Åskvädersdag



Idag har varit en sådan där dag då man bara går och väntar på att åskvädret ska braka lös. Vaknade vid tio med begynnande migränhuvudvärk. Drack kaffe och bokade en flygresa till Stockholm i slutet av augusti men sedan låste jag ytterdörren och la mig en stund till. När jag låg där i allsköns ro kom jag plötsligt ihåg några viktiga saker som är ogjorda. Jag klädde mig, åkte iväg mot stan och fick en del uträttat. Hann också in en sväng på en klädaffär. Den här gången var allt jag provade för stort och de mindre storlekarna var slut. Jag lovar att det var med lätta steg jag gick från den affären.
Åskan kom, tog med sig värmen och drog snabbt förbi.

I kväll har jag lånat ett släp och varit med X gammelmoppe till husmekanikern som ska fixa en del saker på den. Jag orkade inte få upp den på släpet av egen maskin så jag ringde mitt exex, alltså X morfar, som kom och hjälpte mig. Nu har jag varit tillbaka med släpet och den här gången lyckades jag till 50 procent med backningen. Tre stora blomkrukor klarade sig precis från att bli överkörda. Skickligt gjort av mig. Nu har jag i alla fall kommit på hur man ska styra när man backar ett släp. Nästa gång då ska jag fixa det helt själv för inte är det till såna här bagateller jag behöver en karl.

Just nu sover två små barnbarn i mitt sovrum. Själv tänker jag sova i rummet intill i natt. De små busarna kom ihåg mina snarkningar från förra gången de sov hos mig och frågade om jag hade köpt öronproppar till dom. Dessa små barn!

I morgon kanske det blir Luleåkalaset för mig och X. Jag har aldrig varit på något sådant arrangemang men X är tveksam till att åka dit med mormor. Skämmigt värre, kan jag tänka mig. Vi får se hur det blir. Om vädret är ok så kan det vara kul att se lite folk.



Sova sig smal

Sitter här och tuggar PEZ, minigodisar för småbarn. De är jättegoda. Glömde bort att känna efter vilken känsla jag kände när jag bestämde mig för at köpa dom. Kanske trötthet. Nu är jag i alla fall hög av sockret och tröttheten är bortblåst.

Det har varit väldigt varmt idag så jag har hållit mig inomhus större delen av dagen. Lillebror kom förbi en sväng på eftermiddagen och vi åt hämtmat från kinarestaurangen tillsammans. Gott!

I kväll har jag och X varit till en badstrand. Jag strosade omkring en stund och njöt av ljummet solglittrande vatten. En segelbåt rörde sig sakta i horisonten och några måsar skrek på avstånd. Härligt! Varför åker jag inte dit oftare?
Mr X satt i bilen och vägrade komma ner till stranden eftersom där fanns några tjejer i samma ålder som han.
Efter badresan körde jag igång gräsklipparen och avverkade en tredjedel av tomten. Resten blir en annan dag. Allra sist har jag gödselvattnat blommor och buskar så långt blåkornsflaskan räckte.

Nu kan man sova sig smal. Det verkar mer intressant än tänkmetoden jag skrev om häromdagen. Läste i en kvällstidning att stress och brist på sömn ger samma effekt på kroppen.
Stresshormonet kortisol utsöndras och börjar bryta ner muskelmassa i stället för fett (det ökar även frisättningen av fettsyror och bidrar till inlagring av fett kring buken). Fettinlagringen ökar när insulinbalansen störs och aptiten ökar.
Hm ... det här verkar handla om mig.
Artikeln uppmanar att man ska se sömn som en belöning och inte som ett nödvändigt ont.

God natt mina vänner!

Ömma skrattmuskler

Just nu är jag öm i skrattmusklerna och håller på att svettas ihjäl. Kanske är det vinet och päronkonjaken som höjer temperaturen uti kroppen. Hur som helst är jag nykter i skrivande stund. Kvällen har varit jättetrevlig. Vännen och arbetskompisen Lillemor och jag har varit på middag hos Maria som också är vän och arbetskompis.



Förrätten bestod av ädelost och god skinka på en salladsspegel innehållande bland annat fänkål. Från och med nu äter jag även ädelost. Sedan blev det ungsbakad lax med grönt täcke av pinjenötter, vitlök och massor av annat grönt. Därtill basilikasås och superfräsch potatissallad gjord på skivad färskpotatis, kapris och lök. Efter att ha låtit maten sjunka en stund ute i kvällssolen på altanen serverades kolapannacotta med päronkonjaksinlagda päron. MUMS! Allt Maria bjöd på var jättegott och jag lät mig väl smaka. Jag lovar!

När vi kom dit möttes vi av tre gosiga svansviftande cocker spanielflickor Barbro, Greta och Astrid. Nog skulle det vara roligt att ha en hund som sällskap men just cocker spaniel är nog inget för en nybörjare. Men fina är dom.
När jag efter många singelår träffade en man var mitt äldsta barnbarn inte precis överförtjust utan föreslog att jag istället skulle skaffa en katt som sällskap. Nu kanske det snart är dags för en katt eller en hund för det är väldigt magert på karlfronten.

Bullbak i sommarvärmen




Idag har jag bakat kanelbullar. De jäste snabbt i sommarvärmen. Nu är det jag som jäser.
Numera går det nog minst ett halvår mellan gångerna jag bakar och det beror bara på att jag egenhändigt äter upp det mesta. Bullar och kall mjölk är bland det godaste jag vet.

Jag blev så glad häromdagen när jag hittade en artikel där det påstods att man kan gå ner i vikt bara genom att tänka. Nåja riktigt så enkelt var det nu inte. Självklart fattar varenda människa som är för tjock att vi äter för mycket i förhållande till hur mycket energi vi gör av med. Vi är precis lika intelligenta som magra och normalviktiga personer.

Tankemetoden går ut på att man ska lära sig känna skillnad på verklig hunger och andra behov.
Målet är att man bara ska äta när man är hungrig. När man är ledsen, stressad, trött, ensam eller arg ska man ta en promenad, se en film, ringa en vän eller något annat som man inte blir fet av. Eller bara låta känslan passera.

Jag tycker det låter så trist att bara äta när man är hungrig så magen skriker. För mig känns det otänkbart att välja bort livskvaliten som finns i gemenskapen runt bullfatet.

Ikväll var jag och syrran och putsade blommorna på kyrkogården. Det var förvånande fint på alla tre gravarna. Det får man väl tacka regnet för. På hemvägen fick vi se ett fint rådjur med ett litet kid. Några kilometer senare satt en liten rävunge och putsade sig mitt på vägen.

För de som läste gårdagens blogg kan jag meddela att fontänen nu är djursäkrad. Nu kan fåglarna putsa sig säkert i vattenstänket.
















Dödsfälla

Massor av gånger har jag tänkt att jag borde lägga ner en bambupinne i fontänen så att djur kan klättra upp på den ifall de hamnar i vattnet. Nu har en liten fågel fått sätta livet till för att jag inte kommit mig för att djursäkra min fontänbalja.

Jag hade hunnit sticka ner hela handen i vattnet för att fiska upp en sak från botten när jag upptäckte den döda fågeln som flöt strax under ytan. Jag har ganska stor bacillskräck och jag kan lova att det inte kändes fräscht.




I dag har vädrets makter varit riktigt generösa mot alla som gillar sol och värme. Själv har jag ställt i ordning middag för min sons familj plus hans svärmor med kavaljer. Den här gången köpte jag färdiggrillat för säkerhets skull. Det blev kyckling, potatissallad och grönsallad. Till efterrätt lemoncurdglass och en liten kaka. Helt ok.

Barnbarnen är så fina. De hade varit och badat och var trötta. Efter middagen spelade de fotboll. För storasyster slutade det med tröttgråt när hon inte fick bollen till sig nog många gånger. Jag tycker så synd om dom även om det är tjuriggråt. Det känns inte alls som när jag själv var förälder. Nu vill jag bara gömma dom i min famn och trösta. Men det får man ju inte för föräldrarna. Men på måndag då de ska vara hos mig då föräldrarna jobbar, då gör jag som jag vill.

Nu är middagen bortstädat och fontänen är tömd. I morgon ska jag skura den och göra den djursäker.

Gårdagens planering vad gäller stenidén föll när jag vaknade och upptäckte hur högt termometerns kvicksilver stod. Det får jag ta en dag då det är lite svalare.

Pärlan är såld

Jag är definitivt ingen bra försäljare men nu är i alla fall min trotjänare såld. Till underpris med full tank.
Köpare verkar inte fatta att en bil som är 19 år och har gått 37.000 mil har sett sina bästa dagar.
- Den är matt i lacken, sa en.
- Hm den är ju röd, det är en svår färg, svarade jag.
- Det klonkar vid högra framhjulet, sa en annan.
- Det har jag aldrig hört, svarade jag sanningsenligt.
- Nåja, den gick ju igenom besiktningen så det kanske inte är så farligt, sa hon.
- Nä, det får vi hoppas, tänkte jag.
- Lycka till! sa jag när hon åkte iväg.


Idag har jag varvat bilförsäljningen med trädgårdsarbete.
Den här sommaren har jag kommit på att jag inte behöver vara så himla duktig och klippa hela gräsmattan, trimma och rensa i rabatterna på samma dag. Tidgare har jag har kämpat på som en galning hela dagen och på kvällen har jag knappt orkat röra mig. Sanningen är att jag inte ens orkat gå runt tomten när allt varit klart. Det är en av orsakerna till att jag på allvar börjat fundera på att sälja huset.
Det är mycket roligare och lättare nu när jag tar en bit i taget och hinner njuta av det som är fint.

Mina rabatter är inte särskilt fina eller märkvärdiga men jag älskar mina blommor och blir lycklig när deras färger harmoniserar med varandra. Någon gång ska jag lyckas med drömkombinationen mörklila Klematis och rosa klätterros som får växa tillsammans i ett torn.
I morgon ska jag försöka ta ett ryck och göra något av min idé med alla stora släta stenar om nu ligger i en hög och inte alls kommer till sin rätt.


Det här med kilona

Det lär inte bli någon gastric by pass operation före jul för min del. Sjuksköterskestrejken och doktorns pappaledighet förlänger väntan på ett smalare liv. Fick idag rekommendation att ringa ett mindre sjukhus där det är kortare kö. Ska göra det men oroar mig för att de inte har samma resurser ifall att något går fel under operation. Jag vill överleva, hinna bli smal och ta för mig av allt som livet har att erbjuda en normalviktig människa.

Detta med vikten är ett ständigt aber som kräver sin tröst. Oftast i form av att stoppa något kaloririkt i munnen. Tänk om jag istället hade varit en som tvångsmässigt måste ut och springa med höga knäuppdragningar för att döva allehanda känslor. Eller om jag alltid svarar "Nej tack, jag har just fikat." då jag blir bjuden. Då hade jag varit smal, vacker och respekterad. Förmodligen hade jag haft högre lön också.

En mans utseende spelar inte så stor roll för min del. Om hans ögon är livfulla, snälla och glada finns det risk att jag drunkar. Ögonen lär ju vara själens spegel. En kagge ovanför bältet är inget hinder. Insidan är viktigast. Eller ... hur var det nu? Nåja, han här under är i alla fall vacker att vila ögonen på.



I morse fick jag besök precis när jag vaknat. Jag fixade kaffe och vi satt ute på altan och surrade om våra ex och exex. Medan vi satt där i morgonsolens sken kom hennes ex nya fynd gåendes på gatan. Min kompis ropade skadeglatt med handen framför munnen: Hon har ju stor mage! För de som inte vet det är stor mage lika förödande som kroksvans på hundutställningar. Jag är tyvärr inget undantag. Mina skadeglada iakttagelser är på samma nivå. Hehe! Många gånger har jag skamset fått omvärdera min första uppfattning av en människa när jag dömt efter utsidan. Ingen undgår medias budskap om att det är det smala idealet som räknas. Vi andra smyger runt på klädkedjornas XXL avdelningar. Big is beautiful. Nä, den klychan går inte jag på.
När hon skulle åka följde jag henne ut till dörren. Vid dörren hänger min stora spegel. Vad såg jag? Jo, mig själv i avigt turkos nattlinne som avslöjade allt. Jag suckade djupt av förfäran och på utandningen hördes ett uppgivet "Herregud!"

Snälla grannar


Idag har vi haft ett väder som passar mig. Lagom varmt och lagom soligt och ingen risk för värmeslag.

Min snälle granne Alf erbjöd sig att slå gräset på de branta dikesslänterna nedanför min tomt. Det har sett ut för djävligt. Jag är den enda på gatan som inte slagit gräset i diket. Sedan har jag räfsat ihop det och lagt det i komposten. Komposten, ja den är full med allt möjligt och det enda rätta borde vara att ta hit en traktor som fraktar bort alltihop. När allt var klippt och fixat fotade jag mitt hus nerifrån diket. Det blev en ny vinkel som avslöjade massor som borde göras.

Regnandet har gått hårt åt mina rabatter men schersminen är finare än någonsin tidigare.



I morse när jag gick ut med soporna höll jag på att trampa på en liten trastunge. Den satt blick stilla och trodde nog att den var osynlig. Jag hann fota den innan den flög iväg.



Idag har jag varit duktig och fyllt i papper, betalat räkningar och lagt in min gamla bil på Blocket. Hoppas att någon är intresserad av att köpa en pålitlig trotjänare. Jag har vikt massor av tvätt och njutit av en ganska lugn dag.

Snart är semestern slut och jag har inte gjort något annat än det vanliga. Jag vet inte om det är tvunget att göra något annat. Men det känns som att jag borde göra det om inte annat för X skull. Han borde få se lite av Sverige. Grannarna har kommit hem från husbils- repektive husvagnssemester. De är bruna och verkar glada. Jag är inte brun men jag är ganska glad och nöjd ändå.

Tjugo år från nu
kommer du att vara mer besviken
över de saker du inte gjorde än över de saker du gjorde
Segla iväg från en säker hamn
Fånga farliga vindar i dina segel
Utforska
Dröm
Upptäck

/Mark Twain

Humörpåfrestande väder


Vädrets makter ville regn och det har verkligen öst ner idag. Nu i kväll ser det ut att finnas tendenser till uppklarnande.
Steg upp tidigt och skjutsade lilla söta Ewwe till bussen. Har sedan småpysslat lite här hemma. Mr X fick en humörsvacka idag när det bara regnade och regnade. Inte kul att köra moppe i regn.

På eftermiddagen var jag och grattade lillebror Torgny som fyller år idag. Han bjöd på hembakad tårta med jordgubbar och björnbär. Gott! För några år sedan var han så här liten.
 

Min trädgårds skönheter har precis börjat öppna sig. Pion och Schersmin. De doftar så underbart gott båda två. Schersminen lite åt apelsinblomshållet. Jag önskar att man kunde spara doften till vintern och ta fram den då och då när man behöver lite livselixir.
 

Kan bara konstatera att det börjat skymma på kvällarna. Mina soluppladningsbara trädgårdslampor glöder svagt i rabatten. På ett sätt är det lite mysigt men samtidigt vet man ju vad som komma skall och det är inte mysigt.

 

Saknad åldring

I kväll fick jag mig ett gott skratt. Klockan åtta åkte jag iväg till Göta. Vi surrade, åt kex och goda ostar och tittade på foton. Mobiltelefonen glömde jag hemma. När klockan började närma sig tio kom jag på att jag hade lovat hämta x och skyndande mig hem. X var redan hemma med en tjejkompis och då visade det sig att både x och storasyster Ewwe hade haft stort eftersök på mig. De trodde att jag hade fått fel på bilen eller att det hänt något allvarligt. De hade till och med planer på att ringa akuten. Ok, jag kan förstå deras oro jag var ju borta hela två timmar!!!

Det har varit en bra dag trots hällregnet. I mitt liv står barnbarnen för så mycket av glädjen och idag har Alexandra och Viktor varit hos mig. Vi gräddade våfflor och lekte. Viktor, lilla gubben, blev sjuk och somnade i min säng.
X har fixat med sin moppe och han verkar helnöjd. Nu slipper jag oroa mig för trim och allt vad det kan föra med sig.

När jag tittade på foton hos Göta blev det återigen så uppenbart att livet är kort. Jag borde inte slösa bort en enda dag i mitt liv utan fylla den med sånt jag mår gott av oavsett det är solnedgångar eller kärlekar.




Hjärtat har motiv
som förståndet inte känner
/Pascal



Äntligen laglig



Helgen har varit helt ok både väder- och upplevelsemässigt. Just nu är jag dock helslut med värk i nacke och huvud efter en ansträngade bilfärd.

Idag bestämde jag att nu får det vara nog med oro för att x ska träffa på farbror polisen med sin trimmade vespa så jag ringde på en gammal moppe som jag hittade på Blocket. Jag, x och x kompis åkte iväg mot något som vi inte hade en aning om. Det var l å n g t och svårt att hitta till den lilla byn Merasjärvi. Moppeägaren fick till sist komma och möta upp. Vissa sträckor längs torneälven var sagolikt vackra med rosa mjölkört längs vägkanten och blånande berg som fond på finska sidan.
Moppen var gammal och välanvänd men gick helt ok. Jag köpte ett ställ till moppen också. Tyvärr var den lilla byvägen väldigt gropig så kicken stötte i och gjorde några repor på lacken under nummerplåten på min nya bil. Snyft!
Det blev sen middag bestående av grillkorvar på Shell i Övertorneå.
Vi fick i alla fall hem eländet och jag tror att x är ganska nöjd och jag ska aldrig mer hålla på med moppetransporter. Aldrig mer! Tack och lov kom jag ihåg att använda öronproppar för att överleva grabbarnas musiksmak och volym.

Igårkväll var jag till hembyn och hälsade på mina tre bröder. Passande nog kom fagerstakusinerna Curt och Per-Åke förbi. Det var jättekul att träffa dom. Hemskt vad åren rusar på. Nyss var vi barn.

Det är jättevarmt i mitt hus just nu. Vi har en liten söt ekorre som söker sig till människor och man vågar inte ha öppna dörrar och fönster längre. Igår när jag låg och rensade en rosenbuske satt den helt nära och mumsade på en svamp.






Backkrön och spärrlinjer

Idag fick jag ingen sovmorgon. Klockan åtta var vi på plats för att gå handledarkurs för körkortet X och jag. Vi var 4 blivande handledare och 4 elever och ingen nådde godkänt på testfrågorna! Det var hårt för handledarpapporna som verkligen kämpade så svetten porlade i deras pannor. Jag hade bara 63 procent rätt ... illa illa.
Nu ska vi invänta tillståndet och sedan är det bara att tuta och köra. Fast  i kväll fuskade vi lite på småvägar.



Livet är inte allra roligast just nu men jag hoppas på att det goda segrar, inte för min skull utan för x skull.


Skratta mer!



Fick idag ett tråkigt beslut. Det är lätt att ta beslut när man inte behöver ta något ansvar för resultatet.
Vissa chefer, särskilt kvinnliga chefer kan bli så hjärtlösa i sin iver att klättra att deras hjärnor tar allvarlig skada av syrebristen. De är en skam för kvinnosläktet. De borde förvisas och sakta tyna bort på en pariaö långt bort från civilisationen så att de inte kan göra mer skada än de redan gjort. Hon som låg bakom dagens beslut håller enligt ryktet på att gå i väggen. He he!

Jag tror att varje människa själv vet vilka fel vi begått mot andra människor och någonstans inom oss fräter den vetskapen stora värkande hål i vårt själsliv som en påminnelse livet ut.

Man får faktiskt skratta åt de som skadar andra medvetet. Men inte hata för hat förtär bara den som hatar.

Att männen har haft problem med kopplingen hjärta - hjärna känner de flesta till men det verkar ha lossnat på det området . Det kan bara bero på att pappalediga män tagit av slipsen och upptäckt vilken fördel det är att kunna använda både hjärta och hjärna samtidigt ............... 

Misslyckad grillning


I kväll har mina vänner Lillemor  (känd smyckedesigner) och Maria (känd från Allsång på Skansen) varit till mig. Jag hade planerat att grilla entrecôte. Köttet har legat i marinad sedan i går kväll. Briketterna var i grillen, tändvätskan och tändstickorna beredda. Jag gjorde precis som jag alltid gjort med lyckat resultat men den här gången var det omöjligt att få det att brinna. Till sist provade jag att få eld på en nerstucken bit tidningspapper. Nix, det gick inte heller. Briketterna har varit inomhus så de var torra. Jag lånade T-röd av grannen och det flammade visserligen upp så att mina ögonbryn nästan rök med sedan slocknade även det. Slutsatsen är att någon vill skoja med mig och har hällt vatten i tändvätskeflaskan. Det blev akutgrillning i ugnen istället. Inte alls lika gott men det gick precis an. Vinet, TRIO från Chile, var i alla fall väldigt gott. Kan rekommenderas! Efterrätten var god. Chokladkolapaj och syrlig citronpaj med grädde, hallon och solmogna persikor.



Det här med att lyckas göra upp eld lär vara intimt förknippat med hur man har det ställt på kärleksfronten. Det oroar mig. I morgon skall nya briketter och flera flaskor tändvätska av bästa sort inhandlas. Nu ska det bli en rejäl brasa.



Livsglädje


Lena A. Linderholm


Jag gillar verkligen Lena Linderholms naiva färgsprakande målningar. Det finns så mycket kärlek till livet i allihop. Just bilden här ovanför "Livsglädje" får mig att tänka på lyckan som finns i de små tingen runt omkring, men också på alla kärlekarna i mitt liv. Barnbarnen har självklar jättestor plats i mitt hjärta. De två yngsta sov hos mig i natt och de två äldsta har varit och ätit räkmackor hos mig idag. Jag blir varm i ♥ av lycka bara av att tänka på dom.

I natt puffade en trött liten femåring försiktigt på mig och viskade:
- Farmor, det låter högt!
Hon la sin lilla hand i min och jag intog magläge och hoppades att det skulle hjälpa mot ojudet.

På sistone har jag vid flera tillfällen råkat slå på radion eller teven när det pratats om mindfulness. Alltså att lära sig vara närvarande i nuet. Det förflutna är förbi och framtiden har ännu inte inträffat. Så klokt och insiktsfullt. Hur som helst verkar mindfulness vara något för mig. Alldeles för mycket av min tid åt till att oroa mig för sånt som står utanför min kontroll. Resten av tiden längtar jag ..... och det är tack och lov en skön känsla.

Kärleken är
människans största glädje
och hennes livs största sorg.
Den är livet.







Farmor i gästsängen



Det ser ut som att jag får sova i gästsängen i natt modell hopvikbar, låg  och med 5 cm tjock madrass. Det är den enda sängen som är ledig just nu om jag inte räknar mjukisdjuren som blev kvar när barnbarnet rullade över i min säng.
Jag hade planerat att de små juvelerna skulle sova på varsin sida om min säng, men så klart kände storasyster att min säng var skönare. Viksängen verkar vek så jag är tveksam till att den håller min tyngd.

Hela eftermiddagen har vi lekt, ritat sagor och haft jätteroligt. När de hade somnat bakade jag en riktigt onyttig efterrättspaj att bjuda på när mina kompisar kommer hit i morgon. Jag har förberett en del annat också men måste komplettera lite i morgon. Barnen lär vakna tidigt så det blir ingen sovmorgon för min del.

Nej, nu måste jag göra natt om jag ska hinna få några sovtimmar.








En riktigt bra dag



Kan inte annat säga än att det varit en toppendag. Sov som vanligt alldeles för länge. Åkte sedan och handlade både vin, alvedon och lite mat. Sedan piffade jag till mig så gott det går nuförtiden och åkte iväg till en marknad där min kompis sålde egentillverkade smycken. Solen sken och jag njöt av att glida fram i min nya bil. Passade också på att åka till Trollön och hälsa på bekanta som har ett naturupplevelseföretag. Där i viken var det myggfritt, gott fika och soft musik från två nyckelharpamusiker.

I kväll har jag fått rå om lilla söta Evelina. Vi började med att åka till kinarestaurangen och äta våra favoriter. Sedan åkte vi hem och har haft givande diskussioner om allt från livets allvar till plastikoperationer. Jag tänkte tillbaka på den tid då jag var runt 15 år. På den tiden var allt för smått och nu är det inte så längre.
Det finns åtminstone en fördel med bröstförstoringarna och det är att det numera finns jättesnygga, ja till och med sexiga behåar för jättetuttar. Det fanns det inte förr. De som hade stora behag fick köpa gammeltantsbysthållare i laxrosa. Samma färg som löständer och fiskbullar i kräftsås hade förr i tiden. Jag har aldrig gillat fiskbullar.



Är det inte ryggen så är det handleden ....

Har haft rejäl sovmorgon medan regnet öste ner. Det är verkligen guld värt att få sova så länge man vill. Sedan har jag städat ur min gamla bil. Måste bara slanga över lite bensin innan den säljs. Onödigt sälja den med full 70-literstank. Det var ett jäkla gnuggande för få den fräsch och nu värker min högra Voltareninsmorda handled som bara den. Kan knappt hålla den ovanför tangenterna.


 


Det har varit så skönt att ha några dagar bara med mig själv. Flera av grannarna är borta på semester så det är bara jag och gråsparvarna. De är i och för sig ganska påträngande när de vill ha bröd. När jag lämnar ytterdörren öppen kommer de in efter mig och det är inte så jättekul med fågelskit inomhus. Att mata fåglarnas ungkullar hör numera sommaren till.





Godis och halstrad fisk

m chokladdragérade jordnötter ... mums så gott ... 220 grams påsen är snart tom. Jag firar min nya bil i all ensamhet. Den går sååå bra. Har fjädring, AC och jättebra musikanläggning . Min gamla pärla saknade det mesta. Ett minneskort med skitbra musik ingick i köpet så jag har njutit på hög volym hela vägen hem.

Jag som har trott att jag har bra ordning i mina papper upptäckte att jag fortfarande har min gamla bil helförsäkrad! 20 år gammal och 37.000 mil! Där hade jag kunnat spara någon krona till roliga upplevelser.

Fredag i morgon och två semesterveckor som flugit sin kos. Bara att konstatera att tiden rinner iväg för snabbt.




Nu är jag otroligt saltsugen och längtar efter nyfångad halstrad fisk och hembakt tunnbröd mmmmmmm.





Ny bil idag!


Efter några timmars skön sömn vaknade jag full av energi. Småpysslade, fixade pappersjobb och åkte och handlade. Det sistnämnda är bland de tristaste jag vet. Som belöning köpte jag en wienerpekan, fet och söt och säkert en miljon kalorier. Det gick inte lång stund innan min kropp mådde pyton och ropade efter Samarin. Blubb, blubb blurr hum um ..

Vid middagsdax åkte jag hemåt, ja det är till min barndomsgård. Där var det varmt och soligt som alltid. Allra först åkte jag till kyrkogården och var beredd på att mötas av lidande blomster trots våra ansträngningar att plantera tåliga och blomningsvilliga sorter. Det var otroligt skönt att konstatera att det var riktigt fint för en gångs skull.

Det bästa med dagen är i alla fall att jag har köpt en "ny" bil! Det är en blänkande mörkblå Mazda som är tio år nyare än min nuvarande. Jag är jättenöjd även fast jag inte provkört den, men jag litar på säljaren. Han är ytterst trovärdig! På torsdagkväll är den i mina händer. Till helgen ska jag lägga ut min gamla på Blocket.

Nu ska jag gå ut med soptunnan till vägen. Natti natti alla mina vänner!

Berömda steg


Det är en härlig känsla att inse att man aldrig är ett offer för omständigheter. Att varken ödet eller slumpen styr ens liv. Man är inget hjälplöst offer. Det handlar istället om att ständigt göra nya val i livet som leder mot de mål man vill uppnå. Är en väg stängd finns det alltid någon annan som är öppen. Man ska aldrig ge upp!
I alla val finns det risker men det gäller ändå att våga ta de där berömda stegen ut i det okända och lita på att man landar på fast mark.
Ibland har det funkat skitbra. Jag har tagit ett steg i sänder och det mesta har gått bra, men nu när jag vill ta flera steg så står jag här paralyserad och kommer mig inte ur fläcken. Jag kan liksom inte bestämma vad som är viktigast. Nåja, det är en ny dag nu, bara 58 minuter gammal. Ska bli spännande att se vad den har i beredskap men först ska jag sova.










Adrenalinutlopp

Idag har jag jobbat som ett tok på tomten. Klippt, trimmat och rensat till tio i kväll. Den planerade Överkalixresan skjuts till nästa vecka då släktingarna har kommit upp till "Norrland". Det har varit skönt att jobba av sig för jag är helvetes ond på soc och deras agerande mot en person. De tar ingen hänsyn till att det är en människa med känslor, vilja och behov. Det enda de tänker på är att spara pengar. Jag funderar på att engagera Uppdrag granskning och tidningar och såga hela verksamheten vid fotknölarna.



Droppen blev när en av cheferna talade om att hon minsann är professionell. Det var ju bra att hon talade om det för det har vi minsann inte lagt märke till.

Min erfarenhet av sockontakter både i jobbet och privat är att man ska vara stark, stabil och väl insatt i lagar och paragrafer för att klara sig något så när helskinnad från deras så kallade omsorger. Individomsorg är dessutom fel namn på verksamheten.

Precis som det finns både advokater, sjuksköterskor och läkare som jobbar ideellt för att hjälpa gömda flyktingar borde det finns advokater som ställer upp och hjälper utsatta människor som tvingas vända sig till soc. Så illa är det, fast det orkar inte folk ta till sig. Via media har vi alla följt många fall där soc underlåtit att agera trots att människor farit otroligt illa. De fallen är bara toppen av ett isberg. Tro mig!

Det många inte känner till är att inga försäkringar täcker advokatkostnader mm när det gäller tvister med en myndighet. En vanlig människa är helt rättslös.

En skön dag




Idag har jag gått omkring i nattlinnet till på eftermiddagen och småpysslat. När jag var och hämtade in torr tvätt från klädstrecket upptäckte jag en stor flock måsar som försökte norpa åt sig fågelungarna som gömmer sig under buskarna på min tomt. De jag har matat i några veckor. Jag stod nere vid vägen i bara nattlinnet och skrek och viftade med ett par svarta långbyxor. Stick i väg era djävlar! skrek jag. Grannen kom ut och undrade vad som stod på. Hon tänkte väl att jag hade blivit tokig. Nåja, de stack iväg så småningom men innan dess gjorde de små utfall mot både henne och mig.

Jag har också hunnit bläddra igenom massor av Allt om trädgård och jag blir alldeles sjuk av längtan. Det finns bland annat en bild på ett sten och grusparti med växter. Det skulle passa intill min boda och bli ett fint blickfång då man kör in på min gård. Då skulle också mina släta stenar i stenhögen komma till användning. De jag har släpat hem från skärgården.





Nu är jag ensam i huset igen. Pust! Nu måste jag fixa allt nödvändigt på huset, men först ska jag och syrran åka på en nostalgisk heldagsresa till Överkalix. På tisdag ska jag börja så det blir gjort. Det känns som att jag har ett oöverstigligt berg framför mig. Men jag vet att det brukar gå lättare när jag väl kommer igång. Jag är otroligt s e g s t a r t a d.
Undrar vem som har lånat min lilla slipmaskin?

Mormor på väg till motorstadion

Grabbarna på övervåningen ville bli väckta klockan nio eftersom de hade arrangerat en moppeträff på motorstadion. Jag svarade att de fick i så fall väcka mig först. Naturligtvis vaknade jag tidigt och hann dricka både kaffe och dra mig en stund innan jag hörde mobiltelefonernas olika väckningssignaler på övervåningen. Den ena tutade och den andra knackade.
Trötta och bleka kom grabbarna nerför trappan och bråttom var det att komma iväg. Först skulle vi till en kompis och lasta vesporna på deras släp. Min gamla bil sjönk betydligt när allt var lastat och jag befarade att stänkskydden skulle släpa i backen hela vägen. Förutom tre grabbar och två vespor var det tält, stolar, verktygslådor, stöd, bensindunkar och hjälmar. Jag fick köra sakta men grabbarnas humör var på topp. På motorstadion blåste det isande kalla nordanvindar och jag förstod att det inte skulle bli alltför livat. På eftermiddagen var jag dit med skrovmål och klockan 22.00 hämtade jag hem gänget. Jag börjar bli proffs på att surra fast vespor på släp. Det tog några år men nu hålls de där de ska hela resan.

En sån här resa kommer grabbarna att skratta gott åt om si så där 20 år.
- Kommer du ihåg din gamla feta mormor med sin skruttiga bil ..... hi hi ha ha. Hur gammal var hon egentligen? Kan hon ha varit kring 80?
- Nä, 60 fast hon ar djävligt fet. Jo, hihi jo jag minns att hennes dubbelhaka och magen var helevetes stor hihihoho ...


Eftersom jag haft det lugnt och fridfullt här hemma fick jag gjort en massa. Bland annat har jag bäddat rent i sängarna, städat och putsat fönster. Det var välbehövligt. Jag känner mig nöjd med dagen. Nu ska det bli skönt med en lång varm dusch.


När man förlorar ett väderstreck

I dag fick jag förklarat något som jag och syrran pratat en del om, nämligen att få sörja en gammal förälder som går bort. Det är inget roligt bloggämne, men det är trots allt något som berör de flesta i min ålder vare sig vi vill det eller ej.
Jag läste en bokrecension När du en gång är borta som handlar om att förlora sina föräldrar.

När mammor dör förlorar vi ett av väderstrecken, har någon sagt. Det är sant, men mammor och pappor dör. Om livet följer en rimlig tidsplan så är vi som en gång var barn antagligen medelålders när våra föräldrar dör. Vi är kloka och balanserade, kan alla fraserna och vet vad vi förväntas säga: Det var bäst för henne, Han var så trött eller Hon blev så ensam när pappa gick bort.
Mycket av detta är säkert sant. Vi var förberedda, vet precis hur man gör, ändå kan det tysta ropet finnas där: Varför har du övergivit mig?
Författarna har beskrivit det som en sorg som nästan inte räknas; det är ju så naturligt att en gammal människa dör. Men också den sorgen behöver sin tid. Den rymmer både ett slut och en början - en avstämning där vi i tar ut kursen för resten av vårt liv.
Jag har personligen aldrig känt att min mamma eller pappa övergav mig, men däremot känner jag en stor saknad och den saknaden kommer jag alltid att bära med mig. Men mest av allt känner jag en stor glädje och tacksamhet för att jag haft så bra och kärleksfulla föräldrar. Syrran och jag får så många roliga och fina episoder när vi gläntar på dörren till minnets skafferi. De stunderna är värdefulla.

Under de senaste åren har många av mina vänners föräldrar gått ur tiden och jag tror inte vi en enda gång har pratat om sorgen och saknaden man känner. Det kanske är som författarna Andersson och Hagman säger att det är en sorg som nästan inte räknas.

Björnskräck

Försökte jobba utomhus under torsdagen men med +29°C var det var för varmt för mig. Vattenpumpen i fontänen pajade när det gick åska i förgår så i morgon ska jag köpa en ny. På kvällen var jag barnvakt hos mina barnbarn. Vi satt på golvet och byggde legobilar och hade det hur mysigt som helst men sedan när jag skulle ställa mig hade det behövts en lyftkran. Mina knän är inte vad dom var. Det är frustrerande med ålderskrämpor.

Väl hemma igen åkte jag och övningskörde med 16-åringen. Kvällen var så vacker. Solnedgången färgade havet i skiraste rosalila nyanser. Om jag inte hade varit så rädd för björnar hade jag gått upp till ett utsiktstorn och fotat.
Björnskräcken tog fäste i mig en kväll för ungefär tio år sedan då jag var ut och rastade hunden Ani. Vi gick längs en idyllisk hästväg där vi gått så många gånger tidigare. Helt plötsligt blev Ani otroligt rädd. Jag trodde att det kanske var en älg som gömde sig i buskarna, men såg ingenting. Jag kände också så stort obehag att jag med nöd och näppe undgick att få panik. Jag raskade på stegen allt jag kunde och tog mig ut på stora vägen. Några dagar senare läste jag i dagstidningen att två björnar varit vid hästhagen.


Ani


Ålderspanik


Har bestämt mig för att sälja min motorcykel. Det är en Hyosung Ez 100 -01. Min hjälpsamma pojke har gått igenom den och fixat lacken så den ser ut som ny.
Tack snälla vännen Ola för att du skickade den till mig men jag är så rädd för att köra omkull så det är lika bra att sälja den.

Det känns konstigt att man hör till en generation som fick körkort för tung motorcykel samtidigt som man tog kort för bil utan att ens ha varit i närheten av en motorcykel. Och vi som har skrattat så gott åt att vissa i generationen före oss fick körkort bara genom att bilskolläraren frågade om de kan köra bil. Blev svaret ja så var kortet kirrat.

Mitt första körkortsfoto
Allvarligt blickar jag mot framtiden.


Jag får panik när jag tänker på min ålder. Jag vet att det är löjligt men panikattackerna kommer tätare numera. Nu är det så otroligt uppenbart att ett människoliv är kort. Väldigt kort. Om drygt tio är är jag sjuttio bast. Helvete jag vill inte! Stoppa tiden!

Värsta scenariet är att jag är inspärrad på ett hem och blir godtyckligt behandlad. Utifrån mina erfarenheter av så kallad åldrings"vård" ser jag en tydlig bild. Personalen ler i mjugg åt mina tafatta försök att kommunicera vad jag känner och vill. De har tagit på mig fula urblekta mjukiskläder som är tajta i halsen och tubsockar som stryper blodflödet i benen. Jag håller på att kvävas fast det fattar ingen. De ger mig lugnande medicin och tycker att det är så konstigt att jag är så trött. så en annan läkare skriver ut uppiggande. Då vandrar jag hela tiden så de låser in mig i rummet och där sitter jag ensam och ledsen och längtar till något som jag inte ens minns längre. Det har fastnat mat mellan tänderna så jag har ont och luktar illa. Ingen har plockat mina förväxta ögonbryn eller tagit bort missprydande hårstrån i ansiktet. Barnbarnsbarnen är rädda för monstret i rummet så de kommer aldrig på besök. Det är ett av jordens helveten

Nä, min stående bön är att slippa uppleva denna förnedring. Självklart önskar jag mig som alla andra ett långt, friskt och aktivt liv och sedan långt in i framtiden när jag är runt 100 blir offläget en välsignelse mitt i en sensuell rullatorsalsa ♥♥♥

Nä, jag borde nog köra motorcykel, ha roligt och ta lite risker medan tid är. Allra helst vill jag åka som passagerare där bak och hålla ett mjukt grepp♥ runt midjan på Han som kör. Ibland luta mig kärleksfullt ♥mot hans ryggtavla och lustfyllt njuta av naturens alla dofter. Men allra först måste jag se till att jag kommer i ett skinnställ för jag är ju tyvärr lite väl kort i förhållande till min vikt. Nästa sommar, då jäklar kommer jag i ett skinnställ för jag väntar på att få göra en gastric by pass operation.



Att leva med sina drömmar



Hade tid för undersökning hos tandläkaren 07.40 i morse. Okristligt tidigt. Nåja, jag var i alla där, men de lyckades inte få ut ett kostnadsförslag från det nya datasystemet som Folktandvården ska använda sig av från och med idag. Fick en känsla av att det inte blir så dyrt den här gången ... eller kanske är det bara önsketänkande. De skulle i allafall ringa när de kom på hur de skulle göra!




Det är så jätteskönt med semester och vädret idag kan jag inte klaga på. Har jobbat i blomrabatterna hela dagen. Mitt besparingsbeslut att bara köpa de nödvändigaste sommarplantorna känns ganska ok fast lite trist är det allt. Jag börjar motvilligt inse att jag nog aldrig kommer att få min drömträdgård. Nåja, det är ganska härligt att ligga i soffan och drömma sig bort i trädgårdstidningarnas trolska och romantiska uppslag med allehanda ljuvliga växtarrangemang och ingen jord får man under naglarna.
Jag tror att drömmar är viktiga, kanske till och med viktigare än själva förverkligandet. Lev dina drömmar, ingenting är omöjligt, sägs det. Jag tror verkligen på det. Ok, jag har skaffat mig både fontän och äppelträd. Det är så lätt att glömma det man har och missnöjt fokusera på det man inte har. Apropå fontänen så måste jag tömma den i morgon och höja den en rejäl bit eftersom blommorna runt omkring nästan gömmer den.

Det är LAN i mitt hus i natt, fast just nu stack de unga herrarna ut i ett hasigt påkommet ärende. Det lär inte bli mycket sova för min del heller. Blott en natt ett ögonblick i sänder .....



RSS 2.0