Nöjd

Strax före midnatt limmade jag fast den sista tapetbiten. Pust! Känner mig supernöjd med resultatet. Köket är som nytt med vitt tak och ljusa tapeter. Så småningom ska jag låta en målarfirma sprutlackera köksluckorna i en bruten vit kulör men först måste spargrisen få lite klirr i magen. Nästa projekt är att sy hissgardinerna men idag blir det inte då förkylningen liksom exploderade i natt så att näsan rinner konstant och nysningarna nästan kastar omkull mig plus en ork som tar slut innan jag ens har börjat. Har tagit både Alvedon och allergipiller men de hjälper knappt. 
Nu väntar dammsugaren. Katthårsbollarna rullar överallt.

I gång

Här sitter jag nyduschad och mör i kroppen efter en dag som började förkylt men som blev bättre och slutade med att jag kom igång med tapetserandet. Är så himmelens nöjd med att de värsta partierna ovanför köksskåpen är klara och i morgonbitti medan ljuset flödar in i köket fortsätter jag med våd efter våd och simsalabim så är det klart. Min ljusa fina tapet med diskreta mönster ton i ton är inte så lätt att mönsterpassa som jag trodde. Nix, alla små pluttidutter som knappt syns och är förvillande lika ska hamna på rätt plats. 
 
Fem av mina sju barnbarn har varit här idag och på en av dem fixade jag lockar i nytvättat hår och sedan åkte vi iväg på kafé och modevisning. Livet rullar på och är hur bra som helst varendaste dag. Livets efterrätt är verkligen god.

En dag med förhinder

Ont i halsen och trött i knopp och kropp. Den här dagen var vigd till tapetsering och jag började redan vid sexsnåret med att rulla lite lim på spacklingarna men sedan sprack mitt dagsprogram fullständigt. Göta kom i arla morgonstund på besök med nybakade muffins, hämtade sedan barnbarn och åt pizzabullar, var ute med katterna, slängde julgranarna på släpet och sedan var det dags att åka iväg på shoppingrunda för att leta en tunn vårjacka tillsammans med min uppdragsgivare. På sista affären hittade hen en jacka i tillräckligt stor storlek. Trist att det ska vara så svårt att hitta stora storlekar på orten. Alla är inte smala som spitittitor. Avslutade med att åka med några cocosbollar till barnbarnen i Ytterbyn och till sist blev det apoteket och inköp av allergipiller plus brieost och en baugette på vägen ut ur gallerian. Nu är jag jäkligt trött men ska i alla fall ta fram alla tapetgrejor och lägga dem strategiskt på köksbordet så i morgonbitti då ..........

Så glad

 
Blev jätteglad då jag upptäckte rysk blåstjärna längs garageväggen bakom en rejäl snödriva. Massor av små knoppar väntar på att slå ut av alla möjliga slags vårlökar. Håller tummarna för att även de vackra tulpanerna från i fjol har överlevt vintern.
Dagen började superbra med kattluftning och morgonkaffe ute på farstubron till underbar fågeldrillskör och strålande sol. För min del slår det i stort sett allt vad gäller njutbara upplevelser. Är så lycklig att jag har lyckats ha kvar huset på egen hand i 23 långa år. Det har inte alltid varit helt lätt fast egentligen är det inte mycket som är lätt här i världen. Om jag hade gjort mig av med huset hade det inte funnits någon "samlingspunkt hemma" för mina barn och barnbarn och det har alltid varit viktigt för mig. 
De senaste dagarna har jag till fullo insett att det var bäst det som skedde då för 23 år sedan. Himmel och pannkaka så irriterad jag hade varit om vi fortfarande hade varit ett par. Mitt liv är så kvalitativt mycket bättre nu än jag någonsin trodde var möjligt. Jag saknar ingenting förutom pengar men känner mig ändå jätterik tack vare fina och älskade barn och barnbarn och goda vänner. Jag har alltid fullt upp och behöver aldrig så ihjäl tiden framför teverutan. 
Tack vare syrrans pådrivning blev deklarationen inlämnad och fina penséer placerade på våra kära föräldrars gravsten. Av bara farten blev bilen tvättad och vaxad och i morgon ska nya sommardäck läggas på. 
Kan inte vara annat än nöjd med dagen och i kylskåpet står en skål ljuvlig klappgröt som vännen Esko kom hit med för en stund sedan.
 
 

Lugnet efter stormen

Det är så underbart kul när storbarnbarnen kommer till mig men himmel så trött jag blir efter några dagar. Idag åkte de hemåt igen och jag har röjt upp i huset. Fattar inte varför mitt hus så lätt hamnar i totalt kaos så fort det är någon mer än jag själv här. Nu sitter jag nyduschad och huset är dammsuget och singeltantordningen återställd. Nästan i alla fall. 
Egentligen skulle de ha åkt tidigt i morse men nattens bilutflykt slutade med skadad oljetank så det blev akut lagning med kemisk metall och massor av oljedunkar i skuffen för säkerhets skull. Ibland är det mer än spännande och dessutom väldigt dyrt men man lär sig också nya saker när man har stora barnbarn som till exempel kemisk metall som tills i morse var något helt okänt för mig. Håller nu tummarna att de tar sig de 33 milen hem utan missöden.
Nu tänker jag belöna mig själv med något riktigt gott som till exempel en macka med Brieost och salami plus ett litet glas vitt. 
 
 

Tiden ...

April månad är den tid på året då jag alltid får förundras över tidens framfart. Både dottern och sonen fyller nämligen år denna vårens bästa månad. Dottern önskade sig en lillebror i femårspresent och när hans ankomst dröjde en vecka efter femårsdagen så hann hon ändra sig och önskade sig en hund istället. Nåja, det blev ingen hund och hon var överlycklig över sin lillebror när han väl anlände. 
 
Passande på sonens födelsedag hade hans nystartade företag ett helt uppslag i Norrbottens Affärer om kindstödet han utvecklat till jaktvapen. Är så stolt över mina kreativa och konstnärliga barn. 
 

Tankar

 
Även om gårdagens begravning var en ljus och finstämd stund med mycket kärlek, sång och musik så tog anspänningen på krafterna. Är glad för min dotters och barnbarnens skull att allt blev så fint och precis som de ville även om det känns så orättvist och fel att en pappa med ännu omyndiga  barn ska behöva dö ifrån dem. Nu börjar kampen för att få vardagen att fungera och med födelsedagar och helger där han alltid kommer att fattas.
 
Även om jag var vuxen när min mamma lämnade jordelivet var de första åren svåra och alla helger var värst. Tomrummet var och är ofantligt och ingenting blev mer detsamma. Idag har jag "vant" mig att hantera och leva med saknaden och gläds över alla fina minnen. Faktiskt lever hon till hundra procent i mitt minne.
 
Andra sorger som att bli lämnad av sin bästa vän och den man älskar över allt och som man har barn och barnbarn för att inte nämna barnbarnsbarnet är också en tung sorg. Att inte gemensamt stödja, dela glädje, problem och sorg runt sina barn med barnens pappa är en stor förlust. Priset som betals för det gröna gräset på andra sidan staketet är högt och som alltid drabbas oskyldiga barn mest. 
 
Sorgen har många ansikten och ibland har jag tyckt att livet har varit onödigt orättvist, inte mot mig men för de i min närhet som drabbats. Jag har gjort så gott jag kunnat och förstått men ensam är absolut inte stark. Och faktiskt känner jag ett stort hat mot vissa samhällsinstanser som verkligen agerat så djävla urbota oproffsigt att ansvariga personer borde sitta inspärrade på livstid.
 
I sorgetider väcks minnen som gör ont.

Lördagsbestyr

Gårkvällens middag hos vännen A-C var en riktig höjdare både vad gäller den goda maten och trevliga sällskapet bestående av både två och fyrbenta. Goda vänner är ovärderliga ♥
Vaknade tidigt med lite ont i håret men gick ut med katterna iklädd pyjamas och morgonrock o ch passade samtidigt på att kolla oljenivån i bilen inför dagens utflykt till Happis med goda vännerna som skulle köpa nya köksstolar. Halv tio drog vi iväg och knappt fyra timmar senare var jag hemma igen. Handlade ingenting själv även om jag hade lust men det var liksom inte läge den här gång.
Min köksuppfräschning har fått ta en paus till efter begravningen. Allt är klart för tapetsering men innan dess väntar en del bakuppdrag till minnesstunden. 
Har träffat både dotter och son med familjer idag och i kväll kom vännen Esko och bjöd på favoritfikat crossiant. Nu väntar teven med förhoppningsvis något bra program.
 

Farligt fett

Det borde vara motbok med miniransoner främst på smör, grädde, socker, chips, pommes frites och godis. Vi stressar och äter ihjäl oss och har man dessutom genetiska anlag för att utveckla olika hjärt- och kärlsjukdomar borde man verkligen avstå. Till och med barn serveras allt detta farliga.
Jättemärkligt att jag själv inte kan ta till mig detta faktum som är vetenskapligt belagt i hur många undersökningar som helst. Jag känner stor oro för hur pass förfettade min kärl är. Att hjärnan har fått en del vet jag och säkerligen ser det inte ut bättre i övriga kroppen. Hädanefter är Bregott och grädde förbjudna i detta hus. Undantaget är grädde till de få tårtor som bakas vid speciella högtider. Det finns mindre farliga vegetabiliska gräddersättningar för matlagning. Undrar varför jag inte köper dem. Min syster har lovordat dessa produkter i flera år men icke har jag skridit till handling. Chips, pommes frites och ostbågar är inget som jag någonsin köpt till mig själv så de är lätta att avstå. Godis och socker ja där är min akilleshäl. 
Ja jag skälver vid blotta tanken på hur

För länge sedan

1 månad
 
Igår var det 49 år sedan jag blev mamma för första gången. Visserligen ung, men oerhört lycklig över mitt och Staffans kärleksbarn. Söt som en docka, rosiga kinder och kolsvart hår. Nöjd välskapt baby som åt, växte och sov som småttingar ska. 
Då för 49 år sedan var man vuxen när man hade gått ut enhetsskolan. Antigen började man jobba på ett riktigt jobb, vilket många gjorde, eller gick vidare till fortsatt utbildning vilket inte var lika självklart som idag. Det är stor skillnad mot hur dagens unga behandlas som får vara småbarn tills de är åtminstone tjugofem. Jag och syrran fick helt naturligt och succesivt lära oss att sköta ett hem under uppväxten och jag tror inte att vi någonsin gnällde utan såg det som något helt naturligt även om det inte alltid var roligt. Det var detsamma i de flesta familjer. Jag är fylld av tacksamhet mot mina föräldrar som tog sin föräldrauppgift på allvar och hjälpte oss att fylla ryggsäcken med livskunskaper. 
Även om den tidens skola tydligt markerade att flickor skulle lära sig att sköta hem och barn så lärde pappa mig en hel del typiskt manliga sysslor, fast med facit i hand så skulle jag ha velat lära mig betydligt mer om bilmek och husbygge. Eller rättare sagt så borde jag ha varit mer intresserad när han försökte lära mig hur vissa delar i en bilmotor fungerar eller varför det ska vara si eller så i ett husbygge.
 
 
 
 
 
 
 

Det tar sig

Pust! Äntligen är väggarna spacklade och redo för näst sista steget. Insåg att det grå sandspacklet kräver en övermålning innan tapetseringen för att inte riskera färggenomslag. Käraste sonen kom i kväll och fixade de stora spacklingarna som kräver mer vana än jag besitter. Av bara farten fixade han även en sträng silikon mellan arbetsbänkar och kakel. Det tar sig och jag är så himla nöjd att äntligen få köket fräscht igen. Håller nu tummarna för att lillkatten inte får för sig att vässa klorna på nytapeterna. Har placerat ut en mängd klösbrädor på strategiska ställen och än så länge hålls hon på dem. Peppar peppar ta i trä ..
 
 

Gråväder igen

I morse satt jag på min vanliga morgonkaffeplats på kökssoffan med fötterna i högläge på en stol och njöt i lugn och godan ro. Helt plötsligt drog en brandvarnare igång med värsta tänkbara tjut. Katterna försvann som raketer in under min säng och själv fick jag fram en stol och slet ner hela varnaren från taket med fäste och skruv. Hjärtat slog frivolter och jag började genast att systematiskt söka efter något som brann. Insåg omedelbart att det är ett stort handikapp att inte känna lukter och det stressade så pass att jag tyckte mig se rök lite här och där i huset. Bytte till och med till de nya glasögonen för att se bättre och kunde konstatera att det varken fanns synlig rök eller eld. Kopplade för säkerhets skull katterna och tog ut dem medan jag inspekterade huset på utsidan. Hade också planen klar att rädda fotoalbum och dator i första hand efter katterna. Därefter trädde luktminnet in och lurade mig med brandröksminnen. En vän erbjöd sig att komma med sin näsa och han var här blixtsnabbt och kunde konstatera att det varken fanns lukt, rök eller eld. Först då kände jag mig säker igen. Nu står ny brandvarnare högst upp på inköpslistan för det här vill jag inte vara med om någon mer gång.

Sol sol sol

I morse strålande äntligen solen från en hög och klarblå himmel. Vid åttasnåret visade utetermometern 21 plusgrader och jag njööööt av kaffet ute på farstubron och katter njööööt av allt fågelkvitter och porlande vatten. Äntligen nalkas den ljuvaste sommartid.
 
Det krävdes fler målningsvarv än planerat men idag har jag nog dragit de sista penseldragen vad gäller köket. Nej förresten det fattas en liten bit bakom elementen men det får bli i morgon. Synd att jag glömde det.
När man stiger upp tidigt hinner man med mycket också. Förutom måleriet har jag hälsat på hos syrran, hackat bort is och hälsat på hos dottern där det blev korvgrillning ute i solskenet. 
 
Nu väntar tevesoffan och kanske ett glas vitt med gomacka. Det har jag förtjänat. 
 
 
 
 

Påsk i grått

Finaste påskgummorna 2006
 
Påskhelgen bjuder inte till vad gäller vädret. Sorgligt grått och eländessnön som föll häromdagen ligger kvar blöt och frusen om vartannat. Jag vitmålar med tolv timmars mellanrum och idag ska äntligen sista varvet målas och därefter rivs all maskeringsteip och jag kan börja spackla väggarna. Det nya köket anas. Sedan är det bara resten av huset kvar. Har en lång lista med delprojekt.
 
 
 

Grått

Snöandet fortsätter även denna dag. Suck. Längtar efter att sitta ute på farstubron tidiga morgnar och varsamt vakna till fågelkvitterkören i dungen intill och solens värmande strålar som sakta flyttar snökanten allt längre bort bort från bron. Det är mer än tio år sedan jag prenumererade på en dagstidning så den saknar jag inte längre på frukostbordet. Faktiskt skönt att slippa se allt elände. Det räcker med händelserna i min familjs lilla värld. Numera kollar jag rubrikerna på internet men det är ytterst sällan det är något som lockar till mer ingående läsning. 
 
Just nu känns det som att livet har tryckt på pausknappen. Min dotter planerar sin mans begravning med allt vad det innebär och själv känner jag mig maktlös och på fel plats mest hela tiden. Allt känns fel. Som mamma och mormor önskar jag att det gick att lyfta den förtvivlade sorgen från deras axlar men samtidigt vet jag att de måste gå igenom allt själva för att så småningom gå vidare i sina liv. 
 
 

RSS 2.0