Underbart är kort
Snöandet har upphört och infarten är slätskottad. I förmiddags var himlen blå och solen strålade ner på oss ljuslängtande människor, men vips försvann solen resten av dagen. Det vimlar av småfåglar i häcken bland frömatarna och idag måste jag åka och köpa mer fågelfrön. De verkar gilla skalade solrosfrön allra bäst om jag ska gå efter alla småfrön som ligger utrensade på marken.
Idag fick jag besök av en trevlig granne och bjöd på våfflor då annat fikabröd är uppätet av husfrun själv. Precis när hon gick hem kom sonen förbi på en lunchvila i tevesoffan.
Den tunga tiden efter älskade syrrans död och Sepsis plus en influensa ovanpå det försvann några kilo, men nu tror jag att jag tyvärr har återhämtat med råge.
Dagarna går, veckorna och månaderna går och jag saknar min syster varenda sekund, men sorgen är tack och lov oftast hanterbar. I minnet lever hon, glad och lugn med en underfundig humor som gett mig massor av glada skratt under hela livet. Idag förstår jag mer än någonsin tidigare hur lyckligt lottad jag har varit som har haft en syster som stått mig nära och som jag stått nära. Jag var två år då hon föddes och minns inget liv utan henne. Vi var olika precis som syskon oftast är, men på något sätt kompletterade vi varandra. Jag ofta för ivrig och hon mer eftertänksam. Jag saknar våra shoppingresor och dagliga telefonsamtal där vi ventilarade allt och ingenting.
Nu är det eftermiddag och broarna är skottade och snöslungan har fått jobba sig fram i djupsnön till utebodan. Snöslungan är en av mina bästa vänner, så lättstartad, villig och kraftfull trots att den är närmare 25 år gammal.