Formsvacka

 
 
Så skönt att njuta av soliga och sköna dagar med fraset av tinande snö som ramlar ihop och rinner ut i stora vattenpölar. Visserligen geggigt och skitigt men vad gör det när sommaren väntar bakom knuten. 
 
Idag blev jag igångputtad att tvätta bilen och samtidigt skitade jag ner mig själv fullständigt. Det var sonen som var ivrig och visst jag blev lite piggare av aktiviteten. Jag har haft en formsvacka under några dagar men nu hoppas jag att jag kommer igång igen. Vanligtvis grejar jag på mest hela tiden men senaste veckorna har jag lyssnat alldeles för mycket på ljudböcker och blivit slö, slapp och orkeslös. Nu måste jag åter till verkligheten. Ljudböckerna får inte bli en mani som tar överhanden från allt underbart som sker den här årstiden. Just nu i arla morgonstund har jag stor orkester av ljuvligt fågelkvitter utanför mitt hus och en på avstånd hörs en hund skälla lite trevande. Grannen har tagit fram husbilen och jag har ställt undan snöräven.  
 
 
 

Lördagsgöra

 
 
Vaknade tidigt till en strålande soluppgång och var snabbt ute med katterna i friska luften. Gårkvällens ishalkevurpa baklänges nedför en isig bro hos en kompis har inte gett några andra men än en blåslagen armbåge och lite ömt under ena skulderbladet. Tack och lov verkar jag inte ännu höra till de bensköras skara. Barn och fyllare brukar klara sig och jag hörde väl mer till de senare.
 
Planterar om, eller skolar om, några av mina sommarplantor och just nu sorterar jag papper inför fyra olika deklarationer. Trots att jag har god ordning finns det alltid papper som borde ha hamnat i papperskorgen direkt. 
 
Jag har aldrig haft så eländig infart som den här våren. Massor av stenhård snö som inte låter sig rubbas med annat än att såga loss block och det har jag försökt men lagt ned då det var alldeles för tungt. Måste få bort bilarna från gården och ta hit en traktor för att inte drunkna när snösmältningen blir som värst. 
 
Nä nu åter till pappersorteringen ...
 
 
 
 

Dyster dag

Ingen kul dag idag. Vinden har piskat och himlen var mestadels gråmulad. Usch! Huvudvärk har varit dagens följeslagare men nu efter lite mat känns det aningen bättre. Att åka till mataffären krävde en enorm kraftansträngning.
 
Nåddes av beskedet att Lill-Babs har lämnat jordelivet och även om hon sångmässigt inte var någon favorit så klingar Är du kär i mig ännu Klas-Göran i min öron. Som tioåring i slutet av 50-talet gick jag till min kusin som hade grammofon och bad att få lyssna på Klas-Göran. Ja det var en helt annan tid då livet var betydligt lugnare och enklare åtminstone för barn. Vi hade enbart radio hemma hos oss innan teven gjorde sitt intåg i vardagsrummen. Syrran och jag fick så småningom en röd transistorradio. Tio i topp var en högtidsstund och sena kvällar försökte vi hitta rätt frekvens för radio Luxenburg som spelade senaste popmusik från stora världen. 

Slappardag

 Den här dagen har gått i lugnets tecken med ljudboken i örat. Just nu utspelas handlingen i slutet av 1200-talet. Älskar historiska kvinnoskildringar, helst serier som utspelar sig över flera generationer. Deckare, helst i svensk miljö, är också hörvärt.
 
Dagens middag bestod av laxlåda med en liten taste av påskens rester bland annat en philadelfiaost innehållande grillad paprika. 
 
Fotograferade några blomster och lade ut till försäljning och inom trettio minuter var de sålda och hämtade. Jag har svårt att slänga ut levande blommor i kylan och brukar ge bort det jag inte vill ha själv men nu fick jag sextio riksdaler för två blommor i hyfsat fina porslinskrukor. I mina bra-att-ha-gömmor finns det alldeles för många ytterkrukor i alla möjliga utföranden, storlekar och färger. Själv satsar jag numera på vita krukor för enkelhetens skull. 
 
 
 
 
 

Ödestron

Undrens tid är inte förbi även om det bara gäller små under men som ändå är så betydelsefulla att det värmer långt ner i hjärteroten. Att ge upp är inte min grej och det är så klart skitjobbigt men belöningen är desto bättre när saker och ting får en lösning. 
 
Jag tror på ödesvarianten som innebär att de missgärningar man utsätter andra för biter en själv i svansen inom sinom tid. Min ödestro innebär alltså inte att jag tror att våra liv är färdigutstakade utan det handlar om att de val vi gör under livet får efterverkan framåt och resten av livet. Ibland på ett positivt och lyckosamt sätt och ibland kan svansen drabbas av outhärdlig värk och sveda. 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0