En dag med alla nära och kära

Vaknade tidigt trots att jag agerade taxi i natt. Det var en pust av gamla tider, tider då jag i vissa perioder svartkörde nästan dygnet runt och som vanligt missade jag att sakta ner inför det värsta farthindret i den här kommunen. Dunk, dunk med fullsatt kärra. Två filmer passerade under gårkvällen, den sista slutade med tårar vid halvtresnåret. Idag är det tungt runt hårfästet.
Dagens väder har varit grått och vått och inget att glädjas åt ur vädersynpunkt.
Har umgåtts med alla sju barnbarn och yrvädren valparna Molly och Vira. ♥ Lycka ♥
 
Ett av barnbarnen behövde läxhjälp av gitarrvirtuosen farmor ... och yes jag kunde hjälpa men så var det också den allra första hemläxan på allra lägsta basnivån. Det känns gott i ♥ när barn får chansen att erövra ett språk. Jag tänker ofta på Loris Malaguzzis ord och önskar att våra barn och barnbarn erbjöds en helt annan skola än den vi har idag.
...
Ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Skolan och kulturen skiljer huvudet från kroppen. De tvingar en att tänka utan kropp och handla utan huvud. Leken och arbetet, verkligheten och fantasin, vetenskapen och fantasteriet, det inre och det yttre görs till varandras motsatser. 
...
 

Fångar dagen

Solen strålar från en nästan molnfri himmel och höstfärgerna glöder inbjudande varmt och jag låter mig förföras till salighetens gräns, kanske för att jag samtidigt vet att mörkret som varar i många långa dagar bara är några steg bort. Jag njuter förvisso av dagen som är och försöker förvalta den till största glädje och behag, men samtidigt förbereder jag mig för att orka igenom mörkret till dagarna strax efter nyår då ljuset börjar anas. Min ljushunger är ofantligt pockande och jag är skitskraj för att drabbas av allvarliga vinterdepressioner vad tiden lider.
 
Ofta tänker jag på allas våra gamla på äldreboenden som aldrig får komma ut i dagsljuset. Att bli inlåst i ett dunkelt och spartansk rum är min fasa och jag föraktar mig själv för att jag inte deltar i något forum för att försöka förbättra villkoren för dem som inte har en egen röst. Jo, egen röst och åsikter har de men ingen som lyssnar. Vi lever verkligen i ett äldrefascistiskt samhälle där gamla behandlas oerhört kränkande. 
Talande är ett anhörigmöte som jag bevistade i den här kommunen där socialnämndens ordförande babblade sig varm för hur bra allt var ordnat för de gamla och kritik från de anhöriga bemöttes fientligt och oproffsigt, mest gammalt svammel och utan grund i modern forskning. De gamla som betalar flera tusen kronor i månaden för maten de äter fick inte ens en skorpa till kaffet, men till oss anhöriga hade de minsann bullat upp med hembakat för att ge sken av något som inte existerade i de gamlas tillvaro. Till det fanns det både pengar och tid. Frustrerande.
 
 
 

Kärt besök

Väntar på att kära äldsta barnbarnet när som helst ska stiga in genom dörren. Ska bli roligt att få rå om henne och vovven några dagar. Lite bökigt är det med mina katter som iär ovana vid hundar och därför stänger jag in katterna i ett rum för att skona hundens ögon och nos från vassa klor. Mina nära och kära anklagar mig för att vara hispig och det är jag säkert åtminstone i det här fallet.
Idag är det uppehåll och grått, även om solen gjorde ett tappert försök mitt på dagen. En av grannarna krattar upp vartenda löv på sin tomt och min tomt är i det närmaste täckt av höstens guldgula löv som vid varje vindpust rullar iväg till just den grannen ... Snart, när alla löv har fallit ska det krattas även hos mig, men inte förr. Så har det varit i nästan fyrtio år och så ska det fortsätta. Jag kan förstå deras oro när de ser att jag planterar ännu mer lövfällande träd på tomten. Egentligen borde löven få ligga kvar över vintern för näringens skull. När jag grävde gropen för purpurapeln hängde det tjocka feta daggmaskar på spaden vid varje spadtag genom matjorden. Numera kör jag sönder löven med gräsklipparen och då blir det en hel del löv som blir kvar till maskar och mikrorganismerna. Det känns lite bättre än att i princip dammsuga upp vartenda löv och sedan slänga ut konstgödsel till våren..
 
 

Snart vinter

Uschanimej för dagens skitväder, gråare än grått och regnvatten som forsar ur stuprören fast det är i alla fall inte lika deprimerande som snön som har fallit en bit norr om polcirkeln. När marken är täckt av snö som inte töar bort känns det alltid väldigt långt till vår då allt och alla lever upp igen. Vintern kan vara vacker någon dag då och då, men mest är den besvärlig och framförallt dyr för oss med eluppvärmda hus. I går köpte jag frigolitskivor som ska skäras till så att de går att trycka fast mot de ytterdörrar som aldrig öppnas under vintern. Tanken är att det ska hindra kalldrag och kanske minska elförbrukningen några tior. Ja, inte vet jag om det fungerar men jag hoppas att det ska göra det. 
 
 

Höstjobb

 
Nu orkar utetermometern precis skutta några grader över nollan under dagtid och löven dalar så sakteliga från träden runt omkring. Hela sidan av tomten är täckt av guldgula prasslande björklöv och barnet inom mig kan inte låta bli att springa runt och sparka så löven yr vida omkring. De dagar solen inte visar sig är det grått, väldigt grått. Idag var en sådan dag. Efter ett morgonmöte på "stan" blev det trädgårdsmundering och uppröjning i rabatterna. Det känns alltid vemodigt att rycka upp söta små välskapta blommmor, speciellt penséerna som till och med orkar blomma under snön. Några förvuxna perenner ska grävas upp och då är den nyinköpta kantskäraren en välsignelse, speciellt för plantor som har kraftiga rötter. Växthuset har fått vinterförstärkning så nu håller jag tummarna för att det står pall för höststormarna. Både hängjordgubben och plantorna i pallkragen blommar för fullt och ger fortfarande gubbar om än något bleka och osöta i smaken. Märkligt. 
I kväll sydde blev lampskärm nummer två klar. Tyvärr råkade en söm hamna på fel sida, men det får duga så länge. Att sy med svart tråd på svart tyg i skenet av 25W päronlampsljus när man är över sextio är som att vara blind, och att hitta nålsögat handlar mer om tur än skicklighet. Måste skriva upp en arbetslampa på önskelistan.
 
 

Gott!

 
Vännen har återvänt efter tre veckors interrailande med ryggsäcken fylld av härligt doftande rosenprodukter och jag har tagit lite halvpaus från trädgårdsarbetet.
Idag har vi varit till Skellefteå på en sammankomst i matens tecken för proffs i matlagningsbranchen. Vännen hör dit, men jag hör definitivt inte till den kategorin men det var i alla fall givande och inspirerande. Massor av godsaker fanns att avsmaka och vi fick även med oss hem en del nyheter irån grönsaksbranschen plus en rejäl bit mör och fin entrecôte som vi brassade till sen middag. Insåg att det finns massor av delikata grönsaker som vi vanliga hemmamatlagare aldrig hittar på Ica eller Coop till exempel flera olika typer av krasse, broccolisparris och en liten salladsfänkål. Gott!
 
 

Söndagsmorgon

En tjock skiva valnötsbröd med Brie och salami aj aj så gott till tredje koppen morgonkaffe. Idag är jag kluven när det gäller aktiviteter. Är sugen att göra allt på en gång och helst precis just nu. Till att börja med ska pallkragar hämtas i en grannby för en billig penning. Sedan är det mest troligt något annat jag är sugen på. Det finns gott om sug i mitt liv och det är jag innerligt glad för. Höjden av tristess vore att dag ut och dag in sitta med korsord,se på teve eller att städa dagen lång och aldrig komma mig för något av det jag drömmer om. Inte för att jag fördömer korsord på något sätt som är ypperlig hjärngymnastik och i mitt fall nedvarvning inför natten. Brukar lösa de allra lättaste för hjärndöda när jag ligger i sängen typ Papegoja? - tre bokstäver - ARA. När korsordet är färdiglöst slänger jag tidningen på golvet och somnar bums. Däremot att glo på teve från tidig morgon till sena kvällen är ett skräckscenario. Stackars människor som inte har andra intressen. 
Idag ska jag bädda ner några krukor med pilplantor och lilla ekplantan från Göteborg så att de överlever vintern. Till våren ska en ny hörnplantering med bland annat rustika och doftande rosor ta form men den kräver en hel del jord och annat som kostar en slant så det får bero tills vidare.
Solen har tänt glöden i alla gulnande löv och det är helt sagolikt vackert så nu längtar jag ut i friska luften.

Mammas recept

I kväll kom jag äntligen igång med kåldolmstillagningen. Förvällde vitkålen tidigare idag och sent omsider åkte jag och köpte övriga ingredienser. Det var en fröjd att skala av de stora kålbladen, klicka på färsröran och sedan rulla ihop och försluta med en trästicka. De blev så snygga, faktiskt helt perfekta. Mammas kåldomsrecept finns fortfarande i mitt huvud trots att det är flera år sedan jag gjorde dem sist. Jag hoppas, ja faktisk vill tro att hon stod intill och smålog förnöjt. Min kära älskade mamma som skulle ha fyllt nittio detta år om hon hade fått leva. Ibland tänker jag på hur hon skulle ha sett ut som gammal, vad hon skulle ha sagt om sådant som hänt i familjen genom åren och naturligtvis om hon också hade drabbats av Alzheimers demens som flera av hennes bröder. En sak är säker och det är att jag är glad för att hon slapp uppleva förnedringen att bli dement och inspärrad på ett boende lika trist som dödens väntrum. 

Naturbarnet i mig

 
I går tänkte jag på hur alltför många människor går omkring och spelar teater för att försöka framstå i bättre dager, eller det de tror är bättre dager. Minns att min föredetta svärmor ursäktade sig inför sina bekanta och förklarade att jag var ett naturbarn ... en annan gång sa hon välmenande att jag måste lära mig att spela teater ... jag kan fortfarande komma ihåg hur kränkt jag blev och hur jag tänkte. Hon ville så gärna att jag skulle vara en "fin" dam, kruxet var bara att hennes och min uppfattning om begreppet fin dam var väldigt olika. Självklart ville jag lära mig att fungera på olika arenor men utan att ge avkall på min personlighet. Det här var i mitten på 60-talet då kvinnor började våga öppna munnen och tycka till och det skrämde till en början skiten ur många förtryckta kvinnor. Minns en kvinna i bekantskapskretsen, en lång och kraftig kvinna med bestämda åsikter, och ett klädval som signalerade hennes kraftfulla personlighet. Jag minns speciellt en illröd kappa med stora blanka svarta knappar som fick väninnorna att baxna av skräck för aldrig skulle de våga att ta för sig så mycket utrymme att de märktes på lång väg. 
Jag har, trots fd svärmors förhoppningar, lyckats förbli ett naturbarn med vissa justeringar av tidens tand, precis som stenarna vid havet som ständigt slipas av vågornas rörelser. Men eftersom jag består av hårt urberg är ytan långt ifrån slät och len ... och lär aldrig bli det ... he he he

Höstguld

 
 
Efter några delvis regniga dagar fick vi en underbart strålande höstdag med lövskog som speglade sina underbara guldiga färger i älvens blanka vatten. Det blev två ärenden idag till hemgården. Första gången överraskades dottern och jag av en liten söt kissekatt som på något sätt tagit sig in i ladugården. Hur vet jag inte, kanske finns det ett litet hål någonstans. Kissen var vit med några små ljust orangefärgade fläckar och på sin höjd ett halvår gammal av storleken att döma. Den trivdes i min famn och det skulle inte en vildkatt ha gjort så jag hoppas att den har sitt hem någonstans i närheten. Hemma igen började jag fundera på om det trots allt kan ha varit en vuxen katt och att den kanske hade gömt sina ungar någonstans i uthusen så jag åkte en sväng till på sju mil för att kolla upp det. Och nej, det fanns varken kattmamma eller ungar. Skönt, då kan jag sova gott. Det var en fröjd att sakta glida genom höstfärgerna längs älven. Andlöst vackert och samtidigt vemodigt med tanke på den tid som kommer.
 

Arbetsfri dag

I morse kom unge herrn förbi och drack morgonkaffet med gamla mormor. Mycket uppskattat. Han tyckte visserligen att jag såg ut väldigt nyvaken trots att klockan var över nio och det stämde verkligen. Orsaken är återfall i synnerligen sena nattvanor. 
Dagen har varit fri från trädgårdsarbete och för den delen allt annat som borde göras här hemma. Istället har jag fyndat en fräck taklampa på återvinningen för 60 kronor till vardagsrummet, frossat i godsaker på ett födelsedagskalas med både smörgåstårta och gofika och därefter åkte jag iväg på shoppingresa med dotter och tre barnbarn. Själv höll jag hårt i börsen så när på ett gigantiskt kålhuvud som ska förädlas till delikata kåldolmar på min mammas sätt. Nu väntar senaste numret av tidningen Skriva. Måste ladda för snart startar skrivarkursen.

Vilodag

 
Äppelträd leder till jobb. Roligt jobb, men jag förstår att de söderöver som får tusentals äpplen suckar. Strax efter midnatt hade jag tagit reda på de flesta äpplena och gjort mos lättsockrad naturell och fyra olika äppelpajer. Pust! Idag har jag ont i handmusklerna efter att ha skalat bortåt hundrafemtio äpplen. Nu har jag bara kvar ett trettiotal och det blir väl någonting av dem också när lusten faller på.
Tanken är att ta det lite lugnt idag efter många slitsamma dagar. Jag är trots allt pensionär numera och kan unna mig att tänka; "Det jag inte gör idag kan jag göra en annan dag." Kruxet är bara att jag är en person som mår oförskämt gott av att småpyssla hela tiden, helst utomhus oavsett väder. Problemet är att jag sällan inser mina muskulära begränsningar och därför bränner ut mig totalt på gränsen till ambulanstransport. 
Fönsterputsning är sysselsättning á la light, åtminstone när man har gott om tid, så de sista fönstren ska tvättas i dag om inte annat dyker upp som lockar mer. Kanske ett gratulationsbesök hos en vän som fyller år i morgon. En vän som älskar ringblommor. Jag brukar plocka en jättebukett av de sista solgula entusiasterna just till hennes födelsedag.

Blänk blänk

Väcktes av pling pling på ytterdörren till en strålande vacker höstdag. Efter kaffe och luftning av katterna tog jag tag i fönsterputsningen. Vardagsrummets alla fönster med samtliga fyra sidor ska blänka rena innan kvällen. Gardinerna fladdrar nytvättade ute på tvättlinan och jag har ätit havregrynsgröt med nykokt nästan osockrat äppelmos. Nam nam så gott och nyttigt. Armarna värker lite mindre idag, men huvudet dunkar vidare. Ett litet orosmoment, men beror förmodligen på att jag jobbat lite väl tungt med armarna.
 
Nu mot vattenhinken och fönsterskrapan.

Äppelskörd

 
Dagen började grått och slutade vått. Riktigt vått. Usch!
Som planerat åkte jag iväg i morse med fullt släp till soptippen och hade turen att slippa trängas vid kompostfållan. Backning med släp är som bekant ett problem men jag lyckades komma till fållan om än på tvären så alla andra fållor blev spärrade. Jag skyfflade jord och tunga torvor i rasande fart och allt vad mina ömma överarmsmuskler förmådde innan det skulle dyka upp fler bilar med släp. 
När släp och bil var rengjorda hämtade jag stora spånkorgen och gick ut och plockade äpplen. Vilken känsla! Aldrig förut trodde jag att jag skulle få möjlighet att plocka äpplen i min egen trädgård. Lycka!
Stegen har varit mödosamma hela morgonen och när tjurigheten också fick stryka på foten försvann all ork. Armarna och höften värkte ihållande så jag tog det säkra före det osäkra och vilade ett tag innan två barnbarn kom hit medan dottern var på föräldramöte. Nu står äppelkorgen på svala garagegolvet i väntan på morgondagen då det blir mos, pajer och rulltårtor. 

Skötebarnet

När jag gick kvällsrundan runt tomten stannade jag vid äppelträdet och skakade lite lätt och vips regnade det äpplen runt omkring mig. Jag hade sett fram emot en skön kväll i tevesoffan men istället blev det till att kavla upp ärmarna och skala, klyfta och koka en stor gryta äppelmos. Lättsockrad förstås så det mesta hamnar i frysen för att tas fram till morgongröten när nordanvinden viner runt knuten. Inser att morgondagen också lär handla om att ta hand om äpplen som självfallit under natten. Äppelträdet, sommarens skötebarn, har gett rikligt med frukt för första gången och det är jag glad och tacksam för även om det är ett nytt men kärt besvär att ta hand om skörden.

Lite sliten

Superfin dag idag och inte det minsta överraskande så har jag varit ute hela dagen och grejat på tomten. Idag har jag skottat bort en ogräs- och smultronrabatt längs bodväggen så nu ligger massor av smultronplantor och väntar på att få ett nytt hem någonstans på tomten. De senaste dagarnas grävande känns i armarna så nu planerar jag att ta några dagars paus från tunga jobb så att kroppen återhämtar sig med ett undantag för ett soptippsbesök med fullt släp i morgon. 
Den senaste veckan har jag inte handlat någonting och kylskåpet gapar tomt. I går blev det kaviar på rågbröd till middag plus vatten därtill. Nu ska jag slå på stort och åka och köpa en liten hamburgare om det är öppet någonstans. Bara salt, peppar och massor av lök mmmm ... och en påse chokladgodis till dessert. Det har jag banne mig gjort rätt för idag.

Drumlig

Idag har jag grävt gropar och planterat två rödbladiga träd, varav ett körsbärsplommon och den andra en Purpurapel. Placeringen är ett litet krux i den här delen av landet eftersom det gäller att se till att kommande snöhögar inte ska ställa till skada. Grävandet gick bättre än förväntat mig, men däremot råkade jag snubbla över en spänd lina med en tioliters vattenhink i handen. Klarade mig så när som på lite skrubbsår och sjöblöt från topp till tå. Tack och lov var alla grannar borta så ingen fick sig ett gott skratt. Inte för att det hade spelat någon roll för det bjuder jag gärna på . Ett gott skratt förgyller livet. Direkt efter fallet trodde jag att ena knäet var minst krossat och det första jag tänkte på var allt jobb på tomten som var ogjort. Det kändes vädigt surt men nu var det som sagt inte så illa så efter en liten paus fortsatte grävandet som om ingenting hade hänt. 
 
Det här med att skratta när någon typ snubblar och ramlar är något jag har fått skämmas för och be om ursäkt för några gånger. Alltså ,det ser ut så himla dråpligt kul i slow motion så skrattet kommer någonstans inifrån och är helt utan kontroll. Pinsamt att försöka hjälpa någon att resa sig som precis har slagit sig rejält och jag gapskrattar som den värsta galning.
 
 
 

Ruskvädersdag

 
Regn och rusk med vind som skakar ner de färdigmogna äpplena från trädet. Hitintills idag har det fallit lagom många till några äppelpajer, men det lär bli fler innan blåsten lägger sig.
Trots vädret åkte jag iväg till handelsträdgården där det var halva priset på träd och buskar. Hem med mig i bilen åkte en rödbladig prydnadsapel och ett rödbladigt plommonträd. Så fort regnet upphör ska jag gräva gropar 60 centimeter breda och lika djupa. Håller tummarna för att det är stenfritt där jag planerat att träden ska stå. Vid den här tiden nästa höst bör jag, om allt går bra, ha mogna plommon utanför köksfönstret. Tyvärr fanns det inte kvar något körsbärsträd som egentligen var prio ett, men det kommer en vår och då kanske jag hittar det jag vill ha. Däremot fanns det ett ryskt päronäppelträd som lär få vansinnigt goda frukter men det var lite väl dyrt så jag avstod - i alla fall idag ...

Höstutflykt

 
Den här dagen blev inte alls som jag hade planerat, men bra ändå. Till att börja med vaknade jag först klockan tio!!!! Därefter ringde syrran och föreslog att vi skulle göra höst på våra käras gravar. Flammande lilarosa ljung inhandlades och vid kära hemmet knipsades fräscht enris att täcka marken med. Nu är det höstfint och värdigt våra käras minne.
På hemvägen stannade vi och gick en promenad på vårat eget berg med yxan beredd ifall att vi skulle hitta en söt liten prydnadsgran till krukan på farstubron. När vi stod högst upp på berget och beundrade utsikten med alla sköna höstfärger och älven som glittrande slingrar sig neråt havet överraskades vi av åskan som började mullra oroväckande  nära. Mäktigt, men vi lät oss inte skrämmas för vi hade hittat massor av stora blåbär och stoppade i oss tills vi blev alldeles blå om munnen.
När vi till sist rattade hemåt såg jag en ren mitt på vägen, visserligen på långt håll, och syrran saktade in men det visade sig vara en stor och fin blomlåda av aluminium som vi räddade från att bli krossad av lasbilen som kom efter oss. 
Hemma igen tömde jag växthuset och rengjorde alla krukor. Nu ligger massor av gröna tomater på brickor och förhoppningsvis mognar de så småningom och blir kokta tillsammans med andra godsaker till en härlig tomatsås.
Dagens höjdare var skogspromenaden med syrran. 
 
 

Jordbrukardag

Dagen började med surväder fast ändå hyfsat varmt, men vid elvasnåret tittade solen fram och då var jag fort i stövlarna med spaden i hand. Två buskar med enorma rötter fick jag upp. Svetten rann och sockret dalade medan jag hackade och bände så rötter och jord sprättade åt alla håll. Det finns knappt ord för hur glad jag är för mitt släp så att jag får bort allt skräp av egen maskin även om backningen i mitt fall verkar vara ett kroniskt problem.
Den här årstiden handlar det mesta om att göra höst både ute och inne och numera när jag är ledig och kan göra det när lust och ork sammanfaller är det en fröjd och jag stortrivs med pensionärslivet.
 
Kvällen har gått i barnbarnens tecken, sex av totalt sju kära barnbarn har jag träffat. En av dem har hållit igång katterna så nu ligger de välmatade och utslagna på sina sovplatser. Själv ska jag förse mig med något gott och varva ner framför teven innan det är dags att krypa under täcket.
 

Vilodagsväder

idag är det vilodagsväder så jag softar runt och funderar på vad jag eventuellt skulle kunna ta mig för. I bakhuvudet finns ett stort projekt, i verkligheten är det modell mindre, nämligen att städa upp i hyllan i mitt lilla kontorsrum. Ordning och reda är tryggt och skönt när man sköter ekonomin för andra människor. Även för egen del är det skönt att ha alla papper samlade när det är dags att åka till revisorn med deklarationspappren.
Däremot samlar jag på mig alldeles för många tidskrifter av olika slag och har svårt för att göra mig av med dem. I dag ska i alla fall samtliga Vi i villa till återvinningen och veckotidningar nya som gamla ska ges bort till bekanta som gillar korsord. Jag hör till dem som växte upp med Hemmets veckotidning och Femina och fortfarande gillar jag att bläddra i veckotidningar, att drömma mig bort i banala noveller och extrema modetips. Inför sommaren nappade jag till och med på ett erbjudande från Allers veckotidning endast för att på köpet få Lena Linderholms glad körsbärsduk. Den har förgyllt sommarens fester och är dessutom helt skrynkelfri.
 
 
 

Fönsterputsarväder

När jag steg upp vid halvåttasnåret var det fortfarande kallgrader ute och gräsmattorna lyste vita ... hemska tid som närmar sig med stormsteg. När solen sedan visade sig blev det ett superväder för fönsterputsning. I ett huj hade köksfönstren blivit rena och fått vintergardinerna uppsatta. Vanligtvis använder jag bara vatten och en liten droppe Yes i hinken när jag rengör fönster. Det funkar utmärkt, men idag råkade jag läsa att några matskedar ättikssprit gör fönstren blanka så nu åkte det också ner i hinken. Och ja, fönstren blänker, åtminstone idag. Anledningen till att jag är så sparsam med rengöringsmedel beror på att jag lyder rådet afrån en fönsterputsarfirma som menade att deras största jobb är att tvätta bort gamla rengöringsrester. 
Köksfönstrets mårbackapelargonior är i fortfarande full blom men de får ändå flytta ut i garaget till förmån för något mindre skräpigt. Lite dåligt samvete har jag eftersom de bjuder till och blommar så fint, men så är det ju tyvärr med oss människor också, helt plötsligt blir vi utbytta för att partnern behöver omväxling. Mina pelargonior blir dock inte övergivna, de får bara sakta men säkert gå i vinterdvala för att väckas till liv igen i vårljusets tid. 

Söndagspyssel

 
Ännu en strålande underbar sensommardag med klarblå himmel och skönt värmande sol. Gick ut tidigt och spankulerade runt medan katterna hoppade efter små flygfän. Nattens kallgrader hade nypit lite i rosenskärorna. När vädret var så torrt och fint kunde jag inte låta bli att putsa fönstret i lillrummet där jag har mitt lilla "kontor". I ett huj kom fräscha gardiner också på plats. I kväll fick jag ett grävryck och började utplåna ogräsväxten Slide som är oerhört spridningsvillig och har börjat söka sig under altanen. Två proppfulla skottkärror med handledstjocka rötter är nu på bilsläpet och det är bara början. I morgon, om höften inte sätter stopp, ska jag fortsätta grävandet. Just nu, efter dagens insats, känner jag mig ungefär lika vig som en garderob och lider av ett enormt allvarligt godissug.
 
 

Underbart väder

Som en gyllene skänk från ovan blev den här dagen. Sol och en värme som totalt skymde gubben Höst som säkerligen står och lurar bakom knuten. I natt var det nollgradigt men blommorna har tack och lov klarat sig och jag är lycklig för varje dag som de finns kvar.
Vaknade supertidigt och har småpysslat utomhus i flera timmar. Dottern och jag har också varit en tur till kära barndomshemmet och träffat bröderna plus putsat blomstren på våra käras gravar. 
Har även fotat av en gammal och väldigt skör bok på närmare fyrahundra sidor. Det är en släktkrönika som handlar om många släkled tillbaka på min farmors sida. Nu är boken återlämnad till ägaren och jag ser fram emot spännande läsning under mörka vinterkvällar. 
 
 
 

Morgonstund har guld i mund

 
Vaknade tidigare än någonsin medan allt är helt lugnt och tyst. Morgonkaffet smakade extra fylligt och katterna ligger stilla och spinner gott. Sådana här morgnar känner jag mig tillfreds med livet. Natten var något kylig trots yllefilt och raggsockor under täcket. Måste investera i tjocka vintertäcken istället för att höja inomhustemperaturen. Elkostnaden för vintern som är i antågande är ett orosmoln på min himmel. 
 
I gårkväll var mina kära väninnor här, vi åt mat, drack ädla drycker, pratade och skrattade gott. Som vanligt när jag bjuder på mat tillagar jag mat efter helt oprövade recept. Egentligen dåraktigt. Av gårkvällens mat gillade jag tomatsalladen allra bäst.
 
Tomatsallad med pinjenötter och basilika
6 tomater, delade i klyftor
½ rödlök, tunt skivad
½ dl pinjenötter, rostade
½ kruka basilika, knipsa av hela blad
 
Dressing:
1 msk äppelcidervinäger
1 tsk senap
3 msk rapsolja
salt och pepar
 
Desserten bestod av en chokladig paj med äpplen. Det var en skön för att inte säga lyxig känsla att gå ut och plocka egna äpplen direkt från trädet. Plockade också in ögongodis i form av färgglada blombuketter. Luktärtorna är som finast nu och doftar underbart gott och rosenskärorna blommar som aldrig förr. Önskar att frosten dröjer.

Fixat och klart

Nu är äntligen de sista plankorna högst upp under nocken målade och det gick hur lätt som helst och var klart på tio minuter. Jippiiiii! Sedan blev det koppartuppens tur att bli putsad och blänkande grann inför vintern. Han sitter troget på bodans nock och är en kär hustupp som min pappa har designat. Grillen är rengjord och vintrad och sedan sopbilen hämtat soporna blir det soptunnornas tur. Varje dag är en njutning numera, orken varierar men orkar jag inte en dag så kanske orken finns där nästa dag. 

Morgonsol

 
Ser ut att bli en fin dag. Solen skiner och temperaturen är på rätt sida om nollstrecket. Kanske blir det målning av några brädor högst upp under nocken förutsatt att jag orkar dra upp stegen på garagetaket.
Unge herrn kom förbi en snabbis i morse och kommer även hit efter skolan och då när jag har en som kan hjälpa mig att precisionsbacka med släpet ska vi passa på att åka till soptippen med ett lass.
Idag lockar utejobb. Funderar på att städa bilen och rengöra en del utesaker som ska in i bodan, till exempel grillen. Det känns sorgligt att sommaren är över även om hösten brukar bjuda på fina dagar. Det är det stora mörkret som komma skall som känns mest jobbigt. I och för sig kan man lura sig själv lite genom att ha gott om belysning och färger inomhus som förgyller tillvaron tills det efterlängtade ljuset återvänder efter nyår. Men det jag verkligen borde göra innan marken blir frusen är att gräva upp några buskar som ska bort och plantera ett eller två träd som jag länge drömt om att ha på min tomt. Den ena är en klotpil och den har jag redan rotad och klar i en kruka. Det andra trädet är en paradisapel för de röda bladens skull som bryter fint mot allt grönt. 
 
 
 

Göra hösttankar

 
I förmiddagssolens obarmhärtigt avslöjande sken var mina fönster igengorkade av skit. Fönsterputsning står på agendan men jag hade planerat att vänta ännu en vecka eller två tills det värsta skräpet från träden runt omkring blåst iväg så att jag inte behöver ta utsidan flera gånger. För var dag som går längtar jag mer och mer efter färggranna gardiner och nya fräscha blommor att njuta av när höstmörkret tränger sig på.
 
Dottern kom förbi och drack kaffe i morse sedan hon lämnat flickorna på friskolan och hips vips hade vi bestämt oss för att åka och investera i skinnskor typ Lotta på militärlagerutförsäljningen i Sangis. Jag hittade sprillans nya för sjuttiofem kronor. Kanske inte de sexigaste skor jag sett men fotriktiga och sköna för en som inte vill lida pin för att vara fin. Köpte också ett bräckjärn modell tyngre till renovering av brosidorna som har tjocka brädor och långa grova spikar som knappt går att rubba. Nu jäklar ...
 
Första mogna äpplet har trillat ner av sig själv och det smakade precis som svenska äpplen ska smaka. Lycka! Endera dagen ska det bli äppelskördarfest och då ska barnbarnen få äran att plocka ner allihop.

Tänder för alla!

 
Idag färdigställde tandläkaren behandlingen hon började med för en månad sedan och det var även dags att betala kalaset som gick på dryga 3.500 kronor. Ohyggligt mycket pengar som åtminstone inte jag hostar upp i brådrasket. Inte konstigt alls att många, speciellt kvinnor, går omkring med tandvärk och lever på värktabletter. Vissa kan kosta på sig behandlingar som tandblekning, rotfyllningar, bryggor och titanskruvade ersättningständer medan alltför många får dra ut tänder allt eftersom när värken blir outhärdlig. När tandraderna mest består av gluggar blir det svårt att tugga maten och då får man problem med magen. Enligt tandläkaren orsakar obehandlade infektioner i tänderna flera allvarliga sjukdomar som i slutändan kostar samhället massor. Tandvård borde åtminstone omfattas av ett humant högkostnadsskydd så att alla, även kvinnor, kan ha fungerande tänder genom hela livet. Som kvinna är tänderna mer utsatta bland annat genom graviditeterna som frestar på hela kroppen och det får vi minsann betala dyrt för. 
 

Tågluffa

Började dagen med att skjutsa vännen till flygplatsen för vidare transport till Amsterdam där han kliver på ett tåg med en InterRailbiljett i fickan och en tung rygga att bära. Han är ingen nybörjare i tågluffarvärlden, faktiskt sjunde gången han beger sig ut på rälsen så han vet vad han gör. Nästa gång kanske jag följer med men det krävs lite åtgärder för att få det att funka. Tid har jag.
Under hemvägen från Kallax strålade morgonsolen och broarna speglade sig i stilla vatten och jag satt och tänkte på hur det skulle funka för mig att bära en tung rygga och promenera kilometer efter kilometer längs knaggliga gator och uppförstrappor i sydeuropa. Säkert inte bra i nuläget. Herregud jag måste göra något åt höfteländet, och det snart, innan jag hänger över en rullator bitter och förgrämd. Jag tänkte också på alla marknader han kommer att besöka där det säljs färska grönsaker och fullmogna frukter i alla dess former, dofter och färger. Slurp!
Här hemma blev det en underbar dag med så pass värme att det räckte med ett ärmlöst linne medan jag städade undan några sommarsaker från altanen. Parasoll och altanmatta plus en del sittdynor är nu undanstuvade för vinterförvaring. 
 

Survädersdag

Ruggigt värre och det känns minsann i kroppen. Under förmiddagen var vi ute och fixade förstärkningsram till växthuset och då hände något som fortfarande gör ont i ben och höft. Aj aj aj vad jag är less på att ha ont och halta som den värsta krympling i tid och otid. Snart blir det storsprutan rakt in i höften fast jag darrar av skräck när jag tänker på hur ont det ska göra. 
För övrigt händer inte så mycket mer än att jag planerar för vad som ska göras innan vinterkylan slår till. Funderar på att boka bord på loppis och försöka sälja saker som jag inte har användning för. Bara i köksskåpen finns prylar som inte har kommit till användning på flera år. Numera räcker det med en stor form och en stor skål och resten i mindre format för en eller två personer. Och egentligen borde jag bo i ett mindre hus. Drömmen är ett superfunktionellt litet enplanshus, hyfsat centralt med vattenutsikt. Det lär stanna vid en dröm eftersom det huset lär kosta betydligt mer än jag någonsin kan få för det jag har nu.
Har insett att fönstermålningsprojektet inte går att slutföra i höst och att jag får ta resterande fönster till våren när det är torrt och fint igen. 

Ruggigt väder

 
 
Hemma igen och det duggregnar precis som i går när vännen och jag åkte iväg i går mot matmässan tjugo mil bort. Även där regnade det men vi hade med oss rejäla paraplyer så vi kunde obehindrat gå omkring bland matstånden. Vi åt gott, tillbringade natten i sköna hotellsängar och vaknade tidigt, kanske beroende på att lyxig hotellfrukost väntade.
Vi var hemma i så pass god tid att vi hann förbereda bjudmiddag till sonens familj inklusive svärfadern. Älgskav med kålrot, svamp och lök blev en delikat höjdare som även barnbarnen gillade.
Nu skvalpar en första disk i diskmaskinen och bänken är fortfarande fylld med disk som ska vara ren innan jag kryper ner mellan lakanen. Ett av mina absoluta måsten är att att aldrig lämna disk på bänken till nästa dag. Vilket kalas som helst om det så pågår till fyra på morgonen (vilket aldrig sker numera) ska vara bortstädat innan jag somnar. Vill ha det städat, lugnt och skönt till morgonkaffet. Inga akuta måsten får störa den viktigaste stunden på dagen. 
 

RSS 2.0