Fylld med lycka
Gullegossen tittar på sina händer, stoppar handen i munnen och griper om saker som är precis det man ska kunna när man är tre månader gammal.
Det känns väldans tomt i mitt hus sedan mina kära har åkt hem till sitt. Det har varit underbara dagar och speciellt underbart att mötas av gossens leenden, snälla små ljud och små händer som sträcks mot oss i familjen. Jag blir varm i hjärtat vid blotta tanken. Gossen är nu tre månader, äter, sover, växer och utvecklas som barn ska. Han bjuder generöst på underbara leenden och jag smälter som vax i solsken varenda gång. Är så tacksam över att ha fått äran att bli även farmorsmor, men jag tror nog att han kommer att kalla mig mormor som pappan, fastern och kusinerna gör.
Tänkte precis på att Staffan och jag i dagsläget har tretton gemensamma "avkommor" fördelat på tre generationer och många fler lär det bli i generation tre när alla barnbarn har bildat familj för att inte tala om hur många det kan bli i generation fyra.
Solen har tittat upp ovanför horisonten, himlen är molnfri och utetermometern visar redan nollgradigt fast klockan bara är 06.20.
Började dagen med en välbehövlig dusch och hårtvätt samt kört tvättmaskinen några varv. Fick besök av en trevlig granne och bakade en äppelkaka. Därefter blev det ljudbok i ryggläge vilket blev en lite väl lång snarkstund. Nu är klockan halv sex på kvällen och jag har precis varit och köpt hem kattmat. Nu blir det pyjamas och värmefilt i tevesoffan.