Hemma igen!

I fredags åkte jag med dotter och två barnbarn till Umeå för att hälsa på äldsta barnbarnet. Dottern satt vid ratten. Säkrast så. Jag har tydligen kommit i den åldern då de yngre generationerna inte riktigt litar på min körförmåga. Skämt åsido så överlåter jag mer än gärna ratten till någon som är villig att köra. Min onda nacke stjäl ork och långkörningar har aldrig hört till mina starkare sidor.
Vi har umgåtts, shoppat och ätit supergott. Nya vinterskor står nu i skostället och några julklappar är inhandlade från en rolig leksaksbutik som hade massor av roliga att göra/uppleva saker lämpliga för kreativa barn.



Hemresan gick i strålande vackert höstväder. Fyrbente barnbarnsbarnet Aston fick åka med på höstlov till sin människofarmor som bor i kvarteret ovanför mig. Han sov mest hela tiden med huvudet i mitt knä. Hade med en påse hundgodis utifall att det skulle köra ihop sig.



Det har varit en bra helg!

Skrivarkursen

Sammankomst nummer två i skrivarkursen är avklarad. Det är ett stort privilegium att få ta del av texter där vissa är självutlämnande om svåra upplevelser. Modigt.
Jag är glatt överraskad över att alla tio i denna grupp är riktigt duktiga på att få ner sina tankar i ord. Det är alltid lika fascinerande att få ta del av så många personers livsöden som verkligen kan skilja sig åt mer än man kan ana.
Eftersom den här kursen är en kort introduktionskurs hinner vi inte fördjupa oss särskilt mycket i skrivandets hantverk, men gestaltning fick i alla fall en helkväll.
Samtliga hade gjort "hemläxan" och det hände minsann aldrig på universitetets skrivarkurser, men på ABF-kursen händer det. Kul!

Jag har googlat på skrivarkurser och upptäckte att det är igång massor av "Skriv ditt liv"-kurser. Alla vi som skriver gör det av olika anledningar. I mitt fall började det med att jag ville berätta för barnbarnen om hur det var att vara en flicka född i mitten av 1900-talet. Det sägs att kvinnor först måste skriva om sin mamma och mormor innan de kan skriva om sig själva och det stämmer till viss del in på mig också. Det första jag skrev och lät någon annan läsa handlade om en resa till min älskade mormor.


Pennan är själens tunga
/Cervantes


Flyt från kontot

Ännu en gråvädersdag är tillända. Måste medge att jag har lite svårt att motivera mig själv till några stordåd. Känner mig seg och småförkyld. Har putsat några fönster på övervåningen, men det är också det enda i arbetsväg som blivit gjort. Däremot följde jag med dottern på en shoppingsväng. Köpte ett par jeans, men jag ångrar att jag inte tog en storlek större med tanke på att de ska vara lediga även med kallingar. Kalla vintern står och lurar bakom knuten. Med hem kom också åtta mörkt gröna assietter i pressglas. Blir snyggt ihop med vita tallrikar. Kanske inte ett nödvändigt inköp men de kostade bara fem kronor styck. 
I morgon ska vinterdäcken läggas på och jag åkte förstås på att införskaffa två styck nya och blev därmed 1800 kronor fattigare. Det är flyt i mina pengar men tyvärr åt fel håll.







Grått

Det ord som först dyker upp i huvudet när jag börjar det här inlägget är GRÅTT, så in i helsikes grått dessutom åtminstone när jag tittar ut genom fönstret. Faktiskt tillhör grått mina käraste älsklingsfärger, vinterkvinna som jag är. Fast då gärna isigt klar som en vinterdag med klarblå himmel och strålande sol.

Tänker tillbaka och minns de åren då jag och en kollega åkte runt med tygkoffert och min stora hallspegel och färganalyserade folk på de mest märkliga ställen. En gång var vi i ett rum på sjukhusets operationsavdelningen iförda grön skyddsklädsel, en annan gång var vi i matsalen på en fabrik, men oftast var vi hemma hos folk. Vi träffade många trevliga människor, både män och kvinnor, som var grannar, arbetskamrater eller nära vänner.
I nästan alla grupper fanns det åtminstone en person som såg sig själv som ett hopplöst fall. Det roligaste var att ta fram just den personens bästa färger och se hur ögonen började glittra och hur andlöst överraskade deras vänner/kollegor blev. Det märktes tydligt hur färgerna stuvade om statusen i grupperna, om inte annat så för en kort stund.


(Bild från internet)

Själv håller jag mig i min vinterfärgskala och trivs ypperligt med den. Däremot har jag med åren utökat garderoben med mer färg jämfört med tidigare då det mesta var svart för alla årstider. Tryggt och praktiskt.


Sänginköp



Helgen har flutit på i lugnt tempo och bland annat innehållit ett 30-årskalas på finska sidan. Måste tiltstå att det är synd att jag inte lärt mig lite finska. I och för sig är det inte för sent. Språk, alla språk, är ett lätt bagage på livets väg. Ei ymmärrä suomalaisia.

Igår var vi in en sväng på Ikea och upptäckte att de hade halva priset på en resårmadrass så idag kopplade jag på släpet och gasade iväg och inhandlade två nittios madrasser. Ska bli skönt att kunna bre ut sig istället för att trängas i en 120:s.
Däremot var det näst intill omöjligt att få fast sängbenen. Skruvarna bottnade inte riktigt i gängorna i madrasskanten. Fick karlahjälp via mobil, men är inte riktigt säker på att det blev okey ändå. Ska för säkerhets skull lägga några högar med Bra Böckers lexikon under sängramen ifall att benen ger vika. Min kattpojke Emil ligger risigt ifall det skulle hända, eftersom han oftast tillbringar natten under min säng.

Förra veckan hade jag massor av "skrot" på Fyndis och detta inbringade nästan 700 kronor sedan bordsavgift och procent var avdragna. Inte illa. Överraskande var att mina gamla gardiner gick åt som smör i solsken. Alla saker blev inte sålda men jag planerar att boka bord igen närmare jul och göra en ordentlig skåprensning innan dess. Det känns gott att sakerna kommer till användning hos någon annan.

Nytt brotak



Kan inte hitta ord för den befriande känslan av att höra hammarslag utanför ytterdörren och som kronan på verket dessutom känna doften av färskt virke. Minst lika befriande är det att se skräphögen på  marken med ruttnade svarta brädbitar. Äntligen blir brotaket som nytt och jag slipper irritera mig på eländet. Min snickare är nästan 80 år, men ser ut som en pigg och vältränad 60-åring. Han har egen firma och knogar på. Måste vara en stor lycka att vara i så god form både mentalt och fysiskt. Jag frågade hur han burit sig åt för att hålla sig så alert och han svarade att det var med hårt kroppsarbete.
När jag senare satte mig i soffan med fötterna på bordet och ett korsord i famnen kollade jag noga att snickaren inte såg mig genom något fönster.

Dagen har bjudit på riktigt flott höstväder med klarblå himmel och en skön sol som fortfarande värmer gott. Det får den väldigt gärna fortsätta med, inte minst med tanke på elräkningen. Idag har jag dock tecknat avtal om fast elpris i några år framöver. Det är omöjligt att veta om det var ett vettigt beslut. Fördelen är att jag vet på ett ungefär hur många tusen jag måste avsätta till elräkningen per månad.







Stormig dag

Nu har jag överlevt den första skrivarkursträffen. Vi är totalt 10 personer i olika åldrar med vitt skilda bakgrunder och livsöden. Det bäddar för många spännande texter. Gissar att den yngsta är knappt fyrtio och de äldsta drygt åttio. Perfekt!

Nattens stormvindar lyckades få till en glipa i ett av växthusets hörn där en skruv inte riktigt har suttit fast som den borde vilket ledde till att fyra plastskivor i väggarna lossnade. Yrvaken rusade jag ut pyjamasklädd med spännband och tvingar och förankrade resten så gott jag förmådde.

Dagen började lindrigt sagt inte alls bra och dessutom återkom de senaste dagarnas huvudvärk som fick det att gå lite tungt.
Nerverna har dallrat av och till inför första skrivarkursträffen. Det är tur att jag vid det här laget känner mig själv och vet att det kaos som alltid infinner sig minutrarna innan det är dags för en ny utmaning är fullständigt normalt i mitt fall.

Precis innan jag åkte iväg till kursen plingade dörrklockan och där stod äntligen snickaren som ska fixa mitt ruttnande brotak. Jippi så glad jag blev. Varenda dag de senaste åren har de förbaskade svarta brädorna med löst hängande färgflagor irriterat och väckt missnöje.

Skitväder

Det blev liksom aldrig dag idag. Grått, blött och dassigt höstväder när det är som sämst. Agendan har ännu några punkter att göra innan det går att slå sig till ro med innejobb. Idag, mellan regndropparna, dammsög jag och torkade ur bilen samt siliconade alla gummilister. Skönt att ha det gjort. Bara vinterdäck, spolarvätska och oljebyte kvar. Nå, inte är det så bara. Misstänker att det också kommer att krävas ett dyrbart däckinköp.
Utomhus är det mesta klart och det som är kvar kan vänta till bättre väder. Passade på att hänga upp massor av talgbollar till småfåglarna medan det går att trä trådar och knyta utan vantar. Även om jag tycker att det varit en riktig pissdag så verkar fåglarna som gästar fågelfröhuset vara yra av lycka.


I minnet lever dom

En skön helg med vackert höstväder är till ända. Termometern visade idag +11ºC vilket inte är illa i mitten av oktober. I fjol vill jag minnas att det var full vinter vid det här laget. Mest glad är jag för elförbrukningens skull.

Vännen kom i fredags och som jag skrev i förra inlägget blev det en sorglig dag då käraste Iza tassade över regnbågsbron till hundhimlen. Livet går vidare fast även jag har fällt saknadens tårar efter en snäll, lugn och familjekär vovve.


 
Iza var uppfostrad av Ani, finsk stövare, som var hund i mitt hus så länge sonen bodde hemma. Ani är borta sedan många år men lever kvar i minnet.





Trötterdag

Det har varit en fin lördag. Bra i alla fall att helgerna bjuder på fint väder. Vännen, jag och katterna gick ut hyfsat tidigt och småpysslade vid växthuset. Lilla fågelfröhuset ställdes på plats. Retsamma talgoxar flög på låg höjd strax ovanför katterna och kvittrade som om det vore vår.
 Frampå eftermiddagen åkte vi mot Happis där vännen bjöd sina barn och barnbarn på middag.
Har känt mig trött hela dagen. Hoppas bara att det inte är på gång någon förkylning, men tror att det är gårdagens sorgligheter som satt sina spår.

En sorglig dag

Dagen har bjudit på både glädje och sorg. Hämtade glada barnbarn i skolan och åkte hem till mig. Jag anade att dagen skulle sluta i stor sorg för oss alla eftersom deras älskade hund Iza var på djursjukhuset för en bedömning om hennes åkomma skulle gå att operera eller om det var humanast att låta henne gå över regnbågsbron till hundhimlen. Det blev det sistnämnda. Ingen farmor eller annan vuxen vill att små barn ska behöva sorgerliga förluster av detta slag. Det gjorde ont att uppleva när de insåg det ofattbara.
Har man älskat mycket så sörjer man också mycket.

Lillgrabben, 6 år,  ritade en ledsen hund med änglavingar och vi grät.


En bra dag



Vaknade och trodde knappt min nyöppnade ögon när en stor och rund lysande sol strålade från en klarblå himmel. Klädde mig varmt med långkallingar och hela vinterkittet och körde iväg med mitt överfulla bilsläp till tippen. Backningen gick inte bra. Fick be en annan pensionär om hjälp. En manlig.

Därefter fortsatte jag att göra höst och när klockan närmade sig 16.30 var släpet fyllt. Hade planerat att åka och tömma även det men som kronan på verket lyfte jag med stor möda upp två blöta lastpallar på släpet som också ska på samma resa och därefter räckte orken bara till att stappla in i huset. Att jag aldrig lär mig.

Nåväl, efter en välbehövlig dusch och ett korsord i viloläge och två gäng överraskande besök så var jag fit for fight igen. Bestämde att göra colasteken som enligt väldigt säkra gastronomiska uppgifter är en tiopoängare.
Alltså, sanningen är att jag är rätt så skeptisk till dylika recept men nu är den klar och får bli morgondagens middag då vännen kocken kommer. Har skurit en smakbit och jag säger bara Mmmmmm så gott. Här kommer receptet för er som har älgkött i frysen. Receptet är från teveprogrammet Halv åtta hos mig.

Colastek
älgstek, valfri storlek

Sky, grundrecept
1,5 dl soja
7,5 dl coca cola
4 tsk salt
4 tsk grillkrydda
2 tsk svartpeppar

Sås
1,5 dl sky, silad
1 dl grädde
2-3 dl vatten
1 msk honung
4-5 msk lingonsylt
redning av mjöl och lite vatten
salt och svartpeppar efter smak

Gör så här:
1. Börja med att tina köttet

2. Blanda ihop ingredienserna till skyn

3. Se till att skyn täcker köttet. Om grytan är stor kan du dubblera receptet tills det täcker.

4. Lägg ner steken och koka på medelstark värme tills temperaturen i mitten är cirka 62 grader.5. Låt köttet vila en stund insvept i folie.

6. Sås
Sila skyn och häll ner i en egen kastrull.

7. Tillsätt grädde, vatten, honung och lingonsylt

8. Låt koka upp

9. Vispa ner redningen i såsen lite i taget tills önskad konsistens uppnås.

10. Skär i tunna skivor och srvera med sås, klyftpotatis och tomatsallad.

                                                                ----

Sanningen är att vännen kocken inte är bortskämd med middagar i detta hus. Smörgåsdieten är alltför djupt rotad, men i morgon blir som sagt ett undantag. Längtar. 
Måste bara tillägga att pensionärslivet är härligt underbart.


En dag med blandade känslor

Tyckte att molnen släppte ner några vita små korn idag. Bara att inse att den jobbiga årstiden närmar sig. Gubben vinter är definitivt på G. Trots att jag hade klätt mig ordentligt kändes det rysligt kallt när jag var ute med katterna. Till och med lillkatten frös och fick ta skydd under min schal. Inser att det är hög tid att ta fram täckjackan och vinterstövlarna.

Idag har jag bokat loppisbord på på Fyndis. Det är inte alls säkert att det blir någon vinst sedan bordsavgift och procent är betalade, men förhoppningsvis behöver någon annan sakerna t.ex en sprillans ny babybadbalja eller gardiner för 5 ynka kronor som var snygga när det begav sig. Babybadbaljan inköptes på Ikea för tvätt av mattor men visade sig vara för liten.

Bakdjävulen slog till i kväll vilket resulterade i en maffig morotskaka efter ett gammal recept som alltid lyckas.

4 ägg
4 dl strösocker
6 dl finrivna morötter
2 tsk bikarbonat
2 tsk bakpulver
2 tsk kanel
4 dl vetemjöl
1 tsk vanillinsocker
2 dl rapsolja eller majsolja

Vispa ägg och socker pösigt.
Häll i oljan och morötterna.
Blanda ihop mjöl, bikarbonat, bakpulver, vanillinsocker och kanel och häll i.
Rör om alltihop och häll i smord och bröad form.
Grädda i 175 - 200 grader cirka 30 minuter.

När kakan kallnat ska den toppas en supergod glasyr.
Rör ihop:
60 gr margarin
3,5 dl florsocker
2 tsk vanillinsocker
1 ask naturell philadelfiaost

Min kaka fick ingen glasyr eftersom det inte fanns någon färskost i kylen, men den är alldeles för god ändå.

Dagen har också ett riktigt tråkigt inslag. Iza, älskad hund i min sons familj är allvarligt sjuk och utgången är nog given. Det är oerhört sorgligt att förlora en kär familjemedlem och ohyggligt svårt för den som ska ta beslutet. Som djurägare är det den värsta stunden. Jag lider med dem.










Sjukhusbesök och lite annat

Har idag varit till Sunderbyns sjukhus för ögonbottensfotografering. Tror och hoppas att undersökningen inte visar några förändringar. Hade dottern med som privatchaufför eftersom man blir väldigt ljuskänslig när pupillerna är vidgade på kemisk väg. Har visserligen ibland kört hem själv iförd mörka solglasögon, men det är jobbigt och onödigt med tanke på riskerna för medtrafikanterna.

Vi stannade till på en stor leksaksaffär eftersom näst yngsta barnbarnet följde med och så avslutade vi på Dollarstore. Inhandlade bara bakplåtspapper, muffinsformar och blockljus.
OCH julsakerna var framplockade ..... kan bara konstatera att jag längtar till första advent som infaller om sju veckor. Nu känns det alltmer akut att det behövs ljus, färg och doft för att orka överleva det långa mörkret.

Egentligen har det inte hänt någonting annat idag. Det är mörkt, kallt och trist och jag är supersugen på något gott. Helst sliskigt som bara den. Kylskåpet är tomt och i frysen finns inte heller något av den varan.



Upp och ner världen

Idag när jag gick igenom, röjde och städade i garage och förråd gick mina tankar i de här banorna:

Det pågår många krig ute i världen. Det vet alla. Det borde pågå ett krig här hemma också. Ett krig mot nedskärningarna som drabbar barn, handikappade och äldre.
Det allra viktigaste vi människor har att göra under vår livsvandring är hedersuppdraget att fostra nästa generation och att låta de gamla ha en värdig tillvaro till livets slut.
Att lilla Sverige misslyckas på den punkten på grund av människors girighet är skamligt. I min hjärna är det svårt att förstå att så många har nått till girighetens yttersta avgrund och bara ser till att fylla sitt eget bankkonto med fler och fler nollor. Ingen människa har hitintills mig veterligen fått med sig någon förmögenhet till den himmelska saligheten och inte heller till glödheta helvetet. Det finns inte heller någon tävling om att den vinner som har mest när man dör. Däremot minns alla berörda i flera generationer framåt med tacksamhet och vördnad den som delat med sig till till medmänniskor.

Människor blundar och tror att det som sker runt omkring inte berör dem, men det gör det i allra högsta grad förr eller senare. Samhällets skyddsnät är numera bara en maskäten trasa. 
Varför agerar vi inte när kommunerna inte följer lagar som ger ungdomar rätt till stöd för att klara grundskolan, trots att alla vet att utbildning är superviktigt....
Varför agerar vi inte när skolfolk fortfarande kan kränka och stämpla elever och till och med tro att de är i sin fulla rätt, till exempel anse att mobbning är självvalt....
Varför agerar vi inte när våra äldre nära och kära bara erbjuds förvaring på ålderns höst som om de var den värsta brottsling .....

Så klart vet jag också att väldigt många röstade på borgarna för att bidra med så lite skattepengar som möjligt till välfärden.

De fullproppade kartongerna som står på hyllorna i mitt förråd med saker som aldrig används och som nu ska slängas eller försöka säljas på loppis visar bara att jag och väldigt många med mig hade kunnat bidra med lite mer pengar till välfärden och ändå hade vi levt gott.

Ingen riddare i sikte

Höstvindarna har stundtals svept riktigt friskt medan jag "räfsat" löv med uppsamlarförsedd gräsklippare. Bilsläpet blev dock alltför snabbt överfullt och soptippen är stängd. Förargligt. 
Om vädret står sig tar jag slänten i morgon även fast syrenernas löv ännu inte fallit. De gamla bondsyrenerna hemifrån är senast av alla.
Egentligen är det hemskt att köra iväg näringsrikt komposterbart naturmaterial till soptippen, men det är inge idé att jag håller på med kompostering då det finns alldeles för många träd vars rötter söker sig in i komposten och gör den till kompakt torv.  Det var en jädrans slit att skotta bort den förra komposten och väldigt lite gick att använda som jordförbättring.

Med röda kinder, rufsig frisyr och väldigt trötta fötter stapplade jag in efter dagens kraftmätning. Tog i allt min kropp förmådde och lyckades skjuta släpet så att det gick att låsa fast på bilens dragkrok. Som vanligt kunde jag  inte vänta tills någon kunde hjälpa till. Vad "kan själv" har för pris lär märkas om inte annat i morgonbitti. Min kärlek till oberoende är inte alltid sund. Numera är jag väl för gammal och rynkig för att någon granne ska förbarma sig så det är ingen idé att låtsas svag. Ingen hjältemodig riddare kommer rusande.

Precis när jag var klar med utejobbet råkade jag få syn på julamaryllisen som fått tanka kraft ute i rabatten. Löken är bamsestor med massor av daggmasktjocka rötter. Nu är den omplanterad och räddad från frosten. Har för mig att bladen ska kapas och att den ska ställas mörkt och tas fram i ljuset om ett antal veckor för att blomma lagom till jul. Tänka sig att det är första advent om sju veckor!!!! Längtar!


Sköna fredag



Hur fungerar det här då?


Undersöker lite närmare


Min lilla syhjälp ligger troget och väntar medan jag förbereder nästa moment.

Visst följer det med en hel del jobb när man är djurägare men man får så mycket i utbyte. Aldrig någonsin skulle jag vilja vara utan dem. I mångt och mycket är det nästan som att ha en baby. De väcker mig varje morgon med glada knorrljud och har koll på allt jag gör under dagen.


Plaskebyväder

Hoppas verkligen att stormen som lär vara på G kommer av sig och att det evinnerliga regnandet upphör. Min tomt är inte riktigt redo för vinter och det är till min förtvivlan alldeles för blött för att kratta och gräva. Supersynd också för alla förlorade soligt guldkantade höstdagar. 

Idag sydde jag gardinerna till vardagsrummet. Det känns väldigt ovant med mörka längder och när jag gick runt huset på utsidan konstaterade jag att de mörklila gardinerna skar sig mot den faluröda utsidan. Nåja, skit det samma för snart är det mörkt dygnet runt.

Även om det är sen höst och de flesta växter dragit sig tillbaka mot vintervila finns ett undantag och det är de pyttesmå perennviolerna som hade spritt ut sig under rosorna på våra föräldrars grav. Det kändes fel att kasta dem så vi tog hem några plantor var. Nu blommar de som om det vore mitt i sommaren på en egen liten kulle i min trädgård. Ska täcka dem ordentligt med löv och hålla tummarna för att de klarar vintern.


Förändringsvindar

Steg upp tidigt i morse och sydde de nya köksgardinerna medan morgonsolen hjälpte mig hitta det lilla nålsögat som vanligtvis brukar blunda precis när trådändan ska slinka igenom. I morse gick det dock galant och de färgglada längderna lyser nu upp hela köket. Det känns ovant med så mycket färg efter dryga tjugo år i vitbeigeträsket, men det är nog bara en vanesak.

Vardagsrumsfönstrens alla sidor är putsade och i morgonbitti ska fyra längder mörkvioletta sammetsgardinerna sys.

Tidigare behövde jag lugn och ro för vila utan alltför många upphetsande färger, men nu när jag är hemma mest hela tiden finns det utrymme i livet för färger och förändringar. Ja, det är bara en teori.

Fick också tips av dottern om typ ett utestilleben. Ska försöka hinna göra det också i morgon.

Det känns så himla kul att fixa och greja nu när det finns ork till lust och kreativitet. Livet är bra härligt just nu!


Tacksam

För att börja med vädret så har det varit strålande och lämpligt för fönsterputsning. Tror inte att jag någonsin tidigare känt ett sådant lugn som idag då jag tvättade jalusiluckornas alla ribbor och alla fyra sidor på flera fönster. Knoppen har äntligen börjat fatta det här med att vara pensionär.
Precis när jag var klar med putsandet ringde en gammal bekant från ungdomsåren och erbjöd sig att byta drivknut på min bil. Jag var inte sen att nappa och drivknuten hade jag sedan länge inhandlat. Nu knakar det inte längre när jag svänger. Skönt.
Medan bilen lagades fick jag en trevlig pratstund med reparatörens fru som har varit en förskollärarkollega. Livet har inte varit nådigt mot henne . När jag körde hemåt tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är som bara har de krämpor jag har, riktiga småkrämpor i förhållande till hennes.

Helg

Är i alla fall glad för att regnandet gjorde ett uppskattat uppehåll igår så att vi kom oss ut i skogen åtminstone en gång denna höst. Idag blåser det friskt och regnar. Inte ens katterna vill gå ut. Jag har bäddat rent i sängen och dammsugit hela huset supernoga. Det blir en del katthår efter två katter och fem dagars frånvaro av städning, särskilt efter Emil som har tjock och lång päls.

Vid gårdagens skogsutflykt hoppades vi fylla svampkorgen, men de gyllengula kantarellerna lyste med sin frånvaro. Visserligen såg vi en och annan glänsande skönhet i rött men den tog vi bara hem på kamerans minneskort. Det var otroligt vackert i skogen, gyllengula löv dekorerade gröna mossor och lysande vit renlav. Luften var hög och klar och solen strålade från en klart höstblå himmel. För att inte nämna att kaffet och smörgåsen smakade extra gott en dag som denna.



I morse åkte vännen hem till sitt och jag har vispat ihop en äppelkaka som just skjutits in i ugnen. Förberedd ifall att några kära barn och barnbarn dyker upp.


RSS 2.0