Formsvacka

 
 
Så skönt att njuta av soliga och sköna dagar med fraset av tinande snö som ramlar ihop och rinner ut i stora vattenpölar. Visserligen geggigt och skitigt men vad gör det när sommaren väntar bakom knuten. 
 
Idag blev jag igångputtad att tvätta bilen och samtidigt skitade jag ner mig själv fullständigt. Det var sonen som var ivrig och visst jag blev lite piggare av aktiviteten. Jag har haft en formsvacka under några dagar men nu hoppas jag att jag kommer igång igen. Vanligtvis grejar jag på mest hela tiden men senaste veckorna har jag lyssnat alldeles för mycket på ljudböcker och blivit slö, slapp och orkeslös. Nu måste jag åter till verkligheten. Ljudböckerna får inte bli en mani som tar överhanden från allt underbart som sker den här årstiden. Just nu i arla morgonstund har jag stor orkester av ljuvligt fågelkvitter utanför mitt hus och en på avstånd hörs en hund skälla lite trevande. Grannen har tagit fram husbilen och jag har ställt undan snöräven.  
 
 
 

Lördagsgöra

 
 
Vaknade tidigt till en strålande soluppgång och var snabbt ute med katterna i friska luften. Gårkvällens ishalkevurpa baklänges nedför en isig bro hos en kompis har inte gett några andra men än en blåslagen armbåge och lite ömt under ena skulderbladet. Tack och lov verkar jag inte ännu höra till de bensköras skara. Barn och fyllare brukar klara sig och jag hörde väl mer till de senare.
 
Planterar om, eller skolar om, några av mina sommarplantor och just nu sorterar jag papper inför fyra olika deklarationer. Trots att jag har god ordning finns det alltid papper som borde ha hamnat i papperskorgen direkt. 
 
Jag har aldrig haft så eländig infart som den här våren. Massor av stenhård snö som inte låter sig rubbas med annat än att såga loss block och det har jag försökt men lagt ned då det var alldeles för tungt. Måste få bort bilarna från gården och ta hit en traktor för att inte drunkna när snösmältningen blir som värst. 
 
Nä nu åter till pappersorteringen ...
 
 
 
 

Dyster dag

Ingen kul dag idag. Vinden har piskat och himlen var mestadels gråmulad. Usch! Huvudvärk har varit dagens följeslagare men nu efter lite mat känns det aningen bättre. Att åka till mataffären krävde en enorm kraftansträngning.
 
Nåddes av beskedet att Lill-Babs har lämnat jordelivet och även om hon sångmässigt inte var någon favorit så klingar Är du kär i mig ännu Klas-Göran i min öron. Som tioåring i slutet av 50-talet gick jag till min kusin som hade grammofon och bad att få lyssna på Klas-Göran. Ja det var en helt annan tid då livet var betydligt lugnare och enklare åtminstone för barn. Vi hade enbart radio hemma hos oss innan teven gjorde sitt intåg i vardagsrummen. Syrran och jag fick så småningom en röd transistorradio. Tio i topp var en högtidsstund och sena kvällar försökte vi hitta rätt frekvens för radio Luxenburg som spelade senaste popmusik från stora världen. 

Slappardag

 Den här dagen har gått i lugnets tecken med ljudboken i örat. Just nu utspelas handlingen i slutet av 1200-talet. Älskar historiska kvinnoskildringar, helst serier som utspelar sig över flera generationer. Deckare, helst i svensk miljö, är också hörvärt.
 
Dagens middag bestod av laxlåda med en liten taste av påskens rester bland annat en philadelfiaost innehållande grillad paprika. 
 
Fotograferade några blomster och lade ut till försäljning och inom trettio minuter var de sålda och hämtade. Jag har svårt att slänga ut levande blommor i kylan och brukar ge bort det jag inte vill ha själv men nu fick jag sextio riksdaler för två blommor i hyfsat fina porslinskrukor. I mina bra-att-ha-gömmor finns det alldeles för många ytterkrukor i alla möjliga utföranden, storlekar och färger. Själv satsar jag numera på vita krukor för enkelhetens skull. 
 
 
 
 
 

Ödestron

Undrens tid är inte förbi även om det bara gäller små under men som ändå är så betydelsefulla att det värmer långt ner i hjärteroten. Att ge upp är inte min grej och det är så klart skitjobbigt men belöningen är desto bättre när saker och ting får en lösning. 
 
Jag tror på ödesvarianten som innebär att de missgärningar man utsätter andra för biter en själv i svansen inom sinom tid. Min ödestro innebär alltså inte att jag tror att våra liv är färdigutstakade utan det handlar om att de val vi gör under livet får efterverkan framåt och resten av livet. Ibland på ett positivt och lyckosamt sätt och ibland kan svansen drabbas av outhärdlig värk och sveda. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fin dag

 
 
Dagen har bjudit på ljuvligt strålande solsken och fyrtio plusgrader i morgonsolhörnan. På eftermiddagen tog jag och Esko en promenad nere på isen och avslutade med att grilla falukorv här hemma på gården. Mycket folk var igång både på skidor och skoter och grilleldarna doftade vårglädje. Nu känns det riktigt hoppfullt med tanke på att våren måste rasa iväg illa kvickt om vi ska få sommar även detta år. Blomfröerna som jag sådde tidigare frodas ute i garagefönstret och behöver planteras om så fort jag införskaffat mer jord.
Solexponeringen stramar i ansiktet men vad gör man inte för att få bort den värsta vinterglåmigheten. Efter påsk är det dags att nyttja tävlingsvinsten som jag fick efter att ett av barnbarnen nominerat mig till en tävling som en av frisersalongerna hade runt alla helgons helg. Vinsten bestod av klippning, djupverkande hårinpackning och hårbottensmassage. Längtar! 
 
 
 

Både sol och regn

 
 
 
Här är det snabba kast. Det brukar sägas att efter regn kommer solsken, fast jag upplever att livet stundvis är väl så blött. Nåja jag har överlevt förr och ska förhoppningsvis göra det igen. Det är bara att skaka av sig på samma sätt som en blöt hund gör och gå vidare.
 
Igår åt vi i familjen fjärlilstårta för att fira en jubilar som var hos mig. Barnbarnen fick dekorera efter egen fantasi och efter vad karamellskåler erbjöd. 
 
Nu på morgonen strålar solen från en molnfri himmel och planen är att sitta ute med näsan mot solen. Eventuellt blir det en liten brasa och grillad falukorv för att fira att våren äntligen verkar vara här. 
 
 

Önskar alla en riktigt

 
Återigen påsk och tillfälle att njuta av finaste påskkärringarna Evelina och Sofia. 
Vädret verkar inte bli så strålande som jag har hoppats men senare idag tänker jag i alla fall tutta eld på en hög snustorra vedträn och grilla några korvskivor här hemma ute på gården. Grillkorvsdoften påminner om vår och uteliv och det är något som jag intensivt längtar efter. 
 

Tisdagshandling rena folkfesten

Åkte och handlade på Coop utan tanke på att det var tisdag och därmed fem procents rabatt på hela inköpet. Massor av pensionärer i alla åldrar stod och blockerade gångarna medan de umgicks med bekanta. Jag fick i princip fläckfeber bland alla slakhudade tills jag såg mig själv i reflekterande glasdörr på kylavdelningen. Insåg snabbt att jag var en av dem med den stora skillnaden att jag aldrig skulle drömma om att piffa upp mig och att åka på Coop för att vara social. Mina shoppingturer är av en annan karaktär, snabba och sker helst i en miniaffär. 
 
 
 

Sol

Idag fick både katterna och jag själv äntligen sitta ute med näsan mot solen. I kväll svider skinnet en aning och fräknarna lär ploppa upp lite varstans. Fräknarna har blivit blekare med åren med istället lite mer utflytande.
 
Det har varit mycket den senaste tiden både administrativt och annat som ska ordnas. En sak som jag krigat för i många långa år har äntligen som om ett trollspö svingats fått en bra lösning. Nu ser jag betydligt ljusare på framtiden även om det säkert ibland kommer att bli två steg bakåt och bara ett framåt. Den här kommunen är ingen bra kommun när det gäller att sätta in rätt insatser i ett tidigt skede för behövande barn och ungdomar. Förmodligen beror det både på inkompetens och brist på långsiktigt ansvar hos berörda instanser. Det tar för lång tid innan poletten trillar ner och då blir det bara dyrare och dyrare insatser som krävs plus att det skapar ett onödigt lidande och utanförskap för den som är i behov av samhällets insatser. 
 
 
 
 

Morgonstund

Somnade framför teven och vaknade till en uppgående sol som målar himlen i guld och underbara rosa nyanser. Älskar tidiga morgnar medan omgivningen är helt stilla och tyst. När grannen drar upp rullgardinen är förtrollningen bruten och dagen tar vid.
Idag ska jag bara ta det lugnt. Om solen behagar förgylla tillvaron under dagen ska jag sitta ute med näsan mot ljuset och bara njuta. I morgon väntar flera möten bland annat diabetessköterskan. Ska begära att få ett nytt modernt insulin istället för de två jag har nu. 
 

Vår i luften

Utetermometern visar noll grader och himlen är än så länge helt gråmulad men blå gluggar är på gång. Förhoppningsvis kommer solen framåt dagen. Vaknade supertidigt och bestämde mig för att röja upp i utebodan. Ekorrarna har kalasat på solrosfrön inne i bodan och lämnat efter sig både små bajskorvar och fröskal.
 
Igår var en jobbig dag efter att grannen dog uppe på hustaket. Idag känns det bättre men omskakande och skickar varningssignaler till oss alla grannar som är i högre åldrar. Jag ska i alla fall försöka undvika alltför tunga arbetsmoment i fortsättningen. 
 
 
 
 

Chockad

I morse satt jag i godan ro på kökssoffan med nybryggt kaffe koppen då jag noterade att det stod en, ja faktiskt två brandbilar ute på gatan. En bit bort snurrade ambulansens blåljus ovanför snödrivan. Trodde först att brann någonstans men såg i samma stund att det var gulvästklädd räddningspersonal på grannens hustak. De höll på med hjärtmassage i säkert en halvtimme men grannens liv gick inte att rädda. Kom på mig själv med att högt säga "Kom igen, kom igen ..".  Jag försökte att låta bli att vara nyfiken men råkade se när de rullade in båren i ambulansen med filten över hela kroppen. Det är fasansfullt att inse att det bara är ett enda andetag som skiljer mellan liv och död. 
 
Jag har i alla år själv skottat tak och tagit ut mig totalt men i förgår ringde jag en servicekille och bad honom komma och skotta bort det värsta från hustaket. Han var här i gårkväll och kommer tillbaka på måndag och gör färdigt. Själv är jag nästan invalid i axlar, nacke och armar bara av att slunga bort all snö. Min lilla snöslunga segade fram som en liten myra och jag fick putta på och ta spjärn med alla krafter. Hädanefter ska jag ta det lugnt och inte utsätta mig för risker i onödan. Hoppas bara att jag kommer ihåg det när ivrigheten slår till. Jag har ärvt min pappas målmedvetenhet och ivrighet när det gäller att ta sig an saker som SKA göras. Tillfredsställelsen när jag gjort det jag föresatt mig är extremt upplyftande men nu jäklar ska jag ägna mig åt mer åldersanpassade aktiviteter. Första projekt handlar om en fotobok av de tre senaste årens foton. Har redan påbörjat urvalsprocessen. Har också några lådor nyplanterade blomsterfrön som kräver lite pyssel.

Musik som väcker känslor i en gammal kropp

Gårkvällen tillbringades framför teven med godispåsar och chips tillsammans med två barnbarn. Melodifestivalfinal för hela slanten fast enligt min bedömning var det återigen en bedrövelse som jag aldrig skulle välja att slösa min tid på om jag var ensam hemma. Nutidens musik berör mig inte på något sätt som ger mersmak  När det gäller musik är jag glad att jag har varit med på 60 och 70-talet då ny revolutionerande musik flödade från alla håll. Känner mig lyckligt förunnad som fått uppleva så många musikgiganter som redan har tjocka kapitel i musikhistoriska böcker.
 
Häromdagen var det en fbvän som lade ut en musikvideo med Dr Hook med en låt som jag älskar. Jag lyssnade och klickade vidare i gamla låtlistor, njöt och grät. Så många känslofyllda minnen förknippade med låtar från gamla tider. För i tiden innan videoinspelningar var lättillgängliga gick intrycken via örat men igår när jag tittade på videor från 70-talet var det läge att blunda då mina favoriter allt som oftast var som en samling skrattande höghus på scen men ändå märkligt nog mer än superbra speciellt Dennis Locorriere ... 
 
 
 
 
 
Mitt hem är inte utrustat med någon ljudanläggning förutom datorhögtalarna och en kasettradio från 90-talet men igår skurvade jag upp ljudet rejält och dansade loss till musiken. Katterna kom rusande och satt i trappan och tittade på mig med stora runda ögon. Kunde inte hålla mig för skratt.
 
Jag hade lyckan (och olyckan) att vara tillsammans med en musiker i hela tjugonio år och blev genom åren serverad högklassig musik utan att själv lyfta ett finger. Det är jag tacksam för idag även om jag fick åtskilliga nervsammanbrott när han inte kunde låta bli att slå på musik när jag låg spyende med dunkande migrän av värsta sort i rummet intill. Det var hemskt plågsamt men idag är han förlåten även för detta. 
 
 

Längtar efter blå himmel

 
Ja jag vet vad jag tycker när det gäller den här vinterns jäkla idoga helvetessnöande. I morse gick luften liksom ur mig och det enda jag orkade var att baxa in tre välfyllda sopsäckar i bagaget och köra iväg dom till soptippen. Mer skräp finns ute i förrådet men måste samla ihop det först. Nu hoppas jag innerligt att jag snart blir av med en massa kartonger innehållande saker för att utrusta en mindre lägenhet. 
 Som om någon styrde mig vidare satt jag helt plötsligt vid symaskinen och fållade upp två gardinlängder, strök och hängde dom på plats. Pust! skönt att ha det gjort. Därefter föll jag på knä och skruvade fast de sista bitarna i golvlisten MEN innan knäböjande sågade jag bort en centimeter då listen tycktes ha växt men det skulle jag inte ha gjort för nu har jag en glipa på en centimeter. I efterhand är det lätt att inse att jag borde ha använt hjärnan istället för sågen. Märkligt nog precis när jag satte sågtänderna i listen tänkte jag på Alfons Åbergs pappa som sa: Aja baja inte sågen!
Därefter har jag tagit det lugnt, ätit flytande och lyssnat på spännande ljudbok. 

RSS 2.0