Helgsummering

Sitter i allsköns ro och summerar senaste veckan som mest av allt varit jätterolig, dels för att jag fått ha mina nära och kära omkring mig och då speciellt våran älskade lillgumma. Hon är idel solsken förutom när mamma eller pappa försvinner utom synhåll. Då visar hon sitt missnöjde högt och tydligt. Sugen på lek och bus är hon också men samtidigt jättebetämd när hon verkligen vill något. Mycket lovande och bra egenskaper enligt mig. 
 
 
I kväll fick jag tillbaka mitt sovrum och har bäddat rent och fyllt tvättstugan med badlakan och sänglinne. Dammsugaren har fått åka runt och ta de värsta dammråttorna inför nyårshelgen men någon dag in på nya året blir det storstädning med mattor och sängkläder på luftning ute i kalla luften.

Tisdagsutflykt

Idag var också en riktigt bra dag. Blev väckt av två underbara flickor som satte sig på min sängkant. En stor och en liten. Frukost var framdukad och jag åt med god aptit utan att ha druckit morgonkaffe först. Det är nog första gången det har hänt på de sista 40 åren. Därefter åkte vi iväg österut för att köpa Kuomaskor till lillgumman storlek 23. Här på orten kostar skon 699 kronor och i varuhuset på gränsen kostar likadana knappt 350. Det blev telefonsamtal till vänner med småbarn som precis lärt sig gå så vi kom hem med fyra eller fem par i miniformat. 
 
Himlen var blå och solen gassade ovanför horisonten. Helt ljuvligt att ljuset ökar mer och mer för var dag som går. Lillgumman sussade gott i bilbarnstolen.
 
 
Kvällen spenderades i biosalong och filmen om En man som heter Ove. Mycket sevärd. Avslutade med middag på restaurang tillsammans med två vänner som hade rabattkuponger så det blev billigt dessutom.
 
I kväll är husets alla sängar upptagna av mina käraste och det känns bara bäst. Ute blåser det men inomhus är det varmt och skönt.
 
 

Ljust!

 
Vaknade av piggt och glatt barnkvitter  från nedervåningen och kunde inte låta bli att dra på munnen där jag låg nedkrupen under täcke och yllefilt på övervåningen. Hon är verkligen en liten gladis våran lilla Ines. 
Idag ska vi ner på stan och handla. Sedan ska det bli vanlig mat utan julanknytning till middag. Har stoppat julmatsrester som inte varit framme på julbordet i frysen. Lär få äta skinkmackor i flera veckor. Skinka är gott! Skinka är gott! Skinka är gott! Om jag upprepar det tillräckligt många gånger så kanske det lockar att plocka fram ett paket då och då.
 
Idag är himlen blå och solstrålarna når talltaopparna. Termometern visar -15°C och gator och infarter är glashala efter juldagens regnande. Ljuset är sedan en knapp vecka på väg tillbaka och idag märks det verkligen. Den mörkaste tiden strax före jul är förgörande för kropp och själ. Glad att jag skaffat jättestarka ledlampor till taklamporna i hall och tvättstuga. Till och med kattgräset växer som aldrig förr i det ljuset. 
 
 

Äntligen!

 Så känns det när julhelgen är över. Jul i all ära med ljus och umgänge med nära och kära är underbart men allt det andra med alla yttre och inre krav att leva upp till känns näst intill outhärdliga för min del. Gråten stockar sig halsen då jag tänker på jularna i barndomshemmet tillsammans med syskon och föräldrar plus ensamstående farbror, faster och morbror. Det är jul med stor J för min del. Vi hade allt inklusive villkorslös kärlek från alla. Visst var paket viktiga för oss barn men jag är säker på att ingen av oss någonsin blev besviken på innehållet. Faster Mias mjuka paket innehållande hemstickade yllesockar eller en virkad julduk var lika uppskattade som allt annat. Mamma hade det säkert lika snärjigt innan jul som dagens mammor. Dessutom sydde hon nya kläder till alla oss barn. Vi flickor fick klänningar och småbröderna byxor, skjortor och västar. Jag minns en jul när jag hade legat sjuk och på julaftons morgon badade jag och tog på mig den nya klänningen som var av ett mjukt blått tyg med vit krage och stråveck på hela framstycket. Den var fin och säkert blev den välanvänd då flickor på den tiden oftast hade klänning.
 
Efter en snärjig förmiddag blev det helt plötsligt tomt i huset. Ena barnbarnet åkte tillbaka till Umeå och lilla barnbarnbarnet med mor åkte och hälsade på en kompis. Jag har passat på att dammsuga och plocka bort några juldukar och en enormt skräpsamlande röd långmatta i köket. Nu sitter jag här vid datorn för att kyla ner mig fast egentligen borde jag gå ut en stund och andas frisk och kall luft. Tror jag gör det.
 

Julafton 2015

 
Lugnet har lagt sig efter julaftonens förväntningar och smått hysteriska stress med mat och klappar till liten och stor. Barnbarnen och barnbarnsbarnet gav mig bland annat en ny jättefin kamera med ännu mer finesser än jag hade kunnat drömma om. Läste bruksanvisningen i natt tills ögonen stod i kors. Ska bli kul att försöka utveckla mitt fotande.
Som alltid blir det alldeles för mycket mat över och ingen är sugen på julmat idag men vi får försöka göra vårt bästa för sedan stoppar jag resterna i frysen som nödproviant när kassan är tom.
Lilla Ines träffade tomten för första gången. 
 
Det blir en hel del papper, snören och kartonger efter julklappar till fjorton personer.
Julaftonskvällen avslutades med några vändor Försvunna Diamanten. Sedan var bara fikadisken kvar att ta hand om därefter traskade jag upp till ena gästsängen då jag lånat ut mitt sovrum.
 
 
 
 

Dan före dan

 
 
Allt är klappat och klart, bara tomten och mina nära och kära som fattas. Alldeles nyss tog jag ut skinkan ur ugnen. Doften är ljuvlig. Som varje år gör jag ungsbakad skinka á la Cajsa Warg med kryddning bestående av nejlikor, kryddpeppar, mejram, rosmarin och lagerblad. Blir supergott. Avsmakning så fort den svalnat lite.
 
Idag har de sista klapparna inhandlats och slagits in i tomteprydda papper. Fick följa med Esko österöver där reaskyltarna till min stora glädje lyste röda i stort sett i varenda affär. 
 
Egentligen har jag en sak kvar att göra för att julmaten ska vara fulltalig enligt tradition och det är att baka några rågsiktsbröd. I och för sig är det snabbt gjort så kanske i morgonbitti om kropp och hjärna vill.
 
 

Julefriden

 
Idag kändes som att julefriden har börjat anas. Har handlat hem i stort sett all julmat och frysen är proppfull med fikabröd. Huset är julpyntat från golv till tak.Till och med de gamla pappersbonaderna är fastnålade på nytapetserade köksväggen. Ingen jul utan dem.
Tidigt i morse levererade en vän ett toppenrecept på löjromstårta som jag tappade i en datakrasch. Han hade också med sig flera burkar löjrom, lax och löja. Strax efteråt kom nästa vän och hälpte mig att byta julgransfot till en som håller tätt och samtidigt räta upp granen. För att få en gran att stå rak krävs det banne mig två personer. Känner mig så priviligierad som har hjälpsamma och fina vänner. Det kan inte nog uppskattas. I morgon får jag följa med på en tur österöver och då måste jag fixa de sista klapparna. Känner mig jäkligt irriterad på mig själv som väntar till sista minuten. 
Två av barnbarnen har varit här en stund så pass att vi hann baka en sockerstinn chokladkaka med kokostopping. Därefter genade jag över till grannen som fyller 84 år idag. Där blev det gofika och många skratt. 
 
 

Fjärde advent

 
Granen står grön och grann och jag gick som alltid bet på att få den att stå rak. Irriterande.
 
Idag har jag skrivit inköpslista för julmaten och en hel del åkte jag och handlade hem på direkten. Den här julen blir det inga storförpackningar av någonting. Helst ska allt ätas upp på julafton. Vissa maträtter som till exempel köttbullar och ägghalvor med räktopping har stor åtgång medan sill, gravad lax och kalvsylta går det väldigt lite av. Min absoluta favorit på julbordet är Janssons frestelse. Julskinka är också gott men inte för mycket. Inlagd sill har jag aldrig smakat. Gott matbröd, helst hembakat, är ett måste. Eventuellt bakar jag några mjukkakor efter ett gammalt överkalixrecept.
 
Julklappar ... pust stånk och stön. Är helt fantasilös när det gäller julklappar. Skulle helst vilja sluta med julklapperiet men det vill nog varken de stora eller små barnen. 
 

En fredag

Vaknade med fötter så värkande och ömma att det knappt gick att stå upp. Stapplade iväg mot kaffebryggaren och sedan vidare mot kattmaten med två ivriga fyrbenta framför mig. Efter morgonkaffet blev fötterna så pass bra att jag kunde följa med sonen och syrran till Haparanda för julshopping fast egentligen mest för lite äventyr.
Syrran och jag investerade i en gemensam flottyrkokare så att vi kan baka anisbröd utan brandrisk. Den kostade bara 199 kronor så om den funkar är det en bra investering för kommande brandriskbak. Det var inte precis någon julrusch i affärerna så vi blev inte borta mer än några timmar och då har vi också hunnit äta på Ikea.
 
Hemma igen skyfflade jag bort blötsnön som fallit innan Esko kom och hälsade på med diverse godsaker. Just nu sprider två sockerkakspepparkakor en ljuvlig doft från ugnen. Glädjande nog har en del av mitt doftsinne kommit tillbaka men många saker till exempel blommor doftar annorlunda och inte alls lika angenämnt som tidigare. Det är trist. Ibland känner jag en konstig lukt som mest troligt är feltolkning i hårddisken.
 
 
 
 
 

Det var det

PRO-träffen är överstökad och jag måste erkänna att jag hamnade vid ett bord med trevliga och pratglada nyblivna medlemmar så det gick ingen nöd på mig. Julmackan var god och vårat bord satt nog kvar längst av alla. Hotellrestaurangen var knökfull och jag måste också erkänna att det var lite skrämmande med alla jättegamla. Kände inte att jag hörde hemma i det sällskapet. Vi nyblivna medlemmar fick gå in sist och när vi passerade ett långbord hörde jag en kvinna säga "Vilka unga pensionärer!!!!" Jo jag hörde alldeles rätt och det kändes som ett litet plåster på min nojiga åldringsskräck.
 
Hemma igen fortsatte julbaket. Nu är frysen packad med vaniljdrömmar som blev osedvanligt lyckade. En hallonrulltårta, mandelsnäckor och supersmarriga chokladrutor med topp av arrakssmörkräm och blockchoklad. Saffranslängder och chokladkakor bakades igår och egentligen är det bara anisbröd som är kvar på min baklista. Ska höra om syrran är sugen på att baka tillsammans med mig. Jag är livrädd för att hantera kokande kokosfett på grund av brandrisken.
 
 
 
 

En gräns

 
Idag är det alltså dags att åka på första PRO-mötet. Det känns ungefär som om någon tvingat på mig ett larmarmband eller lurat iväg mig mot dödens väntrum. Och ändå gör jag detta helt av fri vilja. Tanken med att gå med i PRO var att dels kunna vara med och påverka pensionärers villkor i samhället och dels att eventuellt följa med på någon subventionerad resa som verkar spännande. Kanske en och annan dans också. Åldersmässigt är jag pensionär med råge och erfarenhetsmässigt är jag över hundra men i huvudet är jag inte en dag över 30. Känner mig ung, strark och frisk fast visst har det blivit svårt att få upp nutidens förbaskade maskinskruvade flaskkorkar men det beror ju inte alls på att jag på något sätt blivit svagare. Absolut inte. Småkrämpor och konstgjorda tänder har ju även ungdomar numera så där smälter jag in.
Ja herrejisses så fort åren svindlar iväg i ett människoliv. Det är nog tur att livet då och då bjuder på motgångar som liksom bromsar upp. 
 
 
 
 

Stress

Det här skulle bli en mysig och julpysslig dag men det blev precis tvärtom. Sov för länge och fick stressa för att hinna få bilen upptinad innan frissabesök. Sedan iväg till syrran för att tillsammans meddela ett svar på ett gemensamt ärende. Ringde ett proffs och använde uppgifterna utan eftertanke och naturligtvis blev det missförstånd och fel uppgifter någonstans på vägen. Sedan hem och rivstarta bakmaskinen. Telefonen ringde, meddelanden plingade, katterna jamade och ville ha godis och själv råkade jag bränna mig på en het ugnsplåt. Saffranslängderna blev inte helt lyckade utseendemässigt men verkar saftiga. Chokladkakorna brände jag då min ugnsbelysning är kaputt och lampan har liksom bränt fast så jag lyckas inte byta den. Lyste med en ficklampa men det funkade uppenbarligen inte så bra. Chokladbotten till arraksrutorna blev lite övergräddad fast inte bränd. Pust! 
Hur som helst är jag nu korthårig och nöjd med klippet. Mitt hår växer så att det nästan syns med drygt två centimeter i månaden så en katastrof varar inte alltför länge. Pagefrisyr i all ära då det är en lättskött, föga uppseendeväckande och neutral frisyr men samtidigt markerar den tyngdlagens förargliga verkningar i ansiktsdragen. Nåja nu är hårtyngderna borta så sedan återstå att se hur jag trivs med nya frisyren.
 
 

Hemma bäst

 
Efter fem toppenbra dagar i huvudstaden tillsammans med tre vänner är det som alltid enormt uppskattat att vara hemma igen. "Vi fyra" har som alltid bott i den lilla lägenheten ute i Huvuvdsta bestående av ett litet rum med kokvrå. Trångt men betydligt roligare och mysigare än det lyxigaste hotellrum. Fyra glada kvinnor med stor packning vad gäller både kläder och glatt humör. Både dagar och kvällar har sedan länge varit planerade med upplevelser. Vi har  bland mycket annat njutit av musikalen Jersey Boys på Chinateatern, en strut nybakade sockermunkar på Skansens julmarknad, spännande affärer på nya jättevaruhuset Mall of Scandinavia, god mat från Pluras julbord plus massor av annan god mat på olika restauranger.
 
 
Som alltid har våran egen taxichaffis Niklas skött transporten mellan lägenheten och flyget. Sista kvällen fick vi hjälp med bartömningen av honom och hans sambo. Trevligt och oplanerat. Som sagt skönt att komma hem och ta tag i julbestyren. Idag ska köttfärs till julköttbullarna handlas hem plus de ingredienser som fattas till julbaket. 
 
Resans sista lunch på husets restaurang innan hemfärd. 

Regn, halt och kolsvart

Fattar inte hur mycket jag har sovit de senaste dagarna. Min kropp måste ha fått en rejäl chock av undersökningen. Idag har jag varit piggare även om armen och axeln inte gillar att jag rör mig för mycket. Läkarorder var tre dagars stillhet, det lät onödigt mycket men verkar behövas.
 
Ute är det kolsvart och regnar rejält. Fy vilket skitväder! Tack och lov för alla julljusdekorationer i grannskapet som förgyller en smula. En av grannarna har amerikastylepyntat runt sitt hus. Väldigt vackert att titta ner mot deras hus.
 
Nu väntar trevligheter med vännerna. Sedan måste jag ta tag i julklapperiet, julbaket och julmaten. Helst av allt skulle jag vilja ge en summa pengar till något välgörande ändamål och skippa alla julklappar. Alla har redan för mycket saker. Även jag. Dagens barn behöver istället tid tillsammans med sina nära och kära.

Ok

 
Gårdagen var en pärs från början till slut. Åt frukost redan före fem på morgonen och åkte mot Sunderbyns sjukhus redan klockan sex med taxi, buss och ny buss. Alltså kollektivt och billigaste färdsätt.
På hjärtavdelningen inkvarterades jag i ett rum med både manliga och kvinnliga patienter vilket inte spelade mig någon roll då de hade skärmar som ställdes för sängarna. Själva kranskärlsröntgen var en spännande upplevelse i som jag uppfattade som ett hypermodernt labb. Stora vita maskiner och enorma dataskärmar på ömse sidor om själva undersökningsbritsen där jag bäddades ner. De gick in i en åder vid handleden med en smal slang tills den nådde hjärtat. Det kändes minimalt lite. Sedan sprutades kontrast i kranskärlen och alla vindlande kärl kollades noga från alla håll. Jag hade tack och lov inga åderförkalkningar som täppte till. På ett ställe fanns antydan till åldersrelaterad förkalkning som alla människor får med tiden och det var inget som behövde åtgärdas, enligt läkaren. Du får en okstämpel i pannan så den trevlige överläkaren och så var jag klar. Sedan fick jag ett modernt tryckförband över det pluttigt lilla ingångshålet för att sidan hålla mig i stillhet i fyra timmar medan de successivt tömde ut luft ur förbandet.
 
Därefter blev det hemfärd med buss, ny buss och slutligen taxi hem till mitt eget älskade lilla paradis. Jag var totalt slut när jag kom hem. Somnade sittandes i tevesoffan. Nu är ordination minst två dagars stillhet med högerarmen så stilla som möjligt. Mycket svårt.
Idag har jag lite ont i armen och känner mig väldigt trött troligtvis av den psykiska pressen. Men mest av allt är jag överlycklig för att hjärtat var ok. En ny medicin som skyddar hjärtat bättre än de jag har är utskriven. Snart väntar flera dagars trevligheter. Längtar.

Barnbarnsmys

Efter en dag i lugnets och pysslandes anda kom två av barnbarnen hit för att sova över. Vi började med att åka och shoppa middagsmat. Vi enades om lövbiff, persiljesmör och potatiskroketter. Därefter badade vi bastu och hade kvällsmys med god pepparost och kex plus lite godis. Lillebror ritade och storasyster placerade ut alla mina gamla julkort på hallgolvet. Många vackra kort och många kort med nära och käras handstilar som inte längre finns bland oss. Det blev också en hel del släktprat medan vi vände och läste namnen bakom korten.
 
    
   
 
 
 

Klart!

(Väggarna är vita men på bilden spelar ljuset ett spratt och gör dem rosa)
 
Sitter här alldeles slut i gammelkroppen efter många dagars intensivt arbete men nu är äntligen etapp ett i hallförvandligen klar. Alla målargrejor rengjorda och undanstädade. Nu väntar helgvila inför nästa veckas prövningar. Måndagens kranskärlsundersökning känns skrämmande otäck. Veckan avslutas däremot i glada vänners sällskap. Veckan därefter blir det julmat och julbak för hela slanten. Frysen är röjd och städad och redo för många kak- och köttbullsburkar. Sedan är det dags att krupa in i tomtedressen ho ho ho. Hiskeligt så snabbt tiden rullar på.
 
 
 
 
 

Morgonstund

 
Kolsvart utanför fönstret men inomhus juleljus som sprider sitt milda sken i köket där jag dricker morgonkaffet sittandes på soffan med fötterna på en stol och med lillkatten spinnandes i famnen. Njuter i mitt lilla paradis. 
Idag hoppas jag bli klar med hallmåleriet. Kvar är lite småfix. En halvmeter kattklöst dörrpost måste slipas ner och målas på några varv. 

Onsdagstankar

 
Steg upp tidigt och agerade väckarklocka plus att jag skulle lämna fasteprover tidigt. Hälsocentralen hade glömt att boka in tiden de gav mig per telefon så jag fick strosa iväg till stora labbet där det inte behövs tidsbeställning. Dåligt att de inte ens kunde kosta på sig en ursäkt. Gruvar mig inför kranskärlsundersökningen. De får lov att ge mig rejält med Valium eller något annat lugnande. Normalt brukar jag köra själv oavsett vad sjukhusets rekommendationen är men den här gången har jag bokat sjukresa som innebär taxi hemifrån till bussen plus ett bussbyte i Råneå. Ja ja det får väl gå.
 
Det har gått tungt hitintills idag. Har satt upp en ny gardinstång i köket och hängt upp julgardinerna och en adventsstjärna. Det är väl allt. Måleriet väntar när jag fått upp ångan. Det är bara ett halvdagsjobb så är allt klart förutom trappan. 
 
Solen visade sig för några ögonblick och jag rusade ut med kameran och försökte föreviga sagolikt vackra livlinor i väntan på ljusets återkomst. Plogbilen har passerat under natten och gett mig en rejält iskarm som jag banne mig inte ids skotta bort. Hoppas på plusgrader och regn. 
 

Lugn morgon

 
I natt föll stora flingor som vitpudrade världen utanför fönstren. Min plastiga utejulgran blev riktigt tjusig med lite välbehövligt smink. Den är liksom jag pensionerad och uttagen ur inre tjänst och får ett år ute i kylan. Överlever den vintern får den bära uteljusen även nästa år. 
Steg upp tidigt för att utföra mitt väckningsuppdrag. Unge herrn var synnerligen svårväckt denna morgon. Tror att jag ringde tretton samtal och var nära att ge upp men då kom ett glädjande sms "Lugn jag är vaken". Jag misstänker att han gillar att hålla sin mormor på halster.
Utanför fönstret faller stora flingor och ur datahögtalarna strömmar underbar julmusik som jag häromdagen fick av mina nära och kära. Har njutit av lugnet innan det är dags att greppa penseln igen. Tak och väggar är färdigmålade så idag är det dörrkarmar och golvlister som står på tur. Är jättenöjd så här långt. Trappan till övervåningen blir nästa utmaning. 
Det är mycket på agendan de kommande veckorna. Gruvar mig för kranskärlsundersökningen. I morgon provtagning. Ska bli skönt när undersökningen är överstökad. 
 
 

RSS 2.0