Underbaraclaras blogg

Måste bara länka till http://www.underbaraclaras.com/
Även om jag vet och tycker precis som hon gör är det lätt att i vardagens virrvarr glömma hur kvinnors verklighet ser ut och vem som styr alldeles för många av oss mer än vi vill vara medvetna om.

Mitt paradis

Kattnosavtryck på fönsterglaset och ivrigt fågelkvitter precis utanför omger mig här jag sitter vid datorn med en kopp doftande nybryggt kaffe. Om jag ser mig omkring vet jag att det är katthår precis överallt, men denna ljuvliga  morgon väljer jag att inte se. Eller rättare sagt bry mig, hetsa upp mig eller ännu värre arga upp mig. Fast ibland behövs det en adrenalininsprutningsdusch för att jag ska komma igång.
Himlen är fortfarande gråmulen och hög och jag hoppas att solen ska bryta igenom om en stund. När den kära solen visar sig ska vi ut och lufta oss, katterna och jag. Kanske trycka ner en solstol i snöhålet jag skottat precis utanför altandörrarna. Det är fortfarande minst en meter snö på hela tomten. Skrämmande.
Garaget är belamrat med massor av små blomplantor. Tyvärr har två fyrbenta vänner i ett obevakat ögonblick gått på upptäcktsfärd i krukorna men det som inte är avbrutet lär resa sig igen.
Sedan jag började skriva på det här inlägget har klockan tickat iväg till eftermiddagskaffet. Under timmarna som gått har huset genomgått en hyfsat rejäl städning med fokus på katthår och renbäddning av samtliga sängar i huset. Tvättmaskinen rullar på för fullt och tvättsåpedoften anas överallt i huset. Längtar till det är dags att låta tvätten fladdra ute i vinden.
Snart ska jag åka och hämta små barnbarn på skolan och därefter planerar jag att ta fram symaskinen. Känner mig kreativ som bara den.

Sommartider hej hej!

Vaknade pigg och alert redan vid sexsnåret och förväntade mig strålande morgonsol, men icke, det snöade istället.Kröp istället tillbaka under täcket och halvslumrade medan katterna förde oväsen för att få upp mig. De tuggade på elsladden till sänglampan, klöste upp garderobsdörrarna och busbråkade med varandra. De vet minsann vad som får liv i mig. I skrivande stund stryker de sig mot mina ben och jamar klagande och nu handlar det om att de vill ut och spana på de kvittrande småfåglarna som retfullt sitter på rad högt upp på hängrännan. Katter ser till att få som de vill och det uppskattar jag. Sådan matte sådan katt!
Emil som liten och hans favoritleksak den roliga blomman den finns inte kvar.

Idag ska de sista små blomplantorna omplanteras. Sedan är det klart och alla tillgängliga bord är proppfulla med små liv. Upptäckte glädjande att fjolårets Jätteverbena som jag köpte som liten planta i Holland har övertlevt vintern. Idag ska den också få ny jord i sin kruka. Tra la la la så härligt det är att gå mot sommar ...

Shoppingpresent levererad

Alexandra fick en shoppingresa i present av mig när hon fyllde nio för en vecka sedan och i morse åkte iväg mot storstan. Vi började med skoaffärer och hittade det vi sökte. Därefter gofika på Olssons innan vi kollade  klädaffärerna. Hon sågade vänligt men bestämt de flesta av mina förslag. I en affär fastnade hon för en volangkjol som jag verkligen tyckte var svårkombinerad, men jag sa ingenting. I provhytten konstaterade hon själv att den var snygg men svår att kombinera tilll annat. Pust! Sedan var det dags för en tröja i en speciell modell som hon gillade men upplyste mig om att den skulle hon aldrig få köpa för mamma. Den tröjan var perfekt så den köpte vi och en hel del annat också.
Jag retade mig på att alla jeans är supersmala nertill så det måste till våld för att dra dem över foten. Till och med de extravida byxorna var lika smala. Konstigt och helt sjukt barnmode.
Vi avslutade med hamburgare enligt den lilla damens önskan och körde hemåt på härligt isfri E4 med solen i nacken. Den blomstertid nu nalkas ...
Gårkvällens knytkalas med mina gamla arbetskamrater på Kulturskolan var trevlig och bjöd på massor av gott att äta. Alltså, att alla helt osynkat fixar något är suveränt och glatt överraskande. Allt blir olika, och det blir så himla mycket och så himla gott.

I sytagen

Efter en trevlig gårkväll med bjudmiddag och inspirationsföreläsning av en kvinnlig författare har jag sovit gott och drömlöst.

Min pensionärsagenda är ytterst flexibel och det hoppas jag att den ska fortsätta att vara. Vill verkligen göra roliga saker så långt ekonomin tillåter istället för att fastna i ett orubbligt nät av vardagsrutiner. När jag slutade jobba lovade jag mig själv att inte städa bort mitt pensionärsliv även om jag hör till dem som gillar att städa.
I går åkte jag en sväng till Haparanda och Torneå med dottern. För min del var det bara en följa-med resa, men jag inhandlade ett supersnyggt klänningstyg med 60-talskänsla och ett burdamönster i samma stil. Tyget ger sköna vibbar, säkert av någon trevlig anledning. Förr i tiden sydde jag av hjärtans lust, men det är nästan 30 år sedan. Nu har jag en hyfsat bra symaskin, en vass sax och borde kunna damma av de sytekniska kunskaperna relativt lätt om jag bara ger mig den på det. Om inte annat är dottern en duktig sömmerska. I mina drömmar har alltid funnits en justerbar provdocka men de kostar runt tvåtusen och det är oöverkomligt för närvarande. Det är mycket annat som måste gå före.
Just nu faller vårens första regndroppar och det känns underbart.

Flexibel agenda

Vaknade av en solstrimma som kittlade mina ögonlock. Klockan var runt åtta och termometern på solsidan visade drygt tio plus. Dagens plan var att plantera om mina små blomplantor i större krukor så att de är buskiga och kraftiga om tio veckor då det är dags för utplantering. Som vanligt har jag ingen planering för mina rabatter utan har köpt frön som i stunden lockade. I mina drömmar är det ordning och reda, men verkligheten blir som den blir och det brukar bli hyfsat bra ändå.
Den färgkombination som alltid har stört mitt öga är pionens skira rosa fluff och liljornas knalloranga strama stelhet. Tyvärr har jag råkat plantera dem intill varandra och dessutom blommar de samtidigt. När tjälen gått ur jorden ska jag försöka gräva upp och samla alla liljeväxtknölar i en egen rabatt, kanske i sällskap av något vackert prydnadsgräs som mjukar upp och gömmer stjälkarna när blomningen är över.
Innan trädgårdsmästeriet trädde i tjänst var det först kattutevistelse och en resa med fullproppad bil till återvinningen.
När det började närma sig lunchtid kom dottern på visit och föreslog att vi skulle åka och äta lunch nere på "stan". Därefter hann vi med en shoppingrunda innan det var dags att hämta barnbarn på friskolan. Ja, och sedan blev det lite småbestyr och blomomplanteringen den får bero till en annan dag.

En helg i njutningarnas tecken

En helg som gett massor av nyttig input har övergått till en ny vecka.

Vännen kom i fredags och efter en god middag tog vi det lugnt och laddade för tidig uppstigning lördag morgon. Precis när buikerna öppnade vid tiosnåret parkerade vi bilen i ett hotellgarage och begav oss sedan ut på klädjakt inför kvällens fest. Vännen hittade direkt vad han sökte, men för min del gick det som vanligt inte lika smidigt. För säkerhets skull hängde min gamla festblåsa nystruken i bilen. Framåt eftermiddagen gav jag upp och vi checkade in på hotellet. Vännen tog en tupplur och jag smög ut och travade med trötta ben iväg till en liten affär som har kläder i min smak, dock inte passande min plånbok. Naturligtvis hittade jag direkt precis det jag sökte och gick därifrån med en kornblå Desigualklänning i vacker kasse och många slantar fattigare.
Det blev många kära återseenden för min vän som träffade massor av gamla arbetskamrater. För mig var alla nya bekantskaper. När man som vi slagit oss ihop på  "gamla" dagar har båda en lång historia som man inte varit delaktig i och nu fick jag uppleva att han verkligen varit en uppskattad vän- och arbetskamrat av både ung och gammal. Det känns så klart roligt.
Festen gick i Salsans tecken och innehöll både sång, musik och dans av proffsfolk. Roligast var en intensivkurs i dansen marengue. Superkul för mig som drömmer om att kunna svänga mina höfter i sensuell latinodans. Blev överlycklig när jag fick dansa med instruktören.
http://www.youtube.com/watch?v=_-tA01lGrug&feature=related
Maten bestod av tacobuffé av ett helt annat slag än jag hade förväntat mig. Tack och lov ingick ingen tacokryddag köttfärsröra, däremot många olika och supergott kryddad kyckling, nötkött, fläskkött, räkor och finhackade sallader av alla möjliga slag. Riktigt, riktigt gott!
Efter en lyxig hotellfrukost åkte vi hemåt nöjda och belåtna. Solen strålade och vi drack kaffe ute i lä mot solväggen.

Bakdag

Idag tog jag tag i bakuppdraget jag fick av barnbarnet som fyller nio år i morgon. Har stått vid spisen i stort sett hela dagen. Först blev det en tårtbotten som i och för sig blev bra men jag glömde att använda laktosfritt margarin när jag smorde formen så det blir till att baka en till botten. Sedan svängde jag till hundra kanelbullar, Bregottor och kolagömmor plus några bamsestora chokladmuffins. Allt är nu levererat till födelsedagsbarnet och utom räckhåll för min lustentarm.
Den nya mat- och bakmaskinen fungerar superbra och lätt att rengöra. Det senare ett stort +. Det är pesttrist att jag som gillar att baka ska ha diabetes.
Nu ska mina värkande ben få vila i högläge framför teven.

En vanlig dag med lite av varje

Vaknade tidigt precis när solen tittade in genom mina dimmiga köksfönster. Drack som alltid morgonkaffet på favoritsoffan med fötterna på en stol. En underbar stund i totalt lugn. Här får ingen radio eller teve störa morgonfriden.
Började sedan lite lätt med att ta ner de mörkt violetta sammetsgardinerna i vardagsrummet och befria dem från en enorm mängd katthår. Därefter fick de fladdra ute i friska vinden i hopp om att ytterligare hår skulle flyga sin kos.
Eftersom jag lika var på G putsade jag bort hundratals små kattnosavtryck på fönstrens insida.
Därefter blev det solig och skön kattutevistelse med grundlig pälsvård vilket ingen av mina katter uppskattar.
I kväll tittade jag på uppdrag granskning om försäkringsbrister för lönebidragsanställda. Mitt förakt för allt vad myndighetsutövning heter är totalt. Sverige är ett sjukt land. Mycket sjukt. I kväll tänkte jag på de sju dödssynderna där girighet lär vara den värsta. De giriga som roffar åt sig på andras bekostnad borde begrunda att straffet i helvetet för girighet är att sitta i en kittel med kokande olja.

Damm - min rikedom

I kväll har jag intensivdammsugit katthår, dammråttor och barnbarnens glitterpulver. Den kära solen avslöjar obarmhärtigt vinterns omedvetna städslarv. Snart, när altanen tinat fram ska det bli storstäd med brutalutrensning. Allt onödigt krafs som bara är i vägen för dammsugarmunstycket ska bort. Men ännu är det långt till snöfri altan.
Idag var yngste bror på lunchbesök per skoter och några barnbarn tittade också in en stund. De nybakade bananmandelmuffinsarna hamnade i fler magar än min. Också skönt med tanke på mitt magfett.
Vännen har åkt till sitt och sportlovet är slut så nu blir det kanske inte fler skidövningar för min del. Vet inte om mina värkande muskler värker på grund av skidåkningschock eller om det är något elakt virus som plågar mig. Inte skönt.

Om man vill leva länge

Idag, när vädret ändå är urtrist, åkte jag till banken för att göra bort några hopsamlade ärenden. Numera är det längre väntan på banken än på vårdcentralen. Jag satte mig på väntbänken, dyster till sinnes med handväskan i knä och yllevantarna på. Ännu dystrare, ja för att inte säga arg, konstaterade jag att det var tio personer före mig och beräknad väntetid var 23 långa minuter. Plötsligt hörde jag min väntgranne skratta ett gurglande glatt skratt medan han hälsade en nyanländ till bänkens väntande skara. De kände varandra, det var helt tydligt. De pratade och skrattade av hjärtans lust om gemensamma bekanta, om sig själva, om snöiga vintrar förr och nu. Ja, de hann avhandla en hel massa ämnen innan det blev dags för den ena att gå till kassan. Jag skämdes inför mig själv för den inre ilska jag kände, men så här i efterhand kom jag på att det nog inte skadar med ilska lite då och då för de här gubbarna pratade bland annat om en person som nyligen dött i en ålder av 106 år och hon lär ha haft ett sjuhelsikes humör, enligt gubbarna intill mig.

Sportlov

Vädret har visat sig från den bättre sidan de senaste dagarna med sol från en klarblå himmel och bara någon minusgrad. Jag har varit tillsammans med barnbarn i pulkbacken, badat på badhuset och åkt längdskidor. Min gamla kropp är i rörelsechock, men det är en bisak i förhållande till alla skratt och bus. Stora tjejen finslipade sina simkunskaper och kan nu simma helt själv. Härligt att dela den glädjen.
En glad och van längdskidåkare som är redo för första slalomåket med pappa som instruktör.
Duktig längdskidåkerska som tyckte att farmor skulle åka i spåret för att få högre fart i nedförsbackarna ....
Grillglöden i skidbacken var mest rök så vi åkte hem och grillade parisare istället.
En liten Vira har också varit med på ett hörn och var väldigt alert då det vankades mat.

Den som spar ...

Vid närmare eftertanke är det inte troligt att jag kommer att växa i de långa skidstavarna som når ända upp till mina öron och ändå har jag sparat dem ute i förrådet. I förrådshörnan fanns en hel uppsjö med stavar i alla längder och de kortare körde jag iväg med på direkten till barnbarnen. Resten åker till tippen i morgon.
I kväll har sportlovslediga barnbarn kommit till mig och har precis somnat. I morgon ska vi försöka hitta på någon rolig aktivitet ute om vädret är fint. Annars får det bli badhuset.
Nä nu ska jag slappa en stund framför teven innan det är dags att krypa ner mellan barnbarnen.


Vårtecken


Klockan är nu strax efter sju på morgonen, snart ska vännen och jag spänna på oss skidorna och bege oss ut i nästan orörd terräng. Himlen är ljust blå endast täckt av några få nästan upplösta molntussar. En fågel sjunger klart och starkt någonstans alldeles nära. Kanske ett lockläte. De våldsamma snöhögarna utanför mitt fönster har krymt av gårdagens plusgrader. Sovrumsfönstret står på vid gavel. Morgonsolen tittar in genom  hall och köksfönster. Kaffedoften sprider sig medan bryggaren bubblar klart. Katterna sitter stilla på fönsterbrädan och tittar uppåt mot hängrännan där småfåglarna brukar hålla till.
Bland alla säkra vårtecken är att jag vaknar pigg och alert redan vid sexsnåret. Det känns speciellt och att uppleva dagen vakna, ett meditativt lugn som jag mår gott av.

Min stund på sofflocket

I morse kom jag på mig själv med att belåtet nynna på en gammal låt ... För jag är torpare jag och jag har det så bra... jag ligger på soffan för så ska det va' och gräset det växer och grödorna gror och mor hon gör kaffe och grisen blir stor... Åh åh jaja åh åh jajaj hör vad det blåser i träden idag...


Födelsedagsblommorna står fortfarande vackra

Även om armarna värker oroväckande rejält efter gårdagens takskottning med packad drivsnö så är livet till underbar belåtenhet, i synnerhet nu när dagsljuset brer ut sig allt mer för var dag som går. De tidigast planterade blomfröna har kommit upp och sträcker sig hungrigt mot dagsljuset. Under helgen ska blomvänliga lysrör inhandlas så att plantorna kan växa sig knubbiga och starka.

Skrivarkurserna är slutförda och det känns trist. Jag tror inte att jag någonsin åkt till något som jag åtagit mig med så naturligt upphissade mungipor som till just skrivarkursen i Båtskärsnäs. Det har varit roligt och spännande att få privilegiet att ta del av allas berättelser. Jag kan inte låta bli att överraskas av det faktum att varje människa bär på en värdefull skatt i minnen och upplevelser och när man gläntar på locket finns de där, alla små och stora, glömda och gömda ...





RSS 2.0