Tillsammans

 
 
 
 
 
 
När barnbarnen kommer till mig vill jag inte att de ska ha med sig spelkonsoler eller sitta och pillra på sina mobiltelefonerna eller kivas om min mobilladdare. Det blir liksom bara tråkigt och jobbigt för både dem och mig. Jag vill hellre prata och uppleva saker tillsammans med mina barnbarn.
I dag har det varit upplevelser, skratt och bus hela dagen. Inte ett enda ord om spel. Vi började med lång frukost för att sedan gå ut och blåsa såpbubblor som seglade iväg högt upp i skyn. Några frös och landade hela i körsbärsträdet och på snön.
Efter såpbubbleriet gick vi på en skogspromenad i en soldränkt och sagolikt snöklädd skog. Vi såg alla möjliga djurspår och skapade snöskred från snötyngda träd. Därefter gick vi hem och barnen fixade egentillverkade hamburgare som lunch. De blev supergoda.
Innan det blev dags för saft och bullar som mellis hann jag iväg på årsbesiktning hos diabetesläkaren. Fick godkänt förutom lite väl högt långsocker. Tyvärr varken förvånande eller ovanligt. Måste skärpa mig, fast det har jag sagt i snart trettio år. 
 
 
Nu har barnen blivit hämtade och jag har stärkt mig med några koppar koffein. Nog känns det att jag inte längre är fyrtio år men jag är jättenöjd med den här dagen. Varit en farmor som jag tycker att en farmor ska vara. I och för sig har jag ingen egen erfarenhet av min farmor eftersom hon dog många år innan jag ens var född. 

Hoppets årstid

 
Morgonsolen strålar in i mitt kök och målar skira blombladsskuggor på tapeten. Utetermometern visar -20ºC men det är inget som bekymrar för om ett par timmar har värmande solen gjort sitt och minst halverat gradantalet. Har varit ut och stoppat i motorvärmarsladden då jag måste åka till Coop och handla hem ingredienser till dagens bjudmiddag. Barnbarnet Alexandra önskade sig laxlåda och så får det bli. 
I gåreftermiddag var mina vänner på ett försenat "kalas" hos mig. Som alltid hade vi jättetrevligt med prat, fika och skratt. Vi har kommit på den perfekta presenten som består av ett presentkort trerättersmiddag på valfri restaurang i samband med sommarens stockholmsresa. Mycket uppskattat av oss alla. Jag fick också en solig blomsterbukett.
Det här med att vända tillbaka dygnet har sina avigsidor. Var fruktansvärt trött i gårkväll och somnade tvärt framför teven. Vaknade lika tvärt strax efter midnatt och har legat vaken till framåt fyrasnåret. Märkligt så många tankar som dyker upp i stillheten. Det blev en lång lista med småsaker som måste göras. Allt från att söka fram en sladdstump till att reklamera ett tusenbitarspussel med skador. Tack och lov råkade jag vakna vid sju och då passade jag på att snabbt som attan svänga benen över sängkanten och stiga upp.
 

Bättre och bättre dag för dag

 
Vaknade till -21ºC, en uppgående sol och klarblå himmel. Några timmar senare hade solen värmt så pass att termometern bara visade -10ºC. Älskar dagar som denna. Snö har vi minsann så att der mer än räcker. Vädrets makter får väldans gärna skicka iväg kommande nederbörder till torkdrabbade länder på andra sidan jordklotet. Blomfröerna har börjat sticka upp och snart är det dags för omplantering. Nu är det bara si så där tretton veckor till utplantering fast det känns osannolikt när jag tittar ut och ser jättesnöhögarna utanför fönstret.
 

Morgonstund

 
Vaknade redan före sju så nu är förhoppningsvis dygnsrytmen återställd efter vinterns extrema nattsudderi. Känns bra i kropp och själ att vakna när morgonsolen strålar in genom fönstret. Också bra att hinna göra bort morgonbestyren innan min tidiga kaffegäst knackar på ytterdörren. Mest av allt längtar jag efter att dricka morgonkaffet ute på farstubron i morgonsolens sken med katterna solandes intill. De stunderna är ett av mina livselixir. 
Idag ska jag handla och baka inför morgondagens "kalas" med vännerna. Min inre ålderskänsla och de yttre faktiska åren är inte samklang förutom när jag råkar se mig själv i spegeln nyss uppstigen och lurvig som den värsta rugguggla. Ett människoliv går alldeles för snabbt. Syrran och jag ska påbörja vårt promenadprojekt i vårsolens sken. Var och lämnade prover på sjukhuslabbet igår och då ingick ett kliv upp på vågen vilket blev en smärre chock då displayen röda siffror äntligen stannade. Promenaderna handlar i första hand om att må gott än om viktminskning.

Mina älsklingar

 
Efter fyra roliga dagar hos vuxna barnbarnen och barnbarnsbarnet i Umeå är jag hemma i Kalix igen och önskar att jag kunde dela mig själv på mitten för att kunna tillbringa mer tid med mina älsklingar. Lillstumpan är helt underbar. Hon har lärt sig så mycket bara på de sju veckor som gått sedan jul. Då hade hon precis lärt sig gå och nu springer hon med väldans fart och klättrar som om hon aldrig gjort annat. Hon kan till och med gå baklänges vilket inte är det lättaste för en liten 14-månadersmänniska. Hon pratar både begripliga och helt obegripliga ord och mer och mer för varje dag. Ja herrejisses så fort barn utvecklas. 
Jag hade med mig ett silverarmband med berlocker som jag fick som konfirmationspresent för femtiofyra år sedan av mina föräldrar och det var intressant för lillstumpan. 
På min födelsedag fick jag gomorronpussar, tårta och presenter, god middag och löjromsmackor på kvällen till favoritprogrammet på teve plus ljuvligaste fot och handbehandling. Men bäst av allt att bara vara tillsammans med mina kära.
 
 

Anar ljuset

Igår blev äntligen några viktiga, för att inte säga livsavgörande, papper inlämnade till Lantmäteriet. Nu har jag i alla fall ett hopp om att inom ett par år slippa den gastkramande ekonomiska verklighet som jag befunnit mig i de senaste åren. Läste att EU:s fattigdomsgräns går vid ett netto på 11500 kronor när det är en person i hushållet. Det är precis där jag befinner mig och det är banne mig en balansgång på slak lina för att att inte hamna hos Kronofogden. Tur att jag gillar havregrynsgröt. Det finns de som har det värre och det är en än värre skam för landet Sverige där de rika göds med skattesänkningar medan pensionärer dubbelbeskattas. Det är så mycket som har blivit alldeles tokigt i detta land som inte för så länge sedan var ett mönsterland som resten av världen såg upp till. Det är inte för sent att återuppliva välfärden men då måste samtliga privata aktörer bort från all offentlig verksamhet. Absolut inte ett enda bolag vars enda intresse är att göra vinst för att sedan smussla undan våra skattepengarna till skatteparadis. I landet Sverige är det också legalt för bolag att dela ut jättefallskärmar från våra skattepengar till topparna när de sparkas. En vanlig företagare skulle hamna i fängelse för ett sådant brott. Så klart fattar jag att har man pengar så har man makt att bestämma och i landet Sverige har de rika människorna bestämt att de fattiga ska dammsugas på vartenda korvöre de råkar ha i sina fickor. Jag fattar inte varför vi "fattiga" inte gör uppror. Idag sträcker sig upproret till några facebookinlägg den dag nyheter av betydelse kablas ut. Sedan är det dött. Är djupt orolig för mina nära och käras framtida tillvaro. Det sociala skyddsnätet är alldeles för grovmaskigt och hänger bitvis i trasor. 

Värmer

 
Vinterns nacke är bruten för nu värmer solen flera grader dagtid. Idag gassade solen från en klarblå himmel och nysnön glittrade som diamantbeströdd. Så fantastiskt sagolikt ljust och vackert. Ja det till och med droppade från istappen i växthushörnan.
 
Igår petade jag ner de första blomfröerna i såjord. Fler ska det bli men har inte riktigt bestämt vilka ännu. Även mina arma krukväxter fick ny jord. 
 

Vräker ner

 
Snön alltså. Alldeles virvlande vitt utanför fönstret. Laddar med osedvanligt gott morgonkaffe innan det är dags att bege sig ut mot snöskyffeln. Inte alls betungande eftersom jag gillar att göra småryck utomhus. Det stora rycket gör numera betaltraktorn. 
I gårkväll var det fotokurs. Vi är bara tre deltagare plus ledaren så det känns gemytligt och utrymme att fråga om allt man undrar över. Även fast jag fotograferat rätt så mycket så har en bra bild kommit till mer av slumpen än av skicklighet. Djur- och barnbilder är de stora utmaningarna. Har hur många bilder som helst med en kattsvans i kanten eller en suddig liten Ines halvt ute ur bild. Nu ska det tränas med nykameran. 
Igår fick sittdynorna på träsofforna vita teddyöverdrag. Ida lade sig direkt tillrätta och hoppade inte ens iväg när jag tog fram kameran. 
 
 
 
 

Blött och grått

Stora blöta snöflingor utanför fönstret och plaskvått och "sorigt" på marken. Inget höjdarväder mer än för elräkningens skull. Förra månadens elförbrukning var en katastrof för min ekonomi så nu blir det återhållsamhet på värmefronten. Alltså inte över tjugo grader inomhus, ingen kupévärmare, ingen ugn och ingen bastu. Inga stora uppoffringar precis och det här med ugnen är bara bra ur viktsynpunkt för att inte säga nödvändigt. Vågar inte väga mig eller dra på jeansen som legat orörda sedan i julas. 
 
Idag är tanken att städa inomhus. Kanske rengöra avloppsbrunnarna vilket aldrig är fel. 

Äntligen!

Det första jag hörde när jag vaknade var dripp dropp från hängrännan utanför. Termometern visade +1°C och hela infarten var isigt spegelblank. Snödrivorna hade säckat ihop och bilen var helt snöfri.
Entusiastisk över vädret tog jag tag i årsräkningarna för mina huvudmän och gjorde de helt klara och dessutom levererade till överförmyndaren för granskning. Därefter svängde jag förbi till banken och fixade betalmoderniteter via mobilen. Avslutade det entusiastiska rycket med fika hos min granne. En jättebra dag enligt mitt tycke.
Nu kryper termometern nedanför nollstrecket så det är väl dags för mig att greppa sandhinken och bege mig ut och slänga ut lite sand.

Minnen

 
I morse upplevde jag att det var hoppingivande ljust trots en helmulen himmel. Började med att gallra i min garderob. Egentligen är det ytterst få plagg som känns bekväma och som jag använder. Några plagg hamnade i sopsäcken fast egentligen borde jag ha fyllt hela säcken. 
 
 
Överskåpen är fyllda med juldukar av alla de slag, virkade pannlappar och sängöverkast. Trots att jag har gallrat och då menar jag gallrat hårt, så finns det rariteter i gömmorna. Julgransbonaden på bilden ovan gjorde jag i klass ett eller två. Tygbitarna hade jag med mig hemifrån. Det ljust turkosa med mörka bladslingor och det översta med gröna bollar är restbitar från ett tyg som mamma hade som klänning i början av 50-talet. Det mustigt randiga var tvillingbrödernas byxor när de precis hade lärt sig gå. Översta jordgubben är klippt från ett tyg som var soldress till mig och syrran. Mamma sydde i stort sett alla våra kläder. Ibland sprättade hon isär ett vuxenplagg, tvättade och pressade tyget och sydde nytt till oss barn av delarna som inte var utnötta. Ibland var det stuvbit från tygaffären i skogen en bit bort som förvandlades till klädesplagg.
Ja ja det var andra tider. Glädjen och lyckan fanns där utan att köpa köpa köpa. Idag jobbar vi ihjäl oss för att kunna köpa sådant som barn i u-länderna under slavliknande förhållanden producerat åt oss. Här hemma slängs gediget hantverk när barnen tömmer föräldrahem. De fattar inte att de gör sig av med hantverk där förfädernas drömmar och skaparglädje finns med i minsta beståndsdel. Allt har löpt genom förfädernas händer. När det är borta är det för evigt. 
 
Mitt på dagen gjorde jag ett avbrott i garderobsrensingen och åkte iväg uppåt älven tillsammans med syrran. På hemvägen började det snöa stora lapphandskar. Jättevackert.
Nu har jag gått igenom en massa papper och städat i mitt lilla kontor. Frid och fröjd. Nu väntar gårdagens goda laxlåda.
 
 
 

Drömmar

Ibland drömmer jag om vad jag ska göra om eller när jag vinner enormt mycket pengar typ åtminstone tio miljoner. Så klart får mina kära få en rejäl slant var men för resterande ska jag köpa en strandtomt som ligger hyfsat centralt och bygga ett litet men superfunktionellt hus i ett plan med generösa fönster mot vattnet. Huset ska bestå av ett stort kombinerat kök och allrum, två sovrum och ett spaliknande badrum med tillräckligt utrymme för tvätt. Alla rum ska ha höga innertak ända upp till nocken för den sakrala känslans skull. 
Förutom bergvärme ska det finnas en värmelagrande vedkamin i allrummet. Centraldammsugare är en självklarhet likaså golvvärme och tjuvlarm. Markiser med autofunktion likaså. Altan på minst två sidor av huset. Lika bra att på en gång äldresäkra alla elprodukter.
 
Möblerna som min pappa har gjort och övrigt hantverk från nära och kära får hedersplatser. Önskedrömmen är ett matbord med gammeldags perstorpsplatta i vitt och grått som har rejäla utdragsskivor för tillfällen när vi är många runt bordet. Mitt hem ska bara ha några få mattor men då ska dom också vara sköna och vackra. 
 
Utanför ska det finnas en fristående carport med förrådsdel samt en modern liten bil som kan backa och fickparkera av egen maskin. Drömmen om en röd Porsche får förbli en dröm till förmån för det här med parkeringsfunktionen.
 
 
Tomten ska vara lättskött med ett par äppelträd i bästa solläge och en grön dunge bestående av frodiga växter som ger skön skugga när jag ligger och gungar fridfullt i hammocken. Enkla och lättskötta utemöbler. Utöver det prydlig infart och platt gräsmatta. Ett litet men gediget växthus med röd stomme tillhör också drömmen. En katthage med kattlucka inifrån huset är en självklarhet.
 
Mina drömmar är befriade från statusmarkeringar. Sådant har jag aldrig varit drabbad av. Vill ha allt så enkelt, funktionellt och hållbart som möjligt inte minst med tanke på att om livet vill kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. 
 
 
 

Knallar på

Kallt och grått. Har plockat ihop, torkat bort katthårsspya och funderar jag på om jag ska gå ut och bära fram stegen så att jag tar mig upp på garagetaket. Tanken är att skotta bort snön medan det bara är några decimeter vilket är betydligt lättare än när det hinner bli bortåt en meter som i fjol vinter. Numera när jag äntligen är i den fas i livet då den mesta tiden består av egentid finns det ingen anledning att stressa. Däremot blir jag superstressad inombords och totalt orkeslös så fort det ställs krav på att jag ska göra något av typen "ställa upp" en viss dag eller tid. På det området har jag gått in i väggen och fastnat för evigt. När jag kan "mora" på i min egen takt är tillvaron toppenbra oavsett väderlek. 
 
 
 Nu är 60 m² garagetak snöröjt. I och för sig var det bara fyra decimeter snö och egentligen behövde jag inte skotta nu men jag vet att den dag om en månad då snön har vräkt ner är jag glad för de decimetrarna mindre när det är dags att dra upp snöräven igen. Det var skönt att tanka frisk luft och vackert att se den snötäckta tillvaron uppifrån. 
Nu när jag hämtat andan ska jag unna mig en semla som belöning för dagens insats. I kväll väntar trevligheter med kamerakunskap i fokus. 
 

Gråvädersdag

Förmiddagen bjuder på trist gråväder. Ingen nederbörd och det är en ljusglimt i sig. Dagsprogrammet är blankt än så länge men ska börja med att duscha länge och väl och sedan bädda rent i sängarna. Att ha gosiga djur som sängkamrat är gott för hjärtat men ack och ve så mycket katthår som fastnar på sovplatserna. Trots allt skulle jag inte för något i världen vilja vara utan min fyrbenta vänner. 
 
Idag ska jag hämta ut en ny medicin som ska komplettera en medicin som jag redan har ätit i tjugo år och därmed ge hjärtat bättre skydd. Vet av erfarenhet att jag kommer att få biverkningar i form av muskelvärk. Tydligen är direktiven till läkarna att först skriva ut en gammal och billig medicin innan de får skriva ut en modern, effektiv med mindre biverkningar. Läkaren berättade att det finns en jättebra medicin i sprutform som man tar varannan vecka men den kostar 60.000 kronor per patient och år och den skrivsbara ut till de som själva betalar hela summan eller efter särskild prövning. Alltså, 60.000 är en droppe i havet om tänker på vad avancerad hjärtsjukvård kostar för ett eller ett par dygn. Inte har vi någon jämlik sjukvård. 
 

RSS 2.0