Snöeländet

 
Snön vräker ner och jag ser julkortsvyer utanför alla mina fönster. Trots det vackra är jag hellre utan snöandet. Ljust och vackert men skitjobbigt att skotta trots att jag försöker se det som motion. Vägarna är spåriga och knaggliga som tvättbrädor. Min bil liksom slingerskuttar sig fram med stor fara för fotgängare. Har följt diskussioner på nätet angående plogningen i denna kommun och jag måste säga att det finns gott om ömma tår. Om någon skriver ett inlägg på en allmän sida ramlar det genast in en massa elaka tvärtemotsvar som kapar både huvud och ben på stackaren som bara ville upplysa om något gemensamt som den personen tycker är bra eller mindre bra i vårt samhälle.  Vi har ju tyckfrihet i Sverige men det verkar inte gälla i Kalix. "Min" gata blev plogad jätteordentligt på förmiddagen och chauffören vinklade plogbladet så att jag inte fick in alltför mycket snön på min infart. Känner mig mycket tacksam och glad för den omtanken. Jag har tidigare år varit extremt utsatt för att få igenfylld infart medan andra sidan av gatan inte fått någonting. Nu i kväll är det återigen ett tjockt lager snö men jag har avslutat arbetsdagen efter tre snösvängar. 
 

Uppehåll

 
 
Idag har jag varit på födelsedagskalas tillsammans med kompisgänget. Alltid kul med prat och skratt plus en alltid lika uppskattad present till var och en av oss när det är dags att fylla år. Vi bjuder varandra på en trerätters måltid på valfri restaurang där enda villkoret är att vi är i varandras sällskap. Det kanske tycks som lite trist men jag lovar att det uppskattas när man har ätit gott och notan läggs på bordet. Visst är det kul att få presentpaket innehållande kristallvaser men samtidigt har vi som kommit en bit upp i åldern redan överfyllda glasskåp. Upplevelser är att föredra!
 
Vaknade till snöuppehåll och det har fortsatt till skrivande stund vilket känns skönt, bilen däremot liknar mest en isig igloo. Som jag skrivit otaliga gånger står renoveringsprojekten på rad. Beslutsångest är bara förnamnet på det jag lider av. Ska jag börja med sängborden och sänggaveln? Ska jag börja med garderoberna i hallen? Ska jag börja med alla dörrposter och dörrar? Ska jag börja med garderobsdörrarna i sovrummet? Ska jag börja med dörrarna i tvättstugan? Ska jag börja med väggar och golv i förrådet? Ska jag börja med tak och väggar i stora rummet på övervåningen???????
Det känns i alla fall skönt att jag tagit beslut om att en målarfirma får fixa vardagsrum, sovrum och så småningom badrummet. Några måsten och beslut mindre för min del.
 
De senaste dagarna har jag mest våndast över det som rör tapeter. Ska jag satsa på helvitt och omönstrat eller ska jag fläska till med en tjusig fondvägg i sovrummet. Enorma livsavgörande beslut. Blir så arg på mig själv som inte vågar välja med risk att det blir fel. Jag är ingen blåälskande människa men just den här blåfärgen är helt okey. Tror att jag skulle må gott av lite ljuva blomster på kvällskvisten. Eller är det kanske bättre med helvitt och istället köpa en stor och färggrann tavla att hänga ovanför sänggaveln. Det är en brottningsmatch utan dess like som sker i mitt inre.
 
 

Snö och innesysslor

Igår var det dags att ta fram snöslungan. Pang pang lät det när gårdsgruset slungades runt innan det flög ut och landade i snödrivan. Att skotta snö på själva infarten går hyfsat bra men den förbaskade plogkarmen är hatobjekt nummer ett. Jag fattar inte varför jag varje år verkar få hela gatans snö på min infart medan andra sidan av gatan inte får någonting alls. Funderar på att hädanefter parkera bilen strategiskt längs infarten varje gång det snöar. Snöskottarjobbet till trots måste jag medge att det sagolikt vackert utomhus med fluffigt vita och snötyngda träd och buskar. 
 
Igår kom ett av barnbarnen för att få hjälp att starta ett broderi på en sak som ska bli en julklapp. Jag plockade fram broderinål och garn och vips satt jag själv i gungstolen och lade upp maskor till en yllesocka. Det är märkligt att det man lärde sig som barn sitter i märgen. Dagens barn har visserligen textilslöjd men den går inte att jämföra med det vi fick lära oss under våran skoltid. Min syfröken "Sprättan" var en färgstark och snäll person som såg till att våra alster gjordes efter konstens regler, blev färdiga och användbara. Vi sydde till exempel skolkökskläder inför högstadiet som bestod av en klänning, ett förkläde och en huvudsnibb. Modet föreskrev så kallat systertyg och jag valde ljuslila till min klänning. Förklädet och snibben har jag fortfarande kvar och numera tjänstgör de de gånger barnbarn bakar hos mig. 
 
 
 

Lite av varje

 
På väg till färgförrådet råkade jag syn det grå galontyget som var tänkt till kökssoffan och vips var jag igång med att pilla loss tätslagna häftklamrar för att få loss det gamla galontyget. Nu är sofflocket omklätt i mellgrå galon och det blev hyfsat snyggt om än en nyans mörkare än jag hade tänkt mig. 
Snön har vräkt ner hela dagen och jag har varit igång med snöskyffeln flera gånger. Nu önskar jag att den här snön ska ligga kvar och packas ihop på infarten så att jag hädanefter kan använda snöslungan utan att det blir en stenslunga. 
I kväll har sonens familj varit här och sett Idol tillsammans med mig. Vi har frossat i ost och kex och naturligtvis även i godis. Nu är det tyst igen och katterna har intagit sina vanliga kvällsplatser i vardagsrummet.
Som nästan alltid har jag tjuvstartat och tänt adventsgranen lagom till det första rikliga snöfallet. Mörker, julgransljus och snö är en sagolik kombination.
 
 

Det snöar!

I går bjöds vi på ännu en strålande vinterdag och idag snöar det ymnigt. Nåja, det är i alla fall ljust och rent utanför fönstret. 
Efter många om och men har jag äntligen sett till att komma till en sjukgymnast. Det blev ett långt besök där det ena ledde till det andra. Fick kortisoninjektion i ena fotleden och om det hjälper ska båda fotlederna samt handleder och fingerleder sprutas. Absolut inte lockande men det kanske är enda alternativet speciellt nu när fingrarna är i en dålig period. Nu låter det som att jag är i bedrövligt skick men inte alls. Sjukgymnasten tyckte faktiskt att jag är vältränad, vig och stark. En glad nyhet även för mig själv.
Har också äntligen tagit tag i kommande ytrenoveringsporjekt och haft besök av en målare så nu inväntar jag en vettig offert för takmålning och tapetsering i vardagsrum och sovrum. Det är otroligt svårt att välja bland alla färggranna tapetprover. I och för sig är min plan vita eller ljusgrå tapeter utan störande mönster men samtidigt skulle jag vilja ha några våder av något annat med lite färg eller mönster på väggen bakom sänggaveln. Kollar frenetiskt på Pinterest och helt klart är att det mitt öga fastnar för är enfärgade ljusgråvita väggar som gör att övrig inredning går att variera i alla tänkbara färger allt efter kommande modeflugor. 
Min plan är också att måla furusänggaveln och furusängborden som min älskade pappa snickrade till mig. Förutom att träet gulnat är de efter 44 år med daglig användning i behov av lite omtänksam kärlek. Idag ska jag inventera färgförrådet och se om jag har det som behövs.

Solljus

Vaknade till ännu en strålande vacker vinterdag med vita gräsmattor och klarblå himmel. Började med att såga bort några kvistar från utejulgranen och nu står den nästan rakt nedstoppad i parasollfoten i väntan på att bli klädd med belysning. För mig som inte har någon gubbe att kommendera ut i kylan för att fixa utejulgranen är det en himmelens välsignelse att jag är ledig och kan göra bort dylikt innan dagarna är helmörka och snön ligger djup. Det är också tur att jag både kan själv och gillar att fixa med det mesta. 
Funderar på att åka till en bilaffär och börja se mig omkring på vilken bil som kan passa mina behov. Det känns däremot som en övermäktig uppgift. Sonen har erbjudit sig att bistå och ena barnbarnet har gett råd. 

Sagolandskap

 
 
I dag körde syrran och jag längs krokiga skogsbilvägar till marker där det växer fina granar. En strålande sol passade på att förgylla vår färd i nysnöpudrat landskap som var vackert som hämtat ur en saga. Det var inte helt lätt att hitta vad vi sökte men hem kom vi i alla fall med två utejulgranar plus att vi hade roligt och fick andas ren och frisk luft. Grandoften fyllde bilen och gav oss julfeeling. 
Vi passade på att åka förbi kyrkogården och ta bort ljus som brunnit ner. Efteråt åkte vi till barndomshemmets domäner och fikade som vanligt nere vid älvkanten medan vi njöt av glest nerdansande snöflingor och en magiskt vacker solnedgång. 
 

Tapetfunderingar

Denna gråtrista dag har varit fylld av allehanda aktiviteter. Började med ett infomöte för gode män och förvaltare. Därefter ringde jag en målerifirma för offert på takmålning och tapetsering. Efter ett besök hos mina huvudmän svängde jag förbi färgaffären för att kolla på tapeter. Hittade en enkel ljusgrå tapet med smala och krokiga vita ränder som jag kan tänka mig i vardagsrummet. Det fanns jättesnygga mönstrade tapeter men jag föredrar det enkla och stilrena. Har hellre färg och mönster i textilier som är lätta att byta ut. Sovrummet skulle jag kunna tänka mig en mönstrad vägg eller också blir det enfärgat gråvitt även där och istället skaffar jag en vacker tavla som blickfång. Jag vill förändra men attans så svårt det är att kliva ur gamla spår. Mitt vardagsrum är svårmöblerat och inte blev det lättare när jag råkade skaffa en lite väl stor teve. 
 
  
 
I kväll hämtade jag några barnböcker och en vacker kopp som jag köpt på en säljsida. Kände mig stressad, okoncentrerad och svettig men fattade inte förrän jag var på väg till bilen att blodsockret dippade rejält. Tack och lov för druvsockerförpackningen i handväskan. 
 

Fars egen dag

Gårkvällen bjöd på samvaro i glada vänners lag med god mat och dryck och idag har sonen med familj ätit farsdagstårta hos mig och nu väntar jag att teven ska bjuda på något sevärt. I morgon är det måndag igen, inte för att det spelar någon roll för mig som är ledig alla dagar. Den sista tiden har varit rätt hektisk med många bokningar bland annat hos tandläkaren och jag räknar dagarna till dess att jag får tandkronorna på plats. Känns väldigt konstigt med taggiga luckor i tandraden.
Idag hämtade jag några hinkar grus till vinterns halkor och om det blöta vädret med varmgrader består i morgon ska bilen få en utvändig hemmatvättning. 

Lyckligt lottade

 
 
I gårkväll var syrran och jag och tände på gravarna inför farsdag. Det var jättemörkt på kyrkogården och på himlen dansade norrskenet i gröna nyanser. Efteråt svängde vi förbi barndomshemmet till brorsan och hans sambo för en trevlig pratstund och därtill gott vin. 
 
Det är oundvikligt att undgå att minnas episoder från barndomen när vi sitter i bilen på väg mot hemtrakterna. Syrran har sina minnen och jag har mina. Vissa minnen har vi gemensamt och vissa är enbart våra egna. Ibland har vi upplevt samma händelse helt olika. I går pratade vi bland annat om våran älskade farbror Gustav som alltid hade tid för oss barn och dessutom välfylld karamellskål. Jag minns att Gustav försökte lära mig att läsa och skriva. Jag satt i hans knä vid köksbordet. Han gick ut lite väl avancerat för vi började med serien Storklas och Lillklas som fanns i en av veckotidningarna som vi prenumererade på. Jag förstod inte alls det här med ljudning utan såg orden som en bild att memorera. Gustav lärde mig också att rita korkskruvlockar på gubbar som han ritade i kanten på dagstidningen. Där lyckades jag bättre. Eftersom jag är äldst i syskonskaran och förärades med tre småsyskon redan när jag var fem år  har jag tillbringat mycket tid ute på gården tillsammans med min pappa. Jag följde med i hans dagliga sysslor och han förklarade entusiastiskt när han till exempel reparerade något i traktormotorn och jag försökte förstå. Inbillar mig att jag är en ovanligt teknisk kvinna i förhållande till min ålder. Jag har alltid känt att jag hade värdens bästa och duktigaste pappa som till och med kunde baka och använda en symaskin. Tack pappa och Gustav för ert kärleksfulla engagemang och all omtanke som ni gav oss barn. Vi var lyckligt lottade!
 
 

Tandläkarbesök

Nyss hemkommen efter dryga två timmar i tandläkarstolen känns det skönt att hålla munnen stängd. Två tänder är rotfyllda och ska täckas med kronor vilket kräver en hel del underarbete och avtryck. Behandlingen var helt smärtfri vilket jag är tacksam för. Tandläkaren varnade dock för att jag kommer att få ont framåt kvällen. Om två veckor ska kronorna på plats och sedan är det bara att tugga vidare.
 
Det här med tänder har verkligen blivit en klassfråga. Under åren har jag tvingats låna pengar av banken eller mina bröder för att rädda så mycket som möjligt av garnityret. Jag har flera bekanta som av olika orsaker valt att dra tänder istället för att kosta på en dyr rotbehandling. Jag tycker att tandläkaren borde upplysa om vad som kan hända i framtiden med övriga tänder. Om man absolut måste dra en tand som sitter synligt vill säkert de flesta ha en brygga och då behövs det tänder på ömse sidor för att fästa den. Jag trodde till exempel att jag skulle kunna sätta ett inplantat på ett synligt ställe där en tand fick en fraktur ända ner i roten men si det gick inte på grund av att mitt tandben är för tunt. Tack och lov hade jag tänder på ömse sidor så nu har jag en brygga och det funkar fint.
 
 
 

En vanlig dag

Idag är det återigen blött gråväder. Inte alls kul men har varit ute en stund med de fyrbenta. Gick runt tomten och upptäckte att jag hade glömt att ta in vattenslangen så nu är det också gjort. Har egentligen bara kvar att åka och fylla några hinkar med grus eller sand till vinterns halkor.
 
Frysen är tömd på fikabröd så jag bakade en morotskaka i långpannan. Hittade inte mitt eget favoritrecept från 80-talet men hittade ett liknande på nätet så nu doftar hela huset nybakat.
 
Igår råkade jag gå in i en klädaffär och vips gick jag ut med svarta vaxade byxor, ett supersnyggt svart sammetslinne och en tunn blommig långtunika. Byxorna var sköna och satt perfekt men skinnlooken känns inte riktigt som den jag är. Nu har jag i alla fall en stass som går att variera med plagg som jag redan har i garderoben.  
 
 

Fyra år med höftprotes

 Regnet har öst ner hela natten och termometern visar några varmgrader. Egentligen har jag ett ärende några mil bort som kräver bil men jag vet inte om jag vågar bege mig ut på vägarna just i dag.
Jag hoppas verkligen att det inte blir en likadan regnvinter som 2013/2014 den vinter då jag höftopererades. Det var glashalt och knaggligt överallt och jag var livrädd för att halka omkull. Det är idag precis fyra år sedan jag opererades och allt har var bra sedan dess. Den fruktansvärda värken innan operationen är ett minne blott. Höftprotesen fungerar perfekt och det är ytterst sällan som jag märker av den. Ett sådant tillfälle är när jag ska vika ihop mig för att dra på strumpbyxor. Det löser sig med lite trix då jag inte vill riskera att protesen hoppar ur led. Det lär vara ytterst smärtsamt.
Det opererade benet blev några centimeter längre än det andra så jag haltar rätt rejält. Tanken var att jag skulle få remiss för att kompensera med hjälp av specialanpassade skor men sjukgymnasten här på orten fick aldrig iväg remissen trots påstötning och för min del fanns det inte heller pengar att göra det då det är en kostsam åtgärd. För att foten ska rymmas inne i skon byggs även sulan på underifrån. Låter inte snyggt men jag måste nog ändå ta tag i det där inom kort.
 
 

Kolsvart

Nu är det mörkt igen och klockan är inte ens fyra. Kände mig frusen och duschade ångande varmt. Tvålade in mig med nya duschkrämen som doftar ljuvligt gott. Mitt hår är en bedrövelse och det är ännu sex veckor kvar till bokad klipptid. Ska försöka stå ut men när jag äntligen sitter i frisörstolen ska frissan få fria händer och aldrig mer ska jag hemfärga mitt hår så att det ser ut som en heltäckande mörkbrun mössa. 
 
Det blev inte mycket gjort den här dagen mer än en genomgång och bortsortering i digitala fotoarkivet. Det börjar dra ihop sig till att göra nästa fotobok. Nu handlar det om åren från 2015 och planen är att få med hela 2017. Bevakar de stora fotofirmornas extraerbjudanden och slår till när det erbjuds något prisvärt. Förarbetet med att välja ut foton, redigera dem och spara i lättillgängliga mappar är det största jobbet. Att sedan ladda upp bilderna till boken, arrangera och skriva bildtexter är det enkla och roliga.  
 
 
 

Tidig morgon

Vaknade medan det ännu var kolsvart utomhus och månen hängde blek i väster. Morgonkaffet smakade som nästan alltid underbart och fick raskt igång livsandarna.
Dagens agenda är ännu oskriven men funderar på att dra igång en kombinerad förrådsrensning med rengörning från byggdamm. En annan fundering är att åka iväg till skogen och hugga en utejulgran. Funderar också på att införskaffa en konstgjord innejulgran av bra kvalitet som ser ut som en svensk gran och ingenting annat.
Det skulle i och för sig räcka med att ha en utejulgran utanför altandörrarna men då får inte det kära gamla julpyntet komma upp ur lådorna och det skulle kännas trist. Det är så många nostalgiska minnen förknippade med julpyntet, till exempel saker som barnbarnen gjort när de var små. För min del är det inte aktuellt med stylade granar som bara har en sorts färgmatchat pynt. Visserligen vackert men opersonligt och lite trist. När jag klär min julgran väcks goda minnen av olika slag och olika personer. Ett minne handlar om två pyttesmå handgjorda tomtar som min föredetta mans moster gav oss på 60-talet. De får alltid sitta på en gren lutade mot stammen. Den ena tomten tappar ideligen sin luva och jag borde sätta dit en limdroppe så att luvan inte försvinner.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0