Tillfreds

Så här i tidig morgonstund när allt är tyst och stilla känner jag mig väldans priviligerad. Jag har förvisso inte allt men jag har det viktigaste och dessutom en hyfsat bra anpassningsförmåga. För en vecka sedan började jag med ett nytt nattinsulin och nu ligger morgonsockret där det ska ligga och dessutom inga superjobbiga dipp nattetid. 
 
 
Igår började jag riva bort mattan i trappan upp till övervåningen. Det dammade något oerhört förskräckligt av mattans söndersmulade baksida och limrester. Säkert rejält ohälsosamt. Ska plasta in hela trapphuset innan jag fortsätter för att inte få eländet i hela huset. Det blir en hel del slipande innan det är dags att vitmåla all gammal furu. Sist av allt ska den nya mattan skäras till och limmas fast. Jag har gjort det förr och det blev bra så jag har gott hopp om att lyckas även denna gång. Därefter ska fyra spegeldörrar målas men det blir en enkel match i jämförelse med trappans alla spjälor och vinklar och vrår. Planerar att montera en enkel ledslinga bakom ledstången innan den monteras tillbaka. 
 
Under alla fyrtiofyra arbetsår drömde jag om att ha tid och ork för att fixa i mitt hem och på min tomt och nu har jag den tiden och nästan tillräckligt med ork också. En stor lycka. 
 
 

Blåsigt

Påskdagen har varit rejält blåsig och bitvis mulen fast det hindrade inte att Esko tog mig med på en utflykt med kaffe och mackor. Skönt med frisk luft och kul att se massor av folk i alla åldrar nere på isen. Dagens middag bestod av laxgratängrester plus en omelett med smörstekta svenska skogschampignoner. EKO förstås. Gott. Känner mig alltid nöjd de dagar mina matintag består av något annat än smörgås och godsaker. 
 
I kväll dristade jag mig till att köpa en superläcker skål på säljsidan för trettio kronor. Färgglad och ganska stor så den går att använda till lite av varje ... vad det nu kan vara. Praktisk också med tulpanbukett och skål i ett.
 
 

Vårväder!

 
 
 
 
Påskafton bjöd på det underbaraste vårväder man kan önska sig. Runt fem varmgrader, vindstilla och en stor sol på klarblå himmel. Helt fantastiskt härligt. Och idag, påskdagen, verkar bli lika strålande så det blir utedag med näsan mot solen.
I går styrde jag mot barndomshemmet med skidor och fika i ryggsäcken. Brorsan var precis på väg upp i det blå med sin paramotor. Sonen med familj dök upp och vips var vi alla samlade nere på älven. Eftersom jag hade klätt mig alldeles för varmt blev det inte så mycket skidåkning men jag var i alla fall ute och mådde gott i både själ och kropp.
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 

Påskafton

 
Påskafton har börjar med takdropp och en stark känsla av att en varmt strålande sol kommer att titta fram inom kort. Idag ska jag banne mig ut i terrängen per skidor med kaffetermos och kamera i lilla ryggan. Mitt onda knä är lite bättre idag. Skönt. 
Sonens familj var här igår och åt en hastigt imporviserad påskmiddag. Som alltid ville jag fota barnen men de var mer på humör för bus så av mina högst allvarliga avsikter med fina syskonporträtt blev det bara bus och skrattkramp.
 
 

Påskfunderingar

 
En ständig längtan efter goaste påskharen men nu har vi börjat prata i telefon. Heeeej! Goliggogogok. Hej! Heeeej! Glogglolog. Lite fniss och ivrig andning. Underbart att höra för en gammal mormorsmor.
 
Långfredagen för femtio år sedan inföll den 8 april och då låg jag på Kalix gamla BB och fick mitt första barn. Jag var salig av lycka och tyckte på fullaste allvar att jag hade fått den finaste baby som någonsin fötts. Ett underverk! Jag tyckte nästan synd om de andra mammorna vars barn var både hårlösa, röda och skrynkliga. Herregud vad tiden rusat iväg.
 
Dagens planerade skidutflykt till Hattberget i min barndoms by raserades igår då någonting kraschade i mitt högra knä. Det brände till rejält och nu hugger det och gör jätteont när jag går trots att jag strävat åt med ett stadigt knästöd. Har haft liknande krämpor förut och det har läkt ut av sig själv så det är nog ingen större fara. Knästöd och voltarensalva brukar göra susen.
 
Det är skönt att vakna tidigt även om den här långfredagsmorgonen är dystert gråmulad med lite uppfriskande nordliga vindar. Nackdelen med att vakna tidigt är att jag blir trött tidigt om kvällen och missar programmen jag vanligtvis brukar se frampå småtimmarna. Under det ljusa halvåret är det ändå underbart välgörande för själ och kropp att bada i morgonljus och fågelkvitter och liksom känna hur livsandarna strömmar till. Jag är så glad för lilla skogsdungen bakom husknuten som sjuder av liv hela ljusa sommarhalvåret. Häromdagen hittade mitt barnbarn turkosfärgade små äggskalsbitar i snön. Förmodligen en liten sparv som storstädat fjolårsboet. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Längtan och minnen

 
 
Jag har ett hav av längtan i mitt ♥ efter mina kära trettiofem mil härifrån. E4:an är äntligen isfri så snart fyller jag diesel i biltanken och drar iväg, men först en sväng till Blåkulla med mina gelikar.
 
Lilla barnbarnsbarnet växer och utvecklas och det vill jag uppleva och samtidigt bygga relation där hon känner att hon är villkorslöst älskad i all evighet av sin mormorsmor. Att hon är världens bästa och att jag aldrig någonsin kommer att svika henne.
Det har varit och är fortfarande alldeles för många svikande vuxna runt mina kära. Dessa svek är mitt livs största sorg och ännu värre sorg är det att denna sorg med all säkerhet kommer att bäras vidare av många generationer framöver.
Om jag fick leva om mitt liv skulle mina livsval, åtminstone på en punkt, bli helt annorlunda. Ingen människa är perfekt, inte heller jag själv men jag har i alla fall med själ och hjärta älskat och tagit ansvar så gott jag kunnat. 
Jag har fått tusenfalt mer tillbaka än jag har gett. I morse kom jag att tänka på ett guldkantat minne från en dag för nästan tio år sedan. När jag läser förljande blogginlägg från den dagen minns jag precis hur det var:
 
Mormor på väg till motorstadion
Grabbarna på övervåningen ville bli väckta klockan nio eftersom de hade arrangerat en moppeträff på motorstadion. Jag svarade att de fick i så fall väcka mig först. Naturligtvis vaknade jag tidigt och hann dricka både kaffe och dra mig en stund innan jag hörde mobiltelefonernas olika väckningssignaler på övervåningen. Den ena tutade och den andra knackade. 
Trötta och bleka kom grabbarna nerför trappan och bråttom var det att komma iväg. Först skulle vi till en kompis och lasta vesporna på deras släp. Min gamla bil sjönk betydligt när allt var lastat och jag befarade att stänkskydden skulle släpa i backen hela vägen. Förutom tre grabbar och två vespor var det tält, stolar, verktygslådor, stöd, bensindunkar och hjälmar. Jag fick köra sakta men grabbarnas humör var på topp. På motorstadion blåste det isande kalla nordanvindar och jag förstod att det inte skulle bli alltför livat. På eftermiddagen var jag dit med skrovmål och klockan 22.00 hämtade jag hem gänget. Jag börjar bli proffs på att surra fast vespor på släp. Det tog några år men nu hålls de där de ska hela resan. 
 
En sån här resa kommer grabbarna att skratta gott åt om si så där 20 år. 
- Kommer du ihåg din gamla feta mormor med sin skruttiga bil ..... hi hi ha ha. Hur gammal var hon egentligen? Kan hon ha varit kring 80? 
- Nä, 60 fast hon ar djävligt fet. Jo, hihi jo jag minns att hennes dubbelhaka och magen var helevetes stor hihihoho ...

Eftersom jag haft det lugnt och fridfullt här hemma fick jag gjort en massa. Bland annat har jag bäddat rent i sängarna, städat och putsat fönster. Det var välbehövligt. Jag känner mig nöjd med dagen. Nu ska det bli skönt med en lång varm dusch.
 

Över för den här gången

Gårdagen slutade med något som kan liknas vid ett migränanfall. Har haft huvudvärk av och till sedan jag började äta statinmedicinen men igår blev det värre än vanligt. Nu på morgonen känner jag mig öm i huvudet ungefär som förr då jag alldeles för ofta hemsöktes av en fruktansvärt rejäl migrän. Kan också bero på koffeinbrist då jag försöker dra ner på kaffeintaget för magens skull. Ja ja hur man än vänder sig har man ändan bak.
 
Morgonsolen strålar förföriskt och vimpeln i grannens flaggstång hänger helt slak och stilla. Utetermometern skvallrar om nära femton minusgrader men med solens hjälp lär det bli runt noll om några timmar. En promenad ner till älven ingår i dagens plan. I övrigt blir det lite småstädning här hemma. Ska börja med två garderober.
 
 
 
 
 

Ommöblering

Mina nya nattvanor innebär tidig kväll och väldans tidig morgon. Jättehärligt att vakna till fågelkvitter och soluppgång. I går var en dag som gick i lugnets tecken. Var lite sliten efter luleådagarnas shoppingpromenerande.
 
Ommöblering är dagens ord. Mitt lilla datarum liknar en blandning mellan förråd och skrotboda. Jag tillbrigar trots allt rätt många timmar i rummet varje dag så det kunde gott vara lite mer estetiskt tilltalande Ska först se vad huset kan erbjuda. Lätt att bli hemmablind. Av erfarenhet vet jag hur tillfredsställande det är att kunna nyttja det man redan har i andra sammanhang än det ursprungliga. Mitt hus är inte precis översållat av möbler, faktiskt tvärtom. Luftigt och lättstädat är min melodi. Dammsugaren ska lätt gå in under och runt om. Har bara matta under köksbordet och under vardagsrumsbordet plus i toan. Med två hårande katter är det enklast med mattfria golv. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vårshopping

 
Kom hem igårkväll efter två bra dagar i storstan med hotellnatt, shopping och god mat. Min sommargarderob det här året går i rosa, svart och beige. Klädbutiken hade 30 procent på allt och jag hittade de plagg jag hade planerat att köpa med ett undantag och det var de billiga ballerinaskorna från lågprisbutiken som byttes ut mot rosa gaborskor som kostade tio gånger mer. I gengäld passar skorna min fot och är hundra gånger skönare. Har också inhandlat mitt livs första handväska av riktigt skinn. Den var på 50 procents rea så det var också ett bra kap. Mitt betalkort har härmed lås och bom för många veckor framöver.
 
Gårkvällens jordbävning känns lite läskig fast enligt expertisen är det ingen fara så jag hoppas att de har rätt. När mitt hus började skaka och ett dovtmuller plötsligt kom från ingenstans trodde jag först att en skoter krockat med mitt hus. Tack och lov var det inte så.

Shoppingtur

Idag är ingen vanlig dag för idag ska jag ha kul med vänner, skratta, surra, äta och så klart shoppa loss. Pensionen trillade minsann lämpligt in på kontot idag! Jippi! 
Solen strålar på klarblå himmel och grannens flaggvimpel skvallrar om isbjörnsvindar även idag. Nåja, dagens skidtur byts ut mot varuhusmotionerande som inte alls är att förakta i jämförelse med annan motion. En vårjacka är prio ett. Prio två en billig handväska. Prio tre några svarta baströjor. Därutöver kan det bli vad som helst. 
Ska försöka klä mig så svalt som möjligt med tanke på att blotta tanken på provhytter brukar framkalla svettningar. Tajta långbyxor är värsta utmaningen och därför är byxhyllan i min garderob ekande gles.
Nä nu ska jag ta tag i det som måste göras innan taxin kommer.
 
 
 
 

Vårväder

I går var det premiär för kaffe ute på farstubron redan före klockan sju. Jag kråmade mig i morgonsolens sken likt katterna där jag satt i min rosa gossiga morgonrock och med skoterstövlar på fötterna. Sedan blev det skidtur och en stund ute i solstolen. Jag är tacksamt lycklig över att jag med tanke på min usla ekonomi är så pass lättlycklad. Hade jag haft större krav hade min lycka dött av undernäring för många många år sedan. 
Dagens morgonväder är förvisso strålande vackert men tyvärr isbjörnsvindar så morgonkaffet intogs inomhus. Har däremot varit ute en stund och såpskurat farstubron och slängt ut massor av sand på infarten som blänker som en nyspolad skridskobana.
 
Igår fyllde ett av de yngre barnbarnen tonåring och jag var så klart och kalaserade på smarrig tårta. Nyss var hon en liten flicka som väckte mig mitt i natten och sa: "Fammo du låter kontit" .... zZzZzZzzzz. Jisses så fort åren rusar iväg. 
 
 

Vår i luften!

 
Tio plusgrader och dripp dropp hörs överallt så fort man sticker ut näsan genom ytterdörren. Så himla underbart härligt. Katterna låg som paralyserade och njöt av morgonsol och fågelkvitter. Själv tog jag en skidtur ner på älvisen. Vindstilla och helt ljuvligt.
 
 
 
 
 
Knäckt av vintern.

Solglittrande morgonfunderingar

Garkvällen slutade i katastrof då jag somnade framför teven och missade favoritprogrammet 30 grader i solen. Fortsatte att sova i min egen säng och vaknade klockan fem i morse. Just nu strålar morgonsolen på vita glittrande vidder och termometern stiger för varje minut. Fåglarna kvittrar högt och ljudligt. Verkar bli en superfin dag. Äntligen! Idag ska några stolar och ett litet bord plockas fram från växthuset där det vinterförvarats. Ett steg närmare sommaren - mitt paradis.
Dagens plan innehåller inga kraftansträngningar och det passar bra då huvudvärken fortfarande plågar mig. Igår ringde diabetessköterskan och meddelade att jag ska få ett nytt nattinsulin för att undvika blodsockerdipp nattetid. Hoppas verkligen att det fungerar för det är jobbiga stunder när blodsockret dippar farligt nära koma. En ständig oro. 
Till helgen väntar trevligheter med vänner och innan dess behöver jag gå igenom min garderob och förhoppningsvis göra något passande fynd att ha på sig. De mörka vinterkläderna hamnar i en garderob och de ljusa och färggranna i en annan. Vissa plagg hamnar resolut i en svart plastsäck. 
 
Nä nu ska jag klä mig och ta ut katterna i morgonsolens underbart strålande sken.
 
 
 

Dis

I morse hoppades jag att solen skulle bryta igenom diset, men icke. Hela dagen har varit vitaste vit med bitande vindar. Min plan var att åka skidor ner till även i skyddande skogsterräng men det avskrevs och istället befriade jag den gamla luftvärmepumpen från is med kokhett vatten. Nu har pumpen fått ett provisoriskt tak av en gammal plastskiva fastgjort med silverteip som skydd mot droppet från garagetaket. Därmed är isproblemet förhoppningsvis tillfälligt löst. Ett estetiskt mer tilltalande tak får införskaffas inför nästa vinter.
 
Huvudet dunkar frustrerat störande förmodligen av den nya medicinen. Ska snart dra igång med en ny fotobok så jag började med att bläddra lite i de tre som redan är gjorda. Kan konstatera att jag är en lyckans ost som har så fina barnbarn och lillbarnbarnsbarnet som också hann med på några bilder i slutet på den sista boken. Ja jag säger då det! Helt otroligt makalöst underbart att jag har får uppleva allt detta och allt som det fört med sig. 
 

Lördagsutflykt

I morse fick jag reslust och drog iväg mot grannlandets galleria. Huvudsyftet var att köpa kattmat och den här gången fick jag den till halva priset jämfört med till exempel Coop.  Det andra syftet var att försöka hitta ett par sköna ljusbeige långbyxor till mig själv. Betoning på sköna. Är så less på snävt obekväma kläder. Jag hittade ett par på Lindex som satt bra och som har lite rörelsevidd. Den beiga färgen var väl inte hundraprocentigt rätt. Hade kunnat vara lite mer gråbeige men det blir nog bra ändå. De passar i alla fall till min fina rosa blus som jag fick i födelsedagspresent av barnbarnen.
 
Blodsockret dippade så jag köpte en fettig munk med glasyr och sedan tog jag rulltrappan ner till parkeringsgaraget. Det var inte det lättaste att hitta igen bilskrället. Mitt lokalsinne är bedrövligt. Var sjöblöt i svett när jag äntligen hittade bilen och lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig mer parkera i garaget när jag är ensam.
 
Katterna har fått komma ut en stund men de ville in nästan genast. Solen kom aldrig fram idag och termometern har sjunkint några grader under dagen. Ovanligt då temperaturen brukar stiga dagtid den här årstiden. Längtar efter vårsol.
 
 

Pillergöra

 Lillsyrran
 
Mitt självfallsbefriade hår har länge fått mig att fundera på kemikaliskt framkallade lockar och igår skred jag till verket.  Började med att ladda energi på syrrans 65-årskalas. Känns konstigt att även lillsyrran har nått pensionsåldern.
 
 
När jag kom hem drog jag fram stegen och skottade av brotaket innan det brakar ihop av snötyngden. Därefter dukade jag fram alla permanentdetaljer och började pillerjobbet upprullning. Katterna försvann när den förfärliga stanken från permanentvätskan bredde ut sig i huset. Efter knappa två timmar var det klart och mitt hår bestod av stora mjuka lockar precis som jag ville. Lite av en stödpermanent. Med vansinningt trötta armar stylade jag nödtorftigt och jädrar anamma så fluffig frisyren blev. Nöjd så här långt. Det finns många risker med hempermanent. Har nog upplevt alla "förr i tiden" då permanentandet var något som man gjorde regelbundet. Värsta resultatet var nog när håret fick svintokaraktär för då gäller bara rejäla klipp med saxen. Nåja, blir spännande att se om nöjdheten består.
 
 
 

Vikten

 Den här vintern har vikten ökat med flera kilo säkerligen på grund av allt av bakandet som jag ägnat mig åt alldeles för flitigt. Min hjärna försöker ideligen lura mig att slå på ugnen och ta fram bakingredienserna trots rådande bakförbud. Otaliga gånger har jag plockat fram och sedan ställt tillbaka. Sockerberoende är minsann ingen banal snuva som man lätt blir av med. Jag borde, eller rättare skrivet måste, verkligen ta tag i mig själv och sockeravgifta min kropp. Jag har en plan. 
 
 
 

Igång

Om jag hade fått börja om mitt liv med alla erfarenheter i bagaget så skulle jag ha lärt mig snickra och bygga hus. Den färdigheten har jag saknat hela mitt vuxna liv. Åh jisses vad jag skulle bygga! 
Jag är en göramänniska som mår oförskämt bra när saker blir gjorda. Det är inte för att skryta jag skriver det utan för att det bara är så. Har alltid varit så. Vi är alla olika. En del pensionärer ligger framför teven hela dagarna år efter år och de tycker att de har ett bra liv.Det har de säkerligen om de nöjer sig med så lite. För mig skulle det vara döden döden. Allt jag företar mig blir långt ifrån bra men det kan jag leva med. Min xman var inte helt bekväm med att ha en fru som fixade även traditionellt manliga saker, medan senare män i mitt liv har uppskattat att jag inte bara trippar omkring i klackeskor, plutar med munnen och spelar dum i huvudet. Redan som barn, innan jag ens förstod det själv,var siktet i mitt liv inställt på att bli självgående. Är tacksam för mina nära och kära förebilder. 
Blomstren blev omplanterade idag och som alltid hade jag inte ♥ att slänga de plantor som liksom blev "över" så nu har jag en härlig massa sommardalior. De ännu sytrådssmala pysslingkragarna ska få växa till sig innan de omplanteras. Fröna till mina drömmars solgula van Gogh äng är nerpetade i jorden så nu är det bara att vattna och se vad som kommer upp om någon vecka. 
 

Onsdagsfunderingar

 
 
Min kropp gillar inte statinerna, en medicinen, som jag fick för en dryg månad sedan för att skydda hjärtats kärl från förkalkningar. Medicinen har en biverkan som bryter ner muskler hos vissa och då speciellt kvinnor. Dit hör jag. Har genom åren testat flera olika statiner med samma resultat. Har ont i både vadmusklerna och musklerna runt bröstkorgen. I gårkväll kunde jag knappt röra armarna. Kändes ungefär som om jag helt ouppvärmd hade varit på gymmet och toklyft flera hundra kilo i en hel timme. Än så länge den här mulna morgonen känns det inte alltför illa så jag hyser ett litet hopp till att det istället för medicinbiverkningar är städ- och röjningsbiverkningar. Vill helst fortsätta med medicinen. Det finns andra varianter av medicinen som ger färre biverkningar men den är reserverad för de patienter som själv har pengar att betala hela kostnaden. Läkaren berättade att den kostar 60.000 kr per år och patient. Det är dagens Sverige där vi bland annat låter privata åktörer göra jättevinster på skola, vård och omsorg och sedan placera våra skattepengar i skatteparadis utomlands. 
 
Idag blir det ännu en tur till soptippen med utsorterat skräp. Garaget är städat så idag ska blomplantor omplanteras i större krukor. Det är en speciell lustfylld känsla att hantera de sköra små plantorna. Tyvärr har den här vårvintern börjat lika gråmulet som förra våren. Egentligen borde jag en ljuslampa till de små liven men det har jag inte så det blir som det blir.
 
I flera veckor har jag känt en spirande lust att sätta mig vid symaskinen och sy typ en sommarklänning. Har faktiskt både ett oöppnat mönster och rödblommigt tyg liggandes. Tyget är vackert men lite väl storblommigt då min figur bullat till sig sedan tyget inköptes. Nästa resa till Torneå ska bland annat innehålla ett besök i stuvlådorna på tygaffären.
 
 

Dagen efter

 
Gick av barnbarnsvakteriet lagom till midnatt då mamman kom hem från kvällsskiftet. Roliga dagar men nog märks det att jag inte är någon ungdom längre. Känner mig ändå nöjd med att det har varit roliga dagar då barnbarnen verkat nöjda och att inga dataspel har ens nämnts en endaste gång. En fröjd. Jag är i det närmaste hatisk till den digitala låtsasvärld där så många barn numera tillbringar sina liv. Det spelar ingen roll om det är spel, musik eller chattande som pågår. Kanske chattandet är ett halvt undantag då det har det goda med sig att barnen lär sig stava och uttrycka sig vilket dagens skola inte verkar klara av.
Jag har inte haft möjlighet att vara farmor på det sätt som jag hade önskat då mormorsrollen tagit hundrafemtio kärleksfyllda procent av min tid och mitt liv under så många år. Livet blir inte alltid som man planerar, det har jag lärt mig. Ibland blir det bättre än man någonsin kunde drömma om. Ibland blir det inte bra och då är det bäst att försöka glömma och börja om på steg ett igen. Det har varit en förfärlig massa trappor i mitt liv men nu formligen springer jag både uppåt och neråt utan större katastrof. 
Idag pågår garagestädning med kraftfull rensning. Småmattor tvättas i maskinen. Flera kassar petflaskor utburna till bilen för pantning. Bilen har fått påfyllning av spolarvätska. Och jag blev överlycklig över en restburk plättar som jag hittade i frysen. Jag må vara enfaldigt lättlycklad men gott var det.

Soldrömmar

 
I går skruvade barnbarnet isär den kattklösta soffan på övervåningen. Planen har varit att ta ut den innan jag målar och byter matta i trappan. Nu är det gjort och tidigt i morse drog jag ner alla delar för vidare transport till soptippen senare idag. Min lilla bil är fantastisk och rymmer betydligt mer än man tror när baksätena är nedfällda. 
 
I min lilla rosenslumrande värld där alla saker står på sin plats blir det rätt rörigt när man har barn i huset i flera dagar. Nu ligger husets alla mattor, vilket inte är många, hoprullade för att bäras ut på luftning. Dammsugaren står redo ch skurbortsen ska svingas. Men först ska vardagsrumssoffan på sig de nytvättade överdragen vilket inte är helt enkelt med mina ömmande fingerleder. Skam den som ger sig. 
 
 
För övrigt är jag så himla glad att jag nu vaknar av mig själv redan innan solen hunnit visa sig. För mig är det en av många parametrar i livskvalitet. Fågelkvitter, de första solstrålarna och stillheten innan grannskapet vaknat. Idag ska jag åka och köpa frön till solrosor. Har i många år drömt om att ha en liten miniäng med många ståtliga solar typ Vincent van Goghs underbara målningar. Den här sommaren ska det bli av.
 
Livet är underbart bara man finner sig i omständigheterna och gör det bästa av situationen. 
 
 
 

Roliga dagar

 
Inte ofta jag har barnbarn hos mig flera dagar i sträck men det har jag haft nu och det har varit en fröjd. Sportlovet är slut och i morgon väntar skolan. I morgon ska jag bara serva med middag, följa till en ridlektion och en stunds mys innan mamman går av kvällsskiftet. Pappan är på affärsresa utomlands i några dagar så det har passat bra för mig att vara farmor på heltid i några dagar.
 
I morse vaknade jag strax före sju av ett intensivt fågelkvitter från skogsdungen intill. Jag låg stilla med mungiporna upp till öronen och bara njöt. Redan före åtta hade katterna fått sin morgonluftning. 
Idag har vi titta på gulliga smådjur och haft besök av barnbarnens jämnårige måkusin. Nu har alla åkt hem och det är bara jag och katterna igen. 
 

Lördagsmorgon

Tidig morgon. Snö från en gråmulen himmel. Gott morgonkaffe. Katterna fått mat. Spegeln avslöjar spretig trollfrisyr. Nytt korsord på köksbordet. Barnbarnen sover på övervåningen. Funderar på att överraska med nygräddade croissanter när de vaknar. 
 
Funderar på god middagsmat att tillaga tillsammans med barnbarnen. Kanske sjömansbiff efter min mammas recept. Nu slå på ugnen, koka ägg, rulla ihop croissanterna och duka bricka med finaste porslinet.
 

Som vanligt

 
Har flera småprojekt som lockar och drar. Ett av dem är göra ett allvarligt och kanske slutgiltigt försök att få tillbaka en ring som försvann ur mitt smyckeskrin för drygt fyrtio år sedan. Trots att det gått många år tror jag att den finns kvar. Ringen hade jag fått av min mormor och hon i sin tur fick den av sin svärmor i slutet av 1800-talet. Det handlar om en tunn guldring försedd med en liten oval rubin som har en vit liten pärla på ömse sidor. Penningvärdet är ringa eftersom den är väldigt tunn men för mig är den mycket värdefull. 
Jag har gått igenom mina fotoalbum för att hitta en bild där ringen syns tydligt men icke då alla bilder är suddiga precis på händerna. Nu återstår att försöka rita den ur minnets välfyllda skafferi. Under en semesterresa för länge sedan såg jag en exakt likadan ring på ett litet hembygdsmuseum i Norberg. Fotograferade ringen genom monterglaset men det blev reflexer så att ringen inte syntes. 
 
Idag är det fredag. Himlen är grå och vinderna verkar komma från öster av grannens flaggvimpel att döma. Dagens insats blir att tvätta de vita kuddöverdragen i vardagsrumssoffan. För övrigt funderar jag allvarligt på sockerstopp. Hur det nu ska gå till att få kontroll över mina lustar. Måste få ordning på blodsockernivåerna. Hade blodsockerdipp även i natt vilket är en mindre angenäm upplevelse. Just nu i ett motiverat ögonblick ser jag mig själv gå omkring på Coops grönsaksavdelning och med målmedveten blick fylla varukorgen med idel nyttigheter. Ja ja det är banne mig inte lätt att höra till livsnjutarskaran.
 

Bra dag

Mitt hus behöver en grundlig städning. Fönstren är kattnosbefläckade förutom dammet och golven har spår av både kaffedropp och nysmorda fötter. Den vita vardagsrumssoffan är i skriande behov av ett besök i tvättmaskinen och mattorna behöver få en rejäl piskomgång ute i friska luften. Men inte idag.
 
Började dagen med att vara farmor några timmar i glappet mellan mammans och pappans resande. Lagom till lunchtid hade jag gjort mitt och syrran och jag styde kosan mot hemgården och GK:s för att köpa en liten tygbit, handla på Konsum och fota lite hemmavid. Utflykten avslutades bland Interfloras blomster. Älskar doften av grönt. 
 
Nu väntar en kväll i allsköns lugn och ro. I morgon sista fotokurstillfället med utefotografering. 
 
 

RSS 2.0