Morgonsol!
I morse strålade solen underbart härligt och antihistamintablett var det första som gällde istället för kaffe. En snäll granne kom och erbjöd sig att köra mina sopsäckar till återvinningen. Så tacksam för den hjälpen.
Idag var det min svågers begravningsdag, alltså min systers man. Min yngste bror och jag deltog på begravningen som var så fin en begravning kan bli. Vackra blommor i milda beigegulrosa pastellfärger omslöt den cremefärgade urnan och fotot intill var precis som han såg ut när man var på besök. Svågern var multisjuk och hade kämpat hårt i många år för att hänga kvar i livet. Tyckte så synd om barnen, barnbarnen och de två barnbarnsbarnen som förlorat både mamma, mormor, pappa och morfar inom åtta månader. Att tömma ett barndomshem, sortera, spara och fördela, ge bort och slänga plus att sälja huset är inget man gör lättvindigt. Det kärvs ett stort mått av empati och respekt för att värdigt avsluta en människas hela tillvaro.
Själv inser jag att det är dags att börja tömma skåp och lådor och anordna loppis då mycket annars lär slängas på soptippen den dag jag lägger igen ögonen. Har så mycket hantverk som nära och kära har tillverkat och som helt enkelt inte får slängas och då tänker jag att det är bättre att någon som vill ha det får köpa det till en billig penning. Kan aldrig förlika mig med slit- och slängmentaliteten och då speciellt när det gäller hantverk som blivit till genom nära och käras händer, kreativitet och idogt arbete.
Funderar på att anordna loppis i garaget när dahliorna är uteplanterade och folk har semester. Ska börja gå igenom rum för rum och grundligt gå igenom vad som ska till loppisen och vad jag behöver ha kvar.
En sådan här dag får man många tankar. Livet är svindlande kort, ja faktiskt bara en liten daggdroppe i tiden.