Mer höstjobb

Lite sent på eftermiddagen behagade solen titta fram en stund och då passade jag på att gå ut och köra en lövupptagnings och gräsklippskombo. Även om stora krattningen är gjord så singlar det fortfarande guldgula löv från alla mina träd. Har även sågat bort fler grenar i björkarna och det var jobbigt som attan för armen. Skulle behöva en bensindriven eller eldriven såg. Nu är det inte så mycket utejobb kvar. Funderar på att rotbeskära en spirea som brett ut sig lite väl mycket plus att jordplätten där gråslidet vuxit ska beläggas med betongplattor i hopp om att rötterna tynar bort inom något år. Gruvar mig för det sistnämnda eftersom plattorna är relativt tunga. Det kan väl verka som en onödigt kraftfullåtgärd att använda betongplattor men nu råkade jag få köpa begagnade för en krona styck och det blev billigare än andra täckande alternativ. Är man en fattiglapp får man vara kreativ.
 
 

Höstjobbat

Emil, min älskling, när han var en liten gosse.
 
 
Idag var det lika grått och trist som igår men jag tog ändå tjuren i hornen och klädde mig för utejobb. Efter många timmars jobb är alla lövberg från gårdagen antingen i komposten eller på släpet. Tre stora björkar och en enorm hägg ger verkligen gigantiska mängder löv. Ännu är det löv kvar i träden men det värsta är dock borta från marken och grannsämjan räddad. Efter en välbehövlig dusch och temperatursänkning inomhus blev jag människa igen och åkte iväg på en byssrant. 
I kväll är det nästan krispigt kyligt i mitt hus och mina fötter och nästippen är nästan i förfrysningsstadiet. Brrr. Drömmer alltmer om sol och värme i något fjärran land. Så skönt det skulle vara och tassa omkring i solvarm sand och att vara utomhus i kortärmat om kvällarna. Men för att tassa omkring måste min höft fixas så att jag inte behöver flaxa omkring som en halt kråka. Får en chock varje gång jag ser mig själv i ett skyltfönster. Bredbent, haltande och viftande armar. Och dessutom djävligt ont.
 

God hjälp

 
 
På eftermiddagen när solen behagade att titta fram passade jag på att gå ut och kratta ihop cembratallens barrtäcke som var av den omfattningen att hela släpet fylldes till bredden. Därefter greppade jag bågsågen och gick lös på häggen vars lägsta grenar hänger ända ner på marken. Precis då när jag stod och balanserade på översta steget i trappstolen överraskades jag av mina snälla grannar Joel och Lea som erbjöd sig att hjälpa till med att kratta löv. Vi har skrattat, pratat och krattat och nu är i princip hela tomten krattad och klar, bara att köra bort löven när barrsläpet är tömt. När man har kul går tiden fort. Sedan drack vi kaffe och pratade bort en stund.
I morgon är det björkarnas tur att ansas från några lågt hängde grenar som numera når ända ner i marken. Sommartid är de här grenarna som skira gardiner men Clematisen vid björkstammen verkar vilja ha mer ljus så nu ryker dom eftersom jag hoppas få clematisen att slingra sig uppför björkstammen. Genom åren har det inhandlats ett ganska stort antal sågar av olika modeller och idag kändes som samtliga var djäkligt ovassa. Konstigt. Och nu har jag ont i högerarmen.
 
 
 

Fredagsfunderingar

 
 
Så in i märgen kallt och ruskgrått väder idag. Luftvärmepumpen blåser 28 graders varmluft och ändå känner jag mig frusen. Har bara varit utomhus en liten stund medan tulpanlökarna och en silverspiraplanta fick komma ner i jorden. Även göteborgseken blev nedbäddad lite extra inför vintern. Övrig tid har tillbringats vid symaskinen. Jättekul att skapa vackra ting av nytt och gammalt. 
 
I morgon om vädret är någotsånär torrt blir det utejobb dagen lång och det är inte fy skam heller. Gillar verkligen att småpyssla med lite av varje. Idag pratade jag med en person om just detta att många kvinnor är helt handfallna så fort det gäller att hantera ett verktyg eller något som man förr ansåg var karlagöra. Nix, sådan är inte jag och det kan jag tacka min käre far för eftersom han såg till att lära mig saker så att jag kunde klara mig själv. Tusen tack pappa! Kvinnor kan snickra och borra och karlar kan sy och baka för det handlar bara om att använda rätt teknik. Inget märkvärdigt alls.

I lugnets tecken

På sätt och vis en dag i lugnets tecken. Tillbringade visserligen någon timme vid symaskinen men det var inte min dag idag för det mesta fick sprättas upp. Dagen avslutades med att göra höst på våra käras gravar. Trots regn och rusk och jord under naglarna hade syrran, dottern och jag en trevlig stund tillsammans där även ett besök bland GK:s tyger ingick. Vi hittade precis vad vi behövde till vårat hantverkande så jag ser fram emot att sätta saxen i tygerna i morgon.
 
 

Kul varje dag

Idag kändes det att vintern lurar närmare än man vill tro. Tillbringade eftermiddagen ute på tomten och när klockan började närma sig sex var mina tår stelfrusna trots att jag var i rörelse och dessutom varmt klädd. Termometern visade till min förskräckelse endast en enda plusgrad. Alla rabatter är rensade från blomster och ogräs. Tycker att det är skönt att ha dem i ordning när det våras plus att min kondis alltid är bättre på hösten än på våren. I morgon ska jag greppa sågen och ta bort några grenar i björkarna och i häggen. Sedan är det kvar att kratta ihop alla barr från cembratallen och till sist köra upp löven med gräsklipparen. Sedan får det bli vinter bäst det vill. Jag är redo fast inte förtjust. Usch avskyr mörkret och elräkningarna.
 
Den senaste månaden har varit intensiv och väldigt rolig. Förmiddagarna svischar iväg medan dottern och jag hantverkar tillsammans och eftermiddagarna svischar också iväg medan jag jobbar ute på tomten eller något annat som är kul. Är också glad för att vi kom igång med loppisgrejen även om vi var ute lite väl sent. 
 
 

Dags att göra höst

I dagens solsken har rönnarna brunnit i höstens alla färger och i kväll har termoterns pelare sjunkigt oroväckande nära det magiska nollstrecket. Under eftermiddagen slog jag till och rensade bort alla blomster ur rabatten framför altanen. Totalt har jag kärrat åtta överfyllda skottkärror ner till kvarterskomposten i skogen. Det kändes både sorgligt och förfärligt att slänga blommor som är i full blom och luktärtorna som doftade så ljuvligt gott. Jag bävar för mörkret som är på gång och den bävan har bara blivit värre med åren. Tror att jag måste åka till solen för att rädda mig själv när det är som mörkast.
Det är inte bara i sinnet som dagens aktivitet känns för i kväll protesterar min höft och vill absolut inte röra sig. Det lär bli en ontnatt. I morgon, om kroppen vill, ska jag rensa bort resten och göra höst i växthuset. Det är tid för det. När jag kom tillbaka efter den sista skottkärrefärden stannade jag till vid smultrontuvan i hörnet på tomten och hittade ett fullmoget vitt smultron från plantorna jag fick iGöteborg, det sista smultronet för den här säsongen.

Lördagsfunderingar

Dagens hemmaloppis hade gärna fått vara mer välbesökt men man kanske ska vara nöjd med att två mattor, ett par vinterskor, en röd lampskärm och några andra småsaker fick nytt hem. I och för sig visste vi att det var stor loppis inne i samhället men vi valde bort att packa, köra och bära tunga kartonger från bilen till hissen i Folkets Hus. Vi kör sista loppisen för denna höst i morgon och sedan packar vi ner det som finns kvar i väntan på våren och en ny loppissäsong. Plats ska beredas för nya projektet.
 
Känner sug hela tiden efter att gå upp till "ateljen" på övervåningen, tända lamporna och spinna idéer tillsammans med dottern. När vi började vårt vinter/julprojekt sökte vi inspiration hos kända idékläckare men nu kläcks det för fullt av egen maskin och det är så himmelens kul och lockande. Livet har fått en ny dimension, en dimension som alltid funnits i mina drömmar. Det gäller att fylla sitt liv med sådant man gillar och mår bra av och just nu är jag i en sådan livsfas att detta är möjligt. Känner mig priviligierad. Samtidigt med denna nästan euforiska känsla känner jag mig tyngd av det faktum att Sverige är ett land där välfärden rustats ner till ett minimum och det känns bara så oerhört sorgligt. I mitt stilla sinne funderar jag på om de som har röstat fram den regering som vi nu har dragits med en längre tid känner skuld och förstår hur illa de sargat vårt lands välfärd. Eller kanske ser de arma krakarna bara egoistiskt till sin egen plånbok.
 
 
 

Frustrerad

Är värre än halt i kväll efter en heldag i Happis och Tornio tillsammans med föredetta svägerskan. Råkade hitta en mörkblå vinterparkas i precis den stil jag tänkt mig och dessutom till väldigt bra pris. Ett inpulsköp jag nog inte kommer att ångra. Dagens bästa var ändå lunchen på restaurang Minerva som bjöd på supergod viltskav med hemlagad potatismos. Den godaste maträtt jag ätit på väldigt länge. 
Trodde aldrig att jag skulle längta efter att ligga på operationsbordet, trots att jag vet att de kommer att använda elsåg och karva ut märg ur mitt lårben för att kunna föra ner och cementera fast höftprotesen, men nu gör jag det i alla fall för de flesta dagarna är plågsamma utav helvete. Det är alldeles för plågsamt att sköta om hus och tomt som det är nu. Usch så otroligt frustrerande.
 
 

Bävar för mörkret

Vaknade tidigt till en grådisig och blöt morgon. Känns att hösten är här även om både dagar och kvällar hitintills varit soliga och relativt varma. Från övervåningens fönster där dottern och jag tillbringar dagarna i "ateljen" lyser lövträdens toppar gyllene höstorange. Känns sorgligt och oerhört jobbigt att det snart är mörkt dygnet runt. Hur mysigt det än är med tända ljus är det förödande för kropp och själ att leva i mörker. Jag bävar, men försöker ladda kroppen med sommarminnen. I växthuset mognar tomater, smultron och en och annan hängjordgubbe. Det är njutningar att använda som en livlina till ljusare tider åter nalkas.
 
Idag har tacksamt nog varit en bra dag ur värksynpunkt. Dottern och jag har varit kreativa och skapat en ny lite annorlunda grej som blev jättefin. Härligt. Därefter har jag varit och handlat hem lite mat och till och med orkat fixa hem 10 kilo kattsand vilket var välbehövligt. 
 
 
 
 
 

Med spade och grep

De senaste dagarna har jag inte vågat mig ut i shoppingvimlet eftersom jag haltar som en skadskjuten kråka. Inte för att jag har sett någon sådan, men det räcker med att råka se sig själv i en spegel. Herregud! Även om jag hade vågat mig ut så har det inte gått eftersom jag har så förbaskat ont. 
Idag tog jag fram tablettburken och laddade rejält innan jag hämtade spade och grep i bodan. Har jobbat som besatt och nu är slidebuskaget borta - för allt framtid, hoppas jag. Nåja, det krävs förvisso att jorden jämnas till och täcks med plast och cementplattor i ett par år eftersom jorden är full av centimeterstora rotbitar som alla slår rot så fort de får ljus. Gråslide, finnslide eller vad det nu heter är jättefint och lummigt men sprider sig överallt. Just detta med spridningen är ett aber med tanke på att jag lär få allt svårare att hantera saker där jag måste stå dubbelvikt.
Inomhus är det kaos efter en helg utan dammsugning. Kattsand, löv och brödsmulor överallt. Just nu orkar jag inte dra runt dammsugaren, men i morgon blir det förutsatt att jag kan röra mig efter dagens övningar.
Norrsidan av tomten har fått lumma till sig ganska fritt och nu helt plötsligt är det inte fint längre, bara ovårdat och förvuxet. Det finns bland annat en spireabuske till som måste begränsas men den har ytliga rötter som är hyfsat lätta att dra upp. Ja just det, sedan är det allåkerbäret som tar sig allt större friheter. Nä, tror jag pratar med barnbarnen och hör om de är sugna på att tjäna en extra slant.

Fasansfulla tankar

 
Nä, jag kan inte lämna tankarna på hur vi behandlar våra gamla. Snart, alltför snart, kan jag vara där själv och det är verkligen med stor fasa jag ens tänker tanken. Om jag får leva och bli riktigt gammal kommer det säkerligen en dag när jag måste till ett äldreboende och då hoppas jag att jag har samlat på mig en stor burk med avlivningstabletter. Kan inte tänka mig att orka ens en endaste dag i den miljö som idag erbjuds våra äldre i behov av vård. Eller också är jag smart och begår jag ett fruktansvärt brott så att jag får livstids fängelsestraff för då får jag aktiviteter, välutbildade vårdare, vara ute i friska luften, aptitlig mat, sjukvård och desserter på helgerna, dessutom medfångar som har hörsel och tankar i behåll. 
 
Idag har jag så in i helvetes ont i höften och jag tänker på alla gamla som har lika ont dag ut och dag in utan att någon bryr sig nämnvärt. De kanske får maxdos Panodil plus några burkar lugnande och sövande och så får de tyna bort i medicindimman. Ännu kan jag välja om jag vill peta i mig medikament eller lida och just nu i denna stund lutar det åt medikament. 
 
Jag hoppas att många orkar ta ställning i den kommande valrörelsen där alla partier lovar guld och gröna skogar till skola, vård och omsorg och samtidigt ska det införas ännu mer jobbskatteavdrag och lättnader för de som redan har mer än nog. Alltså, det är väldigt enkel räkning att förstå att vi aldrig kommer att få se röken av guldet och de gröna skogarna om vi samtidigt ska betala mindre skatt. 

Att välja att inte se

Det har alltid förvånat mig att så många människor väljer att inte se missförhållanden inom skolan, sjuk- och äldrevården. Kanske för att sanningen är för obehaglig och skrämmande. Eller ännu värre för att slippa engagera sig och ta ansvar.
 
I dagens tidning menade skolchefen att skolan gjort allt de kunnat för att motverka mobbning i kommunens högstadieskola. Pyttsan, vilket svammel. Den valsen kan jag eftersom jag varit med förr. Mitt förtroende för skolan i den här kommunen när det gäller individuellt stöd till elever och åtgärder mot mobbning ligger på noll. Tyvärr.
 
Kvällens teveprogram tog upp missförhållanden och akuta utvecklingsområden inom äldrevården. Ännu ett superangeläget område och jag undrar verkligen hur den så kallade barn- och äldreomsorgsministern hamnat på det jobb hon har. Herregud!
 
Jag är ganska säker på att alla som jobbat eller haft en anhörig på ett äldreboende fasar för att själva hamna i en tillvaro där det råder tristess, övermedicinering och svält. Jag har sett mer än tillräckligt och redan för flera år sedan reagerat på det som nu tas upp i medierna.
 
Ok, det är ett år till nästa val och då är det ju alltid de här angelägna områden som lyfts fram men så till syvende och sist vill för många väljare ha mer i sin egen plånbok och då får de här angelägna områdena stå tillbaka ännu mer än innan valet. Det är våra barn som är våran framtid samt våra äldre som byggde den välfärd som en gång var vårt lands stolthet som drabbas. Skamligt. Sorgligt.
 

Glänsande rutor

 
 
Firade med ett glas rosé att samtliga sidor på alla fönster i husets nedervåning är putsade och glänsande rena. Glänsande i alla fall till solen lägger sig i någon skum vinkel och avslöjar ränder, prickar eller ludd. Numera använder jag bara en ynka droppe Yes eller Ajax till tio liter vatten efter rekommendation av en proffsfönstertvättare i huvudstaden som berättade att hans mesta tid gick åt till att tvätta bort gamla tvättmedelsrester från fönster. 
 
Dottern och jag har jobbat i "vindsateljén" medan barnbarnen var i skolan och tiden rullade iväg så himmelens snabbt så att vi knappt hann ta kaffepaus. Tiden går alltid fort när man har roligt.
 
I morgon får jag middagsgäst så nu ska jag gnugga geniknölarna och försöka laga något riktigt gott, kanske inspirerat av veckans menyer i programmet halv åtta hos mig. Eller också gör jag helt sonika potatispalt med knaperstekt skinkstek och en smarrig efterrätt. Kul med lite god mat. Ska sova på saken.

Tisdagstankar

Blä mår riktigt illa av chokladbollssmeten jag proppat i mig, visserligen bara några skedar men ändå äckligt som bara den. Nu längtar jag efter något salt, helst flamberad oxfilé med pepparsås som i programmet halv åtta hos mig. Herregud så gott de åt i kväll. Snålvattnet rann och mitt kylskåp gapade tomt så när som på ett rått ägg och mjölk där bäste före datumet gått ut för säkert en vecka sedan. I morgon måste jag åka iväg och handla hem lite mat, det vill säga bröd och pålägg som är standard i detta hushåll. Gott pålägg eller kanske räkor så kan jag göra smarriga räkmackor till lunch åt mig och dottern. Vi fortsätter att släppa loss kreativiteten i "vindsateljén" och faktiskt är vi nog ganska så nöjda med vad vi åstadkommit hitintills. Det ska bli roligt att lägga ut lite bilder så småningom. 
I kväll har jag putsat sovrumsfönstret vilket var mer än välbehövligt. Om vädret vill ska vardagsrumsfönstren putsas i morgon och sedan får det regna, blåsa och snöa bäst det vill utan att jag bryr mig. Det enda viktiga är att jag kan se ut genom fönstren utan att det är en mjölkvit hinna som hindrar utsikten. Övervåningen och ekonomidelen är sedan kvar men de är lättare att hantera eftersom de är i mindre format.
Den här årstiden försöker jag varva utejobb med innejobb för att få gjort allt innan vinterkylan slår till. I går städade jag bodan så att det finns plats för allt som ska in där så småningom. 
 

Min söndag

 
 
 
Söndagsmorgon med mulet och svalt väder fick mig att ligga kvar i sängen, ja till och med att somna om en stund, vilket annars inte är någon höjdare i mitt fall. 
Har putsat om fönstren på ena sidan av huset eftersom morgonsolen avslöjade ränder i alla riktningar så nu hoppas jag att de är acceptabla.
Fick sedan hjälp av dotter och svärson att hämta 50 betongplattor á 14 kilo för en krona styck, inte för att jag är helt säker på var jag ska lägga dem men till att börja ska de få täcka jorden i ett slidebuskage som jag vill utrota från min tomt.
Som final på dagen sydde jag om en gammal linnegardin till toafönstret och det blev väl si så där lyckat eftersom jag lyckades ta just den längd där katterna har dragit av en tråd så att det blivit ett litet hål. Egentligen borde jag städa toan ordentligt och göra en kraftig rensning i garderoberna. Noterade att jag har minst tjugo badhandukar och det är åtminstone ett helt dussin för många för att inte nämna flera felköpta behår och trosor som är för små eller för stora plus flera par strumpor som jag inte gillar. Nä nu banne mig ska allt onödigt bort från mina gömmor. Tycker att jag rensar hela tiden och ändå finns det onödiga saker kvar. 
Visserligen är jag en samlare, men ändå inte för jag gillar luftigt avskalat med ordning och reda.
 
 
 
 
 
 
 
 

En bra dag

Helt otroligt härligt att vi har sommarväder trots att vi är en vecka in i september månad. Redan vi sjusnåret i morse satt jag ute på bron och njöt i morgonsolens sken. Kände mig lyckligt förunnad att få uppleva detta. Blommorna blommar nästan som om det vore mitt i sommaren, men björken släpper allt fler gula blad så snart är gräsmattan på norrsidan helgul. 
 
 
 
Idag har jag varit på matmarknad i Luleå tillsammans med Maria och det var en rolig upplevelse. Men först av allt åkte vi ut till Hindersöstallarna och lämnade av lite saker till hennes älgjagande gubbe. Skärgård och höstens klara luft är i sig en härlig upplevelse. Vi lyckades även hamna i nybyggarområde med supertjusiga hus i alla möjliga former, ja till och med ett runt hus. Det högg lite i ♥ när det slog mig att den livsfasen är oåterkalligen borta för min del. Inte alls kul att åren gått så fort.
Matmarknaden lockade med dofter, färger och massor av gott för smaklökarna. Längsta kön var dock till engelska fudgeståndet. Köpte 9 små fyrkanter och det kalaset gick på 115 kronor. Har delat dem med sonens familj och tyvärr är jag inte överväldigad över smakerna. Vackra och färggranna men ganska tama i smaken. Hem kom även starka korvar från Holland och kakor från Italien. Marknaden var mycket välbesökt så det var köer och trängsel överallt.
 
Nu är det kväll och jag råkade jordbruka lite medan katterna luftades. Grävde upp åtminstone hälften av rötterna på en finnslidebuske. Ska fortsätta i morgon. Formen är bättre idag efter en besvärlig natt med både olidlig värk och sockerdip. Så är det, ena dagen jävligt ont och nästa kan vara hyfsat bra. Tack och lov, får jag väl säga. Det är bara de bra dagarna som räknas och idag har varit en superbra dag. Nu väntar ett glas vitt.

Nöjd

Känner mig så nöjd med det som åstadkommits i "vindsateljén" under veckan. Längtar redan till måndagmorgon då vi fortsätter med nästa idé som bland annat är inspirerad av mönstret på en ärvd gammal vas. Det är jätteroligt att skapa tillsamans med dottern som har både öga, handlag och rejält med kunskap.
Tack vare att dagarna är så roliga klarar jag av värken någotsånär under dagtid men kvällarna är rent ut sagt fördjävliga. Kanske beror det mesta på höften men ibland anar jag att det nog är utnött lite här och där och egentligen är det väl inte så konstigt med tanke på vad livet inneburit för min del.
Nu väntar tevesoffan och ett glas välförtjänt vitt.
 
 

Gnäll gnäll

 
 
Nå, int är det nå mycket bättre i dag. Det är en pina att röra sig, och nätterna är inte heller nåt att skryta med. Ont ont ont så in i helv.... Misstänker att orsaken kan vara en medicin som kan ge värk i benen, eller också har jag det i generna. Den här värken är en gammal följeslagare fast just nu är den mer besvärande än vanligt och naturligtvis är det precis när det är massor att stå i både ute och inne.
Men livet går vidare och jag med det så idag infriade jag ett förhastat löfte om att komma med bil och släp för att tömma ett garage åt mina uppdragsgivare. Det gick trots allt utan att få hjärtstopp och det är skönt att ha kunnat hjälpa dem att bli av med skräpet. Personalen på soptippen var dessutom otroligt hjälpsamma.
Dottern och jag har tillbringat en stor del av dagen i våran ateljé och det är jättemysigt och det vi gör blir verkligen fint så nu får man hoppas att presumtiva kunder tycker detsamma. Timpenningen blir väl inget att skryta med men vi får vara kreativa och har det verkligen glatt och mysigt. Idag vid lunchtid medan dottern åkte och hämtade sin gubbe skyndade jag att göra några potatispaltar. Aj aj så gott det var.

Rullstol nästa

 
 
Att skriva om värk är inte populärt, åtminstone inte hos dem som är befriade från det eländet. Men jag ska ändå skriva om hur fördjävligt trist och frustrerande det är att ha så jävla ont i benen att varje steg är en helvetisk pärs. Värst är att gå uppför trappor och uppförsbackar. När det gäller uppförslut räcker det med ingången till matvaruaffären. Eftersom det som ska göras måste göras av mig själv tvingar jag mig ner i skogen med skottkärran och tillbaka i uppförsbacke vilket höften inte alls gillar. Idag vägde gummistövlarna tio kilo vardera. Den sista pärsen för denna dag blev en nödvändig köprunda på Coop. Hemsk påfrestning att ta sig ut till bilen med två tunga kassar och en toarullsförpackning under armen. Såg en bil som backade in i en annan sprillans ny bil men orkade inte bry mig. Ville bara hem och ta på flanellpyjamasen och lägga mig raklång. Om jag hade fått välja hade jag mycket hellre varit värkfri och trippat omkring i högklackat, dansat och cyklat och sluppit att ha så jäkla ont. Alla som har denna eländiga värk vet hur mycket det kostar på att göra det som göras skall och samtidigt lyfta mungiporna och inte klaga alltför mycket.  Olika falla ödets lotter ...., men trots allt har jag ett underbart liv fyllt av kärlek och glädje med mina nära och kära inklusive de fyrbenta. 

Ateljé på övervåningen

Rosenskäror med svart ohyra på stjälken.
 
 
I morse sedan dottern skjutsat barnbarnen till skolan greppade vi saxen och gjorde det första klippet i vårt vinterprojekt. Oanvända allrummet på övervåningen har förvandlats till konstateljé. Förr, medan jag ännu hade gubbe och barn hemma fungerade allrummet som teverum, men under alla år jag levt ensam av och till har det stått oanvänt och mest fungerat som väntrum för möbler som ska till soptippen. Hur som helst är det jätteroligt att vara kreativ även om det är dottern som står för 99 procent av den varan. Från och med idag är det ateljén som gäller varje dag framöver. Redan idag har det skapats ögongodis enligt planen och mer ska det bli. 
Den här dagen till ära kokade jag broccolisoppa till lunch och det är kors i taket med tanke på att jag vanligtvis äter smörgås och kaffe alla måltider.
 
 
Rosenskäror som ränt i höjden och blivit runt 1,5 meter ... 

Morgonsol

Trodde att jag sovit bort hela förmiddagen men till min stora glädje stod visarna på tio i sju när jag stegade in i mitt morgonsolindränkta kök. Gårkvällens bastanta asterbukett i härligaste pastellfärger strålade på köksbordet och katthåren dansade ljudlöst omkring på golvet. Med två katter gäller det att dammsuga varje dag och ibland två gånger per dag om man inte vill ha katthår i smörpaketet och som dekor i morgonkaffet.
 
 
Igår var jag på mitt livs första kattutställning tillsammans med vännerna och det var minsann en trevlig upplevelse. Det fanns så många fina katter som jag gärna skulle ha tassandes omkring i mitt hus. Det är nästan så att jag lade hundplanerna på hyllan. Vännen Anna-Carin ställde ut sin jättefina ragdollkille Anton för första gången och fick så klart utmärkelse.
Som vanligt avslutade vi dagen med lite shopping och alldeles för mycket god mat. För min del proppade jag i mig så pass mycket av det goda att jag intog ryggläge i baksätet medan de övriga gick och helghandlade på Kvantum. Herregud!
 
Idag blir det småpyssel här hemma och framåt kvällen kommer sonens familj med svärfar och äter middag hos mig. Har inte ännu bestämt mig för vad det blir men kantareller är framplockade ur frysen så det blir något som passar ihop med kantarellsås.
 

RSS 2.0