Taggad!

Måndag och inte vilken måndag som helst utan en måndag med nya förutsättningar för nu ska det hållas igen med godsaker. Känner mig som en fläskFia just nu. Brösten hänger och slänger och magen putar. Hittade den här listan i en tidning och insåg det faktum att det skulle ha behövts åtskilliga väldigt raska promenader för att hålla vikten i förhållande till vad jag dagligen stoppar i mig. Listan sitter nu på kylskåpsdörren i avskräckande syfte.
.
 
Tackar min lyckliga stjärna för att jag inte gillar pommes frites, hamburgerdressingar och chips. Det är i alla fall tre saker som inte lockar mig i fördärvet. Dagens middag blir Vanjas indonesiska gryta med bland annat vitkål, ris och köttfärs. Har haft receptet i min pärm i säkert 35 år och aldrig tillagat den, men idag ska det bli av. Jag har inga planer på någon extremkost utan helt enkelt mer mat och mindre gottigott. Gottigottet ska också finnas med men inte flera gånger varje dag.
 
Just nu kliar äntligen skrivarlusten i mina fingrar. Tankarna snurrar runt ett tema som länge varit min ambition att göra något av fast jag inte riktigt har haft klart för mig vad den röda tråden ska vara. Nu vet jag och det blir ingen rolig historia. Lär behöva en frottéhandduk intill datorn som näsduk. 
 

En sorglig dag

Just i skrivande stund önskar jag att jag kunde avlasta mitt äldsta barnbarn och hennes sambo en stor sorg då deras älskade hund tassar över regnbågsbron till hundhimlen. Den har drabbats av aggresiv form av cancer så det finns tyvärr inga alternativ. När man har älskat så sörjer man. Samtidigt vet jag att efter en tid är det de ljusa och glada minnena som dominerar. Så länge man minns lever våra kära inom oss.
Idag är det svårt att tänka på något annat.
 
 

Sagolikt vackert

Vaknade till en strålande sol på klarblå vinterhimmel och ljuvligt rimfrostklädda träd. Sagolikt vackert!
 
 
Har tillbringat en dag mest på ranten. Började med att syrran hämtade mig för att titta till våra käras gravar. Den här årstiden plockar vi bort allt förutom lyktan där en fladdrande ljuslåga får lysa så länge batterierna räcker. Allt får nu bäddas ner av snön i väntan på våren. 
Bilfärden mot hemtrakterna var en ren fröjd. Solstrålarna fick rimfrosten i träden längs vägkanten att glittra som miljarders diamanter. 
 
 
 

En dag i lugnets tecken

Idag har varit en sådan där mellandag när inte mycket har blivit gjort. Sov gott och länge, varit och köpt revisorstjänst och pratat skog, hälsat på syrran och proppat i mig godis tills kräkfaktorn var nära företående. Herregud! pensionär och jag kan inte hejda mig och värst av allt att det var skumtomar (till halva priset) som jag inte ens gillar. Något fel har jag i huvudet, den saken är säker.
Funderar på allt möjligt och försöker se olika framtidsscenerier framför mig. Just nu längtar jag efter att ingå i en kreativ skrivargrupp och skriva så fingrarna glöder både dag och natt. Det är så viktigt att få höra hur andra människor upplever det man har skrivit och om det blir alldeles fel få hjälp till bättre formuleringar. 
 

Kall morgon

 
T
rots att JB inte infann sig förrän vid halvtresnåret (löste korsord) vaknade jag redan vid halv sju. Kanske beroende på oro för hur lågt temperaturen hade sjunkit ute i garage och förråd. Är inte sugen på några utgifter för frusna ledningar. Utetermometern visade minus 30 men här inne blev det snabbt varmt sedan jag tänt massor av värmeljus. Katterna låg som klistrade intill ljuslyktorna som det vackraste stilleben. Njöt av morgonkaffet till radions skvalmusik varvat med nyhetssändningar. Plötsligt var den mysiga stämningen förstörd av nyheten om att en anhörig inte fick tillkalla ambulans till en gammal tant som mådde jättedåligt. Den anhörige blev stoppad av vårdpersonalen som istället föreslog att den anhörige skulle ta med sig tanten i sin egen bil. Den anhörige beställde taxi och åkte till akuten där tanten fick sitta i ett överfullt väntrum i två timmar innan det blev hennes tur. Det var stroke och tanten blev inlagd. Radion intervjuade ansvarig chef på kommunen som förklarade att reglerna är att distriktssköterskan först ska tillkallas för att avgöra om det behövs ett läkarbesök ...
 Idag vet alla genom åtskilliga kampanjer att det är livsviktigt att åka till sjukhus DIREKT när man befarar att någon har fått en stroke och då kan man inte vänta på en distriktssköterska som kanske befinner sig i någon annan del av kommunen. Herregud jag blir alldeles förtvivlad och skulle verkligen vilja veta hur det går för tanten. Har hon fått bestående skador helt i onödan? I så fall kommer hon att anses som tillräckligt värdefull för att få rehabilitering? Eller skickas hon hem för att dö?  Det känns verkligen inte tryggt att åldras i den här kommunen. 
 
Nu är det "bara" minus 20 och jag hoppas att väderleksrapporterna om ännu strängare kyla inte stämmer.
 
 
 
 

-30

 
 
Oron kryper i kroppen varenda gång temperaturen sjunker under 25 grader. Oroar mig dyra elräkningar, för strömavbrott med allt vad det innebär av frusna vattenledningar för att nämna kylan som kryper in i märg och ben. I kväll visar min utetermometer -30°C  men det är nog två eller tre grader för lite. Luftvärmepumpen orkar inte skicka ut speciellt varm luft och stannar ideligen för att frosta av. Även om det inte är någon ekonomi att ha igång den nu så är direktiven att jag inte ska
slå av den.
Dagen har varit ljus och gnistrade vacker men som sagt alldeles för kall. Vågade mig ut med bilen för att hämta några stolsdynor som jag köpt billigt på en säljsida. Bilen klarade det galant men pumpen för diesel på macken verkade ha frusit ihop för den gav mig bara 4,95 liter hur jag än försökte.
Sonen med familj har hälsat på med barnbarn och hundar. Lillvalpen Duffy  har redan präglats av sin fostermamma Vira och är lika lugn som henne. 
 
 
Hela kvällen har för min del gått i ätandes tecken. Kylan sprider en oro i kroppen som jag har dövat med citronpaj, köttsoppa, valnötsbröd och fetaost plus allt annat ätbart som har gått att finna i mina gömmor.
Nu längtar jag efter människovänligare temperaturer så att livet blir lite lättare att leva.

Pensionärsliv i kylan

 
 
Idag vankades bjudlunch hemma hos en bekant. Blev hämtad av vänner som också var bjudna. Vi bjöds på en förrätt som bestod av ungsbakade citronmarinerade rödbetor med fetaosttopping så nu lär det kissas rött i flera stugor.Därefter bjöds vi på en väldigt god och mör köttgryta med massor av vitlök och chili och vin därtill. Mums! Det blev som alltid livliga diskussioner om allt från äldreomsorg till skola. Det är verligen inte kul att bli äldre och med bävan och skräck tänka på att man kan tvingas in på ädreboende som jag ser som nutidens ättestupa. Och skolan är numera allmänt känd som en katastrof inte minst med tanke på vad det innebär för kommande generationer som ska försöka reparera våra misstag. Misstag på grund av att alltför många människor i vårt land är giriga och hellre får skattesänkningar än satsar på välfärd, men annars är pensionärlivet underbart härligt!
 
Det kalla vädret består och det frestar inte alls på att vara utomhus. I och för sig var det en ljus och krispigt vacker dag idag med en klart synlig regnbåge i krispet. Märkligt med -20° och samtidigt regnbåge.
 
 
 

Vår i sikte!

 
Äntligen blekblå vinterhimmel och strålande sol! Termometern visar -20° så jag nöjer mig med några korta utflykter för att fylla på fåglarnas matbord. Har bland annat dränkt in tärningar av vitt bröd i rapsolja som verkar tilltala både stora och små fåglar. Skatorna paraderar i solskenet på grannens taknock i väntan på nya godsaker. 
Visst blir det en hel del smuts på fönsterbleck och broräcken efter småfåglarnas ätande men sedan när det blir vår så bjuder de rikligt tillbaka på ljuvligaste fågelkvitter. Kom precis ihåg lyckokänslan av att sitta ute på farstubron och dricka morgonkaffet till kvitterkören i skogsdungen intill. Mitt paradis!
Vi människor är verkligen olika när det gäller vad som gör oss lyckliga. Inbillar mig att jag hör till de lättlycklades skara. 
 
 
 

Äntligen sol!

 
 
Nätterna har fortfarande en tendens att bli väldigt sena vilket innebar att jag i dag vaknade prick tolv. Herregud! Himlen var ljuvligt vinterblå och en efterlängtad men ack så vinterblek sol visade sig strax över horisonten. Klädde mig raskt och gick ut och njöt av ljuset trots att kylan bet rejält i kinderna. Är så glad att jag inte har kasserat min över tjugo år gamla varma vinterdress för nu kommer den väl till pass. Termometern verkar ha stannat på -17° och om jag inte har missuppfattat vädergubbarna så ska det bli lite mildare igen. Perfekt vinterväder är enligt mitt tycke ungefär tre kallgrader.
Om en månad bryter solen nacken av gubben vinter åtminstone dagtid. Sedan blir det vårvinter med strålande sol och kritvit snö och hips vips är det dags att kratta gräsmattorna. Längtar intensivt efter fyspassen ute på tomten, svällande knoppar, uppstickande vårlökar, doften av multande löv och mylla, de första småkrypen och fågelkvittret tidiga morgnar. 
 

Bla bla bla

 
Den här dagen har inte bjudit på några större överraskningar förutom att älskade barnbarnet har kommit till mormor över helgen. Vädret bjuder på -15°C, blåst och snö som tack och lov är lätt som dun. Idag åkte den gamla koboltblåa skoterdressen fram och den behövdes minsann för att inte frysa ihjäl. 
Kallvädret är perfekt för pappersjobb inne i stugvärmen. Har börjat med årsredovisningarna för mina uppdragsgivare och den föreningen där jag är kassör. Trots att det finns kvitton på varje transaktion känns det alltid jättejobbigt att börja. Nu i kväll är jag halvvägs och allt stämmer hitintills. Inga ören för mycket eller för lite. 
 
Egentligen har jag skrivtorka så det knarrar och borde verkligen låta bli att pressa fram trista inlägg som detta. Inga underbara nyheter likt underbaraclaras.com som berättar att hon har en litet barn i sin mage. I min mage skvalpar bara några skivor sockerkaka, skorpor, ett gott äpple och en kvällssmörgås. Inte precis så kul information.
 

Ishalketider

 
 
Den här morgonen kändes som en brutal väldtäkt på både kropp och själ. Hade nämligen tid hos diabetssköterskan redan klockan åtta så det blev till att stiga upp strax efter sex för att hinna med kaffe i lugn och ro. Ett måste för att dagens ska bli bra. Stress är förödande och har nog alltid varit en av mina värsta fiender. Tror att mitt liv hade kunnat vara helt annorlunda om det lite oftare hade funnits möjligheter att lyssna på kroppens varningssignaler. 
Förvånansvärt nog var både långsocker och vikt helt okey med tanke på alla snabba kolhydrater som jag smällt i mig under helgerna. 
Väl hemma igen kröp jag ner under täcket och sov tre välbehövliga extratimmar. Vaknade huvudvärksfri och lite piggare än jag varit de senaste dagarna. Lyckades till och med dammsuga hela huset, vika massor av tvätt och städa toan. Befriande känsla som nästan fått mig att dansa fram i pur glädje.
Syrran kom på besök med present som visade sig innehålla en jättevacker thekopp, sked och doftande Kalixthe. Nu ska livet ta nya vändningar. Så fort det blir kallare och mindre halt ska vi minsann börja promenera, inte för att banta utan för att tanka ljus, surra och skratta. 
Nu i kväll vågade jag mig ut på ishalkan och råkade hamna på blomsteraffären där de precis bar in fräscha flerstängade orkidéer. Nu pryder ett fint exemplar mitt köksfönster. Bilden blev tyvärr rejält oskarp ...
 

Lite motigt

 
 
I går var det prick åtta veckor sedan jag fick en ny höftled, fast det känns som att det ligger ännu längre tillbaka i tiden. Höften fungerar perfekt och jag varken tänker eller märker av den. Den funkar och känns precis som en "äkta". Otroligt och alldeles sant. 
 
Äntligen är alla helgdagar över och livet kan återgå till det normala även för en pensionär. Vaknade med viss hjälp av de fyrfota strax efter sju och masade mig upp i riktning mot kaffekokaren. Det är ännu mörkt ute och här inne glimmar dioderna i de kattsäkra värmeljusen.
 
Känner mig frusen, huvudvärk och mör i nacke och axlar. Gårdagens bilkörning till Luleå var lite jobbig. Som chaufför är jag riktigt uslig speciellt i mörkerkörning. Syrran och jag var bjudna på middag hos brorsans familj som precis köpt hus. Timmarna flög iväg med prat och jättegod mat. På hemvägen svängde vi förbi systerdotterns familj och rev upp de små barnen som precis hade kommit till ro i sina sängar ...
 
Nu är det kväll och för att summera den här dagen så har den inte varit den bästa i mitt liv. Det mesta som kunnat gå fel har också gjort det fast jag fick i alla fall upp nya gardiner i köket men det krävdes två byten innan jag var nöjd. 
 

Blött och grått

 
Börjar vara sjukt less på gråblötvädret vi har. Längtar efter blå himmel och sol fast den längtan får jag väl ångra när termometern visar -25 och elmätaren snurrar fram dyra elräkningar. 
Idag tog jag mig  ut en stund och fick klätt av utejulgranen plus lite finputs på infarten. Av bara farten blev det lite städning i både garage och förråd. Det finns ännu kvar en del hantverk till försäljning så vi ska ta nya tag när skollovet är slut. Funderar också på nya syprojekt som passar för vår och sommar. 
 
Frökatalogerna har börjat droppa in och det finns en hel del lockande nyheter. I år ska jag inte plantera så många Rosenskäror utan satsa på något nytt blomningsvilligt. Har redan tillbringat åtskilliga timmar med att dagdrömma över trädgårdstidningar och fröutbud. Härliga drömmar.
 

Sovit gott och länge

Att vända dygnet rätt igen är ingen barnlek ens för åldersstigna tanter. Fick en chock då mobiltelefonen visade 11.46 .. och så länge har jag inte sovit på säkert trettio år. Måste nog koppla på mobilens väckningsfunktion för en brutalare återgång till verkligheten.
 
I natt när jag precis var på väg till sängen fastnade jag framför teven och kungahusets år. Våran kung är verkligen en ytterst pinsam gubbe. Hans uttrycksförmåga är i princip obefintlig. Med tanke på att han säkerligen fått alla frågor på papper i förväg och har haft tid att själv fundera och att få hjälp till lämpligare svar så var hans svar eländigt ynkliga. Stackarn. Viktoria och Daniel verkar däremot vara fina och så jordnära de bara kan. Kungabarnen har säkert fått skämmas för pappa kungen hur många gånger som helst. 
Enligt min mening borde monarkin i Sverige sedan många år ligga i de historiska byrålådorna.
 
 

Julröj

 
Nu är glada julen slut slut slut o julegranen bäres ut ut ut tra lalala la ...
Idag åkte granen ut och röda julmattan i köket rullades ihop och hämnade på hyllan i förrådet. Julgranslådan är ordningssamt packad och redo för årets jul. Även fast jag är less på allt tingeltangel så känns det en gnutta vemodigt att ta bort julgrejset.  Önskar bara att det vore torrt väder så att det gick att vädra textilier innan de stuvas undan. Idag är det regnblandat som faller från skyn. Man håller sig för skratt.
Som alltid vid storhelger har jag lyckats vända dygnet så pass att John Blund inte infinner sig förrän bortåt fyrasnåret. I morse steg jag dock upp tidigt för nu ska det sovas om natten och vara vaken under dagen medan det är ljust. 
Nacken och båda armarna mår inte helt bra efter snöskottandet. Förtog mig när plogkarmen var blöt och tung som bly. 
Nä nu blir det kaffetåren och därefter ryggläge med nyaste veckotidningen. Vardagslyx i all enkelhet.
 

Nytt år och nya möjligheter!

Enligt veckotidningarnas årshoroskop ska det här bli ett toppenår för alla i fiskarnas tecken och jag känner på mig att det stämmer till hundra procent. Man får bara se till att hålla tungan rätt i mun när man simmar framåt så att man inte hamnar i något fisknät. Min största utmaning lär bli att hålla krampaktigt hårt i plånboken och inte låta pengarna flyta iväg åt alla håll. 
 
Började det nya året med ett rejält fyspass i snöskottnings tjänst, därefter hårfärgning och lite hemmaspabehandlingar ur julklappspaketen. Planen var därefter att ta några julmysiga foton av katterna intill julgranen innan den åker ut. Naturligtvis kände Emil på sig att det var något på gång så han sprang och gömde sig när jag hade tagit på finklänningen. Ida såg ut mäkta förgrymmad när jag lite försiktigt väckte henne så att hon åtminstone skulle ha ögonen öppna. Enligt min plan skulle jag äntligen få ett foto där jag icke iklädd omaka pyjamas hade båda katterna intill mig, men si det gick icke trots att självutlösaren var påkopplad. 
 
Vad sysslar du med människa?
 
Herrekisses vad stark hon är!
 
Som skrivet så ser jag fram emot ett toppenår. Det mesta är möjligt, fast egentligen så har jag allt jag behöver plus min brokiga familj som är värdefullast av allt. 
 
På min önskelista finns det en ständig punkt och det är att de som har barn och barnbarn ska våga vara viktiga förebilder som engagerar sig i både framgång och motgång. Livet går inte i repris så det gäller att ta tillvara den tid vi har. 
 
 
 
 
 

RSS 2.0