt har vi tidiga morgnar här i huset eftersom unge herrn är på praktik. Varje morgon är en pärs, men skam den som ger sig.

En dag utan inkomst


Under natten som gick bestämde jag mig för att stanna hemma från jobbet och sjukskriva mig trots att det kostar skjortan. Egentligen har jag inte alls råd med sådan lyx men nacken och axlarna värker mer än jag står ut med. De senaste åren har jag tagit semester istället för att sjukskriva mig, men nu är det ebb i semesterkistan och de dagar som finns kvar går åt till bokat decembernöje. Om natten blir hyfsat bra går jag nog till jobbet i morgon, annars inte. Jag har småpysslat hela dagen och även varit ute med kissen när solen visade sig. Att röra sig är ok, men att sitta som nu vid datorn är pest.

I kväll hörde jag någon i teve referera till följande klokskap sagt av Nelson Mandela:

Det har inte blivit fler onda i världen utan det är de godas likgiltighet som gör världen ondare.


Svisch

så var helgen över. Kanske det stämmer att tiden går extra fort när man har roligt. Det har verkligen varit en rolig helg som började med personalfest i fredagskväll. Temat var mat i världen och jag och några till fick på sin lott att laga en grekisk varmrätt. Förrätterna var spanska och efterrätterna italienska. Herregud så gott det var. Dessutom var vinet supergott och gick direkt upp i huvudknoppen, åtminstone på mig.
I lördags vaknade jag tack och lov utan befarad huvudvärk. Vännen och jag var en sväng på Gallerian, fikade och lyssnade på musikolinjens duktiga elever som spelade. Vi badade bastu och sedan skulle kvällen tillbringas framför teven med goda ostar och en romantisk film. Vinet och ostarna slank ner men filmen missade jag då mina ögonlock föll igen lagom till de romantiska scenerna.
Vaknade utsövd, drack kaffe och gick ut i det fina vädret och fixade fågelbordet till småfåglarna. Vi drack till och med kaffet utomhus mot solväggen. Så skönt det var!
I kväll har únge herrn bakat en tigerkaka som han brukade göra när han var liten. Det doftar gott i hela huset och smaken var det inget fel på heller. Ska nu ta en bit till och förflytta mig till teven.

iiiiiiiiiiiiiiiii


Hädanefter måste jag komma ihåg att aldrig mer putta in en tung köksbänkslåda med högerfoten. Det gjorde jag i går kväll och det resulterade i sömnlös natt och en morgon då jag knappt tog mig ur sängen. Och inte blev det bättre när jag tittade ut genom fönstret och såg snön som låg i tjockt lager över bilar och gräsmattor. Morgonen slutade med ett fasanfullt gällt iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii från min hals då min bil trots kryphastighet gled mot en sprillans ny volvo. Tack och lov lyckades unge herrn få till en kursändring så vi kom oss inte i kostnader. Det handlade om högst fem centimeter från plåtkontakt.

Huset är redo för helg och personalfestens matingredienser är inhandlade. På min lott föll att tillaga en grekisk varmrätt. Tyvärr inte riktigt säsong för grillspett, men jag hittade ett alternativ med fläskfilé på nätet som verkar gott och enkelt att tillaga. Gör också tzatsiki och tomatsallad med rödlök. Mums så gott det ska bli med knytkalas med världens mat som tema. Matintresset är betydligt större än suparintresset så det brukar bli ganska lugna och inte alltför sena tillställningar vilket är helt ok för min del.

Nä nu styr jag mot tevesoffan och njuter av att den analkande fredagen. Veckans bästa dag!


Berg- och dalbanementalitet

För tillfället går verkligen mitt liv uppåt och i nästa andetag svindlande djupt. Anledningarna är av karaktären yttre omständigheter. Jag försöker ligga steget före, men det blir allt svårare. Idag var i alla fall en hyfsad uppåtdag. Arbetsdagen gick förhållandevis fort och solen tittade fram som på beställning när jag kom hem igen. Det innebar snabbt skobyte och sedan fram med gräsklipparen med tillhörande uppsamlare och sedan slog jag två flugor i en smäll och samlade upp löv och fick samtidigt kortsnaggad gräsmatta. Unge herrn tog stort ansvar och tack vare det hann vi dubbelt så mycket. Härligt! I morgon, om vädret vill, ska jag köra över den lilla snutt som är kvar. Sedan är det bara att skölja av gräsklipparen, städa bodan och ställa fulltankad snöslunga närmast dörren. Att inse och göra sig redo för vintern kan nog beskrivas som en mental våldtäkt. Kallt och naket.

Efter en lång varm dusch, ett halvt glas vin och en god men illaluktande Brie på kexbit är jag redo för natt.

Vinter

Nä, det blev inget lyckligt sjungade på Nej, se det snöar i morse. Istället blickade jag med stort vemod ut över vita gräsmattor och noterade med fasa att termometern visade minus fyra grader. Jag tänkte i första hand på alla dyra elräkningar som väntar och samtidigt på alla barn som i samma stund jublade över vad de såg.
Vintern är tung, om än väldigt vacker när det vill sig. Norrsken i all ära, men tycker det är sällan man skådar det numera. Annat var det när jag var barn. Då sprakade det flammande norrskenet och snön knarrade under skorna. Minns ett storslaget skådespel en gång när mamma och jag var på väg hem en vinterkväll. Vi stannade och lät oss glatt hänföras.

Det har varit en lång arbetsdag som avslutades med arbetsplatsmöte. Måste tillstå att trots att jag längtar efter pension så har jag ett väldigt bra jobb med underbara kollegor. Det är faktiskt något att vara glad för. Till helgen har vi persofest á la knytkalas med olika länder som mattema. På min lott föll att laga en grekisk varmrätt. Kul!
Idag lagade jag en hastig och very hot middag bestående av strimlad lövbiff marinerad i massor av soja, vitlök och sambal olek. Därtill brynt minimaj och rödlök. Gott!

Nu väntar en kväll framför teven i allsköns ro. Hoppas jag.


Första snön


Ani - älskad och tillgiven vän som finns i hundhimlen sedan många år.


I morse, samtidigt som vi åt frukost, fylldes luften utanför fönstret av små vita prickar. Snö! Det hördes inga jublerop och inget nannanedes  på Nej, se det snöar. Nää, verkligen glädjande att de små flingorna smälte i samma stund som de nådde markkontakt. Vinden friskade i och grannens som stod utanför mitt köksfönster slog uppgivet ut armarna när löven från mitt överfyllda bilsläp rusade in på hans domäner. Vännen och jag rusade ut i strumplästarna och täckte med presenning som förankrades med vad som fanns till hands, trädgårdsstolar, trappstege, krattor, rep och skottkärran.

Käraste barnbarnet Alexandra har sovit hos farmor och den här gången i storflicksrummet som blev nytt namn på mitt datarum. Natten gick i hostandes tecken för den lilla damen så det blev inte mycket sömn för varken henne eller mig. Vännen min sov dock gott av ljudet att döma .....
I morse ville hon baka så vi bakade en äppelpaj som blev riktigt god. På eftermiddagen åkte hon motvilligt hem och därefter åkte jag och unge herrn och hälsade på hos dottern/modern.

Trots att veckan som gick var otroligt jobbig på flera sätt så har helgen varit hyfsat bra. Känner mig  fortfarande fysiskt ledbruten av veckans psykiska ansträngningar. Konstigt.
Det har hunnits med shoppingresa till Happis, torghandel i Torneå och vi har ätit massor av god mat, både nyttigt och onyttigt.
Nu läppjar jag på resterna av helgens ädla dryck samtidigt som jag skriver detta inlägg och samtidigt som jag funderar på hur jag ska orka uppbåda energi för att ta mig till jobbet i morgonbitti.




Slutkörd



Jublar över att det äntligen är helgledigt efter en oerhört jobbig vecka. Känner mig mer utsliten än någonsin förr. Och av spegeln att döma verkar det ha varït minst sju svåra år. Rynkorna hänger och håret stripar åt alla håll.

I går kväll kände jag att min försummade kropp behövde få lite uppmärksamhet och började med fotvård. Jag har fått en superbra fotkräm av min syster som gör huden supermjuk fast den starka mintdoften får katten att gå omvägar.

Solen tittade fram på eftermiddagen precis när jag svängde in på gården och jag skyndade efter nykrattan och fick gjort en hel del. Precis när krafterna började sina erbjöd sig unge herrn att ta över. Nu är hela bilsläpet fyllt av löv och barr. I morgon ska jag försöka platta till och fylla på med lite mer höstguld.

Snart kommer vännen och helgkakan står och svalnar på finfatet. Nu hoppas jag bara att det ska bli en lugn och skön helg utan intermezzon på ungdomsfronten. Hör min bön Gode Gud ...


Katastrofdag

Det har varit en riktigt dålig och dessutom mörk dag med stora besvikelser. Ibland blir det bara för mycket. Det blev det idag. Jag har dålig balans mellan input och output och känner mig tömd på energi och dessutom frustrerad över att det inte går att få saker och ting att fungera som enligt lag ska fungera på ett annat sätt än det gör idag.
I eftermiddags hade jag ett möte med en kvinna som har likadana erfarenheter som jag har och kanske ett snäpp värre. Hon tillförde pusselbitar som i och för sig inte gör saken bättre för någon men jag fick i alla fall ytterligare bekräftelse på att det jag befarat tyvärr stämmer.


F R U S T R A T I O N



Blåsväder

Det blåser fortfarande och mina orangeröda löv virvlar i strid ström över till grannen som helt saknar lövträd på sin tomt... Nåja, när vinden vänder kommer de säkert hem igen. Och vända lär den göra när det handlar om nordan.

Dagen har bjudit på lite av varje, bland annat ett elavbrott och då passade jag på att åka hem och äta resterna av en grillad kyckling. Dagens middag inspirerades av progammet Halv åtta hos mig som jag tittade på häromkvällen. Idag blev det grekisk potatiskaka fast jag lade till några skivor rökt lax och det blev supergott. Tunt skivad potatis, rödlök, grädde, smör, lax och fetaost .... mmmm. Egentligen skulle det ha varit en massa skivade gröna oliver i men jag hade inga hemma.

Dagen har bjudit på flera utmaningar av det jobbigare slaget. Den största är skolan och de brister jag skrivit om så många gånger. Det är svårt att motivera till engagemang och få till stånd förändringar när kunskap av det slaget som krävs förmodligen tillskrivs lågstatusområdet. Större intresse vore det säkert om det handlade om något världsövergripande högstatusområde som inkluderar en kinaresa. Idag pratade jag med berörd rektor och han levererade skadeglatt beskedet att om några veckor ska skolans samtliga lärare få utbildning .... Jo, jag vet, jag ska också dit, svarade jag. Det handlar om 1,5 timmes föreläsning. Jag tar mig för pannan. Herre jomalia. Det lockar att kräkas offentligt.


Kanelbullens dag

Åkte till Luleå i morse på Skapande skola dag med bland annat presentation av 2011 års teaterutbud. Träffade på en gammal bekant och hade en trevlig pratstund med henne och en annan trevlig kvinna medan vi avnjöt eftermiddagskaffet med tillhörande supergod kanelbulle.
Egentligen hade jag planerat en liten shoppingsväng men valde bort den och körde istället raka vägen hem. Lika så skönt det. Om jag tänker på mitt kontosaldo så var det ett bra val.

Klickan är bara 18.15 och det är redan mörkt. Det blåser som attan och det är i och för sig bra med tanke på att barr och löv förhoppningsvis slits loss och är redo att bli uppkrattade när stormen bedarrat. Cembratallens långa barr är nu spridda över halva tomten. Suck! De är jobbiga att kratta ihop eftersom de hela tiden fastnar i krattan. Jag vill göra klart ute innan det blir alltför kyligt. Därefter väntar inomhusjobb, bland annat tapetsering.

Nu väntar en skön tevekväll med resterna av helgens ädla dryck.




Underbar helg



Oktober kunde inte ha inletts bättre än vädret som bjöds oss i fredags och igår. Helt underbart. I morse var det hyfsat men på eftermiddagen blev det alldeles för mycket kallblåst trots att termometern visade +11 grader.
I fredags fick jag gjort en del utomhusjobb medan kissen fick sin dagliga dos utevistelse. På kvällen kom vännen med god mat och fin överraskning. Den här helgen har varit enastående bra av flera orsaker. Inget nattsudd och ordning och reda på ungdomsfronten. Halleluja!

Kloka ord:
Det är mörkast före gryningen.


I går var vi en sväng till Luleå utan att inhandla annat än mat. Idag på förmiddagen var vi ute och fixade ett avrinningsplan, eller vad man nu ska kalla det, till luftvärmepumpen. Den blev väl inte någon särdeles vacker skapelse men den funkar och det är huvudsaken.
På eftermiddagen åkte syrran, unge herrn och jag och gjorde vinterfint på våra tre gravar. Tyvärr hade någon långfingrad person tagit med sig den ena porslinsängeln som satt på våra föräldrars gravsten. Även om ängeln inte är någon dyrgrip känns det trist.

Nu är jag nybastad och mår riktigt gott. Ska bara plocka undan lite disk, hänga tvätt och vika tvätt innan det är dags att krypa ner i renbäddad säng. Znark.


RSS 2.0