Går tungt

Grått och tung blötsnö. Lätt att hålla sig för skratt. Jag vägrar skotta mer snö för nu är det dags att solen tar sig an våren. Min infart är bedrövlig men det struntar jag i.
Idag har dörrfoder och fönsterfoder blivit grundmålade. I morgon blir det två varv lackfärg och sedan är det dags för den efterlängtade tapetseringen men först måste jag be sonen komma och spackla där det behövs. Själv är jag en usel spacklare som gör mer skada än nytta.Tapetseringen blir under påskdagarna men det spelar ingen roll eftersom tankarna är på viktigare saker än påskfirande. Om jag hinner färdigställa köket kanske det blir en enklare påskmiddag endera dagen men det är bara ett svagt kanske. Längtar efter lax halstrad utomhus. Blotta tanken får smaklökarna att rinna till eller kanske beror det på dagens ynkliga smörgåsdiet. bestående av gammalt bröd och en medfaren leverpastejrest. 
 
 
 
 
 

Tankar

Min hjärna är fylld av tankar om det tragiska som hände för precis en vecka sedan och det är omöjligt att pressa fram blogginlägg om något annat än om hur ledsen jag är för min dotters och mina barnbarns skull.
Hur svårt det än är så går livet så småningom vidare för dem men det är floder av  tårar bort. Alla runt omkring känner säkert samma maktlöshet av att stå vid sidan av och inte kunna lindra sorgen och förtvivlan. 
 
 

Det som inte fick hända

I söndagskväll hände det som som inte fick hända. Min dotter förlorade sin man och tre barnbarn sin pappa. Älskad och enormt saknad. När sådant här händer ser man tydligt och klart vad som är viktigast och betydelsefullast här i livet.

Glad

 
Sommaren 1954 när jag var fem år gammal var det solförmörkelse och jag minns så väl de sotade glasen och den glada och förhoppningsfulla stämningen bland de vuxna hemma på gården. Själv var jag nog inte intresserad men gissar att pappa försökte få mig och lillsyrran intresserade. Har dock inget minne av solen bara stämningen. Igår, 61 år senare, såg jag den svarta skärvan en kort mikrosekund.
 
Idag har tapeterna rivits ner och golvsocklarna borttagna så nu är det takets tur att få en grundfärg med kvistlack. Sedan ska den torka i 24 timmar och under tiden blir det väggspackling och målning av golvsocklar. Jag är så himla glad att projekt uppfräschning kök äntligen är på gång. 

Uppfräschning etapp 1

 
Äntligen är takfärger, tapet, lim och täckpapper inhandlat. Resterande attiraljer finns sedan tidigare i målarlådan ute i garaget. Idag ska väggarna rensas från prylar och taket tvättas enligt konstens alla regler. Känner mig sååååå nöjd och sugen på uppfräschning. Däremot verkar min högra arm ana vad som är på gång genom att skicka ontsignaler lite då och då. Det blir till att ta pauser och inte förta sig direkt.
Min ambition var att klistra upp en vitbeig eller vitgrå tapet men valet föll istället på en skirt ljusgrönvit på grund av att en vit tapet förmodligen skulle få min 40 år gamla furuköksinredning att framstå som väldigt ofräsch. Det fanns hur många snygga tapeter som helst men priset på de flesta var minst femhundra kronor per rulle över min budget. Har lov att byta till andra om jag ångrar mig. Mycket underjobb återstår innan det är dags för tapetsering.
 
 
 
 

Både och

En dag i lugnets tecken. Ingen promenad däremot lite småpyssel och planering här hemma. Hämtat hem tapetprover och fått proffstips på hur man med bästa resultat målar gamla furutak. Som ett omen har färgbutiken 25 procents rabatt på både färg och tapeter vilket ger lägre pris än Rusta och ÖB.
 
Fotoboken har avancerat fram till och med år 2005. Tidigare i kväll lade jag in foton från yngsta barnbarnets dop och direkt efter kom bilder från intensiven där näst äldsta barnbarnet hamnade sönderslagen och med hjärnskakning efter en otäck cykelolycka. Någon dag därefter var det separation från dåvarande sambon och pappa som var sjuk i cancer behövde dagligt stöd och omsorg. Livet var en hisnande berg- och dalbana och så här i efterhand känns det som om jag ibland flög ur vagnen och mirakulöst landande tillbaka i sista skälvande sekunden. Nurmera liknar livets berg- och dalbana tack och lov en småbarnsvariant och det är nog precis vad jag mäktar med.
 
 
 

Bra dag

Bronskamel Gran Kanaria -ett överraskade möte för 10 år sedan
 
Ännu en superfin dag med strålande sol och flera varmgrader. Började med att såpskura farstubron och lägga dit sommarmattan. I morgon hoppas jag kunna öppna dörren till växthuset och plocka fram en sommarstol till bron.
Som för många andra kalixbor blev det en promenad på vårisen och därefter jättegod laxfrestelse. Därefter hade jag energi nog för att frosta av frysboxen och rensa bort några saker som borde ha hamnat i soporna direkt istället för i frysen. 
Någon stund då och då jobbar jag med att få ihop en fotobok från digitalkamerans intåg i mitt liv. Det har hänt så mycket under dessa år i min familj och för mig som tagit bilderna och varit med på hela resan säger varje bild mer än tusen ord. Försöker mig ibland på att få ihop en bra bildtext men det slutar oftast med ett tryck på deliteknappen. 
 
 

Bra otursdag

Fredag den 13:de, solen strålar, himlen har en tendens till mulor och vinden fläktar lite väl friskt därav ingen skidtur på isen idag heller. Inte helt nöjd, men kanske blir det en promenad om en stund tillsammans med snälla grannfrun 76 år som promenerar varenda dag i ur och skur. Åh vad jag önskar att jag hade det drivet.
Min ambition att av ekonomiska skäl låta håret växa långt är bruten då jag insåg att det blir förödande för självkänslan att se ut som en häxa så fort vinden rört i håret eller att altid gå omkring stram svans eller knut känns trist. Nu har jag en halvkort frisyr typ den jag haft större delen av mitt liv. Nöjd.
Är också nöjd med att jag lyckats hålla en hälsosam diet i dryga tre veckor. Var tvungen att söka fram badrumsvågen och den visade några gram lön för mödan. Nöjd.
De senaste dagarnas lunch har blivit helvegetarisk ärtsoppa och som middag rostade rotsaker med lövbiff. För all del gott men trist att äta enbart i sitt eget sällskap. Tack och lov för korsordssällskap.
 
 

Innejobbardag

 
Vi är nog många som glömde att lägga till ordet vindstilla i våra väderönskningar för idag strålar visserligen solen på en molnfri himmel men det blåser attans kyliga vindar. Jag hade planerat en skidtur nere på älven men av detta blir det ingenting. Istället har jag dammsugit ordentligt, bäddat rent i sängen och funderar på att flytta kattpelaren till övervåningen. Den börjar vara lite skamfilad och därmed ingen vacker syn. Planen är att göra om mitt lilla kontorsrum av sådant jag redan har här hemma till typ en mysig skrivarlya. 
Just nu håller jag på att sortera och välja foton till en fotobok 2003-2010 som max får bli 120 sidor.  Många år och många tusen foton att ta ställning till och det tar tid men det har jag ju gott om numera. Mestadels blir det barnbarn i samma flöde varje år med födelsedagar och andra högtider. Många kära minnen för mig och förhoppningsvis även för dem. 
 
 

Dagförgyllare

 

Nöjd och glad

Klockan är tio, solen strålar på en klarblå himmel och utetermometern visar +15 grader. Morgonkaffet intogs på farstubron i fågelkvitter och paralyserade katters sällskap. Kan knappast bli bättre. Känner mig lyckligt lottad som begåvats med förmågan att njuta av det lilla och gratis som finns runt omkring mig. Vissa människor är  hela tiden på väg någon annanstans på jakt efter någonting annat men sådan är definitivt inte jag. Jag är nöjd men det kanske är fel. Inte vet jag.
Nu snurrar tvättmaskinen och jag har precis vikt ett berg tvätt. Ett missförstånd mellan mig och katten Ida ledde till att hon viftade med utfällda klor och blodvite uppstod i mitt pekfinger så pass att det droppade blod på golvet och lite överallt. Förmodligen råkade en dragkedja nudda henne och hon är en känslig och lättstött dam som antingen flyr eller ger igen. Men jag älskar henne ändå.
Igår var det Internationella kvinnodagen i Sverige och hela världen. Tittade på några teveprogram som handlade om kvinnors situation i världen. Konstaterar bara att om alla världens kvinnor fick möjlighet att gå i skola, utbilda sig och vara jämställda med männen så skulle världen förmodligen vara betydligt fredligare. Det finns ingen bättre investering som ger ringar på vattnet i evig tid än att utbilda kvnnor. 

Vårsol

Oj vilken vårdag! Tio grader varmt och en strålande sol. Drack morgonkaffet ute på farstubron medan katterna satt som paralyserade av fågelkvitter och snö som säckade ihop med frasljud. Njutning i allra högsta grad.
Haft kaffegäster och själv varit ut på ranten nu när bilen är fixad. Även det en njutning.
Tyvärr inhandlade jag en liten påse godis. Märkligt att det ska vara så svårt att bara gasa förbi godisaffärerna. Nåja, får kanske nöja mig med att med Becel smörgåsmargarin blir det betydligt färre mackor än med goda extrasaltade Norrgott. 

Nå, int borde jag klaga ...

 
Idag var vädret sämsta tänkbara med hård blåst, gråtung himmel och blötsnö. Även om det är trist med blötvädersdagar så känns det hoppfullt då snön packas ihop, smälter och försvinner.
En vän ringde och erbjöd mig att följa med en sväng till Tornio. Marknaden utanför köpcentret höll på att blåsa bort så där monterades stånden ner i rasande fart. Vi gick in i värmen hos anrika kafe Karkianen och beställde supergoda laxmackor gjorda på finskt rågbröd. Därefter styrde vi hemåt igen och jag greppade dammsugaren vilket var mer än välbehövligt. På köksbordet tronar en ljuvlig rosbukett som en tidig uppvaktning på internationella kvinnodagen som infaller i morgon.
I kväll kom sonens familj inklusive hundarna på besök och hade med sig en jättegod västerbottensostpaj och lördagsgodis. Nu har de åkt iväg och för mig och katterna väntar en kväll i allsköns ro. 
 
 

SOL!

 
Vaknade till blå himmel, +5°C och en uppstigande sol. Helt underbart ljust och skönt. Redan vid niosnåret hämtades jag av sonen för vidare färd med honom och barnbarnen mot Luleå. Vi har fikat gott på Olssons, småshoppat lite och avslutade med en hamburgare. Hemma igen tog jag ut katterna i solskenet och därefter ett ärende till kommunhuset och ny backspegel hos glasmästaren. 
Mina krafter tog slut efter en nyttig salladsmiddag och somnade i tevesoffan i något som mer liknade medvetslöshet. Vaknade lagom till Let´s dance.

Äntligen!

I går var en sådan där dag som man bara går och längtar efter. Regnmolnen skingrades i mitt huvud och bilen var äntligen på verkstaden så att jag återigen kan bli fri som en fågel och dra iväg dit näsan pekar. Men mesta längtan var efter komboresan shopping och mat tillsammans med vännerna Lillemor, Maria och Anna-Carin. Matpresenten avnjöts på Cg:s, kantarelltoast, pepparstek och creme Brulé med hallonsorbet. Supergott!I
 
Provade också glasögonbågar vilket är ruskigt svårt då man inte ser sig själv utan styrkeglasen. Maria tog fotot nedan på den båge som kändes skönast. Jag har läst på nätet om vilka modeller som passar olika ansiktsformat och jag tror att den här bågen passar in på råden för min ansiktsform. Modet föreskriver kraftiga och färgglada bågar men det känns inte rätt för min del. Helst hade jag velat ha en båge i mildare färg eller silver men hittade ingen sådan. 
Mitt hår är i bedrövligt skick. Köpte hårdiadem och färg i ett försök att stå ut till dess att längden tillåter svans eller knut. Mitt hår växer som ogräs och med kort hår krävs åtminstone sex klippningar per år vilket betyder minst 2.500 kronor plus färg. Gör hellre något roligt för de pengarna.
 

Tankar en gråvädersdag

 
Den senaste tiden har mina tankar allt oftare hamnat runt temat ålderdom och beroende. Kanske inte så konstigt ... Min mardröm är att inte klara mig själv, att hamna på ett boende där jag vansköts och medvetet underbehandlas för att samhället bara väntar på att jag ska dö snabbast möjligt så att någon annan i den långa kön kan få min plats. 
 
När våra föräldrar blev krassliga åkte jag och syrran både akut och regelbundet hem och gjorde sådant som behövdes för att göra deras liv så gott vi bara förmådde. Vi jobbade båda heltid och jag hade dessutom två barnbarn boende hos mig som behövde all tänkbar omsorg och kärlek som jag kunde uppbåda. Min dåvarande sambo slet och drog i mig för att få mig med ut till skärgårdsstugan. Till sist fick han nog av mina omsorgsåtaganden och försvann ut ur mitt liv. Syrran fick en hjärtinfarkt och jag var så sliten att jag ibland inte visste om det var natt eller dag. Medicinskåpet blev med tiden välfyllt för oss båda. Det var en fruktansvärt påfrestande tid som möttes av totalt oförstående från omgivningen. Min chef tyckte till exempel att jag inte förtjänade löneförhöjning eftersom jag hade haft för många privata åtaganden och ändå jobbade jag igen varenda minut som jag var tvungen avvika för akutinsatser. Men vad gör man när äldreboendet där min pappa sedemera hamnade ringer och meddelar att någon av oss får minsann åka med pappa till tandläkaren, hörcentralen eller röntgen i Sunderbyn eftersom boendet inte kan avvara personal. Vid ett tillfälle tänkte jag att nu får de minsann följa med honom till tandläkaren. Resultatet blev att de skickade pappa ensam med taxi till tandläkaren, han som var full i cancer bar rullatorn uppför trappan och när jag efter ett par timmar för säkerhets skull svängde förbi tandläkaren satt han trött och väntade på en taxi utanför och där hade han suttit bra länge. Fy fan, säger jag. Jag och syrran var så sönderstressade att det är ett under att vi överlevde. Den som inte upplevt nutidens äldreförvaring kan aldrig förstå vilken belastning det innebär att vara nära anhörig. Jag älskade min mamma och pappa av hela mitt hjärta och vill inte ha en endaste insats ogjord men jag är besviken på samhället som sviker de gamla som trots allt byggt upp den välfärd vi har. Nåja, egoismen har brett ut sig så det är inte mycket kvar av den forna välfärden. Önskar alla egoister lycka till när de ligger bakom gallergrindar i bajsblöjor.
Det är alldeles för många tråkiga och frustrerande bilder som etsat sig fast i min hjärna och som jag stundvis mår riktigt dåligt av. Ibland tänker jag att det vore klokt att engagera sig i politiken men samtidigt skulle jag bli kortvarig i ett sådant sammanhang eftersom jag definitivt inte är en ryggkliare och inte heller bryr mig om vad andra tycker om mig. 
 
 
 

Städtagen

  
 
Mina älsklingar som bebisar.
 
 
Vädret är fortsatt blött, blåsigt och helgrått. Kännbart för väderkänsliga muskler och leder. Känner mig vig som en garderob. Idag är det första mars och jag hurrar för att ha överlevt ännu ett vintermörker. Våren och sommaren är definitivt på väg. Planterade om några blommor igår och idag ska blomfröerna som kräver längst tid för att gro ner i jorden.
Idag såg jag liksom klarare än på länge och tog tag i det jag laddat för i flera veckor. I förrådet har julsaker och annat krafs hamnat på hyllor lite här och där istället för i sina kartonger. Idag blev det gjort! Nästa insats blir loppishyllorna där det behöver rensas bort sådant som inte lockar köpare. Loppissäsongen är i faggorna.
Av bara farten blev även datorn rensad på massor av skräpfiler vilket behövdes innan det är dags att börja med nästa fotoboksprojekt. 
 

RSS 2.0