Torsdagsfunderingar

Vårblaskvädret fortsätter och har vi tur blir det en tidig vår, men sorgligt nog brukar mars och april vara månaderna då snön rasar ner i tjocka lager. De optimistiska brukar säga att det är snön som ska ta bort den gamla snön ... Ja ja så kanske det är ...
Tråkigast är att det är nästan omöjligt att gå ut på promenad då det är så förbaskat halt och blött då mina vinterskor är livsfarliga på det underlaget. Skulle bli katastrof här hemma om jag bröt en handled eller ett ben. 
 
I gårkväll bakade jag supergott och hyfsat nyttigt matbröd med morötter efter recept i underbara claras blogg. Ett bröd som är godast nybakat eller precis upptinat. Efter födelsedagskalasandet har jag stoppat i mig godsaker på löpande band och det känns verkligen inte bra. Snart är det bara gummibandsbrallor som gäller. Idag fortsatte frosseriet då ynste brorsan varit och uppvaktat med bland annat nybakta semlor. Mums!
 
I mitt huvud tar projekt efter projekt form men det blir tyvärr inte så mycket gjort, mestadels på grund av ekonomiska konsekvenser. I kväll ska jag dock på en inspirationsträff på färgaffären så efter det kanske det blir sovrumsfix som är ohyggligt nödvändig. Mitt sovrum är i bedrövligt skick. Kattklösta tapeter och slitna garderobsdörrar, smutsfärgad golvbeläggning och töntgardiner från 80-talet. Verkligen dags för uppfräschning.
 
 
 
 
 
 

Dagen efter

 
Vaknade till ljudet av porlande vatten i stuprören och en nästan molnfri himmel med uppstigande sol. Termometern visade fem plusgrader och hela världen utanför köksfönstret blänkte ishalt. Kände mig mer än mosig men bestämde mig för att gå ut tillsammans med katterna som verkligen behöver få vara ute i friska luften efter en lång vinter mestadels inomhus. Fick nästan krypa på alla fyra ut till bodan för att hämta sand att sanda med. Fåglarna kvittrade och luften doftade vår. Så härligt! 
Sedan kom en bultande huvudvärk och en trötthet så stor att jag var tvungen att krypa ner under filten. Ställde väckarklockan för säkerhets skull eftersom tandläkartid väntade strax efter lunchtid. "Gamle" vännen kom förbi och gratulerade precis då huvudvärken börjat ge med sig. Tandläkarbesöket var av det jobbigare slaget fast mest ont gjorde den förbaskade sugen. Nu är i alla fall etapp 2 i tandrenoveringen påbörjad. Egentligen har jag inte ekonomi att göra det som behöver göras med min ynkliga pension men just nu behöver jag bara betala 50 procent av kostnaden och den chansen kanske aldrig mer återkommer så det är bara att bita i det sura äpplet. 
 
I morgon tänker jag peta ner de första blomfröna i såjord. Blomlådorna står redo. Dags att förverkliga drömmar!

Födelsedagen

   
 
Det spännande födelsedagspaketet innehöll minsann riktiga överraskningar som jag aldrig hade kunnat räkna ut i förväg. Trodde faktiskt att det kunde vara typ ansiktsbehandling eller massage, men det här paketet innehåller så fina presenter så det blir svårt att välja en av dem. Sommarblomster, melonäppelträd, styling av sovrummet, skaljacka, icebugskor, shopping där äldsta barnbarnet stylar sin gamla mormor plus helpension hemma hos dem i Umeå. 
Dagen har bjudit på trevligt sällskap, alldeles för mycket fika och jättefina presenter och blomster att glädjas åt. Nu är det jag bävat för över och livet känns precis som före 65-årsdagen. Nu är det bara att tuffa på mot framtiden.
 
 

Ålderspensionär ...

Häromdagen kom ett stort kuvert med posten från mina älskade nära och kära i Umeå innehållande inredningsmagasin, hälsomagasin och idémagasin. Dessutom fanns där lyxiga chokladkakor, tårta på burk och det här vackra paketet som jag alldeles snart ska öppna. Spänningen är olidlig, väntar bara på att klockan ska ticka iväg över midnatt. Även om åldern numera definitivt kan betecknas som hög är jag ett barn inombords, speciellt när det gäller att öppna spännande paket.
 
Det har verkligen varit med vånda och starkt motstånd som jag närmat mig denna milstolpe i livet. Insåg häromdagen att jag borde baka så att det finns något att bjuda på ifall att någon knackar på dörren. Redan idag uppvaktade ett grannpar med blomster och sonens familj kom också med presenter och bjöd dessutom på kinamat. Ja, herregud! Ålderspensionär ... nä det ordet ligger inte bra i min mun. Inombords är jag inte där. Kanske därför det mesta jag bakat blivit si så där lyckat eller rättare sagt ganska misslyckat. Till och med tårtbotten som blev superhög och fin lyckades jag nästan totalförstöra när jag fyllde den tidigare i kväll. Motstånd, motstånd, motstånd.
 
Chockartat är ett lindrigt uttryck vad gäller det första pensionsbeskedet som ålderspensionär, men det ska jag ta en annan gång. 
 

Vårkänningar

Ägnade gårdagen åt bakning och alldeles för mycket avsmakning. Nu är allt i frysen och jag hoppas att jag inte ska bli alltför flitig gäst i bullpåsarna. När det gäller godsaker har jag ohyggligt svårt att tygla mina lustar. Sorgligt men sant.
 
Idag fredag, himlen är mulet snötung och termometern visar några minusgrader. Trots alla mulna dagar är jag sugen på att göra vårfint och krispigt ljust inomhus. Tror jag börjar med att kränga på det vita överdraget på vardagsrumssoffan och fixa nya kuddar i härliga vårfärger. 

Fotorensning i digitala arkivet

Nordliga vindar, nollgradigt och en hög och lätt mulen himmel med känsla för solgenombrott. Är nästan sjuk av sollängtan så nu hoppas jag på att vi får en lika underbar vår som förra året. Tror att det var första gången i mitt liv som jag somnade utomhus med näsan mot solen.
 
Har länge tänkt på att det digitala fotoarkivet behöver en rensning och sedan spara godbitarna på ett externt minne. Även om jag rensar bort de sämsta bilderna varje gång jag laddar upp dem i datorn så blir det kvar alldeles för många dåliga. Nu försöker jag att bara spara de bästa med vissa undantag ... ja ja har inte alltid ♥ att slänga i papperskorgen om bilden i övrigt säger något viktigt. I min familj finns barnbarn som alltid blir till sin fördel på foton men det finns också flera som konsekvent blundar, gör grimaser, har munnen full med mat eller tokstirrar och för egen del är det ju det här med min stora näsa som blir ännu bredare i närbild för att inte nämna hela rynkpaketet som blir allt tyngre för vart år som går. 
 
 
 
 

Ilväder hela dagen

 
I flera månader har jag planerat att koka saft av vinbären som ligger i frysen men det har inte blivit av förrän idag och egentligen var det verkligen en passande dag med tanke på illvädret utomhus. Mitt på dagen ökade snöandet rejält och på bara några timmar kom det bortåt 3 decimeter. Saftkokeriet tog sina modiga timmar och alldeles nyss stoppade jag 18 plastflaskor á 0,5 liter i frysen. Vill inte tillsätta konserveringsmedel och då är det bäst att hålla dem frysta tills de ska användas. Nu känner jag mig väldans rik och på köksbordet tronar den ljuvliga blombuketten från barnbarnet. Inte kan jag klaga.
 
 
 
 
 
 
 

Dagdrömsväder

 
Det har gått väldans trögt att vända tillbaka dygnet efter julhelgerna. Mina katter verkar ha tagit över och försöker att med gemensamma klor få upp mig i ottan och i morse lyckades dom riktigt bra. Sitter här med en kopp kaffe som blev aningens för svagt och utanför fönstret är det grått med vinande snöfall. Riktigt trist marsväder. Katterna har rullat ihop sig och sussar nu gott efter fullgjort uppdrag.
Utetermometern visar kallgrader så idag ska jag starta snöslungan och försöka slunga bort den tunga blötsnön som jag bara karade åt sidan tidigare i veckan. 
 
Just nu är jag inne i en dagdrömsperiod där det mesta handlar om att fixa till här hemma och så klart sommarens blomrabatter. Sköna drömmar där till och med arbetsinsatsen går lätt som i en dröm. Högarna av gamla inspirerande inredningstidningar och trädgårdstidningar växer upp lite här och där i huset. Dessvärre förekommer inte de trista fönsterrenoveringarna med i de här dagdrömmarna men planen för att få det gjort den här sommaren är att skriva en agenda och följa den slaviskt. Det brukar funka.
 
 
 
 
 
 
 
 

Torrlagd dag

 
 
En dag mest i vilans tecken eftersom jag vaknade till en svagt strilande vattenkran och städandet jag hade planerat gick om intet. Lyckades samla ihop lite vatten så att det räckte till morgonkaffet, annars hade det varit katastrof. Tydligen hade vattenledningen högst upp på gaten gått sönder, men nu i kväll är vattnet tillbaka i kranarna. 
Inhandlade redan igår ingredienser till en räk- och laxlasagne och var sugen att tillaga den, vilket också passade bra eftersom det inte behövdes något vatten till den maträtten. Sonen med familj kom och åt middag med mig och jag tror att de gillade lasagnen rätt så bra. Egentligen är jag ingen alla helgons dags firare men i idag kände jag för att piffa till matbordet i all hast precis innan de kom. En jättetjusig blombukett tronade redan som en praktpjäs mitt på matbordet.
 
 
 
Nu blir det tevekväll med ett glas vitt och lite paranötter. Mums.

Blunda aldrig när någon utsätts för kränkande behandling

Idag var jag på biograf mitt på dagen och såg filmen Återträffen som handlade om en skolklass som hade tjugoårsträff. En av tjejerna, hon som mobbades på flera olika sätt, bjöds aldrig in till festen. Den här tjejen gjorde istället en film om festen där hon klirrade i glaset och höll ett tal om sin syn på skoltiden. Hennes tal ledde till många upprörda känslor och hon slängdes helt sonika ut från festen av sina gamla klasskamrater.
Innan filmen premiärvisades ringde hon upp alla sina gamla skolkamrater och bjöd in dem att komma och se filmen plus prata om hur de upplevde det hon försökt att skildra. Som väntat var det många som med taffliga undanflykter försökte klara sig undan mötet med den de mobbat under många år. 
 
Biosalongen var välfylld av påtagligt många pensionerade lärare. Filmen måste ha väckt många tankar och minnesbilder och kanske både skam- och skuldkänslor för att de genom åren vet att de valt att blunda för mobbningar i sin skola. Inte hos alla, men säkert hos många.
 
Skolan och olika forum på internet är de stora arenorna för mobbning bland barn. Föräldrar borde ta mycket större ansvar för vad deras barn sysslar med på internet och alla som arbetar i en skola är enligt lag skyldiga att agera direkt när någon utsätts för kränkande behandling av något slag. 
 
Mobbning ger livslånga skador för den mobbade och ibland även för den som tilläts mobba utan att vuxenvärlden ingrep.
 
Mina erfarenheter av mobbning inskränker sig till att jag blev kallad för kycklingen, hönan och pullan eftersom min pappa hade ett stort hönseri hemma i byn. Dessutom fick jag heta piraten då jag långa perioder fick ha en svart lapp över ena ögat på grund av skelning. De värsta plågoandarna var några kamlungepojkar så min pappa bad mig säga "Hej sikrumpor!" Glad åkte jag iväg till skolan och direkt när första glåporden haglade uppifrån trappan ropade jag glatt "Hej sikrumpor". Därefter var jag fri plågoandarna under resten av min skoltid. I mitt fall for jag inte illa av glåporden eftersom jag tyckte om våra kycklingar och hönor, men glömt har jag inte.
 
I dag är problematiken på en helt annan och allvarligare nivå och det krävs kraftfullt agerande från både skola och föräldrar för att få stopp på kränkningarna. 
 
 

Grått grått grått

Vaknade till ljudet av porlande vatten från stupröret utanför sovrummet. Tycker att det känns som aprilväder redan nu. Himlen är låg och helgrå och snön är mer vatten än is. Inte mig emot om det blir en supertidig vår. Längtar intensivt efter att öppna växthuset, känna doften av jord och glädjas åt växtkraften i mina drömmar. Det ska bli helt underbart att få börja med vårbruket, men först ska 60 kvadratmeter garagetak skottas och det är idag det skall ske. Har fått lite vajsing med armarna som yttrar sig i pinande värk så fort jag gör något mer ansträngande. Inte alls kul. Är ganska säker på att det inte har med hjärtat att göra så jag kör på.
 
 
 
Våren som kommer är fylld med husfixjobb. Det är ett måste att kitta om och måla fönster. Ska försöka börja med det så fort temperaturerna tillåter. Funderar på att måla innertaken vita i de rum som hur som helst ska omtapetseras. Är i valet och kvalet om en rejäl färgspruta gör det enklare än att penselmåla för hand. Tror inte att min stela nacke klarar penselmålning. Ibland önskar jag att jag hade haft både bilmekanikerutbildning och en byggutbildning i bagaget. Det hade förenklat livet betydligt. 
 
 
 
 

Bara suddiga foton ...

Hemma igen efter en jättebra helg i Umeå hos mina äldsta barnbarn.
 
Lilla underbara Molly parkerade snabbt i våra sängar.
 
 
Vi har hunnit umgås och även tillbringa en heldag på DM i cheerleading där två av de yngre barnbarnen deltog med sitt lag och fick silvermedalj i sin klass. Hela jättehallen  var proppfylld av folk och det formligen osade girlpower. Häftig upplevelse! 
 
 
Nu är det skönt att vara hemma igen och katterna mötte som vanligt i dörren. Ordninen är återställd.
 

Njuter

De dagliga promenaderna tillsammans med syrran känns sköna för både kropp och själ. Ännu är vi bara i startfasen och promenerar i sakta lunk med flera vilopauser, men om någon vecka då solen gassar som bäst lär vi orka längre sträckor och ha med oss en liten kaffetermos med något gott och onyttigt därtill. För min del har jag inga ambitioner på att tokgå för att bränna kalorier utan promenaderna ligger helt och hållet på njutningen av frisk luft, ljus och umgänge. Just nu tänker jag kanske lite, lite grann på att stärka musklerna runt höftprotesen så att den inte hoppar ur led när trädgårdssäsongen börjar. Gud så jag längtar efter att greppa kratta och spade! Jobbigt men underbart att gräva i sin egen täppa till fågelsång och doften av solvarm mylla. 
 
 
 

Tevekväll

Tittade på ett gripande teveprogram om två systrar, enäggstvillingar, som adopterades från Kina, den ena till en liten by i Norge och den andra still en storstad i USA. Otroligt så lika de var i gester och mimik trots att en hel ocean har skilt dem åt. I Kina hävdade barnhemmet att de inte var syskon, men föräldrarna tyckte att de var så otroligt lika varandra så de delade adress och så småningom dna-testades flickor och det visade sig att de var enäggstvillingar. Tack och lov har de här två flickorna föräldrar som ser till att de får träffas och vara systrar. I morgon gästar de Skavlan. Ska bli kul att se dem nu när de är några år äldre.
Efter det tittade jag på Debatt som bland annat handlade om kåkstäderna som växt upp runt våra storstäder mestadels bebodda av rumänska romer. Våra politiker och tjänstemän har kallat de här kåkstäderna för bosättningar och det låter ju inte så hemskt, men KÅKSTÄDER ... dagens sanning är att vi har kåkstäder även i Sverige. Jag blev klarvaken. Det som händer inom EU är även våran sak. 

Lite av varje

 
Vaknade strax före nio och blev genast pigg och glad av att se en klart vinterblå himmel och en sol som också var i färd med att stiga upp. Termometern har så klart krupit ner några grader men det är det ljuvliga ljuset värt.
 
De senaste dagarna har jag sorterat, skannat eller renskrivit mina gamla recept och nu är det klart och det står en pärm mindre i min brokiga hylla. Nästa projekt bli ännu en rejäl utrensning i förrådet.
 
I går hade ett av mina barnbarn som hemläxa att fråga någon gammal person om hur det var när den personen var i tioårsåldern. Eftersom jag då är gammal, åtminstone i barnbarnets ögon, så berättade jag om vad jag gjorde, hur det var i skolan och vilken mat jag gillade.
Jag tror att det är omöjligt för dagens barn som hela tiden översvämmas av intryck att föreställa sig det liv ett barn levde för femtiofem år sedan. Jag hade både mamma och pappa hemma på gården och i huset intill bodde pappas syskon. Det fanns alltid någon vuxen till hands för oss barn. Vi syskon fick växa upp tillsammans, något annat alternativ fanns inte på den tidens karta. Vi lärde oss att respektera djur och natur och ta tillvara det som bjöds oss gratis.Tror inte att det finns många barn idag som skulle idas anstränga sig för att söka igenom stenskrevor längs ängskaten för att hitta solmogna smultron. 
Vi barn behövde ingen vuxen som lekte med oss. Vi behövde inte heller en massa leksaker för vi hittade på lekar och skapade de saker vi behövde av det som fanns runt omkring oss. Våran fantasiförmåga hade inga gränser och vi fick lära oss att ta ansvar och respektera andra.
Dagens barn har alldeles för lätt att sjunka ner framför något dubbat amerikanskt barnprogram på teven eller fly in i datorns och  mobilens spelvärld. Helt säkert förödande för barnens hjärnor och osocialt så det ryker om det, men bekväma barnvakter för föräldrarnas del. 
 
 
 
 
 
 

Skitvädersdag

Drömmer och längtar efter blommor, fåglar, fjärilar och bin.
 
Inget vidare kul söndagsväder idag. Himlen är helgrå, lätt snöfall emellanåt plus pappersfabriksdoftande sydliga vindar. På plussidan kan nämnas att det bara är fem minusgrader. Men herregud vad jag saknar ljus, sol, fågelkvitter och de första takdroppen. Har i alla fall varit ute en stund och bytt luft i lungorna medan jag skyfflade bort den snö som fallit.
Min kropp mår inte alls bra av sådant här skitväder. Alla leder känns ömma och svullna. Min nya höft är undantaget som funkar men nu har den "friska" höften börjat protestera. Nåja, det finns fler proteser så det löser sig säkert.
Just nu försöker jag uppbåda energi för lite innejobb bland annat för att gå igenom mina garderober som har en tendens att bli väldigt röriga.
 

En bra lördag

 
Vaknade sent omsider ordentligt utsövd och full av lust för att göra allt möjligt som finns på agendan. Efter morgonkaffet blev det köttbullstillverkning. Mina köttbullar vinner inga stilpoäng men goda blev dom och det är väl det viktigaste. Därefter fick jag ett lätt fyspass ute med snöräven då himlens alla portar stod vidöppna och släppte ifrån sig flingor lätta som dun.
Nu sitter jag med en hög gamla recept intill mig och ska försöka göra något vettigt av dem. Vissa på kladdiga papper, andra knappt läsliga på en skrynklig liten papperslapp. Minnesvärda meddelanden som mina barn skrev som barn finns bakom vissa receptblad. Tanken är att bara de recept som varit uppskattade i min familj ska bli kvar. De flesta recept har namn efter givaren till exempel mormors mjukkakor, mammas drömrulltårta och pappas frasvåfflor.
Mycket vatten har runnit under broarna medan åren gått. En del väldigt kallt och smutsigt och annat solglittrande och klart, men det är väl  som kallas livet. Det värsta är ändå att ett människoliv går alldeles för snabbt.  Herregud om tio år är jag sjuttiofem om ödet vill. 
 
 
 

RSS 2.0