Ett glas rött



Perfekt i temperatur är vinet som glittrar rött och förföriskt i glaset intill mig. Det är en härlig känsla att i första hand bara ta hänsyn till sig själv, som nu i kväll. Ingen ska skjutsas, jag ska ingenstans, men eventuellt, och bara eventuellt, ska jag starta gräsklipparen och för att köra den är det nästan en fördel att ha några procent i blodet med tanke på de flygande blodsugarna.

Två dagar kvar till min sista intjänade och efterlängtade semester. Fem förhoppningsvis evighetslånga veckor då allt som inte blev gjort förra sommaren ska göras. Jag ska måla på huset, såga bort en alltför stor kryptall, men mest av allt vila, umgås, skratta och njuta av livet här och nu.

Det jag helst vill glömma är luntan med närmare 400 fakturaunderlag som ska göras på två arbetsdagar. Hemska värld. Glad att det är sista gången.


Kvällsfunderingar

Myggfönstren har fått nytt nät och äntligen efter nästan 40 år har jag uppbådat energi och skruvat fast fönsterhakar i bågarna så att de sitter där de ska och gör nytta. Att det blev nu beror till 99 procent på att mina katter ska hållas på rätt sida om nätet.
Semestern nalkas och enligt lång tradition även en lång lista med måsten. Alldeles snart, kanske redan i morgon, ska altansidan tvättas, skrapas och målas. Inte allt på en gång förstås. Både fasad, fönsterbågar och jalusiluckor. Om bara den sidan blir klar är jag mer än nöjd. Sedan kan jag ta en sida till efter första september då jag får all tid i världen att göra vad jag vill. Himmel! Idag kom det första pensionsbrevet som berättade om summan jag får fram till 65 år. Känns faktiskt lite pirrigt. Säkert kommer jag ibland att vandra omkring som en osalig ande och längta efter jobbarkompisarna, men det är bara normalt så det blir nog ingen fara. Ja, ja den dagen, den sorgen.

Nu ska dammsugaren få göra sitt på övervåningen. Befarar att dammråttorna förökat sig markant. Sedan sussilull.

Midsommarafton 2011

Säga vad man vill om vädret, men det blev alldeles ljuvligt lagom till midsommarstångstillverkning och grillning. Jag hann med både finklänning som blev dyblöt, heltäckande regnställ och till sist reservkläderna jeans och tröja.



Denna sommarens höjdpunkt åkte jag med sonens familj till hemmet i mitt hjärta, den bästa platsen att fira den blomstertid som bjuder generöst på både färg och doft på ängen ner mot älvens glittrande strömvirvlar.

Det var en lätt match att pynta stången det här året. Och dansen gick runt stången med traditionella En bonde i vår by, Vi äro musikanter och den konditionstestande Små grodorna. Fast vissa storgrodor var väldigt tunga i baken. Barnbarnens ögon glittrade och mitt hjärta svämmade över av lycka.



Som vanligt åt vi gott i solens värmande sken och sedan blev det dags för fiske nere på hällarna, som är min barndoms badparadis. Lyckan var stor då båda barnen fick aborrar som rensades och filéades för senare grillning.

Det är lätt att bli nostalgisk när man ser groparna i stenhällarna som vi barn fyllde med vatten och lät våra stackars uppmetade fiskar plaska omkring itills de vände sig med buken uppåt. Jag minns plasket med byns barn, tävlingarna om vem som klarade av att gå längst ut på bommarna innan de snurrade runt. Jag minns också hur skönt det var att lägga sig ner på det varma badlakanet som låg utbrett på de varma stenhällarna och som hann torka mellan doppen.

 

Efter en kopp kaffe nere på hällarna tog jag fyrbenta Iza och vandrade tillbaka längs den slingrande stigen och den långa uppförsbacken med brännässlor oroväckande nära handhöjd. Iza hade svansen i högläge och verkade njuta av att nosa runt så vi vandrade runt bland uthusen, kikade in och andades in den välbekanta doften. 
Jag tänkte på mamma, på pappa och alla de kära på gården som lämnat oss. Jag tänkte på hur glada de var när vi barn kom hem med våra barn och jag kan idag med lätthet föreställa mig den lycka de kände i sina ♥.

                        ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥


Skrattresan



Är hemma igen efter fyra härliga dagar i storstan tillsammans med kära och underbart goa vänner. Vänner att skratta med, slappa och dela upplevelser med.
Vi har ätit supergott, njutit av gott vin och begett oss ut på både hav och höjd. Börsen har gått som ett aborrgap mest hela tiden, men det har det varit mer än väl värt. I och för sig har jag aldrig handlat så få saker som denna gång. Desto mer har spenderats i taxiresor med våran glade favvochaufför.

Resan var en present som vi på ett väldans positivt sätt samlevererade till Anna-Karin som fyllt 50. Hemlighetsmakeriet har varit omfattande, men vi lyckades inte helt överlista hennes intuitionsförmåga. Nåväl, det blev både massor av god mat både i trängseln på räkfrossebåten, i  Kaknästornet och på Ålandsbåten. Himmel så vi har skrattat! Delad glädje är verkligen dubbel glädje.

Vi har bott fyra kvinnor i en liten etta med kokvrå med med desto större glädjeutrymme. Helt perfekt!





Jubilaren fick tid till en liten välbehövlig återhämtning medan vi väntade på återfärd från Åland.











 


Snipp, snapp snut så var resan slut och vi kom hem mitt i natten nöjda och glada.














Förverkligad växthusdröm



Nu står äntligen mitt drömprojekt ihopmonterat och klart på den soligast platsen min tomt kan erbjuda. I bakgrunden blommar ljuvligt doftande bondsyrener och vid knuten står den gröna vattentunnan redo. Växthuset innehåller redan både tomater, tidigtsatt potatis och kryddor av olika slag. Det ska bli mer de närmaste dagarna. Spännande!

Mina tankar kretsar kring den förestående pensionen. Spännande tider väntar! Rensar, städar och bär hem personliga saker från mitt arbetsrum på jobbet. Det känns faktiskt inte konstigt alls. Bara spännande och skönt.

I eftermiddags var jag med syrran och käraste Evelina och planterade blomster på våra käras gravar. Nu är det bara att hoppas att vädrets makter bjuder på ömsom sol och regn så att de växter och frodas som vi önskar.

Det är hektiska tider just nu. Hinner knappt med att sköta om här hemma. Gräsmattan är halvklippt. Orken räckte inte till hela i kväll. Nåja, det är en ny dag i morgon så det ska nog lösa sig.


Hett



Så fick vi värme till sist och det med besked. Drygt +30 °C. Huset är kokhett. Och kokhett är det att sova två personer i en 120 cm bred säng.
Vännen har kämpat med att skruva ihop mitt växthus och nu är nog det värsta gjort. I morgon kanske det står på plats. Kul!
Det roligaste är i alla fall att käraste Evelina är hemma igen från USA och att käraste Axel också varit här idag.
Livet rullar på och nu har jag nog bara sex veckor kvar av mitt arbetsliv. Tre före semestern och tre efter Jippi!

Långhelg!



Kan gott säga att det har varit en helt underbar helg, trots att vädret varit i blåsigaste laget för de aktiviteter jag hade planerat. Små blomplantor behöver lugn och sol för att få en bra start ute i det fria. Nåväl, de har i alla fall fått komma ut för de förde en väldigt tynande tillvaro i bodan där en gnagare kalasat, ja faktiskt snaggat flera lådor med småplantor. Trodde att de stora plantorna gick säkra, men icke. Idag när jag städade bodan hittade jag avbitna blomstjälkar lite varstans och tyvärr var det från en ny sort som har mörkt svartlila blommor.

Min kondis är i botten, egentligen är det precis som vanligt så här i början av sommaren. Nu gäller det att pina igång kroppen. Orka, orka är ett måste.

Vännen kommer i morgon och då ska vi börja montera ihop ett växthus som ligger och väntar på att ställas på sin plats. Jippi! Äntligen blir en dröm verklighet. Funderar på om jag ska odla i krukor eller snickra ihop odlingslådor. Tydligen är det "inne" med krukor. I och för sig kanske det inte spelar någon roll så länge växterna får ljus, vatten och näring.

Fick en idé idag om att göra en fin plattgång som kantas av typ något buskaktigt från altanen fram till växthuset. Enda problemet är grävandet. Är lite osäker på hur långt jag vågar pressa ryggen. Fast jag kan ju förstås ta det i små etapper.





Det allra roligaste denna helg är kalasen hos kära vänner. Först trevligt födelsedagskalas hos Lillemor med supergoda smörgåstårtor och sedan spanskinspirerat kalas hos Maria som bjöd på supergod Sangria, smått och gott, och en himmelsk dessert.




Samtalstemat för kvällen råkade bli döden och schismer som uppstår bland anhöriga som kanske har dåligt samvete för att de inte ställt upp som de borde ha gjort, eller för att det finns attraktiva tillgångar som får folk att bli besatta av girighet. Det kan bli väldigt spännande då folk visar sina sämsta sidor.
 Idag fick jag meddelande om att en av mina kusiner dog i lördags .... känns märkligt eftersom jag tror att jag nämnde henne i något sammanhang. Livet är förunderligt.


RSS 2.0